Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

torsdag 30 januari 2014

Snööööö.......

Det är väl ingen hemlighet att jag hatar vinter och snö, eller? Om nån missat det så vet jag inte hur... Jag lägger det på läsaren...
Nåväl, jag är inte dummare än att jag inser fakta, det snöar så in i **** och min Gubbe ligger i förkylninge och har inte orkat skotta hela tomten....som inte är flera tusen hektar direkt, men ändå alldeles för stor för mig då jag kommer från jobbet. Nu har jag bestämt att det får räcka! Men vem kontaktar man för att ställa in snöovädret?
VAAAA? Kan man inte göra så?!?!?!
Skottar och svär mellan tänderna....

Fast nu är jag glad igen.

Min vecka har varit helt perfekt. Vaski har börjat på dagis igen. Han är en annan hund...eller som förr, helt enkelt. Lummi är inte helt ok, men inte heller sämre. Sen Klinga...hon är ju en goding...Hennes morgonvanor överensstämmer väldigt bra med nyordningen. Herregud, vilken tonåring hon är! Sover så snart hon får tillfälle. Och jag tackar av hela mitt hjärta mina svärföräldrar som i flera år har tagit hand om Klinga under vår arbetstid, och det utan minsta gnäll. De är helt obegripligt snälla och hjälpsamma, så det så

På jobbet har jag haft hjärtligt besök av min biblioteksassistent som tyvärr är sjuk, men ändå tog sig mödan att ta sig till vår tokiga hemvist för att hälsa på under veckan. Hon gav mig en så himla fin present, ett par hemstickade ullraggsockor, att jag totalt tappade hakan av överraskning.

Titt som tätt får jag såna kuliga inlägg och kommentarer från denna goa, härliga, människa att jag ler med hela kroppen. Hur det ser ut får ni själva försöka tänka ut....

Som ersättare har jag en lika fantastisk människa. Allas vår egen Maggi. Jag fattar inte vilken tur jag har. Eller finns det nån ordning bakom allt detta? Nä, jag är ju inte religiös så det kan inte var grejen. 

I dessa tider med snö och en massa elände så bokade jag en klipptid på mitt frisyrmecka Glada Saxen på Skoghall och fick en "akuttid". Ni skulle se mig nu! Min Tina kan fixa till en gammal kärring så hon blir som ny...i en månad i alla fall.
En gammal kärring ja...Idag har jag kört hela rejset med kärringens previlegier! Igår låg i brevlådan en betalningspåminnelse till mig!!! Men vad tusan, tänkte jag. Kollade alla konton, inga fel....Hornen växte. Vem vill ha en orättvis betalningspåminnelse?.Ringde under dagen till Bonprix. se.
Den unga tjejen som svarade kunde inte på något vis övertyga mig om att de hade gjort rätt då de skickade en påminnelse till mig då jag redan betalt...Jag sa; Det är inga problem för jag har betalt hela fakturan och kommer aldrig mer att anlita ert företag. Ha en bra dag!
Jag hade lite dåligt samvete av att inte ha nåt dåligt samvete...en liten stund efteråt. Men inte så lång stund. De får väl hålla ordning på sina affärer!

Träning har det ju inte blivit nåt den här veckan. Min häl bråkar, titt som tätt. Skit. Helt enkelt. Så det så.

Sen har jag haft ont i magen. Skittråkigt. Men i morgon är en annan dag.
Jädrar, så snyggt det där lät! Vaaaa? Har nån annan redan använt det? Attans!
Att jag aldrig får vara först!


onsdag 29 januari 2014

Hinner, hinner INTE...

Svoooch! Shit, där gick veckotåget! Men herregud, så fort veckorna går. Jag hade ett tänk om att gå på House of Lolavisning hos bästaste Frida i kväll, men se, det sket sig. En sjuk gubbe, kissnödiga hundar, ved som skulle plockas in och så var det med det. Ja, ja, sånt är livet.

Träningen har ju varit ett sorgligt kapitel under en veckas tid. I söndags plågade jag mig igenom ett Lift it pass med kramp i min förgrömmade fot där hälen krånglat en tid. Jäklar skit, så trött jag är på alla skador. Tänk så skönt det skulle vara att bara ta på sig joggingskorna och ge sig ut på en löptur! Men skit heller... Mitt baklår säger; NÄÄÄJJJJ!!! Hatar mitt baklår, ibland.
I möra har jag bokat ett spinningpass. Får se om det funkar....
Det skulle verkligen vara helt underbart att få upp flåset i bött. Vovveprommar ger inte den värsta pulstoppen direkt....


måndag 27 januari 2014

En bra dag trots snö!

Trots att det snöat i natt så är jag trots det vid gott mod. Tänka sig! Mina måndagar brukar ju av hävd vara späckade med överraskningar. Men idag jag fick ETT, säger ETT telefonsamtal. Pjutt....

Idag var det dags för Vaskis return to dagis. Som han har saknat dagis. Vadå, säger ni? En hund kan väl inte sakna? My ass, att de kan! Han har stått i hallen och gnällt i stort sett varje morgon då vi har varit på väg till jobbet. Tittat längtansfullt då Klinga har fått följa med. Och som han har GNÄLLT!!!! 
Han har ju varit Lummisällskap och så har det varit med det. Men nu är det Klingas tur, och tänk så bra det gick!
Husse kom nämligen hem tidigare idag. 
Han blev tyvärr svårt sjuk i en mild förkylning och for därför hem vid lunch. Han möttes då av två mycket sömndruckna lappistikar som yrvaket glodde på honom!
Den svårt sjuke har ju inte kunnat gå nån vidare långpromme med de två utan släppt dem på tomten några gånger. De har härjat runt som två valpar! Och sen sovit i soffan tillsammans med husse. Inte skällt av nåt ljud, eller nåt. Det bådar gott, för oss milt utmattade hundägare.
 Det svåra beslutet att låta BÅDA voffs sluta på dagis berodde ju på att tikarna rök ihop ibland och då vågade vi ju såklart inte lämna dem ensamma-tillsammans. Sen har jag ju sparat pengar under tiden....eller sparat och sparat, jag har betalt räkningar, unnat mig och de mina lite blingbling och dessutom kunnat ge pengabidrag till behövande. 

Under dagen kände även jag en viss strävhet i halsen, och bokade därför av vårt favvispass intervallspinningen för Johanna. Förlåt, Johanna!!!! Men man KAN inte köra det passet på halvfart, och då är det onödigt att ta upp en plats. Man skall vara på topp, helt enkelt!

Nä, jag for och handlade lite, hämtade Vaski och for hem till min dödsjuke make för att trösta och peppa. Ni kanske misstänker en viss ironi här...och ni har alldeles rätt,det ÄR ironi och han ÄR inte nära döden. Bara väldigt, väldigt matt och i behov av tröst och handpåläggning... 
Men shit, jag har ju fått en dator av min snälle Gubbe, då får jag väl lägga manken till lite, eller hur? Så därför har jag gått ut med tre hundar - var för sig, skottat snö, hämtat ved, utfordrat husdjur, plockat, tvättat...men vänta nu, det där brukar jag ju ALLTID göra? Nåja, jag dog inte av det och det som inte dödar-härdar, så det så! 
Är lite sugen på att köpa garn...och ett BRA och SNABBTORKANDE lim, kanske några ny fräscha färger....Herregud, så mycket idéer jag har i huvudet, men så snart jag kommer hem så går backen i och all skaparlust försvinner. Visst är det konstigt? 
Men som sagt, min dag har varit bra, mycket bra till och med. Man tackarrrrr!! 

lördag 25 januari 2014

Det långa inlägget om ditt och datt...

Så var man med ny dator då! En liten, snabb och snygg Acer. Fast att gamle "Hårdbrödsamlaren" inte ens gått till sista vilan.
Allt grundar sig i att jag ibland, under tidiga morgontimmarna utbrustit "Men jävla datorjävel, VARFÖR är du så SEG? (förlåt alla svordomar, men det är verkligheten i vårt hushåll...tyvärr)
Inte för ett ögonblick har jag tänkt att Gubben känt en viss trötthet på detta klagande. men så har tydligen varit fallet.
Att han vill ha min gamle Hårdbrödsamlare till andra uppgifter tror jag inte har med saken att göra....Hmmmm... Om man vill vara naiv så är det ok...80% snällhet och 20% egenintresse är nog en bra analys.

Det har inte blivit nåt bloggande på några da´r...
Jag har ju haft fullt upp med att hitta in i detta underverk! Windows 8 är inte att leka med men nu har jag minsann efter många om och men fått ordning på saker och ting. Och då jag på eget bevåg installerade Google chrome så var jag hemma igen! Laddade ner den medan Gubben sussade sött i morse.
Min käre man har annars varit i min omedelbara närhet sen i torsdags, då han kom hem med presenten.
Han känner sin Gumma, han...

Men nu är jag riktigt kaxig då jag surfar runt! Ja, herregud, så overkligt det känns med denna sprillans nya dator!!

Nåt som är spooky är att då jag råkar svänga iväg med "pekaren" lite hur som helst, så dyker det upp saker i vänster eller höger...eller BÅDA marginalerna där det står grejer som jag inte fattar nåt av. Men om jag orkar strunta i detta så försvinner de efter en stund.
En bra träning att coola ner...

Så till dagens övningar. Lördagar är inga bra dagar att köra nåt på träningsmeckat. Det passar inte vår lördagsrytm nåt vidare.
Efter städning och inköp blev det istället långpromme med Vaski och Klinga. Gubben tog Lummi på värsta spåräventyret. Hon var görnöjd då hon kom hem. Fick en riktigt god gnagis, som belöning.
.
Innan jag gav mig iväg med vovvarna så gjorde jag klart lördagens middag till Gubben-pulled pork!
Har aldrig gjort denna supermoderna rätt, men nu var det dags. Själv äter jag inget som har diat eller fått leva i en liten binge och inte ens kunnat röra sig under sitt korta liv....Nä, det tillåter jag inte att min Gubbe äter heller! Tvi vale, för sånt!! Köpte ekologiskt griskött och hoppas på att grisen levde ett gott liv så länge det varade...Och att den inte behövde åka slakttransport
 över hela Sverige tillsammans med sina olycksbröder/systrar, som en "GrisGolgata".

Trots att jag inte är nån militant vegetarian så får jag ändå ibland funderingar över varför man kan äta kött. Vad är grejen, liksom? Kött smakar ju ingenting utan kryddor. Och då kan man ju lika gärna skippa köttet och äta miljövänliga och nyttig föda såsom rotfrukter, grönsaker och baljväxter.

Som liten åt jag det som bjöds, det fanns inget alternativ, liksom. Så skall det ju vara, såklart. Jag var en frisk men tjock unge. Grönsaker fanns bara i form av frysta grönsaker. Och i bagaget har jag en cancerbakgrund....
 Min pappa dog i magcancer vid 50 års ålder...Hans favoritmat var fläsk och potatis, punkt slut. Grönsaker var bannlyst, möjligen funkade stekt lök....

Då han dog, efter år av svåra plågor, ordnade han att jag och min bror skulle kollas var 3:dje år på sjukhuset. En undersökning som gjorde mig panikslagen! SÅ himla smärtsam men ändå nödvändig eftersom han inte ville att vi skulle gå igenom samma plågor som han för att ändå dö i slutet! Jag har genomgått detta helvete under många år, men efter ett genombrott i forskningen under senare åren behövde jag bara ge ett blodprov för att de skulle se om jag hade den felande genen. Det hade jag inte. Och därmed var min dotter också immun. Det var det bästa av allt!
Men det jag alltid har fått höra av läkarna är att det har varit bra att jag är vegetarian eftersom kött lägger sig i tarmarna och täpper igen dem för att, om man har otur, utveckla sig till tarmcancer. Mycket enkelt val för mig i alla fall!!
 
Men jag hade verkligen velat ha kvar min pappa i livet mycket längre. Att man kunde dö av dålig kost fanns inte på hans livskarta.

Men köttet har aldrig varit det viktiga i min kost. Jag gillade mest potatisen och såsen. Och denna egenhet har tydligen gått vidare till min dotter. Hon har alltid beställt potatis och brunsås då hon varit på besök hos mig.  Eller pasta och grönmögelostsås...

Men i mitt huvud har ändå djurens välmående varit det viktigaste. Och det blir viktigare och viktigare för varje år. Om man nu MÅSTE äta kött så är har man ett ANSVAR för djuren! Man behöver inte smocka i sig kött i massor. Om man tycker det är dyrt, köp mindre men svenskt. Och helst ekologiskt. Tallriksmodellen är inte helt fel, trots allt...
Kvalitet framför kvantitet, hävdar jag. Vad är grejen annars, kan man undra? Moläta, kallar jag det. Man köper en bautahamburgare och smäller i sig den fort som satan utan att ha den minsta hum om när man är mätt. Sen har man köpt pommes som tillbehör...

Jag är ju inte dummare än att jag förstår att många inte kan vara utan kött i sin kost, men jag önskar att alla TÄNKER EFTER innan de går och handlar sitt kött. Att man verkligen kollar att köttet är från ett djur som haft ett värdigt liv innan de ödesdigra slutet. Det kan man genom att köpa ekologiskt eller på en gårdsbutik med hemslakteri. Man har ett ansvar som människa, tycker jag.
Jag kommer aldrig mer att köpa utländskt kött till Gubben. ALDRIG!
Om det svenska köttet skulle ta slut så skulle han få äta kålrötter istället!
Nu har vi frysen full av älgkött så han kommer inte att lida köttbrist och om man tänker efter så led inte älgen nåt vidare innan den dog. Förhoppningsvis...
'Den behövde inte åka djurtransport över hela Sverige...eller hemska tanke, över en kontinent för att i slutet av resan, på ett brutalt sätt, fösas in i en fålla tillsammans med sina olyckssystrar och bröder för att i trängseln invänta slutet tillsammans, kanske få ta emot hugg och slag för att sen höra ångestskrin allt eftersom... Nä, fy faan!
Vi är ju ett intelligent släkte, sägs det. Hur kan NÅN då överhuvudtaget stå ut med tanken att äta kött som härstammar från ett djur som i livets slutskede har lidit nåt oerhört bara för man skall äta en halv hamburgare och sen slänga resten??
Och att resa till Kina och vara överlycklig över att få köpa en fuskCanadagoosejacka för halva priser...Då har man verkligen skyddslappar över både ögon och öron!

Som sagt, det är vi som är den intelligenta arten...men ibland undrar jag...

Och nu for min Gubbe iväg på eftersök IGEN! Häromkring finns så mycket klövvilt att man inte kan förstå att folk kör så himla fort. Det finns även väldigt många människor utan reflex också...

Man kan undra om vi kommer att ha några vilda djur om några år. Vi människor verkar ju köra vårt rejs utan att ha den minsta tanke på vår omgivning. Och det värsta är att vi överför detta till våra barn! Vi har väl alla hört om då småungar plågar igelkottar. Det kom de inte på av sig själv. Om man inte från början får lära sig av sina föräldrar hur man värnar om andra, människor och djur, så kan man ju inte veta vad som är rätt eller fel, eller hur? Och det har inte med nationalitet att göra, som en del vill göra gällande. Det gäller oss alla, oavsett var vi kommer ifrån.

Hur har det blivit så? Att man tar allt för givet. Man låter bilen gå på tomgång fast man lätt kunde skaffa en motorvärmare istället för att skita ner miljön för alla andra. Eller tvättar bilen stup i kvarten på garageuppfarten och förstör grundvattnet, bara för att man inte orkar åka till bilhallen och, hemska tanke, BETALA för att tvätta bilen. Slänger skräp omkring sig utan en tanke på hur länge det tar för naturen att bryta ner det, om det ens går....

Just nu ligger Skrållan på bordet precis framför mig. Hon håller helt och hållet med mig.
Vissa människor tycker det är äckligt då man låter huskatten klampa omkring på bordet hur som helst.
 Ingen av oss har någonsin blivit sjuka av att katterna vistats på bordet. Däremot har vi smittats av allehanda infektioner från andra människor....
Tvärtemot så har katterna gett oss en sån glädje att vi säkert lever mycket längre tack vare nöjet av att ha dem i familjen. Det är ju konstaterat att husdjur sänker blodtrycket och ger människan en lugnare tillvaro.
Det håller jag med om! Och Syrran också, som nyss gjorde Skrållan sällskap på bordet...

onsdag 22 januari 2014

Då vissa inte förstår får man tala klartext

Hör nu här Mr Hälsporre, eller vad du kallar dig, nu är jag faktiskt väldigt trött på att ha dig hängande i hälarna(!). Jag vill inte verka ohyfsad men ibland måste man ju vara mycket TYDLIG för att få vissa att förstå att de inte är önskvärda. Du har faktiskt våldgästat mig sen i söndags. Nu är det dags för dig att kila vidare, tycker jag, typ till nån som ändå inte har nån känsel i fötterna...

Du måste väl ändå förstå att du inte är välkommen längre? Jag menar, varje dag smörjer jag dig flera gånger med Voltarengel och ni gillar INTE varann ni två, det har jag märkt(till min stora glädje).

Ändå envisas du med att komma tillbaks, likt den vidrige grannen Ove i Solsidan.
VARFÖR? Vad har jag gjort mer än att ha gått långa promenader med vovvarna? Är det förbjudet, kanske?

Idag fick jag nog! Körde ett Tabatapass för att kolla om du orkade hänga med. Under dagen har du ju verkat haft annat för dig så nu tog jag chansen att kolla.
Jo, tjena, din drethög, där kom du tillbaks då vi skulle börja värma upp medelst språng.

Tror du att det var så attans kul att stå i ett hörn och göra höga knän då de andra sprang runt som stövare i älgskogen? VAAAA!?!?!
Jag skämdes som bara den, kan jag meddela. Men det var väl meningen, antar jag. Antar att du straffade mig...
Naturligtvis var det folk som stod och TITTADE in då jag stod i skamvrån med dumstrut på hövve och sprattlade så gott jag kunde utan att du skulle hacka mig i foten.

Nä, nu får det vara nog, faktiskt! Ge dig iväg!

Bara så du vet, i möra skall jag köpa en NY TUB MED VOLTAREN och sen köra intervallspinning så det ryker om pedalerna.