Skatteåterbäringen som flög sin kos...

Före fyllda 40 hade jag aldrig haft tandvärk. Det är säääkert! Så började jag tappa gamla amalgamfyllningar...Äsch, det gjorde ju inte ont. Bara för tandläkaren att fylla med plastkomposit. Men så kraschade en tand vid frukosten nån gång vid fyllda 40. Och sen har det fortsatt. Och alltid har det varit kostsamt. Under våren fick jag värsta tandvärken i överkäken. Jävlar, vad kommer detta kosta, var min första tanke. Mina kollegor berättade hårresande historier om sina tandproblem, men jag hade ju så ont att jag bara ville bli av med smärtan. Det blev jag. Fick tandbandage och en ny tid. Den tiden var idag. Rotfyllning och fyllning av tanden bredvid, tydligen, Man har dålig koll på vad tandisen har för sig i munnen på en då man ligger med huvudet neråt och benen upp i stolen och har sprängvärk i käften. Kompistanden hade tydligen också lite rotproblem så tandtrollet rensade även den. Och jag bara gapade...och dreglade(så pinsamt). Nu är jag smärtfri och 6287:- fattigare! Som av en händelse fick jag ungefär samma summa tillbaks på skatten i år. Vilken tur jag har i livet ändå!! Tänk om jag hade behövt tänka ut vad jag skulle använda pengarna till. Till exempel; nya träningsskor, extra fin present till min käre make som fyller år 25/6, något snyggt helt onödigt plagg. eller en mysig utekväll med min man...nä, naturen gjorde det lätt för mig genom en enkel tandkrasch. Men man kan ändå undra varför inte tänder och ögon är lika viktiga som övriga kroppen som endast kostar 200:- för ett besök hos förståsigpåaare!

Allt grus på plats!

Kan känna slutet på vårt uteplatsprojekt! Problemet är "stampmaskinen". Den väger tydligen väldigt mycket och maken fick inte med sig den i lördags bara för det. Men sen så...är det bara att lägga plattor och grus, pust...

Söndag, I like it!!!

Jag tycker om söndagar. Då man var ung var det biodagen framför allt. Men inte nu längre. Jag klarar inte en hel film utan att somna! Nej, däremot gillar jag att träna på söndagar. För några år se´n var det cirkelträning av något slag som var favoriten, men sen min kropp sa "stopp och belägg" så får jag vackert rätta mig efter det och välja andra pass. Ibland kan jag sakna att springa. Den ultimata träningen, om man klarar nedslagen...Men det finns så mycket annat kul, såsom pilates, spinning och coreboll. Idag bokade jag TVÅ pass, pilates och spinning! Osäker på om jag skulle klara detta, men med Petra som inspirerande instruktör så gick det galant. Så nöjd jag är över mig själv! Och vilken energi jag fick! Tog tag i massor då jag kom hem. Klippte häcken på framsidan, herregud så vildvuxen den var! Så kom Maken hem efter sin träning, mtb-cykling i Brattforsheden. Han duschade och så anslöt han sig till trädgårdsarbetet. Nu har vi grävt ur och lagt duk och bärlager över hela uteplatsen. Nu fattas bara "stampmaskinen" sen kan vi lägga plattorna och gruset. Man kan undra varför vi gav oss in på detta mastodontarbete! Men vi har pratat om denna berså i säkert 10 år men inte kommit igång. Jag fick nog då jag såg den arma gräs... hm, mossmattan i våras och grävde bort svålen i ren ilska, tror jag.

Nu börjar det närma sig slutet...puh

Mattes badpojke nr 1! 

Så har vi hunnit med våra hundar också. De har fått arbeta alldeles för lite under en längre tid. Inte bra. Nu har Maken blivit utringd för eftersök flera gånger på sistone och kom då igång med spårträningen igen! Idag var det Klingas tur och jag tog Vaski på en långpromenad. Han fick göra lite fräna moves då och då, det gillar han! Och som grädde på moset fick han spabehandling då vi kom hem! Badad i avfällningsschampoo och tillhörande balsam doftar han som värsta badkillen! 

Utpumpad

Så var då skolavslutningen över. En stor tomhet infinner sig alltid då. Och särskilt i år. Vilka fantastiska avgångselever vi har i år! Jag kommer att sakna dem enormt. Så jävla(förlåt) härliga! Vi på skolan hoppas att de senaste årens fina nior har satt sin prägel på skolan och att detta kommer att bli vårt signum i framtiden. Nog om jobbet, även om jag älskar det.
På hemmafronten har vi inte kommit så långt i vårt uteplatsprojekt. Jag har fått betala dyrt för mitt grävande med ont i lederna. Men som vanligt har jag nonchalerat varningssignalerna...Linkar fram och kan inte gripa med händerna men det går väl över. Det har det gjort förr! Skrållans kissproblem kommer och går. Hon är världens goaste kissemisss så vi kämpar på. Det kommer att bli bra, så det så!!
Inte varje dag jag kan göra en god gärning men idag så...Var till Djurskyddet med fyra bord till deras loppis imorgon. Jag skulle vilja göra mer  för dem, men vet inte hur, utan att göra våld på min tid med våra egna djur. Men det är nåt som jag ofta grunnar på...

I denna ljuva sommartid...

Åååååå, så grönt och fint det är i trädgården just nu! Aklejorna blommar som mest i lila, blåvitt, rosa och vitt. Blommorna ser ut som små dockklänningar, så gulliga! Och vallmon, med den mest underliga knopp som utvecklas från monster till en skir jätteblomma liknande silkepapper. Har delat och gett bort en bamse från vår rabatt på framsidan, och väntar nu på att få en rosa. Det ser jag fram emot. De är sååå vackra!
Igår sådde vi gräs där vi fyllt upp med jord, svackan mitt på tomten och nere vid staketet. Och som på beställning kom regnet. Nu är det bara att vänta på att gräset skall komma upp. Jag är inte mycket för ettåringar att plantera i krukor, hellre tar jag ut mina krukväxter och ställer på altanen, och sen brukar jag sätta lökar i krukor. Tar skott eller delar plantor gör jag också. Då finns det ingen anledning att köpa nytt. Men ibland kan jag inte stå emot. Som igår, då vi var på Plantagen och upptäckte ett bord fullsmockat med charlakansröda pelargoner! Så fantastiskt snygga! Denna skall jag ha, utropade jag, och högg en i mängden!  Den pryder nu altanbordet, förutom en liten stickling av den som nu står i köksfönstret. Kallas det "sticklingsstörning" att alltid nypa skott?

Kan inte se mig mätt på dessa fantastiska aklejor!

Så jäkla härlig färg! Fotot gör den inte rättvisa. 

Monsterstadiet men som snart förvandlas till  prinsessor!

I fredags jordfästes Makens morfar, en kraftkarl i unga år men som på ålderns höst fick ge efter för glömskans och kroppens sönderfall. Han följde nu sin maka som gick bort för bara något år sedan. Det var en större chock för oss då hon fortfarande hade minnet i behåll och dessutom var en krutgumma! De fick ändå ett långt liv och är nu åter tillsammans. Det jag slogs av under begravningsakten var prästens fantastiska predikan. Just då jag satt och tänkte på den förra begravningen jag bevistade, förra sommaren då världen slogs i spillror för oss av en tonårings alltför impulsiva handling, så uppmärksammade prästen oss om just hur våra sinnestämningar vid tidigare begravningar präglar vår upplevelse nu. Men också våra positiva upplevelser såsom bröllop och dop. Förra sommaren, bara någon vecka efter begravningen av min dotters kusin, var jag och Maken på ett fantastiskt bröllop. Allt detta satt jag och tänkte på under begravningsakten i fredags. Det gjorde min upplevelse inte positiv, men ändå mindre sorgsen. Detta var ju ändå en man som levt ett långt händelserikt liv, som fått uppleva barn, barnbarn och till och med barnbarnsbarns födelse. Jag, som den ateist jag är, kan ändå medge att man har stor hjälp och tröst av svenska kyrkan utan att behöva blanda in Gudar och Jesusar. Och om en vecka skall jag åter besöka kyrkan, denna gång en examensskrudad Grava kyrka, för att ge våra härliga avgångselever en lyckospark från oss alla, se dem få betyg, diplom, bli belönade för särskild flit och kamratskap. Vi har aldrig haft så många härliga, duktiga, trevliga elever som nu, men vi hoppas att dessa har satt sin prägel på kommande 9:or så detta blir befäst i framtiden. Jag kommer dock att sakna årets 9:or nåt oerhört! Så mycket kul vi har haft!

Nationaldagsfirande...

Jag måste nog erkänna att jag inte kan känna nån sån där "jäklaranamma vad jag är svensk och stolt över det" känsla. Jag skäms inte heller över det, nej då, och är väldigt glad över en ledig dag såhär mitt i veckan, men det känns lite krystat i allafall. Jag är väl inte den flaggviftande sortens människa heller. Maken är heller inte den hysteriskt firande sorten. Han kör en cykeltävling i Norge idag och for därför iväg med sina cykelkompisar vid lunchtid. Så jag ringde min dotter och bjöd på lunch. Lite gott och blandat blev det. Så kaffe och en mörk chokladbit till det. Vid 17-tiden var det så dags att göra av med några kalorier i form av ett corebollpass. Jättebra pass!

Här är de, mina voffsingar!!

Mor och dotter

En sak jag har haft dåligt samvete för är hundarnas träning. Idag tog jag mig i kragen! Då jag kom hem från mitt pass, hämtade jag hundarna, burk med bitar av älgfilé(våra vovvar är bortskämda), klicker och lekisar och for till Hammarö BK. Där var det kurs. Skit, men jag hade som tur var en plan B. Cykelklubbens klubbstuga! Där finns en jättestor äng, egentligen en bana för bågskytteklubben men ingen har någonsin sett dem där. Kanske de har skjutit varann, nä usch då! Det som kan kännas lite oroligt för mig, är att det brukar finnas rådjur i närheten och de har ju sina nyfödda kid nu. Man vill ju inte att hundarna får vittring och kanske skadar de små. Det har aldrig hänt något, men man får ändå vara vaksam. Klinga kan man få stopp på men Vaski, den kanaljen, blir värre. Därför höll jag dem inom ett mindre område idag. De fick inte springa och leka hur som helst utan hålla sig i närheten av mig. Sen övade vi. En hund i taget, den andra fick ligga vid sidan. Herregud, så glada och träningsvilliga de var! Stackarna, inte fått visa sig på styva linan på så länge. Och så duktiga de var! Jag övade "stanna" med Vaski. Det har han alltid haft lite svårt för. Idag var han strålande! Bara för det övade jag "backa" också. Då blev han skogstokig och skuttade bakåt samtidigt som han skällde! Gullestollen! Klinga har aldrig haft problem med "stanna" så det övade vi inte så mycket. Hon fick göra rallyövningar istället. Det gick strålande, och dessutom gjorde hon några bonusar i form av snurrspinn!! Måste skärpa mig i fortsättningen och göra detta oftare. De behöver få visa sig duktiga oftare. Vilken skitmatte jag varit, fy på mig, matte!!