Att gå vidare...

Gokväll, mina vänner!
Idag är en dag av återhämtning efter gårdagens sorgliga tankar. Jag vaknade inte som en solstråle imorse men sakta men säkert så har jag återfått min normala sinnesstämning allt eftersom. Vaskis minne kommer dock aldrig att blekna.
Men...
Livet fortsätter juh, eller hur? Sorger och motgångar följer oss ju genom livet och får oss att bli starkare. Vad har vi för alternativ, liksom?

Idag har jag och lille Humle varit på bilträningsrunda. Han är ingen anhängare av bilåkande, kan tilläggas. Men matte har ett trollerimedel som heter adaptil Transport och jädrar ni, så bra det funkar på lille Humle. Han lägger sig som om han vore drogad av typ heroin...eller nåt.

Första anhalt var till mitt jobb. Där blev han anfallen av mina kollegor som helt plötsligt började prata småbarnsspråk! Och föll ned på knä....
Ja, jädrar, hur folk blir med en valp i närheten!
Efter att ha blivit gosegoad tills han föll ihop och somnade så var det dags att åka vidare för inköp av hundsmask. Där blev det mer gosegos...Livet som valp är riktigt ansträngande!

Trots semester så blev det lite stressigt idag eftersom jag var lite seg i starten.
Hade ju bokat med dottern...
Det blev ju en aning försenat pga min semesterseghet men tillslut fick jag träffa mina bästisar i världen, mommos David och Junia.
David var mycket nöjd med mommos bullpåse, Junia att få göra sugmärke på mommos haka...nåja, olika är våra nöjen här i världen...
Hoppas dock att Junia förfinar sitt uppförande gentemot random människor inför framtiden...
Sugmärken är ju inget som ger plus på c;vt...
Nåt att tänka på för oss alla!

Trevlig kväll, mina vänner!