Det där med sorg....

Jag undrar varför människan är utrustad med förmågan att känna sorg? Vad skall det vara bra för egentligen?
Man säger att djur känner sorg en kort stund och sen går de vidare i livet. Som till exempel om en råget får sitt kid dödat så letar hon runt en stund och sen försvinner hon in i skogen. Inte vet jag om det stämmer men de lever ju på andra premisser än vi människor, gubevars...Fast jag är skeptisk, vem har forskat på djurens sorg, egentligen?

Men på människors sorg har det forskats. I massor! Men inte tusan har de kommit på nåt bra vaccin mot det, inte!

Sååå....

Då måste det ju finnas nån vits med att känna sorg. Nåt som är uttänkt från början, liksom.

Kom nu inte med nån religiös förklaring bara!

Religioner av olika slag har väl alltid varit en stor källa till elände. Vissa skickar ut sin barn i krig för att bli kanonmat och gör dem sen till helgon...Där finns väl inte utrymme för nån sorg utan snarare...klapp i händerna. Vill tillägga att jag inte förstår dem....
Men....när känner dessa människor sorg? För de är ju människor och då skall man ju vara utrustad med förmågan att sörja. NÅN gång måste de väl få den där känslan av tomhet och saknad som jag får då någon ryckts bort ifrån mig? Den där känslan av att världen liksom stannar och man bara finns som ett skal med ett brustet hjärta i mitten som vägrar sluta bulta.

Som nu, då jag helt plötsligt har mist mitt hjärtas Skrållan.
Va faan, tänker vissa. Ett djävla kattskrälle! Det är väl bara att skaffa en ny katt...
Men då kommer det där underliga som jag tänkt på så himla mycket...

Jag sörjer henne, vår lilla Skrållan som om hon vore en människa. Hon var ju en i vår familj i 16 år.
Och jag sörjer! Jösses, så jag sörjer!
Skrållan väcker minnen från 2002 då hon kom som julklapp till oss från våra barn då Toker blivit av med sin bror Blyger och kände sig ensam. Väldigt ensam.
Våra barn smög till Deje katthem för att skaffa en kompis till Toker och oss...och fann då lilla Skrållan.
Hon blev vår egna lilla pratkvarn och mattes datorkompis under alla år. Vår solstråle, helt enkelt, och en gåva från våra barn.
Hon är så saknad att hjärtat är på bristningsgränsen hela tiden.
Men jag vet att det går över. Det har det alltid gjort förr då någon kär har lämnat livet, oavsett art.
Jag har överlevt. Men kan fortfarande efter många år få gråtattacker efter nån kär bortgången.
Frågan är fortfarande:
Vad var meningen med all sorg?
Nån som vet?

Sånt jag uppskattar...

Vänlighet
Ex:
Då man är ute på hundpromenad en kulen juldagseftermiddag och helt okända människor man möter hälsar glatt. Värmer hjärtat av nån anledning som jag inte begriper men blir glad av.

Hundarna:
Ex:
För 1000:de gången! Utan våra hundar skulle halva året endast vara ett töcken av grått, grått och grått för mig. De har lärt mig att gå ut vid alla väderlekar och tider utan att gnälla.

Solidaritet:
Ex:
Då människor visar medmänsklighet med de som minst förväntar sig det.


Barns klokhet
Ex:
Då man en dag på sin hundpromme med Lummi-stressade vovven, möter en mamma med tre småbarn-en i kärra och två på varsin kickboard, åkandes över hela gångbanan utan att mammi för ett ögonblick bryr sig. Med lurar i öronen och stel blick framåt ångar hon på. Lummi som är jätterädd för skrammel och skrik börjar skälla och jag får gå in i närmsta trädgård för att komma undan.
Nästa dag händer samma sak. Skillnaden är att då de små tjejerna närmar sig så hoppar de av sina kickboards och den minsta säger: Vi går av och går nu så vovven inte blir rädd!
Medan mamman går vidare med stel blick och lurar i öronen...


Uppskattning
Ex:
Då man inte förväntat sig någon som helst uppmärksamhet eller uppskattning helt plötsligt får en kram eller beröm.

Ledighet
Ex:
Att få välja om man skall gå upp eller inte och alltid välja GÅ UPP, men efter hundpromme i friska luften sätta sig och äta frukost hur länge som helst. DET är den bästa ledigheten för mig!

Böcker
Ex:
Att ha med en hel hög med böcker hem och bara hinna läsa EN, och det visar säg vara den bästa
boken.

Skitväder
Ex:
Då regnet står som spön i backen och allt är grått till att solen bryter igenom och jagar bort molnen.

Vänner
Ex:
Att inte hinna med att träffa sina vänner så ofta som man skulle vilja, men då man träffas, kanske bara två gånger om året eller ännu mer sällan, så är det som man träffades förra veckan.

Ensamhet
Ex:
Att få en hel dag för sig själv utan plikter och skyldigheter, bara en dag att filosofera över allt och inget.

Datakunskap
Ex:
Då man anser sig vara tekniskt okunnig och endast hankar sig fram inom datavärlden men finner sig ha löst ett knivigt problem...alldeles själv.

Juldagen
Ex:
Bästa dagen i julhelgen. Ingen stress, bara lugn och ro. Man gör det man gillar när man vill. Eller inte. Man lägger ingen tid på matlagning eftersom man har rester att värma i micron.

Att göra en uppskattningslista tar fokus från allt elände som finns i världen och som jag ändå inte kan göra något åt mer än att få dåligt samvete.

Må gött och ta hand om varann!

Kram från mig

Min mandolin och jag

Då jag började skolan i mitten av 60-talet så var det vissa saker som var mer lockande än andra. Såklart fanns de där självklara sakerna som att skriva, räkna, läsa och hoppa bock. Sånt man bara gjorde av bara farten, liksom.

Men sen kom det där med tillvalen...

Jag ville gärna spela ett instrument, helst piano, men eftersom min familj inte var höginkomsttagare med en stor villa som hemvist så fanns inte plats för ett piano. Och absolut inte heller inkomst för ett pianoinköp....

Alternativen till piano var då blockflöjt eller ett stränginstrument....

Min mamma köpte en mandolin.

Hur coolt är det med en MANDOLIN?

Jag skämdes nåt oerhört över min mandolin som liten, knubbig tioåring, då jag behövde bära den med mig till skolan för att ha en musiklektion i kommunala musikskolan.

Det var inte EN gång som den förhatliga mandolinen hamnade i "ospecificerade händelser".

Men min mamma kämpade på och lämnade in min j-a mandolin på reparation för varje gång den "råkat" bli skadad...

Så kom då äntligen dagen då hon insåg att jag verkligen INTE ville spela mandolin. Jag vet inte orsaken till detta men helt plötsligt slapp jag ljuga ihop en anledning  till att inte behöva gå på spellektionerna...

En massa år har förflutit sen min skoltid och jag blev aldrig nån musiker av något slag. Det är absolut en befrielse för alla. Jag håller mig till att sjunga för full hals i bilen på väg till jobbet då det spelas nåt bra på radion.

Men så hände det sig att...

Jag och maken gjorde ett besök i city och fann värsta bästa grejen på Claes Olsson.

Inte vet jag varför den kallas mandolin eftersom den varken har formen av eller strängar likt den där förhatliga spelmojängen som jag plinkade "Brandkåren kommer" på under några mörka år på musikskolan i Kil.

Den här är min alldeles egna lilla hjälpreda i köket.
Vi är bästisar, min mandolin och jag.

                                                                         

Veggisrecept från en receptmotståndare

Tjolahopp alla ni som har veggisvänner och får värsta ångesten då ni vill bjuda hem dem.
Texpå grillafton
Man tar till majskolvar.
"Det gillar väl alla veggisar...och det är i alla fall inte nåt kött i majs" Ehhhh.....

Jag HATAR grillad majs många års grillpartyn! Och jag är säkert inte ensam. Tänk bara hur kul det är att känna majsen inträngd mellan varenda tand...och tandtråden är såklart slut....
Majs måste vara Guds straff till mänskligheten. Äter man pop corn så fastnar de jäkla skalen BÅDE i halsen och mellan tänderna på en och de kan sitta i flera dar!!!

Ni som känner mig vet hur attans ointresserad jag är av matlagning. (Vad är det för fel på fil och müsli alla dagar i veckan, liksom?)
Men så kommer det tillfällen då man bör ha lite koll på omvärlden och deras önskningar och behov.

Jag kan till exempel tillreda döda djur till maken så han är mycket nöjd. Han är lyrisk varje gång jag gjort nåt av en död styckad älg som smakar gott. Men herreguuuud, det är ju hur enkelt som helst.
KRYDDORNA är svaret!
Utan rätt kryddning smakar ju allting läskpapper.
Eller hur?
Jag har ätit mat under den här veckan som jag fortfarande inte vet vad den smakade...

Så här kommer mitt lilla bidrag till alla som vill ge sina veggiskompisar nåt annat än halvfabrikat och bli en stjärna i kompiskretsen.
Inte värsta trerätters men vanlig mat, helt enkelt.

Nu kommer det!

En påse sån här sojafärs á 18,90 kokas i vatten och salt tillsammans med...

Finns även som små strimlor eller fileér

.en lagom mängd bulgur. Lagom är lika med grötkänsla...eller mer exakt typ.....GAHHHHH

jag hällde ju bara i, ja!! Kanske 1 dl om ni framhärdar för exakt mått. 

.

Bulgur is da shit

Kokas upp och sjuds på svag värme i typ 5 minuter. Man ser hur det sväller, liksom...Ser ut som dödadjursmeten men är helt fri från lidande 

Så blandar men med dessa ingredienser. Vadå? Vill ni ha precisa mått? Men herreguuuud, det kan jag ju inte!!!!!!!!!!!!!!!!!!!
Men......ok då, jag försöker väl.

1 st Finhackad gul lök och 1 st lång sötstark chilifrukt

Blandas med  2 ekologiska ägg,  1-1,5 dl bovetemjöl(vetemjöl går också bra) och en nypa flingsalt.
Blanda, Smeten skall vara fast, om inte, häv i lite mer mjöl.
        Smaka på smeten om den ev behöver ytterligare salt och kryddor. 
Tex riven ingefära.

Stek i rapsolja

Stek några i taget och vänd dem ofta
så de inte bränns(som några av mina gjorde)

Så här många veggisbullar blev det!

Så där ja! Det var väl inte svårt?

Man kan såklart göra biffar istället för bullar och lägga på grillen, men då på en folie. Gärna tillsammans med stora bitar röd paprika penslade med olja. Mycket godare än grillad majs....

Och vill ni briljera riktigt för era veggisvänner så varför inte sno ihop en kålpudding? Fast då byter man ut bovetemjöl till korngryn. 1 paket kostar ca 12 spänn.

Detta var allt från mig vad gäller matlagning på ett tag.

Nu blir det hundprommar i det vackra vädret. Kallt som attan men solen skiner och det är vindstilla.
Gôtt!
I morgon spås det regn...

Snön...

Jaha ja, då var den alltså här....
Den j-a VINTERN!
Än så länge står jag ut. Om jag tänker riktigt ordentligt så får jag faktiskt fram nåt positiv med snön, trots allt( Ja, ni läser rätt!!!)
Det är att alla dumskallar som rör sig utomhus UTAN reflexer, ficklampor eller ens sunt förnuft iförda mörka kläder syns liiiite bättre mot snön. Men bara lite....Nu pratar jag vuxna människor.

Både jag och våra hundar håller på att skita på oss då det dyker upp nån från ingenstans då vi går på morgon eller kvällspromme. Är de dessutom hundägare och har hunden under dålig uppsikt så blir mitt humör på kokpunkten rätt lätt...Händer ofta under den mörka årstiden....
För att inte tala om då jag kör bil och det kommer en liten unge på cykel utan ljus och hjälm på skallen, genande rakt över vägen!!!!! Det har hänt ett flertal gånger på vårt område. Ett område där tydligen föräldrarna är så "säkerhetsavtrubbade" att de inte fattar att deras unge kan DÖ om de blir påkörda, även om bilisten kör sakta. Att de sen kör bil som blådårar själva gör ju saken ännu mer otroligt..
Att inte som förälder kunna lära sig själva och sedan barnen skillnaden på höger och vänster, att inte skicka ungarna före sig själv vid ett övergångsställe eller att inte utrusta deras kläder och cyklar med reflexer är för mig obegripligt!
Fram till hit skrev jag i fredagskväll. Sedan tog jag helgen. Idag är det tisdag.

Den där snön som kom i fredags....dretlöjlig! Lite pudersnö som låg så snällt där på marken och skapade liiiiite julkänsla, faktiskt. Så mycket att jag faktiskt gick emot mina principer och satte upp ljusslingorna i trädgården på lördagen.
Ja, det där har ju alltid varit heligt för oss, Gubben och mig, att sätta upp slingorna på FÖRSTA ADVENT!!! Inte en dag tidigare! Basta!
Men nu har vi konverterat till de där"förtidigajuldekoratörerna".
Såklart skall vi ha ljus i trädgår´n då det ligger 1/2 cm snö på marken och skapar lite STÄMNING!
Men tomtarna står kvar i tomteskrubben. Till första advent. Så det så!

Och på tal om min ilska över alla reflexlösa ungar och dumma vuxna.
Som om folk visste vad jag skrev i fredags så har jag mött flera(inte massor, men ändå..) som haft ordentliga reflexer och lampor OCH dessutom varit på rätt sida vägen.
Halleluja!

Då jag kom hem i eftermiddags så gick två i stort sett självlysande ungar på vår gata. Deras mammi var också ute och då kunde jag inte hålla mig utan berömde henne för att hon utrustat ungarna så bra.

Och som om inte detta var nog...

Då jag kom in så hade den första knoppen på en av mina orkideér slagit ut! Jag blir så himla glad då jag lyckas få orkidéerna att blomma om. Jag är ju en otålig person som gärna slänger dem då de inte visar sin bästa sida...
Kan det bli bättre?
Jo då, det kan det naturligtvis.

Forts. följ....

Glutenfri paj...och lite till...

Hej hopp igen! Jag slösar inte med blogginlägg längre, men jag tror nog att ni överlever utan dem.
Tid och inspiration måste till för att det skall vara nån mening med att blogga.
Och helt plötsligt fick jag feeling!

Så här i älgjaktstider så har jag än en gång blivit gräsänka. Och vad är då bättre än att äta något grönt? Nu är ju det attans lätt då jag varit veggis i...typ 100 år.

Så här kommer mitt gräsänkerecept, dels för oss utan make i faggorna men också för er MED maken  i huset men OCKSÅ en överkänslighet för GLUTEN.
...och det är bilder också:

Kör 3 dl POLENTAGRYN och SOLROSFRÖN i matberedare tillsammans med ca 100 g
MATFETT(jag tog Bregott). Det blir INTE en deg utan en grynig massa
som du kan blanda i lite rismjöl eller liknande för mer spänst. Det gör inget om
du har låter det svälla....du kan ju ha lite annat att göra i hemmet samtidigt...
Tryck ut i pajform och förgrädda den i ca 5 min.

Häll i fyllningen. Jag tog spenat och kikärter...och massor av varv med svartpepparkvarnen
och flingsalt såklart. 

...sen smulade jag över fetaost och blandade sen....

 2 ägg med turkisk yoghurt(10%)  typ 1,5 dl
och bredde över alltihop.
Sen in i ugnen.

Efter att ha svettats i 225 grader i 20 minuter
var den färdig.
Och jädrar så god!! Prova vettja! 

Att vara gräsänka är inte bara att vara utan make har jag märkt. Särskilt inte om maken knyckt med sig en av våra vovvar. Nu är de två kvarvarande voffs helt förtvivlade över sina förluster av husse och Klinga. Matte är inte i närheten som ersättning för de båda. Och vad gör de då de saknar nån? Jo, gnaller och skäller då en bil närmar sig utanför på kvällen. Och ikväll åt de inte ens upp sina morötter! DÅ är det illa!!!

Kolla särskilt att Lummi lämnat den där fulgrejen
längst upp på moroten. Det har hon aldrig brytt sig med förut.

Vaski hade inte alls sin vanliga svung i sitt gnagande ikväll.
Och brydde sig inte ens om Lummis rester...

Ja, jädrar, ibland är de billiga, men bara en kort stund, för vad vore livet utan dem. Faktiskt oerhört fattigt och innehållslöst. Det är konstaterat att hundar...och katter för den delen också, är viktiga för själen hos oss stressade människor. Jag håller med till 100%!

Nåja,nu är det fredagskväll och det artar sig väl som det brukar förutom att husse och Klinga är borta med vinden.
Braskaminen är tänd, ljuslyktorna är tända..alltså de som står högre än Lummi når eftersom hon har en förkärlek för att tugga på värmeljus OCH dess hölje! Matte och husse har sagt att Lummi nog behöver betala av alla dyra vetteräkningar som hon varit orsaken till under många år pga sina tokiga infall.Hon har dock inte dykt upp på förhandlingarna....

Vaski är ju en gammal vovvekille, enligt expertisen. 12 år är en hög ålder för hundar men det vägrar Vaski att gå med på. Igår var han på seniorkoll och jag som är en ängslig typ, drog upp vissa saker som jag var orolig över. Vaski darrade endast över att behöva besöka stället men i övrigt så visade han att han minsann är en unghund till sinne och kropp....om han själv får tycka. Den krånglande tassen jag visade vetten var hur bra som helst igår.
Idag var samma tass blodig efter prommen på dagis....
Jag skall kolla tassen ordentligt imorgon.

Annars ser väl fredagskvällen ut som vanligt för utom att 2 st saknas. Ja, ni vet vilka...

Jag frös vid hemkomsten idag. Även efter att jag vallat Lummi en lång stund.
Så det blev brasa och vad hände efter en stund?
Jo, tävlingen om Vart kan katten vara inföll.
Kan NI gissa vart Syrran är

?

Var är Syrran?

Jag måste bara berätta en kul anekdot från igår. Jag har en kollega som är från ett annat land. Irak(n) tror jag det är. Han odlar en massa grönsaker och örter som härstammar från hans land. Jag har fått en massa ovanliga grönsaker av honom ibland och kände att jag ville ge tillbaks något likvärdigt.
I förrgår gav jag honom därför en påse med färska chili. Jag satte några frön i våras och de har tagit sig nåt otroligt! Nu har jag hela tvättstugan full i chiliplantor efter att kylan slagit till och jag varit tvungen att ta in dem från glasaltanen.
Vissa har jag börjat skörda för länge sen men det kommer nya frukter hela tiden juh!!!Jag lägger på tork hela tiden och hoppas att kunna smula torkad chili så småningom...
Nåja, i alla fall...
Igår morse hejade han på mig och sa sedan: Du den där saken, den var stark den! Jag provade först den långa som du sa var söt, men så ville jag prova den runda paprikaliknande så jag skar en bit och åt och sen var jag på väg att ringa 1177!!

Så kan det gå då man tror att människor förstår vad man säger...

Jag kan lugna er med att han överlevde och dessutom kunde SKRATTA åt eländet!

Min chilisamling på tork. De paprikaliknande
är habanero-skitstark! Resten är normalstarka och söta.

Trevlig helg!

In med tantblommorna!

Då hösten knackat på dörren ett bra tag, men sen ångrat sig och lämnat återbud, så har jag väntat med att ta in pellisarna och orkidéerna från trädgården och altanerna. Endast novemberkaktusarna har fått komma in till sina ordinarie platser på fönsterbänken vid braskaminen. Där har de stått en vecka nu.
 Men idag var dagen D för de andra. Första anhalten för pellisarna blev på glasaltanen vid entrén. Eventuellt kommer de att få stå där hela vintern, men då behöver de en frostvakt, har inte bestämt mig än hur det jag skall göra...
Orkideérna fick dock komma direkt in i huset.
Och tänk, en av dem hade bebisar!!! Eller keiki, som de heter. Var tvungen att googla hur jag skulle göra med dem. Hade tänkt klämma ner dem i orkidéjord men det skulle man INTE göra utan sätta dem i fuktig mossa. Jaha ja.....mossa har man ju alltid hemma...eller hur? Och kan ni tänka er, det HADE jag! En liten påse grön mossa sen jag gjorde en liten taklökshistoria i en betonggrunka.
Nu är det tålamod och vattenspruta som gäller.

En vecka har de stått inne och en har redan knopp
och t o m en blomma!!! Det räckte med en
brasa i kaminen en kulen kväll så drog
knoppningen igång. 

Detta är ett axplock av alla pellisar...

 

Även Skrållan vill helst hålla sig inne 

Håll tummarna för att mina orkidébebisar överlever!
Och även deras mamma och kompisar....

Har skördat lite chili också...
Trodde inte mina ögon då
Lummitokan knyckte en chili och smaskade
i sig! Som tur var en lång chili, den är hyfsat mild och söt
i smaken. Men jag ger mig den på att hon hade klarat
habanerochilin också, hon har ju mani på
att tugga på värmeljushållare i metall....

Vete hundan om auberginerna hinner
utvecklas mer...

Men det här monstret kommer att få stå kvar..det är nån sorts sälg
som jag köpte på Kalenius i somras. Jag har klippt den 3 ggr redan.. Tacksammare
växt får man leta efter. Bara vattna och plocka bort skotten på stammen.
Idag skall jag gå lös på dem med sekatören för 4:de gången.

Rannsakning

Men hej där, vännerna! Kommer ni ihåg mig? Jag är ju inte vidare produktiv nu för tiden så om ni glömt mig är ni förlåtna. Det finns en anledning till min frånvaro.
Rannsakning.
Jag vet inte om jag är speciell, men rätt som det är så behöver jag säga STOPP till mig själv.
Och då gäller det fram för allt sociala medier.
Jag VILL verkligen inte bli en sån där människospillra som förmedlar hela mitt liv via fb eller andra sociala medier.
 Såna där inlägg på fb om att man ÄLSKAR sin sambo nåt så oerhört är för mig en varning om att allt inte står rätt till, för varför måste man skriva det på fb? Såna ömhetsbetygelser ger man väl privat?
Hmmm, jag tror att jag skrivit om detta lyckofenomen tidigare.

Nåja...

Men så uppkom det situationer på facebook där jag inte höll mina egna oskrivna regler. Jag skrev kommentarer utan att tänka längre än näsan räckte!
Vad tusan hände med mitt omdöme?
I efterhand ser jag klart och inser att jag tänkte med känslorna helt enkelt. Och några glas vin på fredagskvällen gjorde omdömet grumligare.

Efter rannsakning så har jag nu en plan för mitt vidare deltagande i sociala medier.
På fb lägger jag ytterst sällan kommentarer. Gillar kanske oftare men efter ordentlig granskning av inlägg.
Bloggar inte då jag druckit ens ETT glas vin.
Delar inte alltid mina blogginlägg till fb ÄVEN om det kliar i fingrarna.
Det jag i stort sett ALLTID delar är inlägg som handlar om djur.


Vid min ålder av 58 år bör man ha en viss mognad, jag kämpar på med det....Inte att jag har ålderskomplex men hur gör man då man är en dretonge samtidigt som man är en dretkärring?
Har inte riktigt fått ordning på detta...

I min skolvärld är vi så himla goa vänner allihop att man inte har nån ålder över huvud taget och det är gött! Det är min fristad. Gött!

Men nu har jag ju glömt en massa andra goa saker!
Min sommar har varit fantastisk! Jag har läst bra böcker, gjort betonggrejer, tränat bångstyriga vovvar, blivit solbränd, TÄNKT bra saker.
 Vet ni, min goa vänner, då det är kärvt och ledsamt, KÄMPA för det ni tror på!
¨
KRAM alla mina goa vänner!

Att aldrig bli klar...

Hej allihopa!
Nu är jag inne på min 6:e semesterdag och vet ni, jag har hunnit massor! Men är inte riktigt färdig...

Det där att bli färdig med saker och ting är inte min starka sida. Har aldrig varit, faktiskt.
Att ha en trädgård är därför perfekt för en sån som mig. I en trädgård händer ju saker hela tiden. Växter vissnar och skall klippas bort för att andra växter, och inte skräpet, skall bli i fokus. Och så kan man flytta om...eller lägga ner rabatter man tröttnat på. Lätt som en plätt!

Nu har mina älsklingsblommor-dagliljorna, börjat slå ut.
Jag kan stå och glo på dessa snyggingar hur länge som helst. Tills folk tittar konstigt på mig...
Detta är de enda växter som jag aldrig slänger eller ändrar plats på.
Men dela dem måste man för att de inte skall hålla sig fina.

Åhhhhh.....

Sparka inte fotboll med den bollen bara...

Gult är inte min favoritfärg på blommor.
Ogräsvarning liksom, men den här dagliljan
får vara med. Kanske för att den för tankarna
till kantareller...

Men här har jag äntligen fått bort den taggiga och vildvuxna
Louise Bugnet. En gång i tiden en mycket vacker ros, men som med tiden
 blev förvildad och skickade grenar i på vår altan. Man var nästan rädd att
den skulle strypa en. Har väl sett Little shop off horror för många gånger...
Men titta där, en betongblobba!

Rabatten känns mer harmonisk nu då den attans rosen är väck. Det bortre
fönstret syntes inte eftersom rosen var gigantisk.

Här var det förut gräs, förlåt mossa....
Det fick bli bark och lite betonggrejer istället. Plattorna är
gjutna i blomfat med reliefmönster.
Nallis är ett fynd från solareturen som jag doppat i betong. Ärligt...det kändes lite jobbigt att
stänga in nallis i all betong...Har jag sett för många otäcka deckare, månne?
Färg fick Nallis nyligen efter att ha varit
betongnaken i flera år. Fågelbadet gjorde jag för många år sen och det har jag piffat upp med ny färg.
Ja, just det, drakäggen fick bli gömställe för en liten hare. I morgon kanske en liten
betongdocka...eller nåt annat. Vem vet? Spänningen stiger....

Här har jag gallrat rejält! Särskilt nävan som är snigelfavorit.
En liten tuss fick vara kvar...Fast i morgon kan den vara borta.
Var nämligen på snigeljakt igår kväll....Sen har studentnejlikan fått
sparken från vår trädgård. Tröttsam växt som är gränsfall till ogräs.

Liljorna skall föryngras och därför har jag sållat rejält. Till min hjälp har jag haft
liljebaggarna...

Cappuccinoliljorna har av nån anledning inte fått påhälsning av liljebaggarna.
Knepigt, eftersom de står i samma rabatt

Här anlade jag för många år sedan en upphöjd rabatt.
Jädrar, så fin den var! Men inte de senaste 2-3 åren....Fy tusan, bara rötter och ogräs. Och grenar långa
som E 18. Och vassa var det jävlarna!
Istället för solbränna ser jag ut som jag har använt de sjusvansade katten på ryggen.
Nu får det bli gräsmatta igen. Sen eventuellt en skärm att gränsa av till grannen
eftersom de har attans svårt att hålla ungarna sina från våra hundar, TROTS att
vi sagt massor av gånger att hundarna vaktar vår sida och det kan hända olyckor då ungarna
sticker armarna mellan staketspjälorna till vår sida. Hur svårt kan det va?
Nåja, eftersom de har vådliga problem att hålla ordning på ungarna så får vi fnula ut(tänk vilka nya ord jag kommer på hela tiden) nåt bra sätt att spärra av. För tillfället har jag ställt dit tidernas bästa uppfinning, dock fula som stryk, KOMPOSTGALLER!! De räckte dock inte hela vägen då jag äntligen var färdig.

Samma sak gällde äppelträdrabatten. Bort med alla växter och dit med bark och betong.
Kantstenarna är gjutna i champinjontråg. Blomkrukorna är glassbyttor och hatten
gjuten och ommålad i koppar.
Och så godingen Vaski som linslus. Han är INTE i betong, mattes hjärtegryn!

Har för länge sen slutat köpa nya växter till trädgården förutom en och annan krukodlad gröning.
Sen är jag lite såld på att sätta fröer på våren. Den där känslan man får då det växter så det knakar, är svårslagen. Och då man äntligen har fattat att man kanske inte skall använda påsen likt en saltströare
utan så glest och eventuellt SPARA några frön...då har man kommit ett snäpp högre i odlarhimlen.

Det här är ett spännande projekt.
Köpte två likadana till jobbet. Om man
hela tiden plockar bort skotten som kommer
nedtill och så kommer kronan att bli större
och större och stammen att växa ihop.
Idag ansade jag kronan för första gången.
Än har den inte dött....

Här har vi sallad, tomater och auberginer.
Ruccolan fick jag gallra bort då den tydligen hade haft
middagsgäster...

Ingen sommar utan chiliodling.
Fick tyvärr inte tag på så många sorter i år
men en söt och en het sort blev det i alla fall.

Och nu tillbaka till det där med att aldrig bli klar, eller snarare, inte VETA när man är klar. Mina "glasslådekrukor" var mina första betongalster. Jädrigt lätta att göra, men tråkiga att se på. Mina nästa alster var "islådehjärtan". Dretlätta, de också. Så fick jag en lysande idé! Jag sätter fast hjärtan på lådorna! Ja, jädrar, vilken smartskalle jag var.....
Fast de var allt fortfarande lite tråkiga.
Men nu då, efter flera års tråkburkar, fick jag den storartade idén att MÅLA hjärtan(en/a?va f-n heter det egentligen?)och limma på stenar. Ja, men tjena hej, så finurligt och så himla snabb i tanken jag är då...
Nu är jag nöjd!


Tror jag......

Utan blomma

Med blomma. Inte så himla pjåkigt

Snodde några punkade bollar från ett hemligt ställe och betongade ihop den här samlingen. Ja, det blev lite betong över till två ljusstakar också.
Vad tror ni jag använde för form? Gissa?...................................................................................................................
Ok, jag säger´t; Två mjölkförpackningar. Dekorerade med tygbitar från min Braåhalåda och doppade i skulpturlim.
Skulpturlim var jag bara tvungen att prova! Ett av mina många "nödvändiga" inköp.
På nätet, såklart.
För ett tag sen gjorde jag ett annat köp. Det visade sig inte uppfylla mina förväntningar alls. Inga vettiga instruktioner varken i förpackningen, hemsidan eller då man googlar. Eller......
Är jag dum i huvet?
Oj, jag glömde att skriva vad det var. Jo, ett rostningskit. Det ingår 3 flaskor och man skall i tur och ordning blaska på dessa på objektet och så skall det bli som naturligt rostigt. På 45 minuter.
HAHA!
Då får man ju sitta och glo på grejen så man kan stoppa processen i tid. Har inte jag tid med. Måste ju hålla på att ändra en massa saker ju!
Och gå ut med hundar.
Och plocka.
Laga mat.
Tvätta...
Ja, ni vet allt det där man kan i sömnen...
Kort sagt, det var inte min grej det där rostningskitet. MEN tänkte ändå ge det en sista chans på de stelnade tygrosetterna på ljusstakarna.
Behöver jag säga nåt?
Akrylfärg och Biltemas sprayfärg is da shit i min värld!

Vissa av objekten skall få nytt hem på jobbet. Säger inte vilka.

Rostade tåget och lövet...Står som monument över mitt misslyckande
som rostare.  Bättre att göra det i brödrosten, kanske?

Det här inlägget har tagit mig tre dar att skriva. Mycket beror på att jag har behövt byta bilder då det skett vissa ändringar. Men nu tror jag att jag fått till det ganska så bra.
Bäst att skicka innan jag kommer på nåt nytt!

........fast det går ju alltid att redigera........hmmmmm

Tackåhej
Leverpastej(var bara tvungen!!!)

S E M E S T E R....och lite till

Idag är det ett datum att glädjas åt, men också att få rysningar av. Jag gläds över att semestern börjar, men ryser över det här:
http://vinterhataren.blogspot.se/2015/07/har-kommer-det-negativafor-er-som-ar.html

För exakt ett år sen fann jag den av mögel lurviga väggen som vände upp och ned på vårt liv i ett halvår men i vårt minne för evigt. Efter ett gigantiskt jobb av Gubben så var vi inflyttade till HELA huset vid lucia 2015. Om inte, så hade vi säkert fått vänta till mars-april 2016....

Men det verkar som om Ulf-Göran aka Byggare Bob förföljer oss. På min facebook kommer han ideligen upp som "personer du kanske känner" ! Jag är livrädd att halka med fingret och skicka vänförfrågan till honom!!
Eller som då maken vaknade tidigt en morgon i typ...april-2016 och Byggare Bob hojtar glatt i luren! Han hade ringt fel....Men varför ha kvar sina f d kunder i mobilen?
Men då jag i mars ringde honom tre gånger för att få tillbaka nyckeln till huset, då var allt som vanligt, dvs han svarade inte, ej heller återkopplade på mina intalade meddelanden.
Då mejlade jag honom och påtalade vikten av att vi OMGÅENDE ville ha tillbaka våra husnycklar eftersom deras arbete avslutats långt innan jul. Jag tycker att jag fick till avslutet på mejlet väldigt bra med; Jag och Tommy ser fram emot att återfå våra nycklar inom det snaraste.
Mvh.....bla bla bla
Visst är det bra?

Inget svar.
SÅ minsann ringde han MANNEN i  vårt hus och snackade så där frejdigt med honom som män emellan gör....ja, jävlar...
Vi har lite att jobba med, vi tjejer, tanter, gummor. För det går fortfarande år 2016 omkring män med värderingar anno 1800-talet. En del är bara tonåringar....

Oj, ni märker att jag ältar, eller hur?
Hade verkligen inte tänkt lägga ner så många ord på denna pajas till kvinnoförminskare....men det sket sig lite....

Men nu över till nåt helt annat!

Nu har jag semester! På riktigt!
 Jag tjuvstartade ju förra veckan. Vi har ju helt olika semesterperioder i år Gubben och jag, men förra veckan stämde ihop så då var det väl inget att snacka om, eller?

Nu förstår ni, har jag tagit med värsta stora högen med böcker. De skall läsas. Om tid finnes. Och lust.
Jag skall erkänna en sak för er; Jag är periodare!!
Skämsigt värre, men det är sant. Och som språkpolis är det än värre att använda "hittepåord" som "skämsigt"...
Jag är antagligen helt förtappad som bibblotant.
Förhoppningsvis finns en genväg till skärselden light för såna som mig...

MEN i alla fall, då jag kom hem, lite lagom semesteryr och förväntansfull att få vistas ute på vår tomt tillsammans med våra husdjur, så fann jag mig i ett inferno av tokgrinande grannungar!
Återkallade mina planer!
Vi stannar inne, sa jag till alla husdjur.
Satte mig för lite pyssel på den bakre glasaltanen.
Så kände jag helt plötsligt en härlig bris genom huset..
Ehhhh....
Gick upp för att hämta nåt och upptäckte då.....
ATT YTTERDÖRREN STOD PÅ VID GAVEL!!!!
Vart är rödingarna? Var min första tanke.
Borta med vinden, insåg jag efter efterforskningar. i hela huset.
Att mista TVÅ katter orkar jag inte med!
 Skrållan är vår enda utekatt och hon är kassaskåpssäker. Hon kommer alltid då man ropar.
Hon stod på uppfarten och glodde på mig då jag gick och ropade på "rödingarna", som om hon trodde att jag fått fnatt.
Det hade jag nog också....
Men så....
Efter ca 30 minuter stod de båda rymlingarna på trappan och ville in!
PUH!!!

Åhhh, höll på att glömma mitt j-a knä. Gick på värsta roliga passet i typ....mars. Vänstra knät började bråka efter halva passet men det sket jag i. Vad då då? Man är väl ingen mes heller?
Höll på att inte ta mig ifrån lokalen efteråt.
Men kul var det! Passet, alltså....
Sen har min menisk varit kaputt.
Idag var mitt andra besök hos Lotta, min sjukgymnast. Kaputt, sa hon om min menisk. Du måste få den röntgad och sen så...vet jag inte.
Fortsättning följer...
Ont som f-n gör det i alla fall. DET är jag säker på.

Men NU....SEMESTER!

Ha det gött, kära vänner!

Att vilja men inte kunna...

Idag var inte min bästa dag...

Man slutar aldrig att förvånas över sina egna tillkortakommanden....

Jag har väl tidigare berättat om mina möten med romflickan utanför Systembolaget i Skoghall?

Hon som alltid är så himla glad och sprallig trots språksvårigheter. Visst har jag det?

Hon var borta under en tid då romerna blev bortmotade från deras husvagnspark i Karlstad. Jag antar att hon bodde där. 

Jag hade ju hoppats på att hon fått ett bättre liv än tiggeriet då hon försvann från sin utpost vid ingången till Bolaget, men så en dag för ca 14 dar sen....satt hon där igen.

Inte lika sprallig. men ändå...glad. Jag upptäckte att jag blev glad då jag såg henne igen och hejade glatt på henne!

Men ändå inte, eftersom det betydde att hennes situation inte förbättrats för fem öre.

Efter att ha upplevt en fantastiskt rolig dag och kväll igår med mina medarbetare så kände jag för att även fira lite med min Gubbe som ett avslut på veckan. Lite smaskens som dryck vore ju inte fel så därför tog jag svängen in till Bolaget. 

Vid ingången satt Romflickan och storgrät!! Tårarna sprutade och hon hulkade! Jag blev helt...perplex!!! Tankarna snurrade!? Vad gör jag? Och i så fall hur kan jag hjälpa? Hur gör man då man inte kan språket?

Jag löste det genom att passera henne och skynda in!!

 Skammens rodnad över hela mig. 

Det var NU som jag fick feelingen av att känna mig HELT misslyckad, värdelös och oempatisk!

Och ännu värre var att under tiden jag var där inne så hade jag ögonen på utgången och INGEN skänkte tjejen ens ett ögonkast!!! Fast hon hulkade och snoren och tårarna strömmade! 

Mina tankar snurrade hela tiden HUR jag skulle kunna hjälpa henne.

Det enda jag kunde komma på var PENGAR. I vår kapitalistiska värld så löser ju PENGAR alla problem, eller hur? 

Att ha ett jobb( om än inte välbetalt), ett hem, mat i kylen, onödiga saker som till slut körs till återvinningen, husdjur som inte far illa, pengar över efter betalda räkningar, kort sagt ett behagligt liv är för oss "vanliga" människor norm i vårt land. 

Att klaga och gnälla är också ett vanligt fenomen. Jag är inget undantag. Hur kommer det sig? Detta eviga gnällande? Jag försöker verkligen att inte gnälla över onödiga saker men är inte perfekt, Verkligen inte, men idag fick jag verkligen perspektiv! 

Tillbaks till Romflickan...

Då jag betalt min vinflaska och kom ut till henne så gav jag henne en slant och försökte prata med henne men hon sa bara"Problem, problem". 

Det enda jag kunde var att klappa om henne och...inget mer. 

Kände mig så himla vidrig så det finns inte!

Storgrät i bilen hem men det hjälpte ju inte henne för fem öre! Inte heller de 39 spänn jag hade löst i plånboken. 

Då jag hör människor som hävdar att EUmigranterna är här av egen vilja så mår jag illa! Alternativet för dem är att svälta i sitt hemland Rumänien. Ett hemland som kränker romernas rättigheter och håller dem på svältgränsen. Är det konstigt att då romerna hugger första bästa halmstrå för att försöka få ett bättre liv nån annanstans? Trots att de blir bespottade? 

Ibland får man rekordsnabbt perspektiv på livet och vad som är viktigt och vad som är strunt. 

Jag kommer i fortsättningen att tänka efter mycket noga vad som är värt att gnälla över. 

Och ni, mina vänner, påminn mig om inläggen blir alltför pessimistiska.

Men då livet är som tristast är det skönt att ha denna lilla sång att gnola på:

Men kom då ihåg: https://www.bing.com/videos/search?q=alwyas+look+at+the+bright+side+of+life+lyrics&&view=detail&mid=8A5399C2E311DB5D105B8A5399C2E311DB5D105B&rvsmid=319DF1E4C7BD8B06F41A319DF1E4C7BD8B06F41A&fsscr=0&FORM=VDMCNR

Korvköttfärs och betongstövlar

Hur får man sin mycket misstänksamme och traditionelle man att äta konstiga korvar? Jo, man hackar ner dem i älgfärs och grillar dem. Och är ytterst noga med att INTE berätta vad man haft i smeten då maken med lyrisk uppsyn frågar vilken kryddning man använt. Man ger honom bara en pillemarisk blick och säger att det, lilla gubben, är hemligt.

Sen, då han ätit upp alla fantastiskt goda biffar kan man släppa bomben, hehe. 

Kan inte uttala namnet på dem ens...

Så här ser det nästan ut som helt vanlig kôrv...

och så här som vilken köttbullssmet som helst

Bild på biffarna hann jag inte ta då de försvann fortare än kvickt.
Så kan det gå...

Och nu, lite flärd. Att måla naglarna var inte igår. Faktiskt inte sen februari då jag och och bildörren hade en konflikt....
Pekfingernageln är ju inte världssnygg men snart så...Tyvärr så har jag dålig känsel i fingertoppen än. Känns som sockerdricka, liksom. Förhoppningsvis får jag tillbaks känseln.

Igår förlöste jag dessa små godingar. Gjorde latexavgjutningar av Gubbens första gummistövlar i sista stund innan de föll i bitar. Nu är de förevigade som ljushållare av betong.

Tretorn  st. 20

Äntligen fick jag tummen ur och satte upp gardiner i nya uterummet. Och tänk så jag letade efter de fördömda gardinerna innan jag fann dem....i uterummet på baksidan. Där finns nu en annan lösning. Inte färdigt dock.

Gubben överraskade i fredags med en ny grilltunna. Vår klotgrill rostade ju sönder till vår stora sorg för ett tag sen. Kolgrillat har varit saknat, vill jag lova.

Efter premiärgrillningen var jag snabb som tusan att diska alla delar. Skulle kanske ha haft lite bättre koll på hur de satt innan...Kunde inte för mitt liv få dit dem igen...

Tur man har en Gubbe med tekniskt kunnande...och minne.

Lite behagligare i uterummet nu....

Inte bara husse och matte som gillar uterummet...

Kan man få beställa?

I morgon är det ny arbetsvecka men utan elever. De gick ju på sommarlov i fredags. För första gången var jag inte med på avslutningen i kyrkan. Tog en ledig dag eftersom mitt jäkla knä har börjat bråka med mig igen. Försökte springa ifrån en regnskur i förra veckan och då small det i knäet igen. Och jag som trodde det snart skulle vara läkt...Tji fick jag.

Har fått order av min sjukgymnast att inte träna annat än motionscykel utan belastning. 

UHHH va kul...not. 

Och helst inte stå och gå så mycket. Hörde ni det, hundarna?

Nåja, det kunde ju vara värre, det kunde ju vara mitt i vintern och dragkedjan på kängorna kärvar så fingrarna blir sönderskavda, man finner bara en av vantarna och bilen startar inte. 

Helt plötsligt så känns inte ett fördömt ömmande knä så jobbigt längre. Solen skiner och jag kan sätta mig och bara VARA. Inte ofta jag tar mig tid till sån lyx.

Hmmm....jag får helt enkelt tacka min vänstra menisk för att den fått mig att sänka tempot...

Eller inte. Jag får träsmak så fort jag sitter...