Turdag!!

Åhhh, så gött med bra dagar! Vaknade UTAN ont i kroppen, utvilad och färdig för ett body sculpt-pass. Igår var en migrändag och därför bokade jag om mitt spinningpass till ett lift it-pass, men döm om min, och alla andras, förvåning då ingen instruktör infann sig! Några entusiaster körde själva men det är för mig en omöjlighet, tänker på skaderisken OCH så har jag faktiskt betalt för ett komplett pass! Jag åkte till Willys och handlade istället.
Men idag fick jag vad jag tålde, och jag gillade det! Det är säkert 2 år sen jag körde ett Body sculpt pass så jag bävade lite. Men med en instruktör som Åsa, min gamla klasskamrat från Molkoms folkhögsskola, så blir man så taggad att man glömmer vara trött...förrän efteråt! Jag mår som bäst då jag tränar!
Så till nästa femetta. Gubben råkade ju sabba en tapetvåd igår, vilket gjorde att tapeterna inte skulle räcka. Lite kul faktiskt, han vände första våden upp och ner...och jag märkte inget! Nåväl, jag fick uppdraget att köpa en rulle till och tack och lov, det fanns EN rulle kvar...med samma färgnummer till och med! Köp en lott, sa expediten!
Lite smolk i bägaren är dock att Vaski har skadat tassen. Jag körde lite leksakssök för honom och så helt plötsligt började han halta. Det är inte första gången, han gör ofta så och man vet inte vad han gjort. Kollade taggar i tassen, men nej, eller ett sår, men nej. Jag tro han sträcker sig, helt enkelt, stackar´n.

Jag märkte inte att den var upp och ner, i alla fall...vilken
tur att Gubben är alert!

Men Vski är ju också känd som en dramaking så vi tar detta med ro och avvaktar till imorgon.

Cornellkojan

Så har jag äntligen kommit mig för att gallra cornellen. Grenarna var långt över på grannens sida och skuggade deras potatisland. Likaså vår upphöjda rabatt. Jag fick klippa mig fram för att nå ända in till buskens mitt! Den var tät som en djungel. Det är ju ingen ide att bara klippa det som hänger över, då blir det ju en förgrening där. Det ser inte klokt ut. Nä, man skall klippa hela grenen från dess ursprung, då blir det bäst.

 Det är ändå med blandade känslor jag gör detta. busken är ju ett insynsskydd och grannbarnen vill gärna stå där och hojta på hundarna...som INTE får gå fram till folk som ropar på dem. De skall lyssna och lyda oss. Nåja, detta är inget stort problem, dessa ungar är ju snälla. Värre är det med ungarna på andra sidan. Tre pojkar som man får hålla med strama tyglar annars tar de över vår tomt i sina vilda lekar. De är heller inte snälla mot djur, har ingen vana då det gäller hur man behandlar och läser av djur. Kommer de springande på vår tomt kan hundarna rusa på dem och då garanterar jag att det blir ett jävla liv på föräldrarna! Som annars inte gör några ansträngningar för att hålla ordning på ungarna...

Ordning på telningarna ja. En av våra telningar var plötsligt försvunnen men hennes lina avslöjade var hon gömt sig. Äsch, fann du mig, verkade hon säga, då jag tittade in i hennes gömma.

Då jag kom ut i morse hade ALLA liljorna slagit ut! Jösses, så härliga!

Klinga och jag hade kvalitetsdag igår. Vi gick i skogen vid st.Olofs Gryta. Dit kommer man enklast
genom att parkera bilen vid Lillängen och sen gå genom Edsviken. Ett mycket gammal och vackert bostadsområde. Många vackra hus och uppväxta trädgårdar. Då fick Klinga även öva på att inte bli jätterädd och boffa på hundar som vistades på sina tomter. Klinga har ju alltdi varit en försiktig dam men nu är det värre än nånsin. Ibland ryggar hon då man skall klappa henne, nästan som hon tror man skall klippa till henne! Inte alls kul, och vad jag skall göra åt det vet jag inte. Har försökt med allt, tycker jag. Ja, inte stryk då...Tror inte på auktoritär uppfostran ja! Ändå har jag en hund som ser strykrädd ut i vissa lägen. Nåja, man får kämpa på och ge henne möjlighet att lyckas och berömma henne då hon gör rätt!


 Så därför tog jag också med henne till Hammarö Brukshundsklubb
så hon skulle få träna på hindren. Det gick hur bra som helst. Hon klarade
till och med vippbrädan! Den vågar inte ens Vaski, som annars inte räds nåt!
Men träningsglädjen infann sig inte direkt, det verkade som hon saknade Vaski, som var på dagis,
just för att hon och jag skulle få en egen dag...Ja, så kan det gå då man anstränger sig...
Det blev ingen träning på KMTI denna dag, men jag använde min cykel flitigt istället. Cyklade först till Skoghall för ett biblioteksbesök och sen affären. Vidare till hunddagis för att hämta den efterlängtade Vaski. Att cykla med denne stolle är inte det lättaste, ha, ha! Det är vårt fel, vi har inte cyklat tillräckligt ofta med honom. Man får inte cykla för fort för då blir han jättetrött men heller inte för sakta för då börjar han nosa...Sen måste han ju såklart bajsa även om han nyss gjort det. Igår var jag skit(!)rädd att han skulle sätta sig. Jag hade ju ingen bajspåse, tänkte jag. Jojo, då satt han sig!!! Men då kom jag på, jag hade ju en hel ny-
inköpt rulle i ryggan, puh! Färden fortsatt gåendes, det kändes tryggast så. Jag har så många växlar och handbromsar på cykeln, så det är svårt att manövrera cykeln med kopplet i handen. Sen är jag jätterädd att trilla och slå mig. Min kropp klarar sånt väldigt dåligt, med kotor som låser sig och muskelfästen och blodkärl som går sönder för just ingenting. Det har blivit mycket värre nu när jag blivit äldre. Jag får blåmärken på de mest konstiga ställen och fast jag knappt stött till. Ibland undrar jag om folk tror jag får stryk. Hoppas inte, det skulle vara hemskt för Gubbens skull! Han skulle ju aldrig lyfta en hand mot nån, allra minst mig. Nä, det är nog mest mina hjärnspöken. Fast då Klinga nockade mig på ögat frågade några på jobbet om jag fått stryk, visserligen skämtsamt, men ändå...

Kling luktar på blommorna!

Anja, målaren...

Gud, så skönt med lite svalare väder...Ja, jag vet, jag är inte klok! Men i natt har jag sovit hela natten utan avbrott förutom av tidningsbilen då. Fast i morse hade han fått kläm på att köra FRAMÅT så det pep endast nån sekund, ändå ett stort steg framåt. Jag gick upp då Gubben var på väg till jobbet. Var helt utsövd och dessutom sugen på att börja måla hallen! Tog taket först, såklart. Jag var osäker på om jag skulle få till det, har ju svårt med att orka trycka uppåt. Min jäkla kropp säger nej men huvudet säger ja, men idag var de båda överens... Hallen är så liten och takskivorna ligger på tvären så jag kunde vila ofta. Det blev riktigt bra, faktiskt...även mina fötter och håret fick sig en uppfräschning av vitt! Sen var det väggarnas tur.

Färdigmålat

 De skall vara beige, fräckt va? Vi köpte extra mycket färg då vi gjorde v-rummet med tanke på hallen eftersom planlösningen är en mardröm i detta hus. Öppnare planlösning får man leta efter! Men nu skall det stämma ihop, baske mig. Fondtapeten köpte vi då vi gjorde köket. Vi blev så kära i kökstapeten att vi köpte en annan färgvariant på samma mönster! I kisshörnet har nu husse lagat väggen och spacklat det sista. Sen blir det tapet. Klinker vid dörren blir sist. Jag skall också måla lister. Det behövs ju jättemycket list så därför köper vi furalist och så målar jag dem vita, färg finns kvar sen jag målade trappan. De som finns nu är av plast och att byta mot nya plastlister är jättedyrt...och fult. Nä, jag blir snål då det gäller sånt där, tid har jag
ju och måla tycker jag om.
Och ute byts blomfloret ut. Nu står min trätunna smockfull av liljor och bara...är fantastiskt vacker!
Och på trädäcket har de röda liljorna slagit ut idag, jamen, de är ju såååå snygga!
Och floxen sen, helt plötsligt i morse hade de slagit ut!

Jag älskar floxen...men inte dess doft...attjooo!!

Slog ut i morse!

Och min storkompis också!

Mitt dåliga samvete då det gäller hundarnas träning och motion tog jag också tag i. Idag var det Vaskis dag. Hade tänkt åka till Karlstads rastgård på norra fältet...men vart finns den? Jag letade och letade men fann bara friidrottarnas kastring. Jag tror inte att de blir glada om en yster finsk lapphund kommer jagandes efter deras diskus! Nä, jag gjorde som vanligt. Åkte till mina förra hemtrakter- Rud. Rudsspåret är ju så helt perfekt! Medan vi gick där så kom nostalgin över mig som ett klubbslag! Här har jag sprungit intervaller tex. Varje krök påminde mig om förr.

Vilken väg skall vi ta, tro? Matte är ju lite skumpig så det får nog bli
den kortare vägen...fast jag skull velat gå lite längre jag...

 Vi fortsatte ner till min sista gård. Åhhh, jag vill tillbaka! Vilka perfekta omgivningar, både skog och nära till centrum. Jag har en dröm, att köpa en bostadssrätt på min förra gård, där finns nämligen några lägenheter med TVÅ altaner. Min Gubbe är osäker om vi kan bo så med våra husdjur, men jag är positiv. Det är ju bara att träna dem. Fast värst är ju att lämna Vaskis dagis som är det bästa i världen! Men det är ju inte dags nu så den dagen den sorgen...Men som sagt, min Gubbe skall övertalas. Men en sån bostadsrätt och kanske ett torp nånstans upp i norra Värmland där Gubben min är så rotad, ja det skulle var nåt.
Men nu har vi snart en snygg hall och det höjer ju värdet på huset...Äsch, jag vantrivs inte på något sätt men jag skulle, innan jag blir för gammal, få bo på Rud igen...i en sån där lägenhet, så snälla Gud(fast jag inte tror på dig, men nu är läge för att motbevisa mig) gör så att min Gubbe är lika sugen på detta som jag!!!

Skrållan protesterar....och matte svarar med moteld

Att man aldrig kan lära sig hålla mun! Vi hann inte mer än vända ryggen till så hade Skrållan kissat på tröskeln, f-n också! Jag som slipat den och allt...Men nu blev det väl lite för mycket för denna känsliga dam, trots att vi har feliway i kontakten hela tiden. Nu har jag beställt en burk Zylekene till. Sen är citronskivorna på plats vid dörren igen.

Här sitter hon utanför platsen för
brottet...

Vi har så smått börjat kolla vad vi skall ha för möbler i hallen. Hallbyrån har de på Gubbens jobb men sen var det tji. Trähyllor är vi trötta på eftersom de blir slitna galgar och grusiga skor. Jag är ju inte den som sitter och lindar galgar, heller...Nä, nu skall vi ha smide, det är snyggt till ekbyrån som vi skall ha. Det fanns tyvärr inga sådana på Sonnelids så igår var vi till IKEA och där fanns precis det vi ville ha! Vi köpte inget än utan väntar till hallen är färdig. Sen är det nån sitthistoria vi klurar på. Jag skulle vilja ha nån sorts förvaringsmöbel med lock som man sitter på men det har vi inte sett nånstans. Ja ja,det löser sig nog.

Så gött på den svala plattan.

Herregud, så gräset växer! Igår var det dags att klippa igen och då även nysådden. Där hade det också kommit upp både tistlar och brännässlor! På med handskar och rensa. Alla djuren fick också vara ute, det mår de gott av. Lillkatten smyger omkring med linan efter sig, hoppar efter en fjäril, kollar skatungarna i träden eller ligger på stenarna och myser. Hundarna ligger i skuggan och sover för att i nästa stund göra några tokryck och jaga varann. Skrållan ligger helst på en stol i "vuxenkuvösen" men tar ibland en sväng runt ägorna, och ibland är hon borta lagom länge så matte hinner bli orolig...

Här delar de liggplats för ovanlighetens skull, men Skrållan har
ögonen med sig ifall det kommer ett anfall...

Nu har också första dagliljan slagit ut! Åh, så härliga de är! Några stora, dramatiska och rent av fläskiga, och några små och gängliga. Vi har en ganska stor samling nu, och Gubben har en alldeles egen-Black Prince, en gänglig mörkröd senblommande "dagis".

"Torparliljan" är först ut av alla dagliljorna. Nog den vanligaste
men för den skull inte tråkigaste av dem.

Vi har ju en ganska stor samling asiatiska liljor också, men de är lite jobbigare att sköta, inte så tacksamma som dagliljorna. Liljebaggarna är ju ett gissel och har man missat en runda på kvällen så har man ett digert jobb senare. I början tyckte jag det var hemskt att klämma ihjäl dem-de skriker ju faktiskt-men nu skiter jag i det efter att ha sett vad de ställer till med! Annars är jag väldigt fredlig men då det kommer till mördarsniglar och liljebaggar så blir jag mordisk!

Först ut av "asiaterna" var de här! Vet inte vad den heter...
Jag har svårt att komma ihåg alla liljenamn, se!

Efter mycket lite sömn, varmt som f-n i sovrummet och då jag äntligen somnat, tidningsbudet som vid 04-tiden väcker oss med sitt jäkla backpipande, har jag inte haft värst mycket energi. Det blev en rensning i garderoben i alla fall och sen har jag kört ett liftit pass på KMTI. Kul att träffa Åsa igen, det var länge sen. Hennes pass har inte legat på "mina" tider men nu så...Hon har ju också hunnit med att gifta sig och varit på bröllopsresa! På hemvägen hämtade jag dottern för lunch och fika. Pasta med gorgonzolasås och
bulgurbiffar, vår älsklingsmat.
Sen har väven kommit på väggarna. i morgon skall jag måla tak och väggar! Det skall bli så kul då det är färdigt!

1:a semesterveckan

Vad tiden går fort! Man skulle ju kunna tro att man har hur mycket tid som helst då man har semester, men jag har inte ens haft tid att blogga på flera da´r! Jag får försöka ge en en sammanfattning av min första semestervecka...
I onsdags blev det kultur för mig och min dotter i form av en dramatiserad Frödingvandring vid Alsters Herrgård. Jag kan erkänna att jag är dålig på min hembygds historia och behöver verkligen bättra på den. Likaså är det för Dottern Amilla. Det var en ren tillfällighet att jag såg info om vandringen på kommunens hemsida och tänkte att nu minsann SKALL jag få ändan ur vagnen. Frågade Amilla om hon ville med och det ville hon. Vandringen var väl värd de 125:-/person det kostade och lite mer lärda var vi då vi gick därifrån efter cirka en timme. Det var rent fantastiskt hur porträttlik Frödings gestaltare var!!

Kolla så lik Gustaf Fröding!

Resten av dagen ägnade jag åt trädgårdsarbete och inoljande av altanerna medan hundarna låg i skuggan under buskarna och njöt. Jag fick faktiskt till en solbränna, inte röd, utan brun! 
Ingen träning denna dag, hade ju tränat både måndag och tisdag så vila var klokt. Hade trots allt inte så värst mycket träningsvärk men lite varningsont i nacken. Så även på torsdag...Det finns nog ingen som bokar och bokar av så många pass som jag!! Det fick bli trädgårdsarbete den här dagen också. Planterade om lite växter bland annat.

Lite nytt...Taklök i småkrukorna. 

Nyoljat!

Nyoljat!

Aklejorna har lämnat över till rosor, liljor och riddarsporre.

Och över alltihopa vakar vi!!

På kvällen var det så dags att fira Melvin som fyllde 2 år. Herregud, så tiden går! Vi var väldigt sena så alla andra hade redan åkt, men som tur var hade inte födelsedagsbarnet somnat. Han fick en gunghäst i form av ett får av oss, lurvig och go, som gav ifrån sig ett bräkande läte om man tryckte på öronen. Det kommer nog att ta ett bra tag innan han har lekt igenom alla saker han fick i present! 
Det är härligt att se hur fint Anna och Stoffe har fått det i sitt hus! Stoffe har snickrat hela huset och Anna inrett. Helt otroligt snyggt!
Ja, och här hemma är vi då inne på sista(förhoppningsvis) delen av vårt husprojekt invändigt. Då Skrållans kissproblem verkar ha slutat, hon har inte kissat "fel" på flera veckor och är sig lik från förr, så måste hallen göras i ordning. Dels för att golvet vid dörren och en bit av väggen måste bytas ut eftersom det luktar kiss, särskilt då solen lyser på dörren, dels för att vi skall avsluta det gigantiska arbetet med köksprojektet som går ihop med hallen. Det är inte så attans snyggt med ett vitt/grått/svart/silver modernt kök och en senapsgul hall...Tapeter och färg köpte vi ju redan då vi gjorde köket så nu är det bara arbetet kvar. Undrar bara hur vi kunde köpa så jäkla fula tapeter till hallen, då för 15 år sen? Fast å andra sidan, om 15 år tänker vi säkert detsamma om våra nuvarande val av färger...

Nä, skall ni börja nu igen, sa Vaski!

fredagen startade med en migränattack, dock av lindrigare slag, jag fick boka om mitt tänkta midagsspinningpass, skräll eller, till ett senare. Det gjorde nu inte nåt eftersom det kördes av en av mina favoritinstruktörer, Petra. Ett 60 minuterspass dock, det var längesen jag körde annat än 45 minuter, och dessutom var jag lite luddig i kroppen efter medicinen. Det gick trögt i början, trodde jag skulle få mesköra, men efter ett tag så lossnade det. Medryckande musik och en vilt puschande Petra gjorde att jag helt plötsligt hade cyklat bort trögheten! Ja, jäklar så kul det var! Och denna gången var jag inte illamående och yr, som i måndags, utan "bara" trött. Man lär så länge man lever...eller inte.