Det där med sorg....

Jag undrar varför människan är utrustad med förmågan att känna sorg? Vad skall det vara bra för egentligen?
Man säger att djur känner sorg en kort stund och sen går de vidare i livet. Som till exempel om en råget får sitt kid dödat så letar hon runt en stund och sen försvinner hon in i skogen. Inte vet jag om det stämmer men de lever ju på andra premisser än vi människor, gubevars...Fast jag är skeptisk, vem har forskat på djurens sorg, egentligen?

Men på människors sorg har det forskats. I massor! Men inte tusan har de kommit på nåt bra vaccin mot det, inte!

Sååå....

Då måste det ju finnas nån vits med att känna sorg. Nåt som är uttänkt från början, liksom.

Kom nu inte med nån religiös förklaring bara!

Religioner av olika slag har väl alltid varit en stor källa till elände. Vissa skickar ut sin barn i krig för att bli kanonmat och gör dem sen till helgon...Där finns väl inte utrymme för nån sorg utan snarare...klapp i händerna. Vill tillägga att jag inte förstår dem....
Men....när känner dessa människor sorg? För de är ju människor och då skall man ju vara utrustad med förmågan att sörja. NÅN gång måste de väl få den där känslan av tomhet och saknad som jag får då någon ryckts bort ifrån mig? Den där känslan av att världen liksom stannar och man bara finns som ett skal med ett brustet hjärta i mitten som vägrar sluta bulta.

Som nu, då jag helt plötsligt har mist mitt hjärtas Skrållan.
Va faan, tänker vissa. Ett djävla kattskrälle! Det är väl bara att skaffa en ny katt...
Men då kommer det där underliga som jag tänkt på så himla mycket...

Jag sörjer henne, vår lilla Skrållan som om hon vore en människa. Hon var ju en i vår familj i 16 år.
Och jag sörjer! Jösses, så jag sörjer!
Skrållan väcker minnen från 2002 då hon kom som julklapp till oss från våra barn då Toker blivit av med sin bror Blyger och kände sig ensam. Väldigt ensam.
Våra barn smög till Deje katthem för att skaffa en kompis till Toker och oss...och fann då lilla Skrållan.
Hon blev vår egna lilla pratkvarn och mattes datorkompis under alla år. Vår solstråle, helt enkelt, och en gåva från våra barn.
Hon är så saknad att hjärtat är på bristningsgränsen hela tiden.
Men jag vet att det går över. Det har det alltid gjort förr då någon kär har lämnat livet, oavsett art.
Jag har överlevt. Men kan fortfarande efter många år få gråtattacker efter nån kär bortgången.
Frågan är fortfarande:
Vad var meningen med all sorg?
Nån som vet?

Sånt jag uppskattar...

Vänlighet
Ex:
Då man är ute på hundpromenad en kulen juldagseftermiddag och helt okända människor man möter hälsar glatt. Värmer hjärtat av nån anledning som jag inte begriper men blir glad av.

Hundarna:
Ex:
För 1000:de gången! Utan våra hundar skulle halva året endast vara ett töcken av grått, grått och grått för mig. De har lärt mig att gå ut vid alla väderlekar och tider utan att gnälla.

Solidaritet:
Ex:
Då människor visar medmänsklighet med de som minst förväntar sig det.


Barns klokhet
Ex:
Då man en dag på sin hundpromme med Lummi-stressade vovven, möter en mamma med tre småbarn-en i kärra och två på varsin kickboard, åkandes över hela gångbanan utan att mammi för ett ögonblick bryr sig. Med lurar i öronen och stel blick framåt ångar hon på. Lummi som är jätterädd för skrammel och skrik börjar skälla och jag får gå in i närmsta trädgård för att komma undan.
Nästa dag händer samma sak. Skillnaden är att då de små tjejerna närmar sig så hoppar de av sina kickboards och den minsta säger: Vi går av och går nu så vovven inte blir rädd!
Medan mamman går vidare med stel blick och lurar i öronen...


Uppskattning
Ex:
Då man inte förväntat sig någon som helst uppmärksamhet eller uppskattning helt plötsligt får en kram eller beröm.

Ledighet
Ex:
Att få välja om man skall gå upp eller inte och alltid välja GÅ UPP, men efter hundpromme i friska luften sätta sig och äta frukost hur länge som helst. DET är den bästa ledigheten för mig!

Böcker
Ex:
Att ha med en hel hög med böcker hem och bara hinna läsa EN, och det visar säg vara den bästa
boken.

Skitväder
Ex:
Då regnet står som spön i backen och allt är grått till att solen bryter igenom och jagar bort molnen.

Vänner
Ex:
Att inte hinna med att träffa sina vänner så ofta som man skulle vilja, men då man träffas, kanske bara två gånger om året eller ännu mer sällan, så är det som man träffades förra veckan.

Ensamhet
Ex:
Att få en hel dag för sig själv utan plikter och skyldigheter, bara en dag att filosofera över allt och inget.

Datakunskap
Ex:
Då man anser sig vara tekniskt okunnig och endast hankar sig fram inom datavärlden men finner sig ha löst ett knivigt problem...alldeles själv.

Juldagen
Ex:
Bästa dagen i julhelgen. Ingen stress, bara lugn och ro. Man gör det man gillar när man vill. Eller inte. Man lägger ingen tid på matlagning eftersom man har rester att värma i micron.

Att göra en uppskattningslista tar fokus från allt elände som finns i världen och som jag ändå inte kan göra något åt mer än att få dåligt samvete.

Må gött och ta hand om varann!

Kram från mig

Min mandolin och jag

Då jag började skolan i mitten av 60-talet så var det vissa saker som var mer lockande än andra. Såklart fanns de där självklara sakerna som att skriva, räkna, läsa och hoppa bock. Sånt man bara gjorde av bara farten, liksom.

Men sen kom det där med tillvalen...

Jag ville gärna spela ett instrument, helst piano, men eftersom min familj inte var höginkomsttagare med en stor villa som hemvist så fanns inte plats för ett piano. Och absolut inte heller inkomst för ett pianoinköp....

Alternativen till piano var då blockflöjt eller ett stränginstrument....

Min mamma köpte en mandolin.

Hur coolt är det med en MANDOLIN?

Jag skämdes nåt oerhört över min mandolin som liten, knubbig tioåring, då jag behövde bära den med mig till skolan för att ha en musiklektion i kommunala musikskolan.

Det var inte EN gång som den förhatliga mandolinen hamnade i "ospecificerade händelser".

Men min mamma kämpade på och lämnade in min j-a mandolin på reparation för varje gång den "råkat" bli skadad...

Så kom då äntligen dagen då hon insåg att jag verkligen INTE ville spela mandolin. Jag vet inte orsaken till detta men helt plötsligt slapp jag ljuga ihop en anledning  till att inte behöva gå på spellektionerna...

En massa år har förflutit sen min skoltid och jag blev aldrig nån musiker av något slag. Det är absolut en befrielse för alla. Jag håller mig till att sjunga för full hals i bilen på väg till jobbet då det spelas nåt bra på radion.

Men så hände det sig att...

Jag och maken gjorde ett besök i city och fann värsta bästa grejen på Claes Olsson.

Inte vet jag varför den kallas mandolin eftersom den varken har formen av eller strängar likt den där förhatliga spelmojängen som jag plinkade "Brandkåren kommer" på under några mörka år på musikskolan i Kil.

Den här är min alldeles egna lilla hjälpreda i köket.
Vi är bästisar, min mandolin och jag.

                                                                         

Veggisrecept från en receptmotståndare

Tjolahopp alla ni som har veggisvänner och får värsta ångesten då ni vill bjuda hem dem.
Texpå grillafton
Man tar till majskolvar.
"Det gillar väl alla veggisar...och det är i alla fall inte nåt kött i majs" Ehhhh.....

Jag HATAR grillad majs många års grillpartyn! Och jag är säkert inte ensam. Tänk bara hur kul det är att känna majsen inträngd mellan varenda tand...och tandtråden är såklart slut....
Majs måste vara Guds straff till mänskligheten. Äter man pop corn så fastnar de jäkla skalen BÅDE i halsen och mellan tänderna på en och de kan sitta i flera dar!!!

Ni som känner mig vet hur attans ointresserad jag är av matlagning. (Vad är det för fel på fil och müsli alla dagar i veckan, liksom?)
Men så kommer det tillfällen då man bör ha lite koll på omvärlden och deras önskningar och behov.

Jag kan till exempel tillreda döda djur till maken så han är mycket nöjd. Han är lyrisk varje gång jag gjort nåt av en död styckad älg som smakar gott. Men herreguuuud, det är ju hur enkelt som helst.
KRYDDORNA är svaret!
Utan rätt kryddning smakar ju allting läskpapper.
Eller hur?
Jag har ätit mat under den här veckan som jag fortfarande inte vet vad den smakade...

Så här kommer mitt lilla bidrag till alla som vill ge sina veggiskompisar nåt annat än halvfabrikat och bli en stjärna i kompiskretsen.
Inte värsta trerätters men vanlig mat, helt enkelt.

Nu kommer det!

En påse sån här sojafärs á 18,90 kokas i vatten och salt tillsammans med...

Finns även som små strimlor eller fileér

.en lagom mängd bulgur. Lagom är lika med grötkänsla...eller mer exakt typ.....GAHHHHH

jag hällde ju bara i, ja!! Kanske 1 dl om ni framhärdar för exakt mått. 

.

Bulgur is da shit

Kokas upp och sjuds på svag värme i typ 5 minuter. Man ser hur det sväller, liksom...Ser ut som dödadjursmeten men är helt fri från lidande 

Så blandar men med dessa ingredienser. Vadå? Vill ni ha precisa mått? Men herreguuuud, det kan jag ju inte!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Men......ok då, jag försöker väl.

1 st Finhackad gul lök och 1 st lång sötstark chilifrukt

Blandas med  2 ekologiska ägg,  1-1,5 dl bovetemjöl(vetemjöl går också bra) och en nypa flingsalt.
Blanda, Smeten skall vara fast, om inte, häv i lite mer mjöl.
        Smaka på smeten om den ev behöver ytterligare salt och kryddor. 
Tex riven ingefära.

Stek i rapsolja

Stek några i taget och vänd dem ofta
så de inte bränns(som några av mina gjorde)

Så här många veggisbullar blev det!

Så där ja! Det var väl inte svårt?

Man kan såklart göra biffar istället för bullar och lägga på grillen, men då på en folie. Gärna tillsammans med stora bitar röd paprika penslade med olja. Mycket godare än grillad majs....

Och vill ni briljera riktigt för era veggisvänner så varför inte sno ihop en kålpudding? Fast då byter man ut bovetemjöl till korngryn. 1 paket kostar ca 12 spänn.

Detta var allt från mig vad gäller matlagning på ett tag.

Nu blir det hundprommar i det vackra vädret. Kallt som attan men solen skiner och det är vindstilla.
Gôtt!
I morgon spås det regn...

Snön...

Jaha ja, då var den alltså här....
Den j-a VINTERN!
Än så länge står jag ut. Om jag tänker riktigt ordentligt så får jag faktiskt fram nåt positiv med snön, trots allt( Ja, ni läser rätt!!!)
Det är att alla dumskallar som rör sig utomhus UTAN reflexer, ficklampor eller ens sunt förnuft iförda mörka kläder syns liiiite bättre mot snön. Men bara lite....Nu pratar jag vuxna människor.

Både jag och våra hundar håller på att skita på oss då det dyker upp nån från ingenstans då vi går på morgon eller kvällspromme. Är de dessutom hundägare och har hunden under dålig uppsikt så blir mitt humör på kokpunkten rätt lätt...Händer ofta under den mörka årstiden....
För att inte tala om då jag kör bil och det kommer en liten unge på cykel utan ljus och hjälm på skallen, genande rakt över vägen!!!!! Det har hänt ett flertal gånger på vårt område. Ett område där tydligen föräldrarna är så "säkerhetsavtrubbade" att de inte fattar att deras unge kan DÖ om de blir påkörda, även om bilisten kör sakta. Att de sen kör bil som blådårar själva gör ju saken ännu mer otroligt..
Att inte som förälder kunna lära sig själva och sedan barnen skillnaden på höger och vänster, att inte skicka ungarna före sig själv vid ett övergångsställe eller att inte utrusta deras kläder och cyklar med reflexer är för mig obegripligt!
Fram till hit skrev jag i fredagskväll. Sedan tog jag helgen. Idag är det tisdag.

Den där snön som kom i fredags....dretlöjlig! Lite pudersnö som låg så snällt där på marken och skapade liiiiite julkänsla, faktiskt. Så mycket att jag faktiskt gick emot mina principer och satte upp ljusslingorna i trädgården på lördagen.
Ja, det där har ju alltid varit heligt för oss, Gubben och mig, att sätta upp slingorna på FÖRSTA ADVENT!!! Inte en dag tidigare! Basta!
Men nu har vi konverterat till de där"förtidigajuldekoratörerna".
Såklart skall vi ha ljus i trädgår´n då det ligger 1/2 cm snö på marken och skapar lite STÄMNING!
Men tomtarna står kvar i tomteskrubben. Till första advent. Så det så!

Och på tal om min ilska över alla reflexlösa ungar och dumma vuxna.
Som om folk visste vad jag skrev i fredags så har jag mött flera(inte massor, men ändå..) som haft ordentliga reflexer och lampor OCH dessutom varit på rätt sida vägen.
Halleluja!

Då jag kom hem i eftermiddags så gick två i stort sett självlysande ungar på vår gata. Deras mammi var också ute och då kunde jag inte hålla mig utan berömde henne för att hon utrustat ungarna så bra.

Och som om inte detta var nog...

Då jag kom in så hade den första knoppen på en av mina orkideér slagit ut! Jag blir så himla glad då jag lyckas få orkidéerna att blomma om. Jag är ju en otålig person som gärna slänger dem då de inte visar sin bästa sida...
Kan det bli bättre?
Jo då, det kan det naturligtvis.

Forts. följ....