Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

måndag 17 augusti 2026

Bajslukt...av olika slag

Hej, alla mina vänner! 
Har ni vaknat 01.32 av en bajsdoft som fått ögonen att tåras? Inte? Det har jag. Var inte ledsna över att ni missat detta, kära ni, jag hade lätt kunnat vara utan denna upplevelse men för att näsan inte skulle ruttna så behövde jag åtgärda den stooora lösbajsrukan pronto och sen gå ut med upphovsmakerskan Varja för eventuell "efterbörd". 
Här en bild på upphovet
till bajset.


01.50. Släppte ut en eventuellt fortsatt bajsnödig Varja. Har ni varit uppe vid 01.50 och upplevt nattens liv? Inte? Det har jag. I ficklampans sken upptäckte jag en nattlig paddinvasion! Och jodå, snigeljävlar ogg...😡
Hoppas paddorna är sugna på snigelbuffé!🙏

Och tänk, den bajsskyldiga kom på inkallning vid första försöket! Vi gick ner i gästrummet för fortsatt sömn men den lilla hade nog magont så det tog en rejäl stund innan hon kom till vila. 
Ja, just det, ni kanske behöver veta att vi numera sover i skilda rum, jag i gästrummet i källaren med tjejerna och husse i vårt ordinarie sovrum med killen. Varför, undrar ni säkert? 
Två löptikar blev för mycket för Dumle, trots kastrering! Inga valpar kan ju bli gjorda men "försök att tillverka dem" är helt ok...för dem, dock inte för oss! Det kan bli skador på tiken så vi vaktar som hökar på dem. 
Så därför sover husse med Dumle i vårt sovrum och jag i gästrummet med tjejerna.

Idag missade jag att dela på Glimma och Dumle...Panik!

Tur att vi har en hundgård. Dumle får vila upp sig där under några timmar tills tjejerna slutar kurtisera honom.

Tyckte faktiskt att det var gött att det var molnigt i morse. Ibland kan det bli för mycket sol( skrev jag verkligen det där?😲) Jo, det är faktiskt sant! 
Då det är soligt blir ju inget gjort inomhus, då vill jag bara vara ute och greja. Idag har jag hunnit dra igång en deg och satt in en plåt med soltorkade tomater i ugnen. Inget hastverk direkt, degen skall långjäsa hur länge som helst och tomaterna skall stå i ugnen i ca 3 tim. Men vem har bråttom? Är man van att gå upp vid 06.00 i 30 år så är ju typ 06.30 sovmorgon. Att äta frukost i lugn och ro är sååå guld värt! Men allt är relativt med fyra hundar runt fötterna ifall man tappar nåt.


Där kan ni ligga och svettas
med vitlök, flingsalt och chili

Långjäser rågbröd

Här ute på landet har vi en numera postgång som jag aldrig lär mig. Skit samma, jag kollar titt som tätt och finns det nåt så är det en vinst, eventuellt...
Men tänk, ibland så finns i postlådan en riktig femetta!
Tänk att SD visste att vi har en valp som inte är rumsren! Så himla omtänksamt av dem även om vi har köpt valpskydd sen tidigare. Vi är ju svenskfödda och har därför en inkomst som löser allt! Tack, snälla SD! Nu behöver vi inte köpa fler valpskydd. Tror att Varja kommer att vara rumsren långt innan Jimmie Åkesson kommer att vara det. På riktigt.  

Tack Jimmie för kisskyddet!


Jag älskar att fynda och det gjorde jag verkligen i lördags på Kroppkärrs koloniområdes trädgårdsmarknad. En benved för 100 spänn! Helt otroligt! Jag har planterat den enligt hängslen och livrem, med hönsnät runt planteringshålet och med fin jord. Nu skall inga sorkar komma åt rötterna. Heller inga lappisar skall kunna gräva bort gruset...nu finns kompostgaller runt hela området innan jag gjutit färdigt betongplattorna som skall dekorera alltihop.



Så vacker höstfärg!

Här brinner det för fullt

Ha en fin eftermiddag! 

fredag 14 augusti 2026

Näääär man är en glad pensionääär!

 Hej höpp, mina godingar! Alla ni som strävar på och ni som gjort som jag, tagit evighetssemester. 

Här är en som till slut har insett att arbetslivet ligger bakåt i tiden och det fria livet framför har just börjat! Fast har redan fått samtal från två kollegor som har frågor...

 Får facebookminnen från v. 33 flera år bakåt i tiden där jag bakar och fejar inför kollegiets första dag efter en lång semester. Känslan att möta alla sina fina arbetskamrater efter semestern är nåt jag kommer att vårda ömt. Jag älskade ju att skämma bort alla med lite hembakt, nåt kolijox som jag hittat på gick alltid hem. Vilken tur för mig!😅

Nu är nya livet i sin linda och jag trevar mig fram. Det skall ni veta, kära arbetsmyror, att det är inte så lätt att INTE behöva följa sina dagliga rutiner sen 30 år tillbaks längre! Och tänk vilken tur jag ändå har att slippa stå i en vedervärdigt lång bilkö för att ta mig till jobbet varje dag! Vet inte vem jag skall tacka...men TACK!

Men åter till min "ledighet". 

Jag kämpar på, det går framåt i lagom fart. Med en valp i huset, två löptikar och en hane som glömt att han är kastrerad så har jag fullt upp.😅

Men om ca en vecka är det över och då är det äntligen dags att träna valpen i inkallning på riktigt. Vår fjärde valp är en utmaning. Hon kollar på oss och drar åt motsatt håll då vi tränar! Eftersom hon är vår fjärde valp så borde vi ha lärt oss det där med inkallning...men denna lilla tjej bryr sig inte ett skvatt om det! Men hon är ju fantastiskt gullig ändå!

Valpen Varja i vila

Åh, vet ni, jag har nyss besökt mitt lokala bibliotek för att låna! Jag hann precis in genom entrén innan nån hojtade; Hej Anja! Och se där, Ulrika en fd lärare från Ilanda stod bakom lånedisken! Ett kärt återseende! Hon kommer att bli min ledsagare i böckernas värld, det är jag säker på.

Om man jobbat som skolbibliotekare i 30 år så är känslan att böckerna ropar på en...jaja, det där fattar bara ni som är boknördar. Som jag. 

Jag ÄLSKAR att LÄSA böcker och då menar jag fysiska böcker, inte talböcker. orkar heller inte ljudböcker, de somnar jag till, nej, RIKTIGA böcker som man håller i skall det var, så det så!

Lyckan då jag befinner mig bland hyllorna i ett bibliotek är euforisk. Inte så att jag går omkring och verkar påtänd, det vore ju olyckligt, nej mer att jag bara ÄR. Äsch, bry er inte, en fd biliotekaries våta dröm, helt enkelt.😉

Fantastisk bokserie!

Och då jag fann denna bok insåg jag att jag missat första delen i Sekelskiftesserien!!Men fattar ni? Att missa del 1! Fy på mig! Snabblånet är på 7 dag! Varför? Om en är sugen på en bok så läser en väl ut den på två dar, eller hur? Jag var även ute efter del 7 av Kontrahenterna av Denise Rudberg. Jo, Tjena, jag är nummer 11 i kö. Vad är det för fel på fölk? Kan de inte läsa ut en bok på ett dygn, eller? 

I kväll är jag gräsänka vilket innebär att jag går crazy i kyl och frys på allt som inte min Göbbe gillar! Nu har jag bestämt mig, det blir fisk och spenatstuvning! Eller det där lät ju inte så gott...men det kommer att tilläggas extra allt! Kyl och frys är ju fylld av en massa saker som en kan..hm...lägga till...om en vill..

Kraaaam på er!







lördag 8 augusti 2026

Surdeg

Hej, mina godingar!

Ibland får jag för mig saker...

Under årens lopp har det blivit en hel del projekt. 
Som att gjuta i betong, återanvända burkar/flaskor/urvuxna kläder, ta sticklingar på allt som är grönt mm.
Så fick jag i förra veckan feeling på surdeg.
Har provat förut men det sket sig varje gång. Jag surnade(😉) därför rejält och lade ner projektet.
Tills förra veckan...
Varför, undrar ni? 
Det gör jag också...😜
Men...
Förra måndagen kom då den där omtalade feelingen och jag fann efter googling ett recept som t o m jag fattade! Trodde jag...
Så drog jag igång. 
Insåg snabbt att nåt bröd kommer inte att bakas på minst en vecka. Skit samma, jag har ju all tid i världen pensionär som jag tydligen är...(har inte fått pensionärsfeeling än). Bröd finns ju för övrigt på Coop Nolgård om det skulle skita sig. Igen. 

Jag läste receptet och tänkte, det där blir ju inte mycket bakat av så jag klämde till med dubbel sats. 
Tjena...
Tips:Läs HELA receptet NOGA innan du löper amok med dubbleringar. Insikten att man skall mata surdegen titt som tätt har blivit en nyttig erfarenhet för mig.

Sååå...på dag fem stod jag därför med två fulla burkar surdegsanslag och då insåg jag att det bara behövdes 0,5 dl surdeg till ett bak! 
Jag har bakat in absurdum för att bli av med den första burken surdeg!
Men...
Det kommer nog att bakas surdegsbröd i massor på Fiskvik 210! För frua i stugan är ju även en sniken jävel och slänger därför INGET i onödan. Som en skänk från ovan(google) fick jag tips att frysa surdegsgrund. Kollade receptet och insåg att jag behövde MATA den jävla surdegen som stått oanvänd i kylen en gång till innan jag kunde frysa den! Matade fanskapet och försökte sänka pulsen med lugna, goda tankar...Den där betablockeraren som jag tydligen behöver kan vara bra just nu...


Den där degen är nyss delad i limpor
och 
ÄNTLIGEN i ugnen! Burkens innehåll 
kommer att hamna i frysen om 0.5dl.
Behövde därför köpa 6 burkar i lagom format.

  
Nu över till nåt annat! 
Den där senaste lappisen har verkligen lyst upp vår tillvaro även om vi redan har tre hundar sen tidigare. 
År ni riktigt kloka, tänker säkert vissa av er? Men för oss är det inga problem. Om man inte är djurägare kan man aldrig förstå.
Tycker så synd om dessa arma människor! 
Vår lilla Varja år vår åttonde lappis och är redan en personlighet! Hon kommer att bli husses eftersökshund om tre år då hon förhoppningsvis blivit vuxen och inte busar runt. Tids nog kommer allvaret.

Varja i vila, flocken andas ut...



Nej, nu måste jag sluta, har surdegsbröd i ugnen!

Ha en fortsatt fin lördagskväll!



 

lördag 1 augusti 2026

Solen och dess positiva effekter

 Nä men hej mina godingar! 

Hoppas ni har det gôtt i värmen och laddar upp Dvitamin inför den lååååååånga vidriga vintern. Det gör jag! Tänk att jag skulle bli en sån soldyrkare på äldre dar, det trodde en ju inte. Som tonåring var solen min värsta fiende, kanske beroende på att jag var så rädd att visa min, i mitt tycke tjocka kropp. Tillbakablick ger en annan bild. Jag var en helt normalviktig tonåring med dålig självkänsla. Att skolhälsan anmodade mig och en skolkamrat att kontrollväga oss varje vecka under mellanstadiet kan ha haft effekt på självförtroendet, eller vad tror ni? Att sen min skolkamrat var lärardotter och inte "behövde" väga sig varje vecka om hon inte ville, tänkte jag inte på just då. Den insikten har kommit i vuxen ålder, särskilt eftersom jag jobbat inom skolvärlden i 30 år.

Så jag klädde mig i jeans och tröja hela sommaren och var säkerligen den vitaste i hela Kil tills min vän Siv fick körkort och kunde köra oss till badplatser där man kunde välja mer avskilda ställen. Siv var förövrigt blond men hade en hud som en mörkhyad. Hon blev brun som en pepparkaka efter en timme i solen! Det blev ju inte jag...Minnet efter en baddag vid Skivtjärn vid Deje kommer aldrig att blekna. Jag brände mig nåt så oerhört att jag var tvungen att sjukskriva mig! Jag kunde inte duscha pga smärtorna. Siv fick en vackert gyllenbrun solbränna. 

Men...

Så kom då vuxenlivet med familjliv. 

Pappan i familjen var i grunden fotbollsspelare, en bra en, men sadlade om till löpare. en mycket bra en där också! Jag fick feeling och började träna på KGFs gympagrupper i gympasalen i Skogsbackeskolan. Provade att springa...eller snarare lunka, och efter insikten att jag inte var nära döden för att springa ett 2,5 km spåret så fortsatte jag...

Så...

Där började min träningsresa som kom att hålla i sig i många år. Typ 30 år...Men det som fick mig att tåla solen var att löpträna i värsta solskenet. Och detta har gett min hud tålighet för sol. Tänk att träning kan ge så många positiva effekter! 

Nu har kroppen tyvärr sagt adjö till hård träning pga min trista EDS-diagnos och dessutom de där förhatliga extraslagen på hjärtat. Kroppen gör ont, orkar inte och det är för jävligt men tyvärr en realitet. Men solen finns var jag än befinner mig utomhus och då tar jag tillfället i akt att tanka sol inför den grymma vintern.

Ha det gött, mina vänner!




lördag 18 juli 2026

"Hur är det att vara pensionär då"?

 På A svarar jag B och på C kan jag inte, är det första som dyker upp i hövve på den frågan, en klassisk replik från "Vi i femman" på sin tid. För jag vet inte. Det är ju min ordinarie semestertid nu så kom igen i höst då skolorna drar igång sin verksamhet. DÅ kommer det säkerligen att kännas märkligt. 

Alltså, jag har ju alltid älskat sommar sol och värme men den här sommarens värmebölja har gjort mig helt overkligt slak. Men så insåg jag, det är väl betablockeraren som jag tydligen är i behov av som påverkar mig. Jag är skeptisk till denna...men lyder doktorns direktiv och stoppar i mig de där tabletterna varje dag. 

Så kom då äntligen lilla Varja till oss i mitten av juni och nu är det inte en lugn stund här hemma. Hon är ett riktigt energiknippe och en ständig källa till gapskratt! 

Varja, första dan hos oss

Varja, idag

Trädgården och odlingarna har varit en ledsam historia. Mina frösådder har torkat bort eller strypts av ogräs. Det enda som har överlevt är tomater och vaxbönor, potatisen verkar ha klarat torkan trots allt. De lärde hävdar ju att potatis inte behöver vattnas. 

Mina älskade dagliljor har i alla fall klarat värmen väl och bjuder på sin prakt. 









Igår den 17/7 var det min mammas födelsedag. Hon hade, om hon hede levt, fyllt 100 år. Men 1997 i februari tog hennes liv slut pga en hjärtinfarkt.

I morgon den 19/7 är det min pappas födelsedag. Han hade, om han levt, fyllt hela 104 år! Tyvärr fick han inte ens uppleva hälften av den åldern pga cancer. Han hann precis fylla 50 år innan sjukdomen vann över kroppen. Men mina föräldrar är inte glömda, de finns med mig alla dagar i form av tankar kring värderingar, att ha koll på ekonomin, att det yttre aldrig är viktigare än det inre och minnen och massor av minnen! 

Mitt stora djurintresse fick jag av pappa, min mamma var hundrädd och katter tyckte hon såg falska ut. Min helt ovetenskapliga analys av mammas djurovilja var att hon inte klarade av sorgen att ta adjö av dem då det var dags. Detta grundar jag mig på via hennes berättelser från barndomen. Hon klarade sig ändå inte ifrån sorgen då min syster Margaretha dog vid 14 års ålder i en hjärntumör. Efter det blev mamma aldrig riktigt glad igen. Jag var 5 år men minns fortfarande hur stämningen var i hemmet vid min systers sjukdom och efter hennes död. Det fanns inget anhörigsstöd på den tiden. Mamma gick omkring i dvala, bet ihop inför oss syskon, pappa jobbade på som vanligt. Och det gick aldrig riktigt över.

Både mamma och pappa tyckte om blått så jag har därför planterat blå blommor på deras grav som födelsedagspresent. Vet ju såklart att de inte ser det, jag är väl inte dum heller, men för varje år så blir det viktigare för mig att pynta deras grav extra fint. Har väl med min egen ålder att göra, antar jag. Min bror är blind och kan därför inte hjälpa till med graven längre så då är det extra viktigt för mig att den är fin. 

Skall beställa guldfärg att 
fylla på namnen med.

Hmmm...det här blev ju inget vidare upplyftande inlägg men ibland så blir jag dysterkvist, kan liksom inte krysta fram nåt glättigt. 

Det kommer en annan gång!

Kraaaam!