Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

lördag 3 augusti 2019

Resume av sommaren..hittlills


Hej hopp, mina vänner! Hoppas ni har det bra i solen och värmen. Jag njuter i fulla drag, ja. Förstår ändå om vissa var besvärade av den otroliga värmen som inföll förra veckan. Men jag tänker så här ja, snart är den förbannade vintern här och dååå snackar vi klagomål från min sida😀

Jag och Göbben har ju "valpat" under sommaren d v s varit valplediga, Göbben under 5 v och jag i 4 med en gemensam vecka. Så är det då man har småttingar i familjen. Lilla Humle är en riktig liten solstråle men OERHÖRT svår att få rumsren. Då är han husses hund....😁

Här är han mattes pöjk

Nä, skojade, vi delar mycket rättvist på bajstorkandet under natten/morgonen. Fast jag får väl lov att säga att min näsa är likt en stövarenos och upptäcker, även i sömnen, den odör som en riktig bajshög kan förmedla. Den näsan har inte husse. Tyvärr....


Orsaken till att mina blogginlägg lyst med sin frånvaro är att jag likt en duracellkanin grävt rabatter, ropat på Humle, dragit upp ogräs, ropat på Humle, vattnat, ropat på Humle, flyttat växter, ropat på Humle, blandat betong, ropat på Humle....för att upptäcka att Humle grävt upp det jag planterat, bajsat där jag just satt min foppabeklädda fot...
Och så var det det där med att ändra om efter inflyttningen. Jag har möblerat om, satt upp tavlor..som trillat ner(😡)
Men i stort så är vi på rätt väg att få perfekt ordning...
Perfekt...jo, jädrar!😂

Detta kommer att bli en otroligt vacker rabatt...
om ett år

En present till snälla människor
som gett oss en massa tomatplantor.
Älskar att gjuta!

Från början fylld av stora ruggar av ogräs.
Efter stor möda har vi äntligen
fått bort alla maskrosor mm.
Dyker det upp minsta lilla så åker gasolbrtännaren fram.

Här har jag gjort en liten oas

Som vanligt har mitt härjande straffat sig, såklart, så är det alltid men mitt måtto är att jobba hårt för sitt eget välbefinnande, det är bästa gymträningen. För så är det, jag har ju fått lika många skador från min gymträning under mina många år som träningsidiot år som nu, att härja omkring i vår trädgård. Men mina utgrävningar i trädgården ger ju en stor synlig tillfredsställelse och de kroppsliga krämporna som jag vet kommer att komma är bara att stå ut med.
Så ärrä mät!

Måste berätta en grej.
Var på vår lokala bygg-och fixaffär här på Hammarö för nån dag sen. En kund före mig hade nåt ärende som den kvinnliga expediten inte kunde fixa. Hon gjorde allt för kunden men tyvärr...
Hon hänvisade då mannen till sin chef ifall han kunde hjälpa. Vet inte vad det handlade om men då jag kom till kassan och väntade på min tur så sa kunden till chefen: Men du vet, hon ville ju inte ställa upp och gå ut...blink, blink. Den kvinnliga expediten stod alltså vid kassan intill redo att betjäna mig.
Då säger chefen: Men, fruntimmer ställer väl alltid upp på allt?
Så lyfte han blicken och mötte min....den var inte humoristisk, om jag så säger. Tur för honom att jag inte behövde berätta min åsikt om dylika åsikter och kommentarer eftersom han gjorde en tvärvändning och försökte krångla sig ur sin dumma kommentar då min blick sa allt.
Kände mig trots allt nöjd. Tycker dock synd om kvinnan som behöver jobba med denna neanderthalare...

Våra bästa grannar Sabina och Stefan från Abborrvägen har varit på besök. De gjorde vår tid på adressen uthärdlig under lång tid. Fina människor som värnar om varandra, sina barn och medmänniskor. Såna människor har jag lärt mig, växer inte på trän!
De kom cyklandes en kväll och vi hade det himla trevlig med mat, dryck och bubbelbad. Men på nåt sätt verkade det ändå som att det var HUNDARNA som hade gäster....😆

Finaste människorna Sabina och Stefan

Alltså, man undrar vilka som hade besök...

Lummi fann sin själsfrände i Stefan

Flabb och flams är vårt liv dä se!

Att bo här på vischan har gjort att folk vill komma på besök. Det är så himla kul! Hundägare, vänner och släktingar har dykt upp titt som tätt.
Och våra grannar, sen....
Bästa, fina grannarna!
Som igår tex, vår granne Kjell-Åke, kom för att klappa vovvarna, han älskar våra vovvar, och sa sen att hans fru fyllde 70 år och bjöd in mig på fika. Jag slingrade mig lite, sa att jag KANSKE skulle hinna komma. Ville ju åka och köpa en present först, såklart.
Såååå....
Jag valpsäkrade soffan och for till stan för lite inköp. Fann finaste orkidén och se där, det slank med en liten fjärilsbuske till mig ogg. Så det kan bli...Min man vet INGET så säg inget, för bövelen!
Vi hade en mycket trevlig kväll, både människor och djur. Dagens hedersgäst blev nog lite trött efter allt ståhej men hängde i så länge hon orkade.

Jag försöker verkligen att inte tänka på om vi hade haft detta paradis långt tidigare...inte tänka...inte tänka....inte tänka. Så där ja, borta!

Nu, då min semester lider mot sitt slut så har jag fått upp ångan då det gäller pyssel. Har en förkärlek för glaskonst och sparar på massor av flaskor och burkar ifall andan faller på. Och det har den...
Fick idag ett paket från skapamera med massor av sprayfärger. Åhhh, så roligt! Nu har jag alla möjligheter till allt som faller mig in.
Latex för formar och sprayfärger
för...allt möjligt

Pysslat lite ogg...har tänkt
att sätta ljusslingor i dem...
fast först skall de säkras med
lack.

Bland alla besök så har jag haft ett som känns särskilt i hjärtat. Min kollega kom och lämnade en hel kasse med hundgrejer. Hennes hund behövde få somna in i början av juli och matte ville att alla saker skall komma till användning. Så sorgligt men samtidigt så fint att tänka på andra behövande.
Jag kommer att lämna alla saker till hunddagis i vårt område. D v s de saker de vill ha.

Måste bara visa mina rosor i min nyanlagda rosenrabatt.
Där skall bara finnas rosa, rosagula, vita eller rosavita rosor.
Nu har några börjat blomma trots att de är nyplanerade.
Therese Bugnet

The fairy

Getingar. Ja, just det. Getingar. Har aldrig haft nåt speciellt dåligt förhållande till dem...förrän i sommar. Avskyr verkligen att behöva döda naturens innevånare, men då de ger sig på oss utan provokation så är det för mycket. Tidigt under våren satt jag upp bruna papperspåsar här och där för att getingarna skulle anse sig stället vara upptaget. Det sket sig. Antagligen hade drottningen redan flyttat in, eller så tyckte getingjävlarna att det funkade perfekt med en nybyggd lägenhet.
Såååå...det blev krig.
Radar inköptes och sprayades i hörnet där de huserade. Kändes verkligen inte triumferande men nödvändigt.
Nu har släktingarna kommit. Vi har märkt av dem under några dar. De har antagligen svåra alkoholproblem. Två stycken låg i Göbbens kvarglömda ölburk och söp ihjäl sig. Idag hann jag inte ens ut med mitt glas rosé innan en geting låg och guppade i glaset. Den dog drunkningsdöden. Trots allt dog den en fin död ty rosén var riktigt god.
Att drunkna i rosévin är tydligen grejen...
På måndag börjar jag jobba igen. Är inte ångestladdat alls. Jag mår bra av mitt jobb. Har världens bästa jobb. Tror jag, har ju inte provat så många men jag är nöjd med det jag har.
Mycket nöjd.
Ta hand om er, mina vänner och sola med förstånd!

Kraaaaam på er!!











Inga kommentarer:

Skicka en kommentar