Nykomlingen Dumle, Humles brorsa

Hej mina godingar! 

Ja, jag vet, jag är dretdålig på att uppdatera bloggen men ni har väl annat att göra än att vänta på mina glesa blogginlägg, eller hur? Ni har säkert en massa spännande grejer på gång, som att besöka intressanta museer, resa till nåt spännande ställe och uppleva massor av nya saker, ha hejdundrande fester, klättra i berg eller vandra i väsenlikt vackra miljöer, vad vet jag? 

Själv är jag en hemmasittare av rang! Jag ÄLSKAR att vara hemma! Och som tur är känner min göbbe likadant..

Känslan då jag är på väg hem efter en dag på jobbet är pirr i magen då jag närmar mig hemmet. Har aldrig känt längtan efter att resa till andra länder, att resa inom Sveriges gränser har varit nog för mig. Och då räckte det med en vecka, sen blev hemlängtan för stor. Det var för 20 år sen...innan vår första hund Vaski, 3 år och behövde ett nytt hem.

Vaski, min bästa vän i världen för evig! Han öppnade upp för mig att stå ut med den vidriga hösten och vintern, att som hundägare få uppleva kontakten med en hund som bara vill en väl men som inte riktigt fått till språket mellan människa och hund. Han var min ledsagare till hundvärlden och dess språk. Vi lärde oss av varann och om jag skulle ha en önskan så vore det att få träffa honom igen. 

Vackre Vaski!

Det har gått några år sen han fick vandra över bron och han har också fått sällskap av sina bästisar Lummi och Klinga sen i höstas till mattes stora sorg. 

Att lämna en vovve till Regnbågslandet eller till ett annat hem känns säkert lika jobbigt fast ändå annorlunda. Att lämna sin hund till ett bättre liv är för mig ett oerhört fint beslut, att ägarna är stora djurvänner och tänker på hundens bästa. Att ta adjö för evigt är såklart jobbigt men också ett beslut för hundens bästa. Vårt hem har stått öppet för fyra omplaceringshundar hittills och den senaste kom i lördags. 

Vi har nu fått äran att få öppna vårt hem åt Humles bror och Glittras son, Reghar som numera heter:...DUMLE! 

Bröderna Bus

 

Dumle vilar 

Dumle kollar Tv

Helt utslagen efter bus

Stilstudie av vacker Dumle

Väntar på mat...

Vi är så tacksamma över att fått bli utvalda att få ge Dumle ett förevigthem och kommer att göra allt för att han skall få trivas. Tack, fina Helena för att vi fått ynnesten att få Dumle i vårt hem!💝

By the way, det är ju fredag, kära vänner och jag har fyndat 3 buketter rosor för 39.95 buketten på Pekås. Men herreguuud, man måste ju bara köpa! De var ju lite ledsna, kan jag erkänna, men jag vet hur man piggar upp ledsna rosor så nu står de där i sina vaser, snittade och ompysslade. 

Nysnittade och placerade i kallt vatten

 

Så avslutningsvis, om ni frågar mig hur helgen har varit så kommer jag att svara, Helt perfekt! 

Och det är sant!

Ha en trevlig helg mina godingar vad ni än gör!

Pöss på er!

Humle, mattes och husses oro

 Go lördagskväll på er mina godingar!

Jag önskar att jag kunde ge er ett tokroligt blogginlägg som omväxling men det får stå på vänt... för hur länge vet jag inte.

Vår lille Humle blev väldigt sjuk i sin autoimmuna sjukdom förra helgen efter att hans hälsa vacklat under julhelgerna. Ena dagen pigg och kry, andra dagen stel och smärtpåverkad.  Ringde vetten kl 8.00 i måndags och fick en akuttid samma dag. Humle var så dålig att han knappt kunde gå, resa sig eller lägga sig ner utan hjälp. Vår ordinarie vette var upptagen av op hela dagen så vi fick en ny vette. Hon förberedde oss på det värsta pga hans tillstånd men eftersom han varken blivit röntgad eller lämnat blodstatus på länge så kom vi överens om att detta var prio 1. Han fick lugnande och då han somnat så såg man att hela hans kropp slappnade av.

Blodstatusen på vita och röda blodkroppar var hisnande höga, hans armbågar och leder i övrig hade rejäla pålagringar men vetten var oerhört pedagogisk och förklarade alla värden som om hon hade med förskolebarn att göra. 

Hjälpte föga...

Jag var så blockerad av oro och sorg att jag knappt kom ihåg hälften vad hon sa! Men det jag kom ihåg var att vi kom överens om att ännu en gång höja kortisonet skyhögt under en vecka och sen ha telefonkontakt för vidare behandling. Väl hemkomna så fick han därför 2 tabletter kortison tillsammans med middagen kl 18.00. Efter ca 30 minuter stod han framför oss och skällde för att påminna om tandborstning! Vi trodde inte våra ögon...och öron! 

Under veckan har han fått 4 tabletter kortison i sin frukost varje morgon kl 6.50 och vår Humlebumle har varit som sig själv, dvs tokstolle de luxe.

Tills...

Lördag morgon: Matte och husse hade sovmorgon men matte vaknade ändå typ tidigt men inte så tidigt som under veckan...hundarna fick därför sin frukost vid 9.00 istället för 6.50. Matte ville inte se men såg ändå att Humle hade svårt att röra sig, hans öron hängde och han var låg i sinnet. Skällde inte ens av förväntan inför frukosten som han alltid gör, ett arv efter Lummi💖

Matte gick in på toan och grät. Och grät och grät och grät! Sen gick hon upp och väckte husse och grät! Hussen for upp som ett skott förberedd på att möta en svårt sjuk Humle men istället möttes han av en Humle utan hälta och med viftande svans! 

Vad hände?

Matte googlade och fann då att kortison skall ges vid samma tid varje dag för att inte hinna gå ur kroppen inför nästa dos så efter denna vetskap ville hon slå sig själv i skallen! Flera gånger!!!

 Stackars lille Humlebumle som måste stå ut med såna okunniga tvåbentingar😒

Jag har alltid hävdat att jag aldrig skulle kunna vara uppfödare. Det tyngsta skälet är det där med att skiljas från valparna. Hur klarar man det? Stalka de arma valpköparna, stå utanför deras fönster och glo in, överraska dem med täta oanmälda besök eller.... helt enkelt behålla alla valpar själv. 

Men det är aldrig försent att ändra sig...

I vårt nuvarande läge med en Humle som kanske inte kommer orka leva ett bra och smärtfritt liv så länge till så har vi kommit fram till att låta Glittra få träffa en snygg lappiskille med bra gener för en skock små goa valpar under året. Då får hon något annat att fokusera på om det ofattbara sker, men förhoppningsvis kommer Humle finnas hos oss länge till för att likt Lummi "lära dig allt jag kan" såsom hon gjorde med honom som liten. Det var inte EN gång jag fann dem i pallkragarna, grävandes för glatta livet, eller ätandes tomater eller grönkål. 

Humles första besök hos 
vetten 4 mån gammal.
Det har kommit att bli
många besök.

Så därför har jag beställt fröer inför odlingssäsongen så han kan träna ifall han glömt Lummis skola😁

Snöjävel

 Go lördagskväll på er mina godingar! 

Nån som missat vad jag tycker om vintern? Jaså? 

JAG HATAR DEN!!! 

Så var det sagt.

I fredags upptäckte jag att vår fågelmatsstation hade blåst omkull. Och inte bara det, huvudstaget hade gått av! Blev såååå himla ledsen! Jävla snöstorm!

Fågelmatstationen kaputt!

Som tur är så har pippina
funnit sitt nya matbord

I torsdags, min första arbetsdag i år, var altanen så igensnöad att jag var tvungen att skotta framför hundarna så de skulle ta sig ut för rastning. De var inte helt nöjda av att STÅ och bajsa...

Inte läge för att mysa i solhörnan...

Då det var dags för mig att åka till jobbet fick jag kämpa med all kraft för att få upp ytterdörren. Fick skotta mig fram till bilen med påföljd att mina axlar "lossnade" igen! Fick hjälp av min nyvakne make att köra upp bilen från vår uppfart då jag inte är världsbäst på att köra i lössnö i uppförslut. men det är han, så jag kom till jobbet denna första arbetsdag. Han tillbringade resten av dagen med att köra snöslungan...

Jag har haft en så jädrans lång rehab för att få ordning på denna skada sen förra årets snöskottning. Kunde inte lyfta armarna över huvud taget utan en explosivt skärande smärta i båda axlarna så det svartnade för ögonen! Fick övningar av min fysioterapeut som jag körde slaviskt ca 6 mån.i gillestugan och passade på att ta med Humle som också hade ett rehabbehov Tydligen har jag denna skada gemensamt med elithandbollsspelare, enligt min fysioterapeut...Jag som knappt kan kasta en boll åt rätt håll😆 

Och snön bara fortsatte vräka ner...😡

För att fokusera på nåt annat så har jag plockat bort julen. I fredags for alla tomtar och ljuslyktor, i lördags rök julgardinerna och vår amerikanska blingblinggran. Till nästa år kommer förresten en vit ljusslinga att inköpas. 

Vårgardiner upp!

Egna skapelser på toan.
Ta en tom flaska, sprutmåla. 
och sätt i en batterislinga.
Färdigt!

Känslan då alla julsaker är bortplockade är befriande. Men det där svänger, ibland kan det kännas vemodigt medan man andra år ser extra mycket framåt. I år är jag inte vemodig utan ser otroligt mycket framåt och längtar så himla mycket efter våren och sommaren. 

Älskar dessa smidesfigurer som jag fått i present av min dotter 
för många år sen.

Alla tomtar är väck och Linus på linjen är åter på plats tillsammans med alla ljuslyktor

Som  trädgårdsnörd börjar jag redan nu att planera för växtsäsong 2023 så just nu har jag fullt upp med att planera för årets grödor. Snart skall chili, paprika och tomater förodlas och i år skall jag inte så alla fröna i påsarna...😉 

Är lite sugen på att
göra en hügelbänk, eller
limpa som en del kallar den

Men första skall vårens finisar dyka upp dvs om rådjuren inte finner dem först...de har ju gjort täta besök i vår hage under hösten och vintern. Nåja, vi får väl se.

Här tror jag att tullisarna får vara för rådjuren, de gillar
ju inte pingstliljor

Som en fet smäll på käften av vädergudarna så regnar det idag. All snöskottning helt i onödan...

Snart 2023

 Nyårsafton.

Har alltid tyckt bäst om nyårsafton, ja, kanske inte som liten men som vuxen har nyår betytt så mycket mer än julafton för mig. Julaftonens julklapps- och traditionshysteri är över och man kan bestämma själv hur man vill fira sin alldeles egna Nyårsafton. 

I vårt lilla tvåpersonshushåll har vi ändå dragit ner på alla måsten. Vi gör de rätter som vi älskar mest av allt och då ingår inte de där traditionella rätterna som tex leverpastej, julkorv, revbensspjäll, sill, mm. I år köpte vi därför ett litet paket färdigskivad skinka, ja, varför köpa en hel skinka då det endast är jag som äter kött, hävdade han. Förr om åren då vi köpte en hel skinka så åt han skinka tills han nästan fick tryne och grisknorr😉 

På årets julbord trängdes istället potatisgratäng, grönkålspaj, champinjonpaj, en pastasallad med rödlök, hackade jordnötter, turkisk yoghurt och majjo, rödkålssallad med rödlök och apelsin, linsbullar, viltköttbullar, älgstek kryddad med mortlade senapsfrö, lagerblad, svartpeppar, timjan, salt, vitlök, citronzest och olja, prinskorv och sojakorv...har säkert glömt nåt...jo, för tusan BRYSSELKÅL! Ingen jul utan brysselkål!😅

 För mig, alltså, Göbben avstår av någon anledning alltid denna runda lilla goding, hävdar att de inte räcker till honom...😉 den anledningen har han dock snott från mig, den användes flitigt av mig då min dotter var liten och jag lagat ris tex, jag avskyr ris men ville ju att hon skulle lära sig att äta så varierat som möjligt. Det funkade rätt länge faktiskt.😁

Nyårsaftonen har vi i många år firat i lugn och ro. De där åren då man ville festa in det nya året är för länge sen förbi. De blev ju nästan aldrig som man ville. Gick man på lokal så smälldes det bomber på dansgolvet och hade man fest hemma, jag hade ju tidigt egen lägenhet, så var det alltid nån som blev klapp kanon och spydde och/eller somnade innan tolvslaget. Hände aldrig mig, kan tilläggas, tro´t om ni vill...

 Och det där med raketer och smällare...jag har ALLTID avskytt smällare och raketer! Är otroligt skotträdd. Det enda jag kunde acceptera och tycka var fint var då mamma och pappa tog med mig i bilen och for till Deje på valborgsmässoafton för deras traditionella valborgsfyrverkeri. Men annars, smällare och sån skit, nej tack! Är man också djurägare så är det än viktigare att avstå detta smäll och dunderkalas! Lummi som under många år var en fantastisk eftersökshund och van vid skott blev under ett spårprov överraskad av hemvärnets övning, spårläggaren hade ingen aning om att de skulle ha övning och lade spåret precis intill deras övningsbana. Precis då Lummi och husse passerade övningsbanan brassade de på och Lummi nästan tuppade av av skräck! Husse fick bära henne till bilen och sitta och lugna ner henne en bra stund, efter detta var hon paniskt rädd för alla höga ljud. 

Då smällen kommer vid fel tillfälle så fattar inte hunden vad som händer. 

Vid nyår fick vi höja ljudet på tv-n, dra ner persiennerna, prata högt och positivt, lägga några kluriga godisspår inomhus. 

Men även under eftermiddagarna då folk kom hem efter jobbet så låg hon under vardagsrumsbordet och boffade och skakade. Barnens stoj på gatan gjorde henne till ett vrak varje dag. Stackars lilla Lummi! Men...då vi flyttat till landet så försvann ljudrädslan efter bara någon månad trots 2 km till skjutbanan där det sköts varje tisdag och torsdag. Hon fick 4 lugna fina år och avslutade sitt brokiga liv där hon hade det som lugnast.💖

Lummistump, matte saknar dig in i märgen!💔

Denna julhelg började ju inget vidare med mitt försök att rädda det lilla rådjuret och sedan att bli febrig under julaftonskvällen och även under juldagen. Julaftonens julfrukost hos bonusdottern med familj där även bonussonen med familj deltog blev ändå en fin tillställning mitt i allt det trista. 

Men tänka sig, jag har tagit det så lugnt att jag lyckats läsa en bok utan att tankarna har flugit åt annat håll, nåja inte helt men har hunnit halva boken. Har också sett massor av missade program på svt.play. 

Det där med tv, alltså... Tv:n har alltid kommit som sista möjliga underhållning om inget annat funnits som förströelse för mig. Så var det i min familj och det har jag tagit med mig under alla år. Men... Det är aldrig försent att ändra sig. Nu har jag bl a sett en norsk serie om folk som bosatt sig i de mest oländiga trakter och alla avsnitt av I vår herres hage om den berömde veterinären James Herriot. Fantastiskt underhållande program.

Jag är född 1958, jag vet, det är länge sen, men det är ett faktum och det har blivit väldigt viktigt för mig med tillbakablickar. Ett viktigt projekt är att få tag på alla fotoalbum från min barndom, de finns troligen i min ena brorsdotters ägo, men jag är inte säker. Jag forskar vidare i detta och återkommer då jag eventuellt fått fatt på fotot Anja, 5 år. vattnar blommorna, Anja 3 år klappar vovven har jag i min ägo men det är i stort sett allt. 

Djurvän redan då, ellä?

Jag kämpar på för att göra slut på årets friskvårdsbidrag. För några veckor sen fick jag en himmelsk massage hos Co/Stella i V.Skagene och igår en fotmassage hos NAVET Sköna fötter som körde mig rakt upp i himmelen! 1200:-  och en fotbehandling jag aldrig kommer glömma. Ni som hävdar att ni inte kan ta fotbehandling pga kitliga fötter, prova! Ni anar inte vad ni missar!

Vår lille pälskling Humle har ju inte utvecklats till en fullt frisk lapphund trots kortison, så jag bokade en tid för ytterligare utredning. För oss har det varit svårt att veta om det varit hans autoimmuna sjukdom som gett honom problem eller hans kortison. Nu har han fått ny ordination; 1 tab kortison + 1 tab Atopica och dubbel dos Dr Baddakys fiskolja varje dag. Efterbesök om 4 veckor till vår favoritvette Martin och då hoppas jag att Humle har pälsat på sig och inte längre har ont i sina leder. 

Humle har knappt nån päls och dessutom mjäll
men värst är att han har ont i sina leder.

Allt har sin tid även om man vill skynda på. Dr Martin sa att det tar ca 6 veckor innan vi ser en förbättring...

Tålamod

Lärdom: 

*Vid hälsprickor; fotbad + fet fotkräm filas i in i förhårdnaden med sandpappersfil. Upprepa 3 dgr i sträck så skall ni få se på tusan! 

*Kolla skafferiet innan ni köper dyra fotvårdsprodukter. Salt, honung, kokos/olivolja kan med fördel användas till att smörja in sin fossingar med. Smörj, packa in i varma handdukar eller plastpåsar och sätt dig framför tv eller med en god bok...eller bara SITT STILL i några timmar! Hur svårt kan det va? HAHA! Jag vet precis hur svårt det är att sitta med fötterna inpackade i plastpåsar och helt plötsligt bli kissnödig, törstig, hungrig, eller det värsta! Hundarna behöver ut och Göbben är utflugen! Men annars så...Tips från en som numera vet; Det funkar lika bra på händerna! Heureka! 

*Kortison kan inte ges tillsammans med smärtlindrade då magen kommer att påverkas negativt. Och Humles magproblem är som bortblåsta sen lång tid tillbaks. Så...Humle får alltså stå ut med smärta i sina leder men tids nog så blir det bättre. Förhoppningsvis. 

Nu börjar det bli dags att tillaga vår nyårsmiddag. Det vankas älgfilé med samma kryddning som älgsteken på julbordet(den är jädrigt god,sa Göbben,) så nu har jag gjort den även till min lax), potatisgratäng, kantarellstuvning, den där laxbiten till mig, och BRYSSELKÅL!!!!! Jag hävdar; mer brysselkål till folket! 

Vår inbjudne granne är tokförkyld så Göbben kommer att gå in till honom med en tallrik godsaker senare.  

Hör ni, nu har ni säkert en massa att ordna inför ert nyårsfirande så därför avslutar jag nu med ett rungande:

Ingen Franciskus den här gången....

 God fortsättning, mina vänner!

Vår start på julhelgen kunde ha börjat bättre än den gjorde. Då jag på fredagskvällen släppte ut hundarna i hagen såg jag plötsligt ett rådjur springa förbi. Tror hundarna blev lika överrumplade som jag och säkerligen rådjuret också för det sprang rakt in i vårt viltstaket och fastnade med huvudet i maskorna! Det slet och drog för att försöka komma loss men blev sen liggandes helt stilla. Jag skrek till hundarna att gå in och döm om min förvåning då de gjorde detta! Gullhundarna💕

Jag närmade mig rådjuret och såg att det levde, försökte lirka ut huvudet ur maskorna, vet inte var jag fick sån kraft ifrån men drog och slet isär de grova trådarna, vek fram öronen på det arma djuret för att lättare få loss huvudet, den blicken jag fick kommer jag aldrig att glömma😢 Till slut var rådjuret befriat men låg helt stilla så jag sprang därifrån för att låta det lugna ner sig. Skyndade mig in efter maken som inte hört mitt hojtande utifrån, jag berättade vad som hänt och vi skyndade tillsammans ut för att se om det tagit sig därifrån via grinden jag öppnat. Men nej då, det låg kvar på samma ställe då min man kom fram till det, min förhoppning att det bara var chockat och skulle hämta sig om det fick vara ifred grusades därmed. Min man fick avsluta dess lidande på plats och jag tillbringade resten av kvällen gråtandes. Den blicken....

Vaknade med en aning huvudvärk på julaftonsmorgon, kände mig inte riktigt på topp men vi for på julfrukost till min bonusdotter med familj. Där hade småbarnen fullt upp med att roa oss och det gick några trivsamma timmar utan att jag tänkte på det arma rådjuret. 

På eftermiddagen kom febern...Resten av kvällen tillbringade jag under ullfilten medan brasan sprakade i kaminen. Känner mig skruttig även idag så...

Nu har jag skickat maken att köpa covidtest. 

Nåväl, det finns de som har det värre, tex i Ukraina, människorna där skulle nog vara glada för huvudvärk och feber istället för den verklighet de just nu lever i.

Julfrid till er, mina vänner!