Ännu en jul är överstökad...

 Go en helt vanlig vardagskväll, mina godingar!

Har ni haft svårt med veckodagarna, eller? Då är ni inte ensamma. Samma sak, varje julhelg. Idag är första dagen som jag har koll eftersom återvinningen var öppen enligt schema.Vårt nöje sen måååånga år!😁 

I år firade vi en jul-och nyår i Glimmas tecken. Och min inflammerade käkled med följdsmärtor i nacke och bröstrygg. Jojomensan, varför inte ta hela baletten då man ändå håller på? 

Glimmas problem är en separationsångest de luxe + en möjlig kennelhosta, mina är mer konkreta, typ stressrelaterade tandpressande. Jag kämpar på med ett stretchprogram och Gubben har tryckt bort mina låsningar i bröstryggen titt som tätt. Beställt bettskena på nätet. Väntar otåligt.

Glimmas separationsproblem kämpar vi med just nu eftersom vi är lediga ett tag till.  Vi är helt novis på detta problem efter att ha haft sex hundar innan henne som aldrig haft detta problem. De har ju alltid haft sällskap av varann men för Glimma räcker det inte trots att hon har både Glittra och Dumle som sällskap. Hon tuggar sönder de mest konstiga saker som man inte ens i sin vildaste fantasi skulle tänka att man behövde hundsäkra och kissar inne trots att hon är är rumsren sen länge. Dessutom verkar det som hon har fått kennelhosta, dock inte konstaterad än men hon hostar så hon spyr slem, särskilt på natten, adjöss nattsömn för matten men Lilla Gumman har det värst!💓För kännedom; hon har en vettebokad tid på torsdag efter nyår.

Inför min julledighet hade jag likt ALLA tidigare lov planer för att läsa, sy, sticka( återkommer till det senare i inlägget), baka matbröd, träna alla hundarna, tvätta och dammsuga bilarna, vara en vänlig och godmodig maka till min Göbbe(frågor till honom)

Nr 1; Läsa bok; Har börjat på Denise Rudbergs första del i serien om Marianne Jidhoff; Ett litet snedsprång. Går sådär...Är inte lika imponerad av denna bok som av hennes fantastiska serie Kontrahenterna, för att inte tala om Dancing Queen och Killer Queen. Men jag dissar inte hennes serie än. Hon får en chans till.

Sy; HAHAHA!! 

Sticka: Där har jag ett projekt på gång.

 Under Humles sista tid hos oss( åhhhh så svårt det är att skriva om detta men jag gör det ändå😭) )så behövde han ju kläder eftersom hans päls föll av pga hans livsviktiga medicin. Jag stickade därför tröjor och benvärmare till honom för att han inte skulle frysa då det under hans sista tid i livet behagade att bli den mest kalla och snörika vinter sen länge. 

Humle i sin favoritpyamas

Humles sista vecka,
jag försökte göra den så fin för honom
som jag bara kunde för jag visste ju
när hans tid jorden skulle vara över💗

Hans favorittröjor finns i hans minneslåda men de andra som han inte hann bära har jag kvar och tänker att de kanske finns andra vovvar som behöver skydd från kyla. Jag är medlem i flera djurräddarorganisationer men den jag värnar extra mycket om är Black Dog Foundation-Seniorhundarnas fristad. Grundaren av seniorfristaden heter Sandra Tigerlind och hon är en eldsjäl för alla övergivna seniorhundar. Gå in på hemsidan så ser ni hennes oerhörda arbete för övergivna hundar och framförallt är seniorer. 

Humle, mattes älskling, hann bara vara modell för den här tröjan😢

Humle finns inte mer på jorden och sorgen finns konstant hos mig även att den mildras allt eftersom...

Men...

Jag kan inte sluta sticka hundtröjor! 

Humles behov blev en sån stor vana att jag inte kan sluta sticka hundtröjor! Utan hans tröjor skulle han inte kunnat ha gått utomhus under kylan och för mig var hans behov det viktigaste i livet!

Sååå...Här kommer ett axplock av de tröjor jag hunnit sticka.

Stl pytte, typ minivovve

Stl S

Jag tänker att om nån vill köpa en hemstickad tröja av mig till sin hund ger de till köpesumman, minst 200:- till denna organisation. Att bidra till ett bättre liv för övergivna hundar ger mig en oerhörd ro i själen. 

Tyvärr kan jag inte skapa fred i världen men kanske för några övergivna gamla vovvar.

Mitt hjärta värker för alla hjälpande i hela världen men jag måste välja, det är fruktansvärt att inte kunna hjälpa alla men det är ju omöjligt, tyvärr. Jag önskade att jag vann på de där postkodslotterna jag haft i massor av år, för då skulle jag kunna hjälpa många fler. 

Glimma hälsar att dräkten
är jättefin men väldigt varm...

Såååå, mina bästisar, för min skull, ge ett bidrag till någon av alla seriösa organisationer som ni värnar om! De behöver oss för att överleva!

Kram och nospussar från oss alla, två som fyrbentingar!

Med tappad haka...

Gokväll, mina godingar!

 Så var det fredagskväll igen. Och ingen vanlig fredag utan fredagen den 13:de och dessutom Lucia. Undrar om detta otursdatum har inverkat på något luciatåg? Är skeptisk, faktiskt. Olyckor händer ju varje dag så varför skulle fredagen den 13:e vara ett undantag? 

Själv vet jag inte med mig att jag haft någon särskild otur just den dagen...Oturen har infallit vid de mest skilda tidpunkter. Såsom min första biltur i en gammal Simca med ett pinfärskt körkort i plånboken. Fick punka i Bergviksrondellen. Detta var tidigt 90-tal innan mobiltelefonernas tid och en onsdag. 

Under en tid har jag haft stigande smärtor i vänster käke. Har misstänkt en tand som spökat under många år. Igår morse fick jag nog och ringde min tandläkare och fick tid på eftermiddagen, Efter en noggrann undersökning så hävdade tandläkaren en inflammation i käken och dess muskler beroende på att jag pressat ihop tänderna. 

Efter en mycket stressig period under hösten då jag inte haft tid att ha koll på varken kropp eller själ så var det en hyfsat träffsäker diagnos. Fick en skyddande beläggning på den specifika tanden och ett stretchprogram för käkmusklerna. Detta program kommer jag att följa slaviskt vilket innebär att man kan överraska mig då jag övar med hängande haka eller storgapande käft. Skall försöka göra dessa övningar i lönndom men jag förvarnar för säkerhets skull. 

Jag är inte lagd för att beklaga mig men...det är inte kul att ha så ont i käken att jag inte orkar vara med på vår julfest! Att få umgås med mina medarbetare under trevliga former är en lyx och en återhämtning för oss alla. 

Men...

Jag tänder massor av ljuslyktor i hela huset för att mysa med min Göbbe och alla mina pälsklingar och...tar en Ipren och två alvedon.

Ha en Fin luciakväll mina godingar!

November...

 Gokväll, mina vänner! 

Det var ett tag sen men nu har jag fått nån form av extraenergi, den kan försvinna hur snabbt som helst så nu gäller det att smida medan järnet är varmt! Hmmm, det där var väl ett uttryck som är okänt för våra unga? 

De har mycket att lära, de där ungdomarna😄

November...värsta månaden för mig. Alla vackra höstfärgade löv har fallit av träden, fukten träffar en som en smäll på käften varje morgon då man behöver gå utomhus. De sista ruttna äpplena behöver krattas upp och slängas i skogen så rådjuren inte kommer på besök i vår hage.'

 Kommer ALDRIG att glömma det lilla rådjuret som fastnade med huvudet i staketmaskorna och jag behövde lirka loss det. Hur jag orkade dra isär maskorna i nätet fattar jag fortfarande inte! Men de ögonen...finns för evig i mig💔 Den lilla behövde gå vidare till Regnbågslandet och springer nu på de gröna ängarna tillsammans med alla vår pälsklingar. Jag vet, är inte dum eller nåt medium, men som djurägare så måste man ha en ventil för att kunna hantera sin sorg och saknad. Det gäller inte bara djur utan även människor. Såsom mina två barnbarn...💔💔

Advent är min räddning för då kan jag plocka fram alla ljusstakar och stjärnor, tomtar, ljuslyktor och ljusslingor för att skina upp det konstanta mörkret. 

Så har det inte alltid varit. 

Som liten unge var jag bara förväntansfull inför julen, att mamma slet livet ur sig för att koka, steka, sylta och baka hade jag ingen aning om. Ingen av oss tre ungar var bortskämda med massor av julklappar. Det var inte vanligt att överösa ungarna med julklappar på den tiden. Önskelistor hade inte uppfunnits, i all fall inte i vårt arbetarhem. Mina föräldrar, rättare sagt mamma, hade koll på vad vi önskade och om vi hade tur så fick vi vår önskan uppfylld samma år eller nästa.... Av detta lärde jag mig att hantera motgångar. 

På den tiden...😕

Men så jävla gammal är jag väl ändå inte?

Joo, det är du ju! Men du är ju inte sänkt bara för det, eller?

Hmm...

Där fick ni nåt att fundera på för nu, mina godingar, skall jag ta helgen tillsammans med min gubbe och våra pälsklingar! Brasan är tänd, likaså alla värmeljusen, maten står på spisen. Inte riktigt som på mammas tid men nästan...om det inte vore för att göbben sitter och surfar på mobilen...vet inte vad min pappa gjorde då mamma stod vid spisen 1969...

Nu backar jag 50 år bakåt i tiden och ser min pappa sittande vid vår Telefunken kl 18.00 då sändningarna började med nyheter. Efter dem var det middag. Sen umgicks vi. Ibland visades nåt intressant eller spännande program och då låg jag under vardagsrumsbordet,(redan då fruktansvärt närsynt)och kollade tills jag somnade. Sen vaknade jag i sängen morgonen därpå..

Ja, herregud, så tiderna har förändrats, både på gott och ont. 

Just nu är det gott, hoppas detsamma för er!

Äppelkriget

Då var det fredag igen, mina vänner. Hoppas ni har nåt kul på gång och kan fokusera på annat än regnet som smattrar på rutan. 

Oktober står ju för dörren och naturen börjar lägga ner sin sommarverksamhet för säsongen. Jag är tudelad då det gäller hösten.

En lunchpromenad

 Jag älskar de vackra höstfärgerna och den syremättade luften men avskyr fukten, dimman, regnet, mörkret och vetskapen om att det bara kommer att bli värre ända fram till vårkanten.

Men...

Samtidigt så älskar jag att tända i braskaminen, tända värmeljus i mängder, mysa i soffan med en evighetslång serie på tv tillsammans med Göbben och alla djuren. Hösten och vintern är ju också helt kravlös för mig eftersom trädgården ligger i vila och betongverkstaden ligger nere för säsongen.

Brasan äslkas av oss alla

Fast i januari startar ju förstås odlingssäsongen igen med frösådder av chili, tomater., oregano, timjan, aberginer, paprika och eventuellt nåt annat spännande...

Hösten är ju också ransakningarnas tid för oss på landet. Vad hann vi inte med i år som vi skulle ha gjort, kanske redan för typ tre år sen? För det finns ALLTID nåt som behöver skötas om, repareras eller bytas ut. 

I år hann jag inte med att gjuta rabattkanter till rosenrabatten, det får jag sota för nu. Jag löser det med att inte titta åt det hållet. Ogräset är snart frodigare än rosorna...

Sen blev inte golvet till vår pergola verklighet, det löste vi mycket enkelt med att ställa ut vårt vingliga caféset där, lätt att flytta vid gräsklippningen dessutom lätt att flytta till skuggan då solen var som hetast i somras. 

Vad gjorde vi inte mer då? Åhh, att jag inte kom på det direkt! Organiserade garaget!!! Jag har gjort det tydligt att jag ICKE kan beträda detta garage i dess nuvarande tillstånd utan att behöva psykiatrisk läkarvård direkt efteråt😵

Ordning och reda är ju mitt ledord i livet, både i kaffekoppshyllan som i skruvlådan. Det vet alla som känner mig😄

Fast det där med ordning och reda är inget som jag är född med, långt därifrån. Jag har ändå lärt mig nåt under mina 66 år på jorden och det är att hålla ordning på mina saker för att allt i skallen skall få ro. Det funkar, jag lovar!

Den här helgen är jag gräsänka vilket innebär att jag planerat in hur mycket som helst...som jag inte kommer att göra. Det är jag helt säker på! 

Men nåt som jag vet att jag kommer att göra är att kratta äpplen!

 Vad är det för fel på våra äppelträd? De är för gamla, planterade på 50-talet, för att ge gigantiska skördar men det skiter de tydligen i.

Krattade igår, såg detta imorse...

Mat till rådjuren och älgarna

 Förra året gav de inga äpplen, knappt kart på marken ens. Nu krattar vi fallfrukt som galningar, går upp i skogen och lämnar till rådjuren och älgarna. Äpplena är ju heller inga ätäpplen, jag smakade på ett och det stramade långt upp i pannloben av syran, och då skall ni veta att jag gillar surt och beskt,..men enligt grannarna är de mycket goda att göra mos av. Bara det att varken jag eller Göbben äter äppelmos. Vi är inga syltmänniskor, helt enkelt. Eller mustmänniskor, heller för den delen.
Har gjort fyra äppelpajer till jobbet, det märktes knappt i äppelskörden. 
För mig är det viktigast att inga klövdjur hoppar in på tomten och skadar sig på stängslet runt trädgården. Glömmer ALDRIG rådjuret jag fann med huvudet genom stängslet i julas!!!Så förfärligt!
Hämtade posten idag, Göbben hade glömt...i brevlådan fanns ett mjukt kuvert där avsändare var Svenska kennelklubben..fast överstruket. Blev såklart dretnyfiken! I paketet fanns en pipleksak i en annan färg än Glimmas och jag fattade såklart vem som var avsändaren! 
Det var ju Glimmas förstamatte Marie som tyckt att Dumle behövde en egen pipleksak då Glimma och han tampas om hennes! Fina människa!💖 Jag blev såklart tårögd! Så fint av Glimmas förstamatte att bry sig om vår Dumle!

Till Dumle💓

Dumles lekis

...och vem snodde den direkt?

Så kom det sig att de parkerade sina pipisar intill varann.

Lekisparkering

Mina mål att klara under helgen

Ha nu en fantastiskt trevlig helg!

Livet rullar på...

 Go fredagskväll på er mina godingar! Jag hade tänkt börja skriva nåt intressant om min vecka men just nu är jag inne i en nysattack delux! Har just nyst den 17:de gången...vet inte om eller när det kommer en ny...men NU verkar det ha lagt sig...Kanske...pausar lite och snyter mig...

Det där med mina nysningar har varit en ständig källa till glädje i vår familj. Ungarna har alltid vetat att jag ALDRIG nyser bara EN gång utan minst 21 gånger. Vete tusan varför jag blivit överkänslig för vissa ämnen i vuxen ålder? Nåja, så länge jag tål pälsdjur så är det lugnt. Märkligt ändå, då jag var ung så hade jag ingen allergi. Hade inga vänner som hade allergier heller. Vi var häpnadsväckande friska, helt enkelt! Jag lämnar över till experter att fundera ut varför vi var friskare förr. 

Nu så, har jag slutat nysa. Äntligen! Känner inte den minsta retning i näsan så nu kan jag nog fortsätta mitt blogginlägg. 

Jo, så här är det, jag har haft vår valp Glimma med på jobbet under två veckor och tänk att en liten valp kan göra att en hel personal börjar prata småbarnsspråk och ligga på golvet för att busa med valpen! 

Jag hävdar att hundar eller husdjur över huvud taget är gott för människans själsliv! Människor som inte tycker om hundar, katter eller för all del alla husdjur..Varför gillar de inte djur? Är de rädda? Är de(gud förbjude!) oempatiska eller bara inte vana vid husdjur? Skit samma, våra hundar har varit en källa till glädje för vår personal då jag har haft dem med under elevfria dagar. Vår skolhund Leja har en annan uppgift och skall inte busa runt hur som helst bland folk utan vara ett stöd för våra elever som behöver det. Det är hon suverän på! Lilla Gumman som gör så mycket gott!💓

Annars...

Så är det lite vemodigt att gå runt i trädgården och se alla växter som vill gå i vila men samtidigt känna den där friska, härliga morgonluften då man släpper ut vovvarna på morgonkiss 06.05. Ja, jag vet, det är tidigt men jag har inga problem med att gå upp tidigt, är ju på väg till ättestupan(pension😜) och att sova en hel natt utan avbrott har inte funnits sen....................kommer inte ihåg. 

Skit samma!Nu verkar det bli en solig och fin helg och då är det ju bara att NJUTA!

Ha en trevlig helg!