Amillas farfar finns inte mer

En vemodig dag. Min mobil ringde vid 06.30. Då är det nåt viktigt, tänkte jag. Och det var det. Min fd sambo och dotterns pappa meddelade med bruten stämma att min fd svärfar, tillika dotterns farfar Kjell gått bort under natten. En massa minnen har dykt upp under dagen. Amilla är hans första barnbarn och han gick långa promenader med henne i vagnen. Han fick strikta order att INTE köpa godis till henne! Då de långt om länge kom tillbaks från sin promenad var ungen misstänkt röd om tungan! Då hon blev äldre kunde hon också stolt förkunna; Fafa och ja va till Böje i boa!! Ingen kunde som Kjell berätta historier, påhittade såna, för sitt första barnbarn. Då Amilla undrade vem det var som tände lamporna i stolparna, så förklarade han; Det är jag det! Jag går runt då alla har somnat och tänder, sen går jag upp tidigt och släcker innan alla har gått upp! På frågan varför bilarna hade grenar med blad i grillen på bilen under midsommar, sa han att det berodde på att de missat vägen och kört rakt in i skogen! Vilken fantasi, ett barnbarns dröm! En favorit var ändå då min exsambo var liten och han frågade sin far vad det var för automat som satt på väggen(en kondomautomat)och Kjell förkunnade att det minsann var möbelpolish att köpa i den!

Då jag som ung tog rollen som Första fästmö i familjen kallade han mig ofta för Rooosmarie! Det var nåt fint som man skulle vara stolt över! Även hans fru Siv fick heta detta titt som tätt. Så trillade barnbarnen på. Robin kom och Kjell blev morfar för första gången. Sen kom Louise, Rickard, Christian och Victoria, Valter och Kerstin och Felicia och Ronja. Och barnbarnsbarn, minsann! Alla har de sina minnen av morfar-farfar Kjell. Då min fd sambo och jag gick skilda vägar så var han ledsen. Efter separationen gjorde alla klart för mig att jag fortfarande var välkommen i familjen. Vid större sammankomster då jag var med kramade han alltid om mig och frågade; Hur är det, Rose-Marie? Jag hade önskat att jag träffat honom sista gången vid ett annat tillfälle än vid en begravning, men så blev det. Hela sommaren har jag tänkt att jag skulle bjuda hem honom och  farmor Siv, så de fick se min trädgård. Kjell älskade ju blommor. Men så blev det inte av och nu är det försent...

Ja, det finns många minnen av Kjell, olika från person till person och hans avtryckt kommer att finnas hos alla!

Ha det bra Kjell!!

Rose-Marie/alias Anja

Lantluft är berusande...

Att vara nykter på fest har sina fördelar. Man kan vakna upp pigg och utvilad utan en fadd smak av gårdagens läckerheter, såväl ätbara som drickbara, i munnen, särskilt om det varit vitlök i maten...Finns inte en tandkräm i världen som tar bort "dageneftersmaken" i munnen. Nåja, jag kan inte skryta med att jag tog beslutet att vara nykter av ideologiska eller ens präktiga skäl. Nej, det var ju den attans migränen som avgjorde saken. Den gick ju gudbevars över under dagen men om jag smällt i mig en massa vin så hade jag haft den tillbaks som ett brev på posten. Så då var beslutet enkelt.
Och vi hade hur kul som helst! Vi åt en hejdlöst massa god mat-jag känner inga som kan äta så mycket som vi, och drack vin i mängder. Det alkoholfria vinet jag köpt var jättegott! Inte så sött och saftsmakande som de brukar vara. Kalaset hölls i Maries stuga på landet. Gud, så mysigt ställe! Trots dåligt väder i stan så var det hur fint som helst hos oss. Kav lugnt och inte en regndroppe. Vi satt ute och åt utan att frysa, nåja, till slut blev det allt lite kallt, men då var klockan runt 20-20.30 på kvällen. Då gick vi in och Marie gjorde en brasa i kaminen. Hög mysfaktor! Det blev så varmt att vi höll på att storkna och fick ta fikat ute på verandan. Där satt vi och pladdrade ikapp med syrsornas spel. Dottern vägrade erkänna att det var syrsor eftersom de förebådar hösten...
Och vad händer då Anja är mätt och det är varmt? Jo, hon blir jättetrött. Vid 23-tiden gäspade jag stort och även dottern, som partajat kvällen före, så vi tackade för oss och styrde saaben mot staden.
Så mörkt det är på landet. Det var nästan kusligt då jag körde hemåt på den smala grusvägen. Jag tog det görlugnt i fall det skulle hoppa fram nåt djur på vägen. Både dottern och jag kände oss som om vi satt i en liten bubbla i det stora svarta. Vi andades ut då vi kom ut till 63:an. Där var inte kvällen SÅ svart...
Och då vi närmade oss stan så kom de första regndropparna.

Dotter Amilla, faster Pia, faster Nettan och Marie

Pia och Nettan i brasvärmen. 

Tomt i glaset? Fyll på!!

Så idag skall jag klippa gräset...igen.

Huvudsaken är att man har roligt...

Såklart glömde jag att ta kort på pajerna igår. Jag kom på det då endast en liten bit var kvar..Jag får väl dra slutsatsen att de var goda. Själv åt jag inte av nån av dem. Är inte så sugen på söta saker och särskilt inte då jag gjort det själv. Blir liksom mätt av att baka fikabrödet.
Gårdagen var en aning hektisk så vid tre-tiden stängde jag dörren till kontoret och for hem. Tankade bilen och handlade på hemvägen för sén hade jag tänkt mig att bara softa. Ja, efter att jag städat då...Släppte ut hundarna på tomten så de fick busa och Lillklutt fick selen med linan på sig och sen bar det iväg. Jädrar så duktig hon är på att fånga "fefflar"! Hoppa 1-2 m upp i luften, klappar ihop tassarna om flygfäet och smaskar i sig det, hm. Skrållan föredrar att härska få framsidan av huset. Gör några gästspel hos oss ibland, kråmar sig och jamar, sen går hon tillbaks till framsidan.
Så kom Gubben hem och i det fina vädret passade vi på att grilla. Man får ta tillvara de fina stunderna nu innan den hemska årstiden. Och igår var det också osannolikt tyst ute. Inte en enda unge i lekparken eller nån annanstans heller för den delen. Inga tjofadderittanfester på uteplatserna, inga tonåringar som firade den sista helgen på lovet(det brukar annars vara tradition i lekparken). Ingen som spikade, sågade eller hamrade på huset eller klippte gräset. Vi kunde sitta och prata utan att behöva höja rösten för att höra varann. Ibland inträffar detta fenomen och vi blir lika förundrade varje gång.
Men så kom den råa kylan smygande och vi gick in och satte oss vid Tv-n. Det tog nog en kvart, så började Gubben att klippa i ögonen, ha, ha! Det brukar annars vara jag som står för den biten. Programutbudet på de flesta kanaler var ju inte det bästa igår heller.

Här lurar hon på ett smarrigt kryp...

Efter buset blir man trött...

Ett av gästspelen...

Och ibland är det gott med en gosestund med husse, sa Klinga

I morse vaknade jag med sprängande migrän...igen. Månad och tisdag var ju också migrändagar. Och ingen medicin finns att köpa. Inte just den jag behöver, alltså. Det är nåt strul med leverantörerna, säger apoteket. Nåja, fick köpa nåt halvbra men det har lugnat ner värken i alla fall. I kväll skall jag på tjejfest. Egentligen skulle det bli övernattning men jag vill nog hem i kväll. Köpte en flaska alkoholfritt vin så inte värken startar om, dessutom kan jag ta bilen hem. 

I morgon kommer dom!

I morgon kommer alla tillbaka från semestern. Det skall bli så kul att träffa dem igen! Idag har jag förberett så mycket som går inför fikat i morgon förmiddag. Jag gillar att skämma bort mina kollegor så därför brukar jag baka nåt smarrigt första dagen på terminen. Denna gången blir det paj, hallon/blåbär och ananas/ mandarin. Så insåg jag att det skulle bli ganska mycket kvar av ingredienserna så jag snodde ihop en dubbel sats av kokostoppar också. Glömde såklart att ta kort, skall försöka hinna det i morgon, innan de är uppätna. Jag lovar, mina kollegor är helt otroliga på att äta kaffebröd. Jag har sagt att jag en dag skall ställa en skål med hundgodis på "godis och kaffebrödsbänken" så får vi se hur länge den får vara ifred. Ställer man nåt på den bänken så är det allas, det är den inofficiella regeln. Jag har köpt vindruvor också, till  mig och några till som inte äter söta/feta grejer.
Sen är det gemensam lunch klockan 12.00. Jag får lax, det gillar jag, men om jag fått bestämma så hade jag velat äta senare och köra lunchspinning istället men...jag får fredagsvila och köra body sculpt på lördag istället.
Mindre kul idag var att Vaski hade haltat på dagis. Skit också, vi får nog kolla upp honom även om jag är ganska säker på att det är åldersrelaterat. Hans mamma har ont på samma sätt. Skit också, vill inte att han skall bli gammal, mattes gris som beter sig som en valp!
Har kört ett riktigt gött spinningpass för en av alla Åsor! Detta var Åsa H. Hon kan ibland prata väldigt mycket i passen men nu var hon suverän! Pedagogisk och entusiastisk och körde som bara den! Passet var så bra upplagt att jag kunde köra på 5:an, max alltså! Gillas! Jag försöker blunda för att jag faktiskt har lite(mycket)ont i höften/ryggen/benet...Det går över, eller inte. Skit samma, nu är det så roligt och jag är i riktigt hygglig form att jag kör på och hoppas på att inget händer med den skruttiga kroppen.

Njuter av den sista blomprakten

Sista blommorna på dagliljorna, snyft. Men alunroten hänger i.

Tog en tur i trädgården ikväll. Plockade lite utblommat och ogräs. Kunde konstatera att hösten är i antågande. Grönskan börjar skifta i gult och det senblommande står i full blom. Kvällarna är riktigt kyliga och morgnarna fuktiga. Både vemodigt och mysigt, samtidigt.

Det här är jag riktigt nöjd med! Rosenmandel
trädet och det under rosenstav och bolltistel. På kvällen upplyst
av solcellsbelysning.

Det blir riktigt mycket
äpplen i år...till Vaskis lycka!
Han smyger ner till äppelträdet
då han tror jag inte ser, och plockar från
de nedersta grenarna.

Krolliljorna och bolltistlarna, en härlig
kombo. Bolltisteln är nästan självlysande!

Gula dagliljorna, Candide Candy och Ed Murray
har fortfarande många blommor där de står i lä
intill altanen. Vänslas med floxen.

De här dagliljorna har jag glömt
namnet på, jag har så attans många,
men jag älskar dem alla. Vi köpte
en herrans massa dagliljor då vi besökte
Trädgårdsmässan på Liseberg två år i rad.
Sen har jag utökat sortimentet genom att beställa
på nätet av samma dagliljeodlare som var på Trädgårds
dagarna. Den sköna lustgården, tror jag sidan heter...låter tyvärr
som en nätbutik för sexhjälpmedel...fniss

Här mognar Vaskis godis
sakta men säkert. Igår tog jag
honom på bar gärning med nosen i
busken!! Han nosar reda på de mogna,
den spjuvern!!

Här ligger han och sover, mattes lille gris!!
Lyfter på ena ögonlocket då och då för
att kolla läget.

OOOOAAAAAOOOOUUUU, sa jag med teckenstorlek 96
då jag och Vaski var på skogspromenad!! Men eftersom
den inte flyttade på sig fast vi var så nära
misstänkte jag en viss avsaknad av liv i den. Mycket riktigt,
det var en fd kopparorm...

Vaski blev eld och lågor över nåt under skogspromenaden.
Fråga mig inte vad det var men några ståndskall  voffade han.
Antagligen en "korre"