Sommar och friheten som kommer med den

Nä men hej mina godingar! Hoppas ni känner samma befrielse över att vintern är över och sommaren står för dörren, nej förresten, den står ju i farstun, nästan på väg in i köket. För nu jädrar händer det grejer! Solen har värmt upp inte bara oss vinterbleka och frusna människor utan också all växtlighet! Har redan klippt gräsmattan två gånger och den tredje är i faggorna den här helgen. Men inte just nu...

För...

Jag är just nu gräsänka tills i morgon. Under dagen har jag planerat att göra massor av saker då jag kommit hem, samtidigt som min logiska "med fötterna på jorden" sida varit helt klar över att ingen av planerna kommer att genomföras. Och här sitter jag nu, med datorn i knät och bloggar istället för att sy en nya tisha, piffa lite i rabatterna, köra trimmern i alla rabattkanter, så grönsaksfröer i pallkragarna, ställa ut alla jul-och novemberkaktusar i skuggan, dammsuga och dessutom piffa några glasburkar med glasfärger. (Har i alla fall vattnat blommorna och gett djuren mat)

Och...

Som tjuren Ferdinand, kanske inte luktande på blommorna men skrivande på tangenterna så är jag såååå lycklig!

Det finns också nåt mer som gör mig såå lycklig, nåja, inte bara mig utan också min Göbbe. Vet inte om jag skall avslöja nåt än...hmmm

Nu är det svårt...för hemligheter är ju till för att hållas, eller hur? 

Nej, nu har jag bestämt mig!

Ni får tåla er! Inget är som väntans tider, eller hur?

En annan sak som gör mig lycklig är att båtfan är såld och borta ur min åsyn! Efter två båtturer med en fruga som krampaktigt höll sig i kanten på båten(kanten har säkert ett sånt där namn som sjökunnigt folk kan rabbla i sömnen) så begrep Göbben att han ALDRIG skulle göra en sjöbjörn(inna?) av henne. Är man en landkrabba sen födsel så är man. Det slog honom till sist och jag tror han innerst inne är glad över att vara av med den där badbaljan. Mindre bekymmer är alltid av godo. 

Förra helgen hade vi kära vänner på besök. De sover alltid över ty vi bor ju långt bort i stöll och då alkoholhaltig dryck kan förekomma så bör bilkörande avstås.

De bor då i vårt gästrum i källaren. Där finns en källardörr som låset är kasst på. Man kan låsa upp men inte låsa den igen inifrån. Vår ena gäst blev akut röksugen under natten och gick då ut via denna dörr. Hon gick in igen och somnade. Under förmiddagen märkte hon att källardörren stod på vid gavel och var nära hjärtattack! Hennes första tanke; var är katterna? Syrran mötte hon på väg uppför trappan, då var det Blixten kvar att finna. Vi letade och letade, ropade och ropade. 

Ingen Blixten.

Så for de hem under eftermiddagen och hon var så himla orolig över vart Blixten var och om hon varit skyldig till att han smitit. Jag gick runt och ropade både ute och inne men ingen katt. Han brukar alltid komma på inkallning nämligen. Av en händelse slängde jag en blick över glasaltanen och såg då...

Tyst, jag söver!

Efter jobbet på tisdagen möttes jag av en katt på vår nedfart, jädrigt lik Blixten, faktiskt. Den stirrade storögt på mig och drog sen som en avlöning! Jag parkerade och bar in mina grejer, insåg sen att det faktiskt VAR Blixten som var på utetass! Sprang ut och ropade och fick snabbt ett högljutt MIAUUUUU under trappan. Där kom han, bösig av allt möjligt och hoppade upp i min famn. Tänkte att han nog lyckats fälla upp kattluckan baklänges och låste den därför.

Jag for sen på ringträning med Dumle och på väg dit fick jag ett samtal från grannen att hon funnit Blixten på uppfarten! Men va f-n!!! Och husse hade åkt ut i ett ärende. Hon lyckades locka till sig kissen och släppa in honom eftersom vi har bytt nycklar med varann. Hon noterade också att källardörren stod på glänt så den tryckte hon igen ordentligt...Husse hade trots mitt samtal om detta under dagen inte hunnit låsa dörren innan Blixten pyst iväg.

Nåja, allt gick bra, ingen platt katt på vägen av alla bildårar. Så hände det sig att jag idag såg Blixten vandra runt på kanten av altanfönstren och som av en händelse fick han ett redigt tag på fönsterhandtaget, fick upp fönstret och hoppade rakt ner på marken! Jag rusade ut, ropade och fann honom där han alltid brukar ligga då han är ute i lina, under en rosenpraktrybuske. Ropade på honom, han kom som vanligt på inkallning, hoppade upp i min famn och vi gick in. Jag pysslade med nåt i köket då jag såg att han än en gång stod vid altanfönstret med tassen i högsta hugg för att öppna!!! 

Det är den lyckade utbrytningen som är det viktiga, inte friheten, sa Blixten. 

Tänk på det , mina vänner!😉

Han är inte så fisfärnäm, Blixten

Kram och trevlig helg, mina vänner!

Lördagsfunderingar...

 Helt plötsligt lyser solen, WOW! 

Men varför lyser den igenom vår mörkläggningsrullgardin? 

Och...

VARFÖR kan inte min inre klocka 06.15-06.30 stängas av automatiskt mellan fredag 00.00-söndag 00.00 då min mobil kan det? 

Och...

VARFÖR kan inte katten Syrran ha samma tidsintervall? 

Men...

Att vakna 06.15 en lördag med en högt brummande Syrran-katt liggande intill mig, redo att dregla/stryka sig mot mig/ge mig kärleksbett lite varstans gör uppvaknandet ändå himla gött. Ofta är dock mina ben förlamade vilket betyder att Blixten har lagt sig tillrätta på mina ben och är omöjlig att väcka, så man fortsätter gosa med Syrran tills Glittra inser att hon är förbisedd av katterna och behöver uppmärksamhet! Och som av en händelse...så vaknar husse till sist😁 Vad vore livet utan dessa pälsklingar? Om inte de fanns så skulle jag vara värsta morgonmonstret ever! 

Vet ni hur gött det är att få frisyr igen? Jag brukar alltid få en akuttid på min favóritsalong och som alltid även denna gång. Maja på Glada Saxen har idag fixat att jag kan visa mig bland folk igen. 

Trots mina trasiga axlar så har jag försökt fixa lite i trädgården men...det suger rejält att inte kunna använda sina axlar mer än nedåt...jag, ni märker så dumt. Men hjälp från sjukvården är helt omöjligt. Tro mig, jag har försökt de mesta kanaler. fortsättning följer...

Fast...

Man kan inte lägga sig platt och förtvivla utan bara köra på och se det positiva i livet. 

Som att...

 Uppleva pellisarnas uppvaknande! Jag ÄLSKAR pellisar! Och jag tror att de älskar mig också för de visar sig från sin bästa sida bara jag byter jord på dem och vattnar dem. 

Pellisarna levererar!

Då jag som nyfriserad kom ut från Glada Saxen(smygreklam😉) såg jag en skylt om Loppis. Jag ÄLSKAR loppis! Tyvärr var skylten vilseledande då den gällde morgondagen? Röda Korset var dock öppet och tänk så fina grejer de har! Fyndade "braåhagrejer" för 70 spänn. Och kära svärmor Ann-Mari, du kommer att vara stolt över mig då det står Rörstrand under fatet.😉 Förut  har jag aldrig ens funderat över att kolla...😁Fatet passade himla bra på bordet i vårt gästrum i källaren. Men tånk om det är värt en massa pengar? Hmm....HUR viktigt skulle det vara för mig? Jag har ju ingen relation till fatet men har fattat tycke för det för dess färg och design. Hur mycket är det värt för mig om det skulle vara värt typ en massa pengar? 

Funderar fortfarande...

Föll som en fura över detta fat
och den där lilla
 skålen

Vet ni, idag har vi första spadagsdagen efter att ha fyllt på vatten och kört reningsprogram! 

Ibland är livet ändå riktigt gött

Kraaaaam på Lördagen!

 

Solen skiner, ingen snö i sikte

Hej, mina godingar! 

Fick ett smärre  psykbryt i början av veckan då det snöade lappvantar då jag släppte ut hundarna på morgonen. Orkar verkligen inte mer snöööö! Inte ens våra finska lapphundar, som BORDE vara överlyckliga över snösmocka, var nöjda. Nä, de stod på altanen, kollade 

ut, var ändå kiss-och bajsnödiga och skyndade sig därför ut för att göra det viktigaste och skyndade sig sen in igen.

Det där med hundar förresten...nu har vi bara två stycken...så konstigt det känns. Vi har inte haft så få hundar sen 2014. 

Idag var jag ute för att rensa i trädgården och insåg att vissa kompostgaller inte längre behövdes eftersom Humle inte längre finns hos oss💔 Han var ju så liten att han gick igenom där man inte trodde det var möjligt. Lille Humle, så saknad!💔 

Dumle är inte dålig på att forcera hinder heller...men vi är föreberedda angående pallkragar, odlingsbäddar, rabatter mm.

Livet med kraschade axlar är INTE det bästa livet. Att söka vård men inte få hjälp suger rejält! Jag är så innerligt trött på att inte kunna påta i trädgården...eller påta...gräva och kånka är väl mer exakt. Som jag har gjort i alla år. Jag ser hur allt knoppas och frodas i trädgården men klarar inte att lyfta en sekatör utan att armarna hotar att hoppa ur led. Känns det som, i alla fall. 

Men...

Nu sitter jag på glasaltanen med ett glas rosé och njuter av utsikten och försöker ta en dag i taget.

Gör det ni också!

Kraaaaam på lördagen!

Ingen mer snö?

 Hejhopp, min godingar! 

Nu är det väl ändå helt säkert att känna vårkänslor? Eller? I rabatterna dyker vårblommorna upp som stora utropstecken, syrenernas knoppar är på bristningsgränsen och gräset är redan grönt! Men jösses, alltså, vad kan gå fel? En köldknäpp deluxe med snö extra allt? Nej, nej, Det vill jag INTE! Vik hädan, dumma lågtryck!

Den där förkylningen som flög på mig på påskdagen hänger fortfarande i. Dock är jag på benen och har jobbat en hel vecka men jädrar så segt det varit. Fortfarande snorig och hes kämpar jag på för att vinna viruskriget. Tror faktiskt att jag är på g att vinna...Forts. följ.

Livet efter Humle...

Det ekar forfarande tomt i huset. Vi vänjer oss stegvis över att inte höra Humles sopranröst vid matttider, tandborstning och då det vara nåt speciellt på gång...En hund som Humle kommer vi aldrig att få uppleva igen, därför är hans minne viktigt i både bilder och filmer. Jag tittar ofta på filmer från hans tid och det lättar mitt hjärta för en stund. Det hjälper mig att bevara hans minne ljust och nära. Men...våra två lappisar behöver ju vår omsorg och tänk så mycket vi lärt av varann under en månad. 

Jag och Gubben har tagit hand om omplaceringar under många år och det har varit givande men också oerhört jobbigt. Att få ordning på ett djur som har haft en helt annat uppväxt kräver enorma kunskaper. Det hade inte vi då vi fick vår första. Vaski, min älsklingsvovve!💓 Men herregud, vilken fantastisk hund! Men sen har det kommit fler...

Glittra; jösses så go men livsfarlig då det dyker upp nån liten minihund! Har inte gått att tränat bort...Nåja, här ute på landet finns inga minivovvar...vad jag vet...

Men...hon är husses bästa eftersökshund och det är det viktigaste! 

Påsk

 Glad påsk, alla mina godingar! 

Påsken är för mig den allra bästa helgen. Den inträffar alltid vid vårens intåg och som vinterhatare känner jag en försiktig eufori över att se knoppar på buskar och träd, vårlökar som tittar upp i rabatterna. Ibland blir det ju bakslag i form av en snösmocka men den brukar ju försvinna ganska snabbt. Och nu, då vi bor på landet så slipper vi dessutom alla smällare som gjorde livet så otroligt tufft för vår lilla Lummi då vi bodde i villakvarteret.

Det krävs inga tvingande inköp av presenter, påskmaten är ett bantat julbord och pyntet är minimalt, för mig är tulpaner det absolut viktigaste men i övrigt plockar jag bara fram två porslinshönor och två påskkärringar, den ena hängande och den andra på trappan.

På tal om min miljömedvetenhet...

En dag upplevde jag en synnerligen tydlig kissdoft i vår ena toa. Körde därför min favorit, husmorstipset ättika-bikarbonat i toaskålen. Hjälpte inte trots att jag upprepade den en gång till. Faan ogg! Nu var jag ju tvungen att köpa nåt miljöovänligt medel, attans! Det blev vc-anka och då jag ändå höll på att förstöra miljön så tog jag chansen med ett sånt däringa toablock eller vad det heter, ni vet säkert vad jag menar, en sån där grej som man sätter på insidan av toaskålen och som skall dölja kiss-och bajsdofter. Efter min åtgärd nyser jag efter varje toabesök...

Som om detta inte vore nog...Sen någon dag så lösgör sig en doft av grönmögelost då vi öppnar kylskåpsdörren. Bara det att det inte funnits nån sådan på länge i vårt kylskåp! Nu har vi kollat igenom HELA kylen men inte funnit något gammalt, ruttet, äckligt liggandes i nån vrå. Men ändå...stinker det varje gång vi öppnar kylskåpsdörren! Är vi hemsökta, tro? Utredningen fortsätter...

Ni som är i mogen ålder...

Visst är Påsken en tid för reflektion? Eller vad tycker NI? Jag, som ansett mig vara en hängiven ateist under i stort sett hela mitt liv, har under de senare åren insett vad kyrkans tjänare faktiskt gör för oss syndiga/halvsyndiga och/eller helfromma församlingsmedlemmar. Jag läser numera Kyrknytt, ni vet den där lilla avisen som ibland ligger i brevlådan, för vet ni, där står en massa klokskap utan att GUD eller JESUS ens finns nämnt i texten. Kyrkans tjänare finns där då man som mest behöver tröst och stöd, helt enkelt. 

Efter att vår Humle fått somna in så tar jag dagarna som de kommer. Ibland kan jag känna ett visst dåligt samvete över att jag inte saknar honom mer än jag gör men inser efter en stund att jag sörjt honom inför varje skov han hade, jag förberedde mig helt enkelt, och det har jag insett att husse också gjort. Under hans sista veckor i livet så var hans kropp slut men hans sinne lika glatt som alltid. Det var det svåraste...

Hans avslut var så fint och vi är för alltid tacksamma för vår veterinär som gjorde hans resa vidare till Lummi och Klinga enkel.

Men...

Ibland vaknar jag med sorg och saknad i hjärtat. Som i morse. Vi har haft hundar och katter i sängen sen 2008 men i morse fanns bara jag och gubben i sängen. Dumle vill inte ligga i vår säng utan ligger vid ytterdörren, Glittra ligger oftast mellan oss i sängen. Syrran brukar alltid ligga och spinna invid mitt huvud och Blixten i mitt knäveck. I morse, helt tomt på pälsklingar!😢

Som ni säkert förstår så är inte den här dagen min bästa dag😢 Att jag har de finaste pälsklingarna Glittra och Dumle, i livet just nu hjälper inte då hjärtat brister av saknad efter Humle med sin pratsamma sopranröst, hans otroliga livsvilja trots att han väl aldrig visste hur det skulle kännas att vara frisk, att han älskade att träna med pilatesbollen och balanskudden. Jag klarar inte att se dessa redskap utan att falla ihop av gråt! 

Men kanske så kan jag se den ljusare tiden av hans livstid imorgon..hoppas jag. För nu är det jobbigt för en matte som saknar sin lilla, fina Humle nåt så oerhört!😭

Men det går över, jag vet...men NÄR?