Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

söndag 19 augusti 2012

Lantluft är berusande...

Att vara nykter på fest har sina fördelar. Man kan vakna upp pigg och utvilad utan en fadd smak av gårdagens läckerheter, såväl ätbara som drickbara, i munnen, särskilt om det varit vitlök i maten...Finns inte en tandkräm i världen som tar bort "dageneftersmaken" i munnen. Nåja, jag kan inte skryta med att jag tog beslutet att vara nykter av ideologiska eller ens präktiga skäl. Nej, det var ju den attans migränen som avgjorde saken. Den gick ju gudbevars över under dagen men om jag smällt i mig en massa vin så hade jag haft den tillbaks som ett brev på posten. Så då var beslutet enkelt.
Och vi hade hur kul som helst! Vi åt en hejdlöst massa god mat-jag känner inga som kan äta så mycket som vi, och drack vin i mängder. Det alkoholfria vinet jag köpt var jättegott! Inte så sött och saftsmakande som de brukar vara. Kalaset hölls i Maries stuga på landet. Gud, så mysigt ställe! Trots dåligt väder i stan så var det hur fint som helst hos oss. Kav lugnt och inte en regndroppe. Vi satt ute och åt utan att frysa, nåja, till slut blev det allt lite kallt, men då var klockan runt 20-20.30 på kvällen. Då gick vi in och Marie gjorde en brasa i kaminen. Hög mysfaktor! Det blev så varmt att vi höll på att storkna och fick ta fikat ute på verandan. Där satt vi och pladdrade ikapp med syrsornas spel. Dottern vägrade erkänna att det var syrsor eftersom de förebådar hösten...
Och vad händer då Anja är mätt och det är varmt? Jo, hon blir jättetrött. Vid 23-tiden gäspade jag stort och även dottern, som partajat kvällen före, så vi tackade för oss och styrde saaben mot staden.
Så mörkt det är på landet. Det var nästan kusligt då jag körde hemåt på den smala grusvägen. Jag tog det görlugnt i fall det skulle hoppa fram nåt djur på vägen. Både dottern och jag kände oss som om vi satt i en liten bubbla i det stora svarta. Vi andades ut då vi kom ut till 63:an. Där var inte kvällen SÅ svart...
Och då vi närmade oss stan så kom de första regndropparna.
Dotter Amilla, faster Pia, faster Nettan och Marie

Pia och Nettan i brasvärmen. 

Tomt i glaset? Fyll på!!
Så idag skall jag klippa gräset...igen.


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar