Från yttre rymden...eller nåt

Idag var det dags för Lummis mat/godis och gnagisleverans så jag styrde kosan mot Kil direkt efter jobbet. Jag har gjort denna resa med jämna mellanrum i snart 1 års tid nu. Det är helt otroligt vilka människor det finns, som ställer upp, utan en tanke på ersättning, utan bara av medmänsklighet. Fostermatte är dessutom en stor djurvän och har tidigare haft både hundar och katter. Hon vågar dock inte skaffa något eget djur längre efter att hennes som blev allergisk mot katter. Det fanns då sex katter i familjen...Hon har sagt att det får räcka att ha ett djur för att inte utsätta honom för mer allergener. Han har i alla fall inte visat nån överkänslighet mot Lummi. De busar så det står härliga till! Han har dessutom blivit av med sin hundrädsla.

Nu kom det sig så att fostermatte var tvungen att hjälpa sin mormor så vi bestämde att jag skulle ställa säcken och kassen på altanen. Lite ledsamt var det dock att inte få träffa vovven denna gången, men jag hörde henne...Jag satte såklart igång henne då jag drumlade med säcken...Men hon tystnade snabbt, gullego.

Så var det klart. Det tog 3 minuter. Tänkte åka hem direkt men det var stört omöjligt att svänga ut på Storgatan. Efterjobbet-trafiken kom från alla håll! Jag tog då blixtbeslutet att gå och handla i Kil istället för hemma i Skoghall! Parkerade och flanerade iväg. Men  herregud, är jag uppväxt här, tänkte jag, efter att ha kommit bara några meter. Inte en byggnad var kvar från min tid som Killing. Jag fick riktigt anstränga mig för att inte dra efter andan ibland. Och då jag kom in på ICA, den enda affär som faktiskt finns kvar på samma plats sen min tid, var det som att komma in i en handelsbod på landet på -50talet. Kassapersonalen pratade med ALLA kunder, och varann som om de bodde tillsammans allihop! Hej, tjenare, jaså, du har köpt den där gamla fläskfilén du, ja du är inte noga...Nä, det har jag ju märkt då vi festat, ha ,ha, ha! Nä men tjenare, Gunnar hur är läget( och Gunnar var ordentligt på lyset...kl 16.00 en tisdag)? Ja, så höll det på tills jag skulle betala...Tystnaden sänkte sig över lokalen. Begravningsstämning, eller skall jag säga misstänksamhet. Vem är det där nu då, som kommer och stör vår härliga köstämning. Och jag ville säga med gnällig stämma;-Men jag är faktiskt född här, ju! Då jag gick därifrån så började jag fundera. Var mentaliteten så här då jag växte upp också? Fast man inte märkte nåt då man var van? Man märker inget förrän man flyttat, eller? Men varför är det inte så här överallt? Eller är det så? Men varför märker jag det inte då? Herregud, bor jag i en grotta i berget och har blivit världsfrånvänd!?!? Jag kände mig, där på ICA i Kil, som en alien. Eller är jag en mallgroda som inte kan slappna av utan blir som en eldgaffel i ryggen då folk är sådär "folkliga". Min Gubbe kan denna säregna konst att prata med alla, överallt och på deras DIALEKT dessutom. 

Och jag som tyckte att jag var en social och vidsynt människa, ja jävlar vad jag hade fel!! Nu skall jag sätta mig i grottan och tälja en ulk.