Ja, jag kan inte räkna upp allt men...jag har haft fullt upp, helt enkelt.
I dessa Coronatider får man tänka om för att få vardagen att fungera. Vi på landet är ju förskonade från folksamlingar men behöver ju ändå till tätorten för att jobba och handla. Det jag häpnar över är de 70+are som totalt struntar i rekommendationerna! Inte bara de såklart, har tex haft tonåringar i nacken i Willys rulltrappa, men de har ändå sin ungdomliga okunnighet att skylla på och hoppas på att deras föräldrar tar upp allvaret med detta virus med sina älskade ungar...men de där 70+arna har INGET att skylla på.
Min själs älskade har samma problem på sitt jobb inom möbelbranchen. De har strikta restriktioner angående leverering av möbler. De får inte gå in till kunderna utan endast ställa utanför hus/lägenhet. Detta blir de ideligen ifrågasatta om!
Vad är det för fel på folk?
Det undrar jag allt som oftast.
Nu över till nåt trevligare.
Som att våren är här och snön som inte kom är borta😉 Vi har börjat planera för vårbruket. Igår beställde vi ett växthus.
Det stora projektet är ändå vår hundgård. Grindarna har kommit, grunden är grävd och på måndag kommer det ett antal ton grus. Grattis till Göbben som är ledig då...😅
Jag har ju stooora projekt på gång! Dret är att min kropp inte är i synk...men jag kämpar på med spaden, svär, kämpar igen, svär, osv...
Men det går ändå framåt, trots allt.
Jag har lyckats gräva en rabatt runt vårt ena äppelträd och jädrar ni, jag är mycket nöjd!
Just nu...Det kan ju ändras...😏Kolla mina rabatter:
Idag lade min dotter in ett inlägg på facebook som totalt sänkte mig! Ett så fint inlägg att tårarna har runnit till och från sen dess. Själv känner jag mig inte som nån supermamma/mormor utan gör det som är naturligt för mig i de situationer som uppstår med mitt barn med familj. Är det inte det ansvaret man som mamma/pappa har åtagit sig då man blev förälder? Man är väl förälder för livet, eller?
Så har det kommit en ny liten medlem i släkten. En liten Nermin som vi tyvärr inte kan träffa eftersom morfar och styvmormor är snuviga. Men som hans kloka mamma Anna sa; han finns ju kvar i framtiden.
På måndag har jag fått en tid hos min ängelfysioterapeut Gunilla och efter hennes magiska fingrar så kanske jag kan må som en normal människa igen. Som EDS:are behöver man ofta manipulering av kotor.
Efter måndag har jag en hyfsat hel kropp. Till nästa gång...
Men vet ní, jag är ju född till en positiv människa så därför ser jag framåt med tillförsikt.
Ha en fantastiskt härlig helg, mina godingar!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar