Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

söndag 11 december 2016

Min mandolin och jag

Då jag började skolan i mitten av 60-talet så var det vissa saker som var mer lockande än andra. Såklart fanns de där självklara sakerna som att skriva, räkna, läsa och hoppa bock. Sånt man bara gjorde av bara farten, liksom.
Men sen kom det där med tillvalen...
Jag ville gärna spela ett instrument, helst piano, men eftersom min familj inte var höginkomsttagare med en stor villa som hemvist så fanns inte plats för ett piano. Och absolut inte heller inkomst för ett pianoinköp....
Alternativen till piano var då blockflöjt eller ett stränginstrument....
Min mamma köpte en mandolin.

Hur coolt är det med en MANDOLIN?

Jag skämdes nåt oerhört över min mandolin som liten, knubbig tioåring, då jag behövde bära den med mig till skolan för att ha en musiklektion i kommunala musikskolan.
Det var inte EN gång som den förhatliga mandolinen hamnade i "ospecificerade händelser".
Men min mamma kämpade på och lämnade in min j-a mandolin på reparation för varje gång den "råkat" bli skadad...
Så kom då äntligen dagen då hon insåg att jag verkligen INTE ville spela mandolin. Jag vet inte orsaken till detta men helt plötsligt slapp jag ljuga ihop en anledning  till att inte behöva gå på spellektionerna...

En massa år har förflutit sen min skoltid och jag blev aldrig nån musiker av något slag. Det är absolut en befrielse för alla. Jag håller mig till att sjunga för full hals i bilen på väg till jobbet då det spelas nåt bra på radion.

Men så hände det sig att...

Jag och maken gjorde ett besök i city och fann värsta bästa grejen på Claes Olsson.
Inte vet jag varför den kallas mandolin eftersom den varken har formen av eller strängar likt den där förhatliga spelmojängen som jag plinkade "Brandkåren kommer" på under några mörka år på musikskolan i Kil.

Den här är min alldeles egna lilla hjälpreda i köket.
Vi är bästisar, min mandolin och jag.


                                                                         











lördag 12 november 2016

Veggisrecept från en receptmotståndare

Tjolahopp alla ni som har veggisvänner och får värsta ångesten då ni vill bjuda hem dem.
Texpå grillafton
Man tar till majskolvar.
"Det gillar väl alla veggisar...och det är i alla fall inte nåt kött i majs" Ehhhh.....

Jag HATAR grillad majs många års grillpartyn! Och jag är säkert inte ensam. Tänk bara hur kul det är att känna majsen inträngd mellan varenda tand...och tandtråden är såklart slut....
Majs måste vara Guds straff till mänskligheten. Äter man pop corn så fastnar de jäkla skalen BÅDE i halsen och mellan tänderna på en och de kan sitta i flera dar!!!

Ni som känner mig vet hur attans ointresserad jag är av matlagning. (Vad är det för fel på fil och müsli alla dagar i veckan, liksom?)
Men så kommer det tillfällen då man bör ha lite koll på omvärlden och deras önskningar och behov.

Jag kan till exempel tillreda döda djur till maken så han är mycket nöjd. Han är lyrisk varje gång jag gjort nåt av en död styckad älg som smakar gott. Men herreguuuud, det är ju hur enkelt som helst.
KRYDDORNA är svaret!
Utan rätt kryddning smakar ju allting läskpapper.
Eller hur?
Jag har ätit mat under den här veckan som jag fortfarande inte vet vad den smakade...

Så här kommer mitt lilla bidrag till alla som vill ge sina veggiskompisar nåt annat än halvfabrikat och bli en stjärna i kompiskretsen.
Inte värsta trerätters men vanlig mat, helt enkelt.

Nu kommer det!

En påse sån här sojafärs á 18,90 kokas i vatten och salt tillsammans med...
Finns även som små strimlor eller fileér
.en lagom mängd bulgur. Lagom är lika med grötkänsla...eller mer exakt typ.....GAHHHHH
jag hällde ju bara i, ja!! Kanske 1 dl om ni framhärdar för exakt mått. 
.
Bulgur is da shit
Kokas upp och sjuds på svag värme i typ 5 minuter. Man ser hur det sväller, liksom...Ser ut som dödadjursmeten men är helt fri från lidande 

Så blandar men med dessa ingredienser. Vadå? Vill ni ha precisa mått? Men herreguuuud, det kan jag ju inte!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Men......ok då, jag försöker väl.



1 st Finhackad gul lök och 1 st lång sötstark chilifrukt

Blandas med  2 ekologiska ägg,  1-1,5 dl bovetemjöl(vetemjöl går också bra) och en nypa flingsalt.
Blanda, Smeten skall vara fast, om inte, häv i lite mer mjöl.
        Smaka på smeten om den ev behöver ytterligare salt och kryddor. 
Tex riven ingefära.




Stek i rapsolja


Stek några i taget och vänd dem ofta
så de inte bränns(som några av mina gjorde)

Så här många veggisbullar blev det!
Så där ja! Det var väl inte svårt?

Man kan såklart göra biffar istället för bullar och lägga på grillen, men då på en folie. Gärna tillsammans med stora bitar röd paprika penslade med olja. Mycket godare än grillad majs....

Och vill ni briljera riktigt för era veggisvänner så varför inte sno ihop en kålpudding? Fast då byter man ut bovetemjöl till korngryn. 1 paket kostar ca 12 spänn.

Detta var allt från mig vad gäller matlagning på ett tag.

Nu blir det hundprommar i det vackra vädret. Kallt som attan men solen skiner och det är vindstilla.
Gôtt!
I morgon spås det regn...




tisdag 8 november 2016

Snön...

Jaha ja, då var den alltså här....
Den j-a VINTERN!
Än så länge står jag ut. Om jag tänker riktigt ordentligt så får jag faktiskt fram nåt positiv med snön, trots allt( Ja, ni läser rätt!!!)
Det är att alla dumskallar som rör sig utomhus UTAN reflexer, ficklampor eller ens sunt förnuft iförda mörka kläder syns liiiite bättre mot snön. Men bara lite....Nu pratar jag vuxna människor.

Både jag och våra hundar håller på att skita på oss då det dyker upp nån från ingenstans då vi går på morgon eller kvällspromme. Är de dessutom hundägare och har hunden under dålig uppsikt så blir mitt humör på kokpunkten rätt lätt...Händer ofta under den mörka årstiden....
För att inte tala om då jag kör bil och det kommer en liten unge på cykel utan ljus och hjälm på skallen, genande rakt över vägen!!!!! Det har hänt ett flertal gånger på vårt område. Ett område där tydligen föräldrarna är så "säkerhetsavtrubbade" att de inte fattar att deras unge kan DÖ om de blir påkörda, även om bilisten kör sakta. Att de sen kör bil som blådårar själva gör ju saken ännu mer otroligt..
Att inte som förälder kunna lära sig själva och sedan barnen skillnaden på höger och vänster, att inte skicka ungarna före sig själv vid ett övergångsställe eller att inte utrusta deras kläder och cyklar med reflexer är för mig obegripligt!
Fram till hit skrev jag i fredagskväll. Sedan tog jag helgen. Idag är det tisdag.

Den där snön som kom i fredags....dretlöjlig! Lite pudersnö som låg så snällt där på marken och skapade liiiiite julkänsla, faktiskt. Så mycket att jag faktiskt gick emot mina principer och satte upp ljusslingorna i trädgården på lördagen.
Ja, det där har ju alltid varit heligt för oss, Gubben och mig, att sätta upp slingorna på FÖRSTA ADVENT!!! Inte en dag tidigare! Basta!
Men nu har vi konverterat till de där"förtidigajuldekoratörerna".
Såklart skall vi ha ljus i trädgår´n då det ligger 1/2 cm snö på marken och skapar lite STÄMNING!
Men tomtarna står kvar i tomteskrubben. Till första advent. Så det så!

Och på tal om min ilska över alla reflexlösa ungar och dumma vuxna.
Som om folk visste vad jag skrev i fredags så har jag mött flera(inte massor, men ändå..) som haft ordentliga reflexer och lampor OCH dessutom varit på rätt sida vägen.
Halleluja!

Då jag kom hem i eftermiddags så gick två i stort sett självlysande ungar på vår gata. Deras mammi var också ute och då kunde jag inte hålla mig utan berömde henne för att hon utrustat ungarna så bra.

Och som om inte detta var nog...

Då jag kom in så hade den första knoppen på en av mina orkideér slagit ut! Jag blir så himla glad då jag lyckas få orkidéerna att blomma om. Jag är ju en otålig person som gärna slänger dem då de inte visar sin bästa sida...
Kan det bli bättre?
Jo då, det kan det naturligtvis.

Forts. följ....






























fredag 21 oktober 2016

Glutenfri paj...och lite till...

Hej hopp igen! Jag slösar inte med blogginlägg längre, men jag tror nog att ni överlever utan dem.
Tid och inspiration måste till för att det skall vara nån mening med att blogga.
Och helt plötsligt fick jag feeling!

Så här i älgjaktstider så har jag än en gång blivit gräsänka. Och vad är då bättre än att äta något grönt? Nu är ju det attans lätt då jag varit veggis i...typ 100 år.

Så här kommer mitt gräsänkerecept, dels för oss utan make i faggorna men också för er MED maken  i huset men OCKSÅ en överkänslighet för GLUTEN.
...och det är bilder också:

Kör 3 dl POLENTAGRYN och SOLROSFRÖN i matberedare tillsammans med ca 100 g
MATFETT(jag tog Bregott). Det blir INTE en deg utan en grynig massa
som du kan blanda i lite rismjöl eller liknande för mer spänst. Det gör inget om
du har låter det svälla....du kan ju ha lite annat att göra i hemmet samtidigt...
Tryck ut i pajform och förgrädda den i ca 5 min.

Häll i fyllningen. Jag tog spenat och kikärter...och massor av varv med svartpepparkvarnen
och flingsalt såklart. 

...sen smulade jag över fetaost och blandade sen....

 2 ägg med turkisk yoghurt(10%)  typ 1,5 dl
och bredde över alltihop.
Sen in i ugnen.

Efter att ha svettats i 225 grader i 20 minuter
var den färdig.
Och jädrar så god!! Prova vettja! 
Att vara gräsänka är inte bara att vara utan make har jag märkt. Särskilt inte om maken knyckt med sig en av våra vovvar. Nu är de två kvarvarande voffs helt förtvivlade över sina förluster av husse och Klinga. Matte är inte i närheten som ersättning för de båda. Och vad gör de då de saknar nån? Jo, gnaller och skäller då en bil närmar sig utanför på kvällen. Och ikväll åt de inte ens upp sina morötter! DÅ är det illa!!!


Kolla särskilt att Lummi lämnat den där fulgrejen
längst upp på moroten. Det har hon aldrig brytt sig med förut.

Vaski hade inte alls sin vanliga svung i sitt gnagande ikväll.
Och brydde sig inte ens om Lummis rester...

Ja, jädrar, ibland är de billiga, men bara en kort stund, för vad vore livet utan dem. Faktiskt oerhört fattigt och innehållslöst. Det är konstaterat att hundar...och katter för den delen också, är viktiga för själen hos oss stressade människor. Jag håller med till 100%!

Nåja,nu är det fredagskväll och det artar sig väl som det brukar förutom att husse och Klinga är borta med vinden.
Braskaminen är tänd, ljuslyktorna är tända..alltså de som står högre än Lummi når eftersom hon har en förkärlek för att tugga på värmeljus OCH dess hölje! Matte och husse har sagt att Lummi nog behöver betala av alla dyra vetteräkningar som hon varit orsaken till under många år pga sina tokiga infall.Hon har dock inte dykt upp på förhandlingarna....

Vaski är ju en gammal vovvekille, enligt expertisen. 12 år är en hög ålder för hundar men det vägrar Vaski att gå med på. Igår var han på seniorkoll och jag som är en ängslig typ, drog upp vissa saker som jag var orolig över. Vaski darrade endast över att behöva besöka stället men i övrigt så visade han att han minsann är en unghund till sinne och kropp....om han själv får tycka. Den krånglande tassen jag visade vetten var hur bra som helst igår.
Idag var samma tass blodig efter prommen på dagis....
Jag skall kolla tassen ordentligt imorgon.

Annars ser väl fredagskvällen ut som vanligt för utom att 2 st saknas. Ja, ni vet vilka...

Jag frös vid hemkomsten idag. Även efter att jag vallat Lummi en lång stund.
Så det blev brasa och vad hände efter en stund?
Jo, tävlingen om Vart kan katten vara inföll.
Kan NI gissa vart Syrran är
?
Var är Syrran?

Jag måste bara berätta en kul anekdot från igår. Jag har en kollega som är från ett annat land. Irak(n) tror jag det är. Han odlar en massa grönsaker och örter som härstammar från hans land. Jag har fått en massa ovanliga grönsaker av honom ibland och kände att jag ville ge tillbaks något likvärdigt.
I förrgår gav jag honom därför en påse med färska chili. Jag satte några frön i våras och de har tagit sig nåt otroligt! Nu har jag hela tvättstugan full i chiliplantor efter att kylan slagit till och jag varit tvungen att ta in dem från glasaltanen.
Vissa har jag börjat skörda för länge sen men det kommer nya frukter hela tiden juh!!!Jag lägger på tork hela tiden och hoppas att kunna smula torkad chili så småningom...
Nåja, i alla fall...
Igår morse hejade han på mig och sa sedan: Du den där saken, den var stark den! Jag provade först den långa som du sa var söt, men så ville jag prova den runda paprikaliknande så jag skar en bit och åt och sen var jag på väg att ringa 1177!!

Så kan det gå då man tror att människor förstår vad man säger...

Jag kan lugna er med att han överlevde och dessutom kunde SKRATTA åt eländet!


Min chilisamling på tork. De paprikaliknande
är habanero-skitstark! Resten är normalstarka och söta.



Trevlig helg!
















söndag 25 september 2016

In med tantblommorna!

Då hösten knackat på dörren ett bra tag, men sen ångrat sig och lämnat återbud, så har jag väntat med att ta in pellisarna och orkidéerna från trädgården och altanerna. Endast novemberkaktusarna har fått komma in till sina ordinarie platser på fönsterbänken vid braskaminen. Där har de stått en vecka nu.
 Men idag var dagen D för de andra. Första anhalten för pellisarna blev på glasaltanen vid entrén. Eventuellt kommer de att få stå där hela vintern, men då behöver de en frostvakt, har inte bestämt mig än hur det jag skall göra...
Orkideérna fick dock komma direkt in i huset.
Och tänk, en av dem hade bebisar!!! Eller keiki, som de heter. Var tvungen att googla hur jag skulle göra med dem. Hade tänkt klämma ner dem i orkidéjord men det skulle man INTE göra utan sätta dem i fuktig mossa. Jaha ja.....mossa har man ju alltid hemma...eller hur? Och kan ni tänka er, det HADE jag! En liten påse grön mossa sen jag gjorde en liten taklökshistoria i en betonggrunka.
Nu är det tålamod och vattenspruta som gäller.


En vecka har de stått inne och en har redan knopp
och t o m en blomma!!! Det räckte med en
brasa i kaminen en kulen kväll så drog
knoppningen igång. 


Detta är ett axplock av alla pellisar...
 


Även Skrållan vill helst hålla sig inne 

Håll tummarna för att mina orkidébebisar överlever!
Och även deras mamma och kompisar....

Har skördat lite chili också...
Trodde inte mina ögon då
Lummitokan knyckte en chili och smaskade
i sig! Som tur var en lång chili, den är hyfsat mild och söt
i smaken. Men jag ger mig den på att hon hade klarat
habanerochilin också, hon har ju mani på
att tugga på värmeljushållare i metall....



Vete hundan om auberginerna hinner
utvecklas mer...




Men det här monstret kommer att få stå kvar..det är nån sorts sälg
som jag köpte på Kalenius i somras. Jag har klippt den 3 ggr redan.. Tacksammare
växt får man leta efter. Bara vattna och plocka bort skotten på stammen.
Idag skall jag gå lös på dem med sekatören för 4:de gången.