Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

tisdag 15 augusti 2017

Jag kommer igen...som nybörjare

Nu är jag tebax efter en låååång bloggvila. Och vilken vila sen....
Har haft en av de bästa semestrar någonsin! Jag har tomglott, nojsat med våra pälsklingar, läst flera bra böcker och några dåliga....skapat i mitt fina syrum, BÅDE till LillBebben och mig själv men i den takt som är bra för själen. 

Det där med själen, alltså....det blir viktigare för varje år. Att stanna upp, tänka efter, ibland under lång tid och sen komma till insikt vad som är rätt för mig själv JUST NU, det är en förbryllande insikt men så vilsam. 
Efter min långa period av ångest över utebliven träning så var det dags att tänka över min situation om det var ok att:
*Få ont och feber av minsta lilla kroppsrörelse efter 30 år som träningsfreak,
*Inte hinna med mina voffs
*Inte hinna städa,
*Inte hinna med mina stora intressen som att läsa, skapa(vad som faller mig in)
*Inte orka laga mat,
*Inte BRY mig om NÅT.

Det har inte varit lätt att ändra om mitt liv till den "icke tränande människan"!
Jag har ju under hela mitt vuxna liv ansetts, och ansett mig själv som en människa som tar hand om min kropp, kan ge tips och råd, peppa andra att börja träna och även haft tokroligt under många, många år på mitt träningsmecka KMTI där inte bara träningen varit i fokus utan även min sociala liv. Jag har haft så himla kul att det varit ett riktigt trauma för mig att inse att om jag skall må bra i både kropp och själ så är det detta som jag får säga adjö till. Det har jag nu gjort. 
Det tog en oerhört lång tid att besluta sig men en befrielse då det var gjort. 

Nu börjar jag om från början igen. 
Medelgympa på Kilene, eget program på övervåningen med husdjuren som åskådare, hundprommar och helt vanlig vardagsmotion. 
Men såklart så har jag blivit tjock. Haha, vad trodde ni? Inte f-n funkar allt som klockan inte, jag får för tusan försöka att inte mysa med Göbben med god mat och vin stup i kvarten. 
Fast....varför skall man inte ha det gött och mysigt då man närmar sig ättestupan? 

Men jag mår bra, mycket bra....tills jag sätter mig ner och en nytillkommen badring tar emot. Det där med bilringar har jag ju tagit upp i nåt tidigare inlägg, har jag för mig. Stor röv är ok men bilring är nono sååååå nu har jag gjort ett riktigt grispass på ca 20 minuter...var helt slut efteråt, men det skall bli RUTIN på vår övervåning OAVSETT pälsklädda åskådare!

Mitt råd till er alla är: Må gött och så länge ni kan hålla in magen vid speciella tillfällen så är det OK!

Kramisar!!
Från en som inte trodde det fanns ett liv utan blodsmak i munnen


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar