Doptider..och lite annat..

Hej mina godingar! Det duggar inte tätt mellan inläggen nu för tiden, men ni har säkert överlevt det också.

Vi skruvar, spikar, gräver upp och gräver igen, flyttar och flyttar om igen...med andra ord så fyller vi våra dagar fullt ut efter våra ordinarie jobb. Men vi gör det med glädje. 

Vi har satt staket runt hela tomten, 130 m med stolpar, bräder och vilstängsel, jag har grävt bort massor av vitt grus i rabatterna(detta skall återvinnas som dränering i diket intill grannen), köpt växter för en otroligt hemlig summa, målat 12 pallkragar med falurött och sen flyttat runt dem i vår paddock om och om igen för att till slut få ordning på alltihop. Ja, jösses! 

Men vi är sååå lyckliga över vårt paradis.

Men....

Jag har fått dödsångest. 

Ja, jag vet. Dumt. Jättedumt. Och jag skäms en aning....

Men ändå...Jag är 61 år, och dödsannonserna duggar tätt med klasskamrater, fd kollegor osv. Varför skall JAG vara skonad? Eller min man? Jag har koll på hans hälsa också, bara så ni vet...

Jag vet inte om jag är speciell på nåt vis, men om man är mitt i den bästa tiden i livet, är det inte då lätt att hemfalla åt tankar om sjukdom och död? För att man har det så bra så kommer tvärtomtankarna direkt.

Är jag knäpp, ellä? 

I morse då min själs älskade göbbe satt och drack morgonkaffe hörde han ett missljud nånstans ifrån. Neeeeej, har kylskåpet gått sönder nu, tänkte han förskräck, men insåg efter en stund att ljudet kom ifrån övervåningen...där hans maka låg och drog timmerstockar.

Då ljudet kunde väcka döda, enligt maken så är det väl i det närmaste omöjligt att jag själv skulle falla död ner...

Att vara mormor: Då ens egna barn växt upp och fått egna ungar så träder livets Efterrätt in. Barnbarnen. 

Som nyfödda gör de inget större väsen av sig men bara efter nån månad så är man såld. 

Och då de börjat gå....

Vad kan man annat göra än att älska dem då de med snor och matrester i ansiktet möter en med ett stort leende på läpparna?

Mormor har värmeslag i hjärtat. 

I dag är det Junias dag. Hon skall döpas i Faderns, sonens och...vad var det sen? Helige andes namn, tror jag det heter.

Men på riktigt!

Finns ju inga andar, juh, det vet ju alla. Men det kommer att bli en fin dag till hennes ära, Om hon kör sin storebrorsas variant av dop så sover hon sig igenom hela proceduren...

Sen får vi se om mommo kommer att bevisa för församlingen sin oerhörda förmåga att hålla en 2-årig guldlock i schack under dopakten... 

Forts. följ..

Morsning och godbaj, mina vänner!