Eftersom jag och en arbetskamrat hade fikaveckan så hade jag en vision om att göra värsta, bästa morotskakan ever. Men också chokladbollar. Jag hade också bestämt att allt skulle vara glutenfritt. No problems!
Torsdags kväll gjorde jag kakan. Helt nöjd med den. Lagom kletig. Så till toppingen. Hmmmm....
Bäst att göra enligt ett recept, tänkte jag. Så det inte blir stolligt...
Så jag rotade fram recept på topping till morotskaka och TADA, där fanns ett!
Men....
Jag blev lite fundersam över ingredienserna. Och framför allt måtten.
Äsch, tänkte jag sen, var inte så misstänksam nu, såklart är receptet rätt!
Så jag blandade till alla ingredienserna och bredde på kakan.
MEN FASA!!!
Det ville inte stelna som det skall utan flöt omkring som soppa över kakan! Hällde t o m av en del men det blev ändå en katastrofkaka. Gjorde då en vanlig topping med florsocker och vatten...som försvann rakt ner i kakan!
Operation Rädda kakan i sista sekund, inträffade nu.
Hällde på bären som var tänkta att ligga på den krämiga toppingen, men som blev liggandes direkt på en kladdig, vitaktig kaka.
Så for jag till jobbet med andan i halsen.
Men hur komma in på jobbet utan smartcardet? Det som alltid ligger i en särskild ficka i väskan var försvunnet!!! Rotade febrilt i väskan men icke nåt kort.
En snäll arbetskamrat släppte in mig och så fortsatte jag letandet i väskan, men näää, det var borta.
Nåväl, jag gick ut till bilen och hämtade kakan och burken med chokladbollar.
Då jag lyfte på foliet till min kaka ville jag börja gråta! Den såg ut som att ett dagisbarn hade gjort den!!!! Bären hade färgat av sig och smojset flöt omkring hur som helst!!
Som tur var så hade jag gjort chokladbollarna efter eget huvud så de var absolut ätliga, till och med goda. Och ännu mer tur var att min fikakollega hade gjort värsta, godaste drömrullarna!
Så var det då smartcardet....
Jag ringde till de två affärer jag besökt kvällen innan men de hade inte funnit nåt kort.
Tog då bilen och gjorde samma resa som kvällen innan, men inte heller där fanns något smartcard.
F-n!
Tillbaks till jobbet där en vikarie stod och väntade på mig. Som tur var en av våra rutinerade, för vid det laget var jag allt annat än lugn och beskedlig.....
Ringde vår support för att få råd om hur jag skulle kunna komma in i min dator utan smartcard. Fick lite tips men tyvärr så ingick inte de viktigaste, min hemkatalog....
Alla mina vikarielistor fanns i min hemkatalog och jag fick ett jäkla jobb att återskapa dem medelst underlagen jag har i en mapp(gulle mig som har ordningsdille). Detta tog ca 1,5 timme.
Och så kom frågan var jag skulle lägga den så den inte skulle hamna i min hemkatalog...
Krångel, krångel, men så, fick jag upp alla mina mappar, de mappar som supporten sagt att jag inte skulle nå!!!
Gahhh! 1.5 timmes jobb helt i onödan. Och funderingen över vad jag skall ha smartcardet till....
Men den jäkla kakan retade mig nåt oerhört....
Hade träningsväskan bak i bilen för att efter jobbet köra ett lätt pass i gymet, men efter denna dag så ville jag bara lägga mig ner och...inte dö, men glömma hela dagen!
Såna tankar hör ju hemma i hövvet på ungdomarna som finns i min omedelbara närhet på jobbet.
Inte i hövve på denna tant med rutin i krångel.
Jag hämtade min govovve Vaski, på dagis, han gör mitt liv fantastiskt bara genom att finnas.
Väl hemma...
Tog jag mina två vovvetjejer och gick en rask långpromme och tänkte att vilken tur att jag har dessa goingar! De ger matte motion till både kropp och själ.
Att den j-a kakan blev så katastrofal retade mig dock fortfarande....
Efter prommen var jag ändå hyfsat bra i form och pimpade vår glasaltan. Hade såklart gjort ett besök på min favoritaffär, Ilanda lagerförsäljning, där man kan fynda de coolaste saker! Fyndade riktigt fräna påskhönor för 10:-/st!!! Slog till med 6 st.
Gubben kom hem, vi åt en god middag, såg på Let´s Dance och Ack Värmland, och som vanligt somnade vi till omröstningen. Finns det NÅGON som klarar detta? Alltså, att se BÅDE tävlingen och omröstningen?
Så var det lördag och fullt ös. En tur på stan för inköp av present till lille Neo, Gubbens barnbarn.
Shit, vad de hade gjort om och byggt nytt på stan då!
Vi bor 8 km utanför stan men det verkar ibland som om vi bodde i storskogen! Det är inte ofta vi besöker Karlstad city.
Presenterna var snabbt inköpta. Trots att jag fick ett lättare hjärnsläpp då vi på HM såg alla fina barnkläder! Fick en liten nostalgitripp, helt plötsligt. På HM köpte jag ofta kläder till min bebisonge! för 30 år sen....
De har alltid haft kul och framförallt bra barnkläder.
Nu slog beslutsångesten till för fullt. Det fanns ju hur mycket kul kläder som helst! Och dessutom till killar! Men jag tror att det blev bra. Särskilt monstermössan.
Direkt till Neokalas! En sån go kille han är! Lugn och mysig som bara den.
Han öppnade paketen, delade med sig till sin något avundsjuke bror som hade oturen att inte fylla år och få presenter SAMTIDIGT. De är så himla go med varann att man blir alldeles varm!
Säkert är de inte alltid så goa med varann, men det vet nog mest deras mamma....
Den goda lunchen som vi ätit efter presentinköpen, låg som en sten i magen och jag orkade inte äta nåt fika på kalaset. Längtade så himla mycket efter att gå en långpromme med hundarna för att få bort värsta hängmagen.
Jag tog två, husse tog en och så drog vi iväg på äventyr i det vackra vädret.
Väl hemma frågade jag Gubben om han ville kolla på min trasiga favoritväska, om den gick att laga.
Och som den Handyman han är, så gick han genast till handling.
Han grejade lite och så TADA var det klart!
Jag kollade alla facken i min dretväska, tog ur allt som fanns, men ändå kändes det något därinne, nånstans.
Men vad tusan var det för något som fanns därinne och HUR skulle jag komma åt det?
Så blev jag trött på alltihop och vände upp och ner på hela fodret och se där; kom det fram ett smartcard!!!
Heureka!!!!
Min reservväska är numera i väskhimlen....
 |
| Men hallå, där är det ju!! Var gömde du dig din filur? Vad sa du? I mitt väskfoder...Jahaja... |
 |
| Den bruna reservväskan finns numera i väskhimlen! |
Nu är livet i fas igen!
Ha det gött alla goingar!
Och glöm inte, i det värsta kan man alltid finna det bästa!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar