![]() |
| Här en bild på upphovet till bajset. |
![]() |
| Där kan ni ligga och svettas med vitlök, flingsalt och chili |
![]() |
| Långjäser rågbröd |
![]() |
| Tack Jimmie för kisskyddet! |
![]() |
| Så vacker höstfärg! |
![]() |
| Här brinner det för fullt |
![]() |
| Här en bild på upphovet till bajset. |
![]() |
| Där kan ni ligga och svettas med vitlök, flingsalt och chili |
![]() |
| Långjäser rågbröd |
![]() |
| Tack Jimmie för kisskyddet! |
![]() |
| Så vacker höstfärg! |
![]() |
| Här brinner det för fullt |
Hej höpp, mina godingar! Alla ni som strävar på och ni som gjort som jag, tagit evighetssemester.
Här är en som till slut har insett att arbetslivet ligger bakåt i tiden och det fria livet framför har just börjat! Fast har redan fått samtal från två kollegor som har frågor...
Får facebookminnen från v. 33 flera år bakåt i tiden där jag bakar och fejar inför kollegiets första dag efter en lång semester. Känslan att möta alla sina fina arbetskamrater efter semestern är nåt jag kommer att vårda ömt. Jag älskade ju att skämma bort alla med lite hembakt, nåt kolijox som jag hittat på gick alltid hem. Vilken tur för mig!😅
Nu är nya livet i sin linda och jag trevar mig fram. Det skall ni veta, kära arbetsmyror, att det är inte så lätt att INTE behöva följa sina dagliga rutiner sen 30 år tillbaks längre! Och tänk vilken tur jag ändå har att slippa stå i en vedervärdigt lång bilkö för att ta mig till jobbet varje dag! Vet inte vem jag skall tacka...men TACK!
Men åter till min "ledighet".
Jag kämpar på, det går framåt i lagom fart. Med en valp i huset, två löptikar och en hane som glömt att han är kastrerad så har jag fullt upp.😅
Men om ca en vecka är det över och då är det äntligen dags att träna valpen i inkallning på riktigt. Vår fjärde valp är en utmaning. Hon kollar på oss och drar åt motsatt håll då vi tränar! Eftersom hon är vår fjärde valp så borde vi ha lärt oss det där med inkallning...men denna lilla tjej bryr sig inte ett skvatt om det! Men hon är ju fantastiskt gullig ändå!
![]() |
| Valpen Varja i vila |
Åh, vet ni, jag har nyss besökt mitt lokala bibliotek för att låna! Jag hann precis in genom entrén innan nån hojtade; Hej Anja! Och se där, Ulrika en fd lärare från Ilanda stod bakom lånedisken! Ett kärt återseende! Hon kommer att bli min ledsagare i böckernas värld, det är jag säker på.
Om man jobbat som skolbibliotekare i 30 år så är känslan att böckerna ropar på en...jaja, det där fattar bara ni som är boknördar. Som jag.
Jag ÄLSKAR att LÄSA böcker och då menar jag fysiska böcker, inte talböcker. orkar heller inte ljudböcker, de somnar jag till, nej, RIKTIGA böcker som man håller i skall det var, så det så!
Lyckan då jag befinner mig bland hyllorna i ett bibliotek är euforisk. Inte så att jag går omkring och verkar påtänd, det vore ju olyckligt, nej mer att jag bara ÄR. Äsch, bry er inte, en fd biliotekaries våta dröm, helt enkelt.😉
![]() |
| Fantastisk bokserie! |
Och då jag fann denna bok insåg jag att jag missat första delen i Sekelskiftesserien!!Men fattar ni? Att missa del 1! Fy på mig! Snabblånet är på 7 dag! Varför? Om en är sugen på en bok så läser en väl ut den på två dar, eller hur? Jag var även ute efter del 7 av Kontrahenterna av Denise Rudberg. Jo, Tjena, jag är nummer 11 i kö. Vad är det för fel på fölk? Kan de inte läsa ut en bok på ett dygn, eller?
I kväll är jag gräsänka vilket innebär att jag går crazy i kyl och frys på allt som inte min Göbbe gillar! Nu har jag bestämt mig, det blir fisk och spenatstuvning! Eller det där lät ju inte så gott...men det kommer att tilläggas extra allt! Kyl och frys är ju fylld av en massa saker som en kan..hm...lägga till...om en vill..
Kraaaam på er!
![]() |
| Den där degen är nyss delad i limpor och ÄNTLIGEN i ugnen! Burkens innehåll kommer att hamna i frysen om 0.5dl. Behövde därför köpa 6 burkar i lagom format. |
![]() |
| Varja i vila, flocken andas ut... |
Nä men hej mina godingar!
Hoppas ni har det gôtt i värmen och laddar upp Dvitamin inför den lååååååånga vidriga vintern. Det gör jag! Tänk att jag skulle bli en sån soldyrkare på äldre dar, det trodde en ju inte. Som tonåring var solen min värsta fiende, kanske beroende på att jag var så rädd att visa min, i mitt tycke tjocka kropp. Tillbakablick ger en annan bild. Jag var en helt normalviktig tonåring med dålig självkänsla. Att skolhälsan anmodade mig och en skolkamrat att kontrollväga oss varje vecka under mellanstadiet kan ha haft effekt på självförtroendet, eller vad tror ni? Att sen min skolkamrat var lärardotter och inte "behövde" väga sig varje vecka om hon inte ville, tänkte jag inte på just då. Den insikten har kommit i vuxen ålder, särskilt eftersom jag jobbat inom skolvärlden i 30 år.
Så jag klädde mig i jeans och tröja hela sommaren och var säkerligen den vitaste i hela Kil tills min vän Siv fick körkort och kunde köra oss till badplatser där man kunde välja mer avskilda ställen. Siv var förövrigt blond men hade en hud som en mörkhyad. Hon blev brun som en pepparkaka efter en timme i solen! Det blev ju inte jag...Minnet efter en baddag vid Skivtjärn vid Deje kommer aldrig att blekna. Jag brände mig nåt så oerhört att jag var tvungen att sjukskriva mig! Jag kunde inte duscha pga smärtorna. Siv fick en vackert gyllenbrun solbränna.
Men...
Så kom då vuxenlivet med familjliv.
Pappan i familjen var i grunden fotbollsspelare, en bra en, men sadlade om till löpare. en mycket bra en där också! Jag fick feeling och började träna på KGFs gympagrupper i gympasalen i Skogsbackeskolan. Provade att springa...eller snarare lunka, och efter insikten att jag inte var nära döden för att springa ett 2,5 km spåret så fortsatte jag...
Så...
Där började min träningsresa som kom att hålla i sig i många år. Typ 30 år...Men det som fick mig att tåla solen var att löpträna i värsta solskenet. Och detta har gett min hud tålighet för sol. Tänk att träning kan ge så många positiva effekter!
Nu har kroppen tyvärr sagt adjö till hård träning pga min trista EDS-diagnos och dessutom de där förhatliga extraslagen på hjärtat. Kroppen gör ont, orkar inte och det är för jävligt men tyvärr en realitet. Men solen finns var jag än befinner mig utomhus och då tar jag tillfället i akt att tanka sol inför den grymma vintern.
Ha det gött, mina vänner!
På A svarar jag B och på C kan jag inte, är det första som dyker upp i hövve på den frågan, en klassisk replik från "Vi i femman" på sin tid. För jag vet inte. Det är ju min ordinarie semestertid nu så kom igen i höst då skolorna drar igång sin verksamhet. DÅ kommer det säkerligen att kännas märkligt.
Alltså, jag har ju alltid älskat sommar sol och värme men den här sommarens värmebölja har gjort mig helt overkligt slak. Men så insåg jag, det är väl betablockeraren som jag tydligen är i behov av som påverkar mig. Jag är skeptisk till denna...men lyder doktorns direktiv och stoppar i mig de där tabletterna varje dag.
Så kom då äntligen lilla Varja till oss i mitten av juni och nu är det inte en lugn stund här hemma. Hon är ett riktigt energiknippe och en ständig källa till gapskratt!
![]() |
| Varja, första dan hos oss |
![]() |
| Varja, idag |
Trädgården och odlingarna har varit en ledsam historia. Mina frösådder har torkat bort eller strypts av ogräs. Det enda som har överlevt är tomater och vaxbönor, potatisen verkar ha klarat torkan trots allt. De lärde hävdar ju att potatis inte behöver vattnas.
Mina älskade dagliljor har i alla fall klarat värmen väl och bjuder på sin prakt.
Igår den 17/7 var det min mammas födelsedag. Hon hade, om hon hede levt, fyllt 100 år. Men 1997 i februari tog hennes liv slut pga en hjärtinfarkt.
I morgon den 19/7 är det min pappas födelsedag. Han hade, om han levt, fyllt hela 104 år! Tyvärr fick han inte ens uppleva hälften av den åldern pga cancer. Han hann precis fylla 50 år innan sjukdomen vann över kroppen. Men mina föräldrar är inte glömda, de finns med mig alla dagar i form av tankar kring värderingar, att ha koll på ekonomin, att det yttre aldrig är viktigare än det inre och minnen och massor av minnen!
Mitt stora djurintresse fick jag av pappa, min mamma var hundrädd och katter tyckte hon såg falska ut. Min helt ovetenskapliga analys av mammas djurovilja var att hon inte klarade av sorgen att ta adjö av dem då det var dags. Detta grundar jag mig på via hennes berättelser från barndomen. Hon klarade sig ändå inte ifrån sorgen då min syster Margaretha dog vid 14 års ålder i en hjärntumör. Efter det blev mamma aldrig riktigt glad igen. Jag var 5 år men minns fortfarande hur stämningen var i hemmet vid min systers sjukdom och efter hennes död. Det fanns inget anhörigsstöd på den tiden. Mamma gick omkring i dvala, bet ihop inför oss syskon, pappa jobbade på som vanligt. Och det gick aldrig riktigt över.
Både mamma och pappa tyckte om blått så jag har därför planterat blå blommor på deras grav som födelsedagspresent. Vet ju såklart att de inte ser det, jag är väl inte dum heller, men för varje år så blir det viktigare för mig att pynta deras grav extra fint. Har väl med min egen ålder att göra, antar jag. Min bror är blind och kan därför inte hjälpa till med graven längre så då är det extra viktigt för mig att den är fin.
![]() |
| Skall beställa guldfärg att fylla på namnen med. |
Hmmm...det här blev ju inget vidare upplyftande inlägg men ibland så blir jag dysterkvist, kan liksom inte krysta fram nåt glättigt.
Det kommer en annan gång!
Kraaaam!