Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

onsdag 29 april 2020

Tankar från Fiskvik 210

Är tät i näsan och nyser ofta, har stickningar i halsen och lite ont i huvudet, bröstet känns lite trångt. Inget allvarligt, alltså men känner mig ändå inte på topp.
Restriktionerna säger: Stanna hemma!

Swooosch!!!
Får en flashback från min ungdomstid.
-Gå upp nu, Anja, klockan är 7! SOM jag hatade att mamma alltid sa så!! Samma kommentar VARJE morgon i 9 år...)
Jag var sååå himla trött och det enda jag ville var att dra upp täcket och somna om!
Men hon framhärdade.
-Anja, nu får du gå upp annars kommer du försent!!!
Vid vissa tillfällen infann sig då insikten att "bli sjuk".
-Jag har ont i halsen och huvudet, känner mig jättedålig.

Detta funkade ytterst sällan eftersom min mamma inte var bakom flötet.

-Gå upp så skall du se att du blir bättre efter ett tag, om du fortfarande mår dåligt då du kommit till skolan så får du väl gå hem.

Hon kunde ju för tusan läsa mig bättre än jag gjorde
 själv!

De få gånger som jag lyckades övertyga henne om mitt svåra sjukdomstillstånd och fick lov att vara hemma utan att först gå till skolan så kände jag mig näst intill kriminell! Dessa tillfällen gällde vid friluftsdagar...
Jag HATADE friluftsdagarna!
Som tjock och otymplig unge under hela uppväxten så kändes allt som hade med idrott att göra som en enda mardröm! Att dessutom växa upp i en idrottskommun gjorde ju inte saken bättre.
En enda gång deltog jag i en skidtävling. Jag trillade 10 meter framför mål till allas glädje.
Jag vann inte, kan tilläggas...
Deltog aldrig på friluftsdagarna i fortsättningen och då var min mamma bäst i världen!

Swooosch!!!

Tillbaka till nutid!
Vaknade i vanlig tid, dvs 06.15. Hann öppna ena ögat innan katten Syrran kom klampandes och brummandes över mig för att säga gomorron...Det var som vanligt startskottet för resten av gänget att säga detsamma!

Husse skulle ju till jobbet så jag gick upp samtidigt.
Ja, vad tusan, så sjuk var jag väl ändå inte att jag inte kunde GÅ UPP i vanlig tid heller! För man kan väl inte ligga och dra sig då man är hemma från jobbet heller? Om man inte är MYCKET sjuk, vill säga.
Dagen har sakta men säkert gått, min hals har faktiskt varit trång hela dagen och jag har nyst massor av gånger, huvudet har känts trångt men ändå inte likt värsta möjliga huvudvärken.
Jag HAR faktiskt haft förkylningssymptom, jag lovar!!!!
Ifall min mamma vakar över mig och ger en vink till Karlstad kommun att jag inte i hennes mening inte är sjuk aå har ni detta som bevis...kanske

Funderingarna kommer till mig då jag sitter på vår glasaltan med ett glas vitt, ont i halsen, tung i huvudet och lite tryck över bröstet men ändå vid mycket gott mod trots allvaret i vår tid pest, Corona.
Detta är allvar, folk dör i massor men ändå känns det inte verkligt.
Tills man drabbas själv, antingen kroppsligt eller inom familj och vänner.

Hur skulle min mamma ha klarat detta? Hon var en arbetare ut i fingerspetsarna och gick inte och lade sig för lite ont i halsen.
Om hon levat hade hon varit 93 år. Hon gick bort 1997 och redan då hade hon svårt med alla tekniska uppfinningar såsom betalkort, mobiler och datorer m m. Undrar hur andra 93-åringar har det nu för tiden? Min mamma hade nog "tur" som fick somna in innan dagens teknologi.

Lilla mamma💓:
Vi hade det inte alltid så lätt att samsas. Jag var född till rebell men det var ju inte uppfunnet på din tid så du fattade ju inget.
Hur kunde denna lilla sladdis bli en sån jädra odåga? Och var kom ongens fantasi ifrån? Ingen av er föräldrar hade tid med nån fantasi. Ni hade ju fullt upp med livet!
 Men du gjorde så gott du kunde med din erfarenhet från mörkaste Norrland.
Lilla mamma, vi hade det tufft men du skall veta att jag lärde mig vad arbetsmoral var av dig och pappa!
Så därför, lilla mamma, så ber jag om ursäkt om jag stannar hemma även imorgon också...även om jag inte är JÄTTESJUK.

Nu kanske ni undrar var min pappa höll hus under alla år? Som dåtidens pappor så fanns han med vid sidan om hushållssysslorna...
Han var min bundsförvant då det gällde alla hundar jag ville ha. Jag tror att det är från min pappa jag ärvt mitt djurintresse. Hans hjärta var hos djuren, oavsett art. Alla levande djur skall få ha ett bra liv! Så tänkte min pappa också. Min pappa det💖

Tänk på att hålla avstånd, men glöm ändå inte att ta hand om varann mina vänner!











1 kommentar: