Tankar...

Min första semestervecka har inte liknat NÅN annan.
NÅGONSIN!
Förut har den första veckan varit en städ-och fixrunda i huset så att allt blivit skinande rent och jag har efter det kunnat slappna av och roat mig med vad som helst.

Men gud så löjligt, har jag vid 59 års ålder kommit underfund med. Det blir ju ALDRIG riktigt rent, juh! Kanske de första 10 minuterna efter att man gått med moppen över hela huset. Men sen är det kört. Särskilt om man har en hoper med goa pälsklingar...
Sååå, varför städa livet ur sig?
Jo, då mina svärföräldrar skall rasta våra hundar. DÅ vill jag att det skall vara fint! Vem vill väl visa ett ostädat hem till sina svärisar? Inte jag i alla fall.
Jag tror inte för en sekund att de skulle bry sig om det var dammråttor här och där för de är världens goaste, men det är JAG som känner kravet. Inte Gubben min...
Ja ni märker vartåt det lutar...
VARFÖR är det så att man som kvinna vill visa upp ett skinande hem, men mannen struntar fullständigt i det?
Detta problem kommer aldrig att lösas om det inte regleras via lag...eller att alla mammor till gossar lär dem hur man ansvarar för ett hem med alla dess uppgifter. Tänk bara: Vilka svärmorsdrömmar alla tjejer kommer att kunna  välja på!

Mycket har hänt under denna vecka, både bra och dåligt.
Vårt hem för ensamkommade barn eldhärjades under onsdagen. Det känns tungt att behöva erkänna för sig själv att det kan finnas människor i vår omedelbara närhet som på allvar vill att människor från ett annat land skall brinna inne!! Fast brandorsaken är ju fortfarande under utredning...
Jag bli så illa berörd...
Men så...
Är jag så himla glad över att ha en sån fantastisk dotter med ett sånt stort hjärta och jag är såååå himla stolt över henne!
Hon samlade genast ihop allt som kunde tänkas behövas för dessa stackars människor som berövats ALLT och så lämnade vi det till Skårekyrkans uppsamlingsställe.

Om det är min och pappans uppfostran som har satt sina spår eller om hon är en mycket klok människa helt på egen hand, det är oviktigt, för det viktiga för mig är att hon är en empatiskt och kännande människa.

Och det ÄR hon! Min onge! Älskar´na!

Fast älskar sina ungar gör väl alla föräldrar, eller?