Semester i en vecka och en dag.

 Tjoho, mina godingar! Hoppas ni njuter av vår fantastiska sommar lika mycket som jag!

Nu har jag haft semester i, få se nu...vilken dag är det idag? Fredag, okej, då har jag haft semester i en vecka och en dag. Då var DET avklarat!😀 

Nu över till till min högra fot. Ni vet den där skånken som fick en massa frakturer då fotens ägare inte klarade av sin nya, fina 3-växlade cykel med fotbroms då det kom till ett litet, litet hinder i form av en trottoarkant....Ja, just det, nu kommer ni ihåg! Det var ingen rolig historia det där och vis av min klantighet så kommer jag nog att ta min 24-växlade cykel med endast handbroms i fortsättningen...Den fina 3-växlade får nog bli en hundcykel, nej jag menar inte att vi skall lära hundarna cykla!!😂 Nej, det skall inte våra lurvisar behöva utstå men däremot en cykeltur med husse på sadeln. 

Foten var det ja, den mår ju prima, vet ni! Jag har som den lydiga patient jag ändå är följt ortopedenkirurgens råd till punkt och pricka med att utmana min fot till smärta och sen vila. Det har jag gjort. Nu behöver jag inte pjäxan längre, den är tvättad och redo för vidare äventyr till Ukraina. Kryckorna står i hallen, lutade mot ett hörn, där kan de väl ändå inte trilla....eller?

Nu börjar livet igen! Eller livet har ju varit igång hela tiden, men livet med TVÅ fungerande fötter, menar jag såklart. Får väl erkänna att jag fortfarande haltar lite men mitt egenlagda stödbandage gör sitt jobb hur bra som helst. 

Och idag har jag fyndat gympaskor! Finns inget som gör mig så glad som att fynda! Två par skor för 500:- på Stadium outlet! Perfekt passform med mina inlägg i. 

Men inte nog med det...

Jag har fyndat växter till vår gigantiska trädgård också! Att fylla den går inte i en grisblink direkt så jag tar varje tillfälle i akt för att komma billigt undan. Blomsterlandet är mitt tips för er som vill ha fina växter som är e-kontrollerade. Igår hämtade jag min leverans av fem buskar och träd till priset av 388.45:-! Nästan gratis juh! Har inte bilder på alla men några, håll till godo.

Alunrot

Ginnalalönn, kommer
att bli 5 m hög med fantastiskt
höstfärg

Korallkornell och bukettapel

Men vänta nu...jag har ju fyndat ännu mer! Tog en tur till Röda Korsets lokal i Skoghall igår, det är så rofyllt där, man får strosa runt i lugn och ro utan nåt biträde som flåsar en i nacken, dessutom är det sån ordning och reda så man får ro i själen. Hade i tanken att finna en jättestor bunke att ha vatten till hundarna i eftersom de dricker nåt ofantligt mycket nu i värmen. Där gick jag bet men fann istället två par kjolar och en klänning för sammalnlagt 365:-! Jag är så himla nöjd över mina inköp och att jag vet att pengarna går till behjärtansvärda ändamål. Bunke till hundarna får jag leta vidare efter, de lider ingen nöd utan det är mer att matte och husse behöver ha koll på vattenskålarna hela tiden så de inte står tomma. I-landsproblem, jag vet.

I år har blomningen varit dålig pga den tidiga värmeböljan men nu börjar det gå åt rätt håll. 

Kolla bara liljorna och dagliljan! Jag ÄLSKAR dessa vackra blommor!

Men hörrni, tänd grillen om ni inte redan har gjort det för nu säger jag tack och gokväll!

Ha det gött tills vi hörs igen!

Semester

 Nä men tjena, mina godingar! 

Fredag 28/6

Här sitter jag med högerfoten i högläge och njuter av min andra semesterdag. Vinden viner runt knuten men solen ligger ändå på lur bakom molntäcket. Det har tydligen kommit hela 3 mm regn under natten så jag kan lugnt sitta och vila min fot...nåja, det finns grader på allting. Jag vet i alla fall att växterna klarar sig utan mitt omhändertagande just nu. 

Reflektioner

Har ni någonsin behövt använda er av kryckor? Om inte så försök att avhålla er från det i möjligaste mån. 

Här kommer ett tips för att undvika dessa gåpinnar:

Undvik olyckor. 

Nåja, det där med kryckor, alltså. Min första kontakt med dessa gåpinnar var på akuten den 6/6.2023. Efter att ha blivit rallykörd i rullstol till olika avdelningar över hela sjukhuset så blev jag till slut avlämpad vid utgången för att klara mig själv fram till taxin. Tack, snälle taxichauffören för att du hjälpte tant så fint fram till bilen, och HÖLL I KRYCKAN medan jag satte mig. 

Då mina röntgenbilder från kvällen var otydliga behövde jag dagen därpå in för magnetröntgen och anvisades då till sjukhusets reception vid entrén. 

Jag: Jag har tid på akutortopeden kl.13.00

Hon: Har du legitimation?

Jag ställer ifrån mig kryckorna mot disken för att plocka upp leggen:

Hon: HÅLL I KRYCKORNA!

Jag: Men...

Hon: Behövs ingen leg. Säg ditt personnummer men HÅLL I RYCKORNA!

Jag: Ok(rabblade mitt personnummer)...Hur kommer jag till akutortopeden? 

Hon: Jag beställer en transport men HÅLL I KRYCKORNA!

Att gå på kryckor. 

Först måste man bestämma sig för vilken fot man skall avlasta. Skratta ni, men det är f-n inte lätt! Och att ha armkraft att hålla upp hela kroppen och synka med benen det är ingen lek. Och om man som jag har nåt som jag inte vet vad det heter i mina axlar men att det gör j-igt ont, det vet jag, då komplicerar det ju framfarten rejält. Och så har man ju ont i sin fot också...

Vem uppfann egentligen kryckan? Var jag den personen så hade jag bytt identitet och bostatt mig i ett gudsförgätet land nånstans där de fortfarande använder sig av en stadig gren som stöd. 

För...

Hur man än försöker ställa kryckorna ifrån sig så trillar de efter en stund...eller direkt. Man vet aldrig när det sker bara ATT det skall ske. Det finns endast ett ställe i vårt hus där jag kan ställa ifrån mig kryckhelvetena och det är mot stolryggarna i köket. Där blir de ordentligt fastkilade mellan stolryggspinnarna och kan inte på något sätt slingra sig och kasta sig ner på golvet! 

Så kom det sig att jag än en gång till sjukhuset för eventuell operation. Men som en gud direkt nedstigen från himmelen så sa ortopeden: Vi kan göra det enkelt och lägga en blockad och undersöka din fot, vad säger du om det? 

Bra, sa jag! Den blockaden(6 grova nålstick  utspridda över foten) kommer jag dock att minnas som den ickeskönaste upplevelsen på länge men det var den värd efter att ha sluppit operation och gips. Friheten av att kunna halta omrking med en klumpfot(ortos) utan att behöva kryckor hela tiden var helt underbar och att sen få rekommendationen att röra på foten så mycket som möjligt utan ortosen...Helt fantastiskt! På min fråga: Hur mycket får jag gå på foten utan att förstöra nåt? Du går tills det gör ont, det är bara din egen smärta som avgör. Och vet ni, i lördags kunde jag få på mig mina gympaskor och köra bil för första gången på 3 veckor! Utan kryckjävlarna!

Nu har jag tagit ännu steg(haha) inför att kunna gå som folk igen. Jag har nu endast ett bandage runt foten och det räcker för att hålla smärtan borta.

Kram

Snart inte Klumfot

Messömmer imöra

 Halloj, mina godingar, klumpfoten här! Eller förresten, Klumpen har fått lite ledigt så här inför storhelg så nu är brutna foten helt fri att vifta på tårna hela kvällen. Fast det betyder att armarna är upptagna av gåpinnarna...jaja, man kan inte alltid få allt...men jag är dock en lydig människa och har hörsammat ortopedkirurgens råd att röra på foten tills smärtan säger ifrån. Hade han känt mig, den envisaste Lindebergaren ever, så hade han nog varit mer sträng i sitt råd...men jag kämpar på med att INTE skita i att det gör ont, INTE köra på som en gammal traktor från 1958 som pigg som satan startar på nolltid men lägger av efter 20 minuter. Det går hyfsat men kan absolut uppgraderas. 

Började jobba i måndags efter två veckors sjukskrivning(vet inte om jag nånsin varit sjukskriven så länge?)och jäspalt så härligt att vara på plats och träffa mina fina kollegor igen! Behövde också ta igen två veckors frånvaro. Men måndagsnattens sömn var inte 8 timmar då klumpen bultade vid minsta stöt. Kanske hade jag behövt hålla igen på hoppandet?

Vadå överrörlig...har inte alla foten liggandes
bredvid datorn?

Men jäspalt, jag har ju glömt att berätta! Jag kunde efter många om och men vara med en stund på vår sommarfest som vår fina rektor inbjudit till! Det kunde inte ha skett en bättre kväll, solen sken, kvällen var ljum och valet av restaurang var perfekt! God mat och dryck och de finaste människorna jag känner på ett och samma ställe! Kunde bara delta under 2 timmar men det var två fantastiskt kul timmar! 

Några bilder:

Jessica 

Annica och Camilla

Jessica och Mariette

Åhhh, dessa två finingar! Mina guldvikarier Johan och Naemi💖💖!

Och långt därborta sitter ju våra
två Marior, skolans stöttepelare och
Linda som axlar idrott och matte.

Pernilla, kvällens kortaste kjol!

Mariette, i bakgrunden Annika och Lisa

I motljus; Anders och Charlotte

Jessica och Mariette

Alla finisar kom ju inte med på mina bilder men de fanns där runt omkring allihop. 

I morgon är det midsommarafton...om nån nu har missat det😁 I unga år var det ett fasligt ståhej över hur man skulle fira denna helg på absolut bästa sätt. Så skönt att ha kommit över den åldern...för mig och Göbben är nu fokuset på minsta möjliga ståhej, god mat, typ samma som jul och påskmaten plus dill och persilja...och nåt gott att dricka, sen sitta och glo ut i nejden i sommarnatten. DET är sommar på riktigt!

Vad ni än gör, hur ni än gör på midsommar och var ni än är,  ha en fantastiskt härlig messömmer!

Kraaaam!

Klumpfoten

Betraktelser från en enbent

 Hej, mina godingar i värmen! 

"Och på den fjärde dagen kunde hon ta sig fram helt obehindrat" (nåja...) med kryckor, med en krycka och t o m UTAN kryckor! Ty denna frua är icke av den vanliga sortens enbenta utan med en sjuhelvetes envishet sen födseln, eventuellt KAN det har varit en bidragande orsak till enbentheten....har ett minne av att käre maken sa: skall du inte leda cykeln istället? För mig; Trigger, trigger, trigger!!!!😈😈😈

Det sägs att vi Lindebergare är ett stönigt fölk och det kan nog ligga nåt i det...många av oss har EDS i arvet och har fått kämpa hårt för att få rätt hjälp.Tack vare en kär släkting som tipsade mig om denna genetiska sjukdom så var det lätt för min läkare att sy ihop alla mina konstiga symptom som funnits sen...ja, antagligen sen födseln eftersom jag trillade och slog mig hela tiden, men för säkerhets skull konsultera hon en expert som konstaterade att jag otvivelaktigt har Ehler Danlos Syndrom. Inte vet jag om klumpigheten hör dit men...klumpig ÄR jag. Men tack, älskade, fina Lotta som uppmärksammade mig på sjukdomen då jag trodde jag inbillade mig allt!💔

Men...

Då man inte kan göra allt man vill göra, då alla projekt man lagt hela vintern på att planera inför nästa säsong bara den jävla vintern ger sig av, men så skiter det sig alltihopa, då inser man, det får gå ändå. Det handlar om att omprioritera. 

Och nu har jag som trädgårdsnörd insett; jag har aldrig suttit ner och bara njutit av allt jag åstadkommit! Nä då, den lilla stund jag lyckats sätta mig ner har mitt argusöga sett vad som är fel, vad jag behöver ändra, köpa nytt...

Så...

En bruten fot är väl lite att ta i för att inse att man bör njuta av att bara vara, att se allt det vackra och inte det fula(ogräs) men för mig är det nåt nytt och den här brutna foten får bli min ledsagare inför framtiden.

Men..

Som "handikappad" har jag upplevt mindre trevliga upplevelser...

Vi behövde en ny matta till vardagsrummet och for då till DollarStore för ett nytt mattinköp. Hos oss finns inga dyra mattor, kan tilläggas. Inte tusan lägger man väl ner flera tusen på nån fin matta för att få den nerkissad eller nerspydd av våra pälsklingar. 

Vi hann bara innanför entrén innan familjen med två barn surrade omkring framför fötterna på mig. Brydde sig föräldrarna? Skojar ni? De hade fullt upp att handla och lät ungarna härja fritt. Jag klarade mig dock oskadd via en mycket arg blick på ongarna😠

Men det är inte okej att föräldrar är så släpphänta. Jag kommer att kunna gå obehindrat om nån månad men de som INTE kan, de som är rörelsehindrade för livet, skall de behöva vika undan eller trilla omkull för ungar som springer omkring helt utan koll i affären? Jag hävdar att butikerna skall ha folk på golvet som kan ha koll på kunderna och säga ifrån. Fast i de bästa av världar tar föräldrarna hand om sina ungar! Hur svårt kan det vara?

Över till nåt annat. 

Vi har egen brunn. Nu är det sommar och sol och det är ju härligt. Jag älskar ju sommaren som ni vet. Men för oss behövs det regn för att brunnen skall fyllas på. Nu är det kris! Först och främst behöver vi vatten till hushållet dvs för att tvätta, ha dricksvatten till oss men framförallt till hundarna. Det är lugnt just nu.  Att vattna våra grödor är prio 2. Men de är ju också viktiga för oss eftersom det är mat till oss fram till  hösten...Vi har en stor tank som nu är tom men kan fyllas med regnvatten om bara inte röret hade trillat ner i tanken...👿 Men nu håller min käre gubbe tillsammans med vår lika käre granne att greja en lösning på detta och lite till. Goa göbber!💓

Ja, ni i lägenhet eller ni med kommunalt vatten vet väl inget om vattenbrist eftersom vattnet kommer ur er kran oavsett hur mycket ni låter det rinna men vet ni, i andra länder, typ Afrika så är vatten en bristvara! Hos oss är det inte lika akut men vi samlar allt regnvatten i tunnor, tankar, och tar tillvara på allt restvatten för att ha till vår växtlighet. Jag erkänner att jag har klimatångest, det borde kanske fler ha...kanske inte ångest men ändå ett uppvaknande.

Mäh, det här blev ju inget kul inlägg som jag hade tänkt...

Eller vad säger ni?

Nåja, från mig till er; Ha en riktigt solig och fin helg!

Kraaam!💓

Sommarprojekt inställt!

 Hej mina godingar! 

Mitt förra inlägg var ju fyllt av betongprojekt och jag såg fram emot en hel sommar då jag kunde gjuta och greja, gräva och göra om. 

Glöm det! 

Som i Trissreklamen "plötsligt händer det" så hände det sig att jag och cykeln blev osams vid en trottoarkant, sen minns jag inget mer förrän jag låg på marken med en helvetisk värk i foten. Min Göbbe fattade direkt att jag behövde till akuten och som man gör i Postkodsmiljonären, ringde han en vän. 

För att göra en lång historia kort; Jag fick utomordentlig hjälp av både vännen och vården och nu sitter jag här med gipsat ben i högt läge och kan säga adjö till mina projekt. 

Men...

Det där med att ha ordning på fötterna och marken man skall gå eller färdas på har jag alltid haft problem med. Redan som liten vrickade och stukade jag fötterna titt som tätt och tydligen är det ett befäst beteende. Jag har brutit tårna flera gånger, blåmärkena har varit många under årens lopp men att bryta en hel fot, det var att ta i! 

Foten i tröskeln...

Min granne tipsade om att skaffa stödhjul på min cykel...😄 Men vad hjälper det då jag kan trampa snett i en liten grop...

Man blir ödmjuk över hur det är för de som alltid måste förlita sig till andra personer pga sitt handikapp. Jag vet ju att jag kommer att kunna gå som folk igen men den möjligheten har ju inte alla. 

Mitt stora problem har varit hur jag skall kunna komma ner till duschen i källaren utan att trilla ner för trappan och sen kunna duscha utan att väta ner gipsklumpen. Hittills har jag fått tvätta mig på vår toa på entréplan men nu får jag spader om jag inte får duscha på riktigt!. Provade med en Coopkasse förut, den var för liten, då återstår en sopsäck, har bara 60 liters...den får ju hela jag plats i...😆 Nåja, jag kommer nog på nåt innovativt. Om jag slaktar halva säcken så går den väl typ till midjan på mig? Silvertjep har jag i alla fall! Har man det så klarar man sig långt. Trappan får jag lösa med att som då man var liten, åka ned på rompa! Men sen skall jag ju upp igen..då får jag så klart krypa, tillbaks till 1-årsåldern!😄Allt går att lösa med extra mycket vilja särskilt då duschen hägrar.

I natt vaknade jag av värsta catfighten utanför. Kollade i fönstren och såg en svart katt på kanten av vår ena rabatt. Såg inte till nån annan katt så jag lade mig igen. By the way, har sovit i soffan eftersom jag inte kommer uppför trappan till sovrummet...än. Det blir dagens projekt liksom källartrappan.

I förmiddags hoppade jag iväg för att släppa ut hundarna på tomten, de hann knappt nudda merken förrän de började skälla på nåt i buskarna och vem kommer utskjuten som en blixt om inte Blixten!Jag lyckades trots min klumpfot snappa tag i honom och trycka in honom igenom kattluckan som är öppen utifrån men inte inifrån, men hann knappt sätta mig i stolen igen förrän kattskrället kom farande ut från en liten, liten glugg i altanfönstret! Katten med järnnosen som orkade klämma sig emellan där. Som om han visste att den där slaven, hon hinner inte ikapp mig med den där klumpen. 

Glöm det Blixten! Nu är det stängt!

Men...

Då tog slaven till sitt ess ur fickan och ropade på sin ena vaktkonstapel Dumle; -Finn Blixten! -Uppdraget utfört, meddelade Dumle efter ca 5 sekunder och jag kunde snappa tag i Blixten än en gång. Nu är fönstergluggarna ordentligt stängda, husse gör en ny gallerdörr till altanen och Blixten ligger antagligen och surar nånstans dit slaven inte tar sig. 

Dumle 1:a poliskonstapel

1-0 till slaven...och medhjälparen Dumle. Fortsättning följer nog....

Hör nu, ha nu en härlig helg i solen!

Adios/ Mrs Bigfoot