Är gräsänka igen vilket i vanliga fall betyder TJEJFEST, men den här gången orkade vi inte...Helt sant. Jag gav förslaget förra veckan men i början av denna veckan så hoppades jag att ingen ville komma. Tänk att inte vilja ha fest! Men orken tryter för roligheter, har jag känt. Då kändes det så befriande då mina väninnor kände likadant, och vågade säga det! Regnet öser ner varje dag, vi jobbar ihjäl oss och dessutom har några av oss haft en tuff tid med dödsfall och arbetslöshet. Man kan vara käck och tycka att det är då man behöver slå klackarna i taket, men i praktiken så funkar inte det. Jag skall verkligen njuta av min ensamhet den här helgen. Från människor alltså, mina husdjur är ju hemma, förutom Klinga som är med husse. Jag skall läsa, sy, sticka, rehaba Vaski, kanske träna, jobba med mitt biblioteksprogram och softa. Gött!
Idag har jag och några kollegor varit till Norrstrandsskolan/Tullholmen för en första titt på vår provisoriska arbetsplats från och med hösten 2013. Det satte verkligen igång tankemaskineriet! Så annorlunda allt var jämfört med vår skyddade tillvaro i Skåre! Samtidigt som det kommer att bli skitjobbigt en period så får vi ju inte glömma att vi får en en ny och fin skola hösten 2014. Då kan man stå ut med provisorium ett år, tycker jag. Men annorlunda ÄR det...Det som kan oroa är ju att eleverna har så många frestelser som inte finns i Skåre. Vi har godisfabriken mitt emot skolan, det är allt. Här är ju närheten till stan nåt nytt för oss. Och de snygga gymnasieeleverna...
Men jag kan cykla eller åka kollektivt! Det är positivt! Gud, så mycket dieselpengar jag skall spara! Om jag inte tar en tur genom stan då och då förstås, då kanske det kommer att gå jämt upp....Men detta blir en utmaning som vi skall klara tillsammans, så det så!
Var slut i huvudet av alla intryck då jag kom hem. Men ingen rast och ro. Jag var tvungen att åka till apoteket och köpa en cold/hotpack till Vaskis rehabilitering. Äntligen har vi fått en riktig diagnos på honom. Husse var ju till rehab i går. Vaski har fläkt sig illa i scapula, muskeln som går in i vänster armhåla på honom. Den skall värmas fyra gånger om dagen i två veckor. Och fortsatt medicinering. Så jag ville börja så fort som möjligt med rehabiliteringen. I frysen fanns inte cold/hotpacken vi haft förut, den måste gått ut själv....Så jag for iväg och köpte en ny.
Funderade hela tiden på att skippa träningen idag. Jag var ju så slut. Men så var det så mycket kul på KMTI Det var ju deras 2-årsdag. Tänkte att jag behövde städa. Gubben fogade ju den nylagda klinkern igår och den behöver skuras av flera gånger. Hann med två gånger. Klockan var bara drygt 17. Hm...Det vore ju kul ändå...Spinning med Stabbe...Orkar jag det? Körde powerstep med Frida igår och det var ingen barnlek. Blev mer och mer sugen. Mina träningskompisar är säkert där också...Så fann jag mig själv packa väskan! Och jäklar vilken tur att jag åkte iväg! Regnet stod visserligen som spö i backen, svårt som attan att se vägen men jag kom lyckligt fram. Hann kolla på gästinstruktören Oscar Jöback, ja, det är Peter Jöbacks make. Vilket proffs! Fast jag tycker inte att gymets instruktörer skall skämmas för sig heller, de är otroligt bra!! Själv körde jag som sagt livespinning och det var en upplevelse. Inte världens bästa band, men skit samma, då säkert inte akustiken var den de var vana vid. Det funkade bra, och trots att inte Stabbe hördes över musiken så kunde han med kroppspråket visa vad vi skulle göra. Han är riktigt duktig, den pöjken. Dialekt har han också, och sjunger med! Jäklar vilket ös! Och som inte det var nog, så vann jag ett badlakan på min biljett! Kan man bli annat än nöjd.
Det bjöds på frukt, kaffe, kladdkakor, m.m och det såg smarrigt ut... men jag var som vanligt inte sugen. Sötsaker är inte min grej, fast det vågar jag knappt säga för det verkar så jävla präktigt! Folk blir ofta provocerade av det. Ärligt talat så är jag inte så intresserad av mat, sådär som andra, som kan gå och verkligen längta efter att få göra nåt smarrigt till helgen. Jag kan lätt äta fil och flingor varje dag. Men visst kan jag tycka om mat då jag får något gott men det är liksom ingen stor grej för mig. Det var gott, fine. Nu går jag vidare. Fast ibland kan jag bli lite avundsjuk på de som kan åstadkomma riktiga festmåltider, och framför allt, följa recept. Det har jag aldrig kunnat! Jag har verkligen försökt, men efter ca fjärde ingrediensen, då man kommer till det där som bara skall vara en tsk eller msk, då börjar jag göra om. Till slut är det ju en helt annan rätt...som jag aldrig kan göra om, ibland är det bra...men ibland riktigt tråkigt. Som den gången jag skulle göra en nötkaka. Då den var färdig för ugnen insåg jag att jag glömt bakpulver. Nu var goda råd dyra, jag strödde bakpulvret över kakan, rörde om och in i ugnen. Det blev den bästa kaka jag gjort ever! Mina gäster var alldeles lyriska och ville ha receptet! Men den går inte att kopiera, ens för mig...