Tro inte att detta är ett partyinlägg...

Men Hej, är NI här? Kul att ni vill kolla vad jag har på hjärtat så här på fredagsmyskvällen. Har ni inget annat för er, alltså? 

Mäh! Sitter resten av familjen med mobilerna i näven, alltså? Nåja, då har väl DU rätt att läsa mina otroligt (o)viktiga reflektioner under några minuter...

Själv är jag gräsänka men inte utan sällskap då Lummi, Klinga, Cissan och Syrran är mattes nöje och sällskap. De har ännu inte fått några mobiler...😉

Men skall vi inte sova nu?

Dret på tv-n....

Den där brasan, alltså..Mysig, liksom, fast kom igen, jag är ändå vakthund,
bara så ni vet!

Under denna vecka är jag alltså gräsis då Gubben är på älgjakt. Som vanligt hejar jag på älgen! 

Fast det där är ett dilemma för mig som veggis, jag är inte militant veggis, tror inte på attack och anfall då det gäller att få folk att inte äta dödade djur. Saker måste sättas i ett sammanhang för att människor skall förstå vad det innebär att sätta i sig köttprodukter. Köttet tillverkas ju inte i kyl eller frysdisken, liksom. Köttet har ju från början varit levande varelser med känslor precis som vi människor. Och för den som inte vet, fisken har haft ett liv även den...inte växt upp i frysdisken i avlångt paket, alltså.

Jag har fått höra såååå många dumma kommentarer då det gäller mitt beslut att inte äta djur,

såsom; "När skall du börja äta kött igen då, Anja? Eller den här då: Men grönsaker har ju också levt! 

Det finns många fler men de lägger jag åt sidan. 

Men det där med älgjakt då...

Jag kan tycka att om älgjakten sköts på ett professionellt sätt, utan fylla och halvblinda dretgamla-"jägare", så är väl djuren helt ovetande om dess öde tills ett välriktat skott ändar dess liv, till skillnad från de stackars djur som tvingas åka djurtransport tätt packade med sina olyckskompisar under olidliga förhållanden till att få mötas av ännu värre upplevelser innan de skräckslagna möter döden på ett löpande band!

Köp lokalt om ni är så himla sugna på att äta ett gulligt, lurvig men dött djur. 

Nu över till nåt helt annat. 

Det där med husköp och husförsäljning, alltså...Det är ju jättejobbigt. Vi har kollat på sååå många hus men det har alltid varit nåt som inte passat herrskapet Ahlborg-Lindeberg. 

Utom Nilsby...

Där är nog Moi mer sugen än min make...

Jag älskar verkligen huset i Nilsby! Fast där finns inte den ultimata möjligheten för våra hundar och katter. Men faaan, alltså!!! Att sitta och se ut över Fryken från det nybyggda rummet...

Jesus, så jag önskar att vi skulle kunna få till nåt bra för djuren där. 

Fast...det var ju faktiskt JAG som tyckte att vi skulle vänta till våren med försäljning och husköp...

Rannsakning, Anja!

För vet ni, mina vänner, jag vantrivs nåt så otroligt just nu att jag gråter var och varannan kväll. Det är säkert!

Inte för huset, vårt hus är jättefint men bara jag tar med hundarna ut genom dörren så känner jag en otrolig leda! Jag längtar så himla mycket till att våra djur skall kunna få sin frihet på en stor tomt. 

Och så saknar jag Vaski...Jättemycket! Det gör ju inte saken bättre då alla vägar har trampats av mig och Vaskiböbb under många år. Han saknas mig så otroligt!

Men hallå, vad blev nu detta blogginlägg? 

Gnäll, klagan och sorg! 

Men, vad tusan, sånt är livet för oss alla, eller hur?

Fast ibland kan det bli lite för mycket ledsamheter. . Som till exempel att få ett mess där man får info om att en av mina kisar från förr har gått bort. Att en människa som jag har haft så nära kontakt med under alla har valt att avsluta sitt liv är oerhört jobbigt😢

Ehhhh, hur knyter man ihop detta inlägg till nåt positivt?

Hmmm...låt mig tänka...jag skall nog komma på nåt...

JO, nu kom jag på nåt!! Min Gubbe och Glittra kommer hem tidigare i möra! Då kommer mitt svårmod att försvinna, det är jag säker på för då min Gubbe är hemma så finns inga tråkigheter💓💓

Kraaaam på er, godingar och ta hand om varann! 

ORDENTLIGT, ALLTSÅ!

Snopen fredag...

Fredagsmiddag....

Jag tror att jag fått utslag av min aversion mot fredagsmysmiddagar. 

Ett psykosomatiska tillstånd av att under oerhört många år behövt fundera halva da´n på mysmat för att sen trängas bland andra hysteriska fredagsmyshandlare som är ute i samma ärende- att inhandla FREDAGSMYS, har yttrat sig i kliande skorpor i min hårbotten. 

Att sen behöva tillreda dessa f-bannade fredagsmysisar kan ju få den mest hårdhudade, heltidsarbetande kvinna till ett mindre sammanbrott efter att ha försökt få sin själs älskade att komma till undsättning med tips om nån snabblagad och god avslutning på arbetsveckan och då fått till svar; 

-Vad tycker du? 

En majoritet av Sveriges befolkning kör väl tacos, antar jag. 

Jag avskyr tacos! Hur kan man äta sån dret? Man skall tydligen kunna få plats med köttfärs, salsa, guacamole, majs, hackad gurka och champinjoner och nåt mer som ni kanske kan komma på själva, i ett skört majsskal passande i handflatan...och sen klara av att få in detta i munnen utan att skalet spricker och fyllningen hamnar i knäet, på bordet, golvet eller i munnen på hunden/arna. 

Tjena...Med böjd plasthaklapp och i nyktert tillstånd kanske man klarar detta men vem har inte samtidigt öppnat 1( 2, 3...) vinflaska/or till myset?

Men...

Idag fick jag en uppenbarelse!!! Halvvägs från jobbet kom jag på en hyfsat lättlagad och inte alltför ofta sedd, lagad och uppäten rätt i vårt hushåll! 

Lasagne.

 På mitt vis, alltså. 

Inte med becamelsås och krångel, nä, jag har fått ett fantastiskt tips från en bekant som jag kört ett antal gånger...inte många, men ändå...

Så kom det sig att jag kompletteringshandlade efter hundrastning, där förresten två av tre hundar inte ville gå ut då det regnade och blåste. Vad är det för fel på dem!!?? 

Nåväl, skit samma, jag for och inhandlade de nödvändiga ingredienserna till lasagnen typ grädde, resten hade vi hemma. Fast då jag ändå var i affären så kom jag på några andra bra grejer som vi nog behövde. Såsom en blombukett(viktigt att fira in helgen, juh) kattmat(eftersom den ena katten är kräsen i bött) och jordnötter till älskade maken(och mig om han somnar...), alltsammans till summan av 206:-. 

Dyr grädde på Coop...

Att färdas på Hammarö är numera ingen lek, man får med dödsförakt slänga sig ut i rondeller och korsningar för att kunna komma hem inom en rimlig tid, i alla fall innan mörkrets inbrott. 

Idag vann jag racet och kom hem i hyfsad tid. Låg före i schemat innan Gubben skulle anlända hemmet. 

Jag tog tag i de husmoderliga plikterna med dammsugning, plocka, plocka, plocka och utfodring av intill döden hungriga vovvar. Klockan 18.00. De kan klockan, de tokarna!

Så hörde jag Makens bil vika av in på vår gata(kan ni förstå vilket ljud den bilen avger!!!) och så dundrar han in och hojtar: Nu har jag bråttom, jag skall ju ut med jobbet nu!!

Ehhh...

Hade glömt det ja...

Men som den snabbtänkta maka jag ändå ÄR så gav jag honom en PÖSS  och rådet att beställ nåt riktigt DYRT.

Själv har jag spolat lasagnen och i ugnen ligger en sötpotatis och en lök och svettas tillsammans med lite olja. Det kan de göra ett tag till, för jag har ju en blogg att sköta. Ja, herregud, det är väl ändå inte maten som bestämmer över oss människor!

Kram mina kära goingar och sätt inte tacosen i halsen!

Livet runt 60

Nä men hej, mina vänner!
Nu minsann sitter jag ner och har lite tid över för lite bloggande. Kan beror på att min Gubbe nyss for ut på eftersök på påkört vilt...

Det där med tid....

Då barnen för länge sen flyttat ut och vi har ett hushåll på två(2) personer så borde jag väl ha massor av tid över för alla mina hobbies, eller?
I de bästa av världar så vore det så...
Men...
ICKE!
Vi jobbar och rastar hundar.

PUNKT

Nä, nu är jag allt lite dramatisk men det där med tid är ett dilemma, svårt att lösa, helt enkelt. Men vi har förhoppningar på en lösning och det är att flytta.
För vårt fortsatta välbefinnande har vi nu fått vårt hus värderat och också gjort klart med ett samarbete med mäklaren. Vi har inte bråttom, nu stundar vintern och om vi inte får napp på nåt bra boende på landet innan tjälen så får det vänta till våren.
Varför, undrar ni säkert...
Men hallå, alltså!! Jag måste ju ha med en massa växter från trädgården, juh!!!
Tex bröllopspresenten från jobbet-den fantastiskt vackra rosen Karen Blixen, morsdagspresenterna-pionen och rosen, sen alla dagliljor som skall delas! Ja, ni förstår dilemmat, eller hur?


Vi älskar vårt hus så himla mycket!!!! Vi har verkligen fått till det på VÅRT sätt och vi är så himla nöjda med resultatet!
Om det stod på en annan plats ute på landet...utan grannar inom behörigt avstånd så skulle det vara perfekt! Våra hundar skulle slippa känna vakta hela tiden, framförallt Lummistumpan...
 Inte så att vi är folkilskna eller så men i vår ålder känns det lite akut att kunna få möjlighet att förverkliga vårt drömboende innan det är försent. Vi är ju inga ungdomar direkt, Gubben och jag och därför är det viktigast just nu att få ett boende där våra hundar och katter kan må bra och därmed VI, för DET är det viktigaste i vårt liv.

Nu över till nåt helt annat..
Det där med helgmiddagar, alltså.
Nu har jag för vilken gång i ordningen handlat SAMMA saker som alltid på Willys. En bra butik, inget fel på den, men ärligt, varför är det så himla svårt att komma på nåt nytt inom matskapandet? Jag köper samma, samma ingredienser varje gång!
Min dotter är kock och fantastiskt finurlig med tips och recept, men vad hjälper det...hennes recept fastnar inte i mitt hövve, helt enkelt, även om jag önskade det.
Jag är väl inte tillräckligt matintresserad, antar jag. Mer än att äta, för midjemåttet har inte krympt...

Så nu vankas POTATISGRATÄNG innehållande en 3:a grädde och lite piff av Bonjourost med vitlök och soltorkad tomat. Det där med osten kom jag på alldeles själv och är fantastiskt stolt över😀

Undrar just hur många potatisgratänger jag gjort på helgdag under alla år? Eftersom jag inte är nåt mattesnille så får väl denna frågeställning bli en gåta som aldrig blev löst....
Fast...vem bryr sig?
De var fantastiskt goda, feta som f-n!

Ha det gött mina vänner!

Höstkänning...

Tjoho, nu är jag här igen!
Vet ni, idag har jag inte gjort nåt vettig alls!! Slöat, helt enkelt. Jag slöade mig tex  igenom en gräsklippning, så till den milda grad att gräsklipparen dog...Tur att vi hade två...numera bara en.
Annars har jag mest vallat katter och hundar, njutit av den sista blomsterprakten i trädgården, kanske den absolut sista om vi får som vi vill och flyttar till Lindrågen...
Men att slöa är tydligen inte nyttigt för mig eftersom jag blev överfallen av en enveten huvudvärk i eftermiddags.
Så kan det gå.

Men tillbaka till trädgården...
Det är BÅDE vilsamt och en aning vemodigt att se växterna göra sig redo för vintervilan. Vissa strävar på, vissa har sin höjdpunkt nu eller om ett tag. De grälla färgerna är ett minne blott.
Jag gillar hösten, den där hösten som har vackra roströda färger, som ger ett nästan självlysande sken då solen är lågt stående.
Idag är en sån dag💓

Skenet över skogsdungen brukar vara magiskt,
idag var det halvmagiskt...

Mina frösådder har överöst mig med frukt och grönt förutom skärbönorna som bara gav en j-a massa grönska! Rankorna höll på att välta förrådsväggen...hmm, där överdrev jag nog något litet...men ni förstår säkert...😜Någon blomning och därmed bönskidor såg jag inte till.

Jag brukar ju ha en chiliodling på gång och så även i år. Som vanligt webbshoppade jag fröer eftersom där finns riktigt kul sorter av ALLT. Som tex Chili chocolate...DEN var en riktig dyring, påsen kostade runt en 50-lapp och jag var skitnervös att inte nåt av de 5(!) fröna skulle ta sig. Sådde som vanligt alla frön i februari, och kände mig attans präktig då jag satt i små pinnar med sort och styrka i varje plugg. Tyckte att jag gjorde allt rätt men hur man än gör så har man ändan bak, som min mamma sa.
Jag planterade tidigt ut aubergine, squash och chili i en pallkrage. En paprika också, då jag tänker efter. Tomaterna är ett kapitel för sig.
Det växte så det knakade! Ojoj, så nöjd jag varit. Så kom den tropiska värmen och jag fick vattna två gånger om dan. Aubergineplantorna orkade inte så de kasserade jag snabbt, squashen växte dock som ogräs, likaså chilin. Men så var det nåt som jag inte kunde känna igen...En planta med några frukter som liknade paprika fast mycket mindre...så jag har låtit den där plantan vara i fred så paprikorna skulle växa till sig men det har gått trögt. Vet ju att jag sådde några frön paprika...

Samtidigt har jag febrilt letat efter Chili chocolate utan att finna nån pinne med rätt märkning. Sååå jag har förlikat mig med att min 50-lapp har rykt. Inget att göra åt, liksom. Har ju hur mycket chíli som helst ändå.
Så kom det sig att jag idag tog mig en riktig titt på alla mina plantor och kan ni tänka er, den där "paprikaplantan" är ingen paprika utan CHILI CHOCOLATE men med en skylt där texten är utraderad av idog bevattning! Men jädrar vilken lurig form den har!

Chili chocolate💓Visst är den lik en paprika?

Här är den "riktiga" paprikan

Orange wonder, het som tusan

...och en till, det finns ytterligare plantor lite överallt
eftersom påsen var smäckfull av frön...

Trots att vi inte på något sätt är färdiga med budgivning och eventuell flytt så har jag idag planerat vilka växter jag skall dela/ta med mig. Visst är jag lurig?
Här kommer ett axplock:

Bolltistel

Höstflox

Höstsyrén

Snöbollsbusken(vete tusan hur jag skall f¨å med mig den?, Kanske får offra den?)

Kärleksört. Är inte så förtjust i den, tycker den är
ganska tråkig men förgyller trots allt hösten mycket länge.

Och här ni!!! Vår bröllopsgåva från jobbet!
Karen Blixen skall med oss var vi än flyttar.
Den har blommat 3 ggr under sommaren trots torkan.
Fantastisk ros💖

 Rätt som det är så tar jag mig en tur till Alsters herrgård ty där jobbar min dotter som kock. Hon har inte brytt sig om att ta körkort så därav mina utflykter. Och tänk så vilsamt det är att efter en arbetsdag vandra runt i omgivningarna och bara insupa idyllen. I fredags insöp jag lugnet så himla mycket att min dotter messade mig och frågade vart jag var, hon stod vid bilen sen en lång stund...

Fåren av rep

Blomsterprakt

Nu kom Gubben hem så nu skall vi umgås!
Gör det ni också, vettja! Men inte med MIN gubbe , alltså...

Kraaam på lörda´n!

Förhoppningsvis lantisar

Hej mina godingar!
Om ni inte redan har fått fredagsfeeling och är på G för fest och galej så har jag lite i hövve att förmedla...
Ni som känner mig vet väl vid det här laget att jag är gräsänka...

Ingen har väl undgått att jag och Gubben går i flyttankar PÅ RIKTIGT. Att bo i 6 r o k med en liten sketen tomt då man är 2 pers plus en jäkla massa husdjur är ju helt bort i stöll, eller hur? Litet hus och stor tomt är ju mera rätt enligt sunt förnuft och vi är ju förnuftiga människor(enligt oss själva i alla fall...).
Sista ungen flyttade för...hmmm...JÄTTELÄNGE sen och direkt efter detta har huset fyllts upp med hundar istället. Katter har vi alltid haft. Villaidyllen har funkat bra med toleranta grannar som vi haft ett bra förhållande till.
Men...
Jag har alltid känt mig som en utomjording i detta villaområde under mina 22 år men ändå inte vantrivts. Långt ifrån. Jag är en anpassningsbar människa som inte fäster mig alltför mycket vid petitesser. Det finns många fina minnen...Men ändå...jag har aldrig känt mig riktigt hemma.
Som om jag var en tillfällig gäst. Vi har under perioder gått på husvisningar men aldrig känt att rätta huset funnits för oss...förrän nu...
Återkommer till det...'

Jag är uppväxt i ett flerfamiljshus i Kil och har efter det bott i lägenhet tills jag träffade min själs älskade en sen kväll i november 1996.
Då vändes mitt liv upp och ner...
Han hade ett hus där jag behövde sätta min prägel och det fick jag. Inte helt lätt efter att alltid bott i lägenhet.

Men..

Vi har renoverat flera gånger om under våra år och jädrar så fint vi fått det! Att lära sig att kompromissa om allt och inget har vi lärt oss och vårt förhållande har stärkts för varje motgång.
Vilken tur att vi gick kurs del 1 innan vattenläckan 2015..

Under 6 mån bodde vi på övervåningen utan spis, tvättmaskin..etc...
Men vi tog oss igenom den också om än med svedda nerver och ett stundtals trasig förhållande.
Vi är riktigt stolta över att vi klarade denna fruktansvärda tid.

Och...

Vi får väl tacka vår hämndlystna gatupolis till granne att vi aktivt tog tag i sökande efter nytt boende. Fast det tar emot eftersom hon har vidrigt, kränkande och ogrundade anklagelser att delge oss.
För...
Jag hoppas att den som köper vårt hus har ryggrad och säger ifrån annars tar hon över! Hennes man är en mes och vet nog inte ens vad hon har för sig...

Jag, Gubben och alla djuren har planer om att flytta ut på landet och vi har idag lagt ett bud!!
Ja jädrar, nu är det på riktigt!
Håll tummarna för oss mina vänner!!¨
...och även DU, min spionerande granne, för jag vägrar lägga bloggen privat pga en sån som du.

Ha en trevlig helg ni som är mina vänner!
Puss å Kram!!!