Veckan...

Vilken skitvecka det varit!!! För mig, alltså. Dysterheten har legat som ett lock på mig. Regnet har strilat, dag som natt. Dessutom har jag haft skitont i magen sen i tisdags. Så fort jag ätit nåt så har jag fått kramp i magen. Dr Anja tror på magkatarr. Inte första gången i så fall...Men, då kanske jag kan gå ned de där sex kilona som jag skulle vilja. Nåt positivt i alla fall...eller inte. Nä, som friskvårdsmupp så VET jag att man inte skall gå ner i vikt genom att svälta. Nåja, idag känns det faktiskt bättre. Frukosten gick inte, men däremot lunchen. Våra gulliga tjejer i köket bjöd oss på currygryta och ris och då tänkte jag, det får bära eller brista. Jag åt VÄLDIGT sakta, dessutom tog jag lite ris, som INTE är min favorit, men lent för magen(hundarna får ju det då de är dåliga i magen). Currygrytan var rejält kryddad och JÄTTEGOD! Och  tänk, det gick bra! Ingen kramp. Men en tyngd i magen känns hela tiden. Trist. Jag hoppas på bättring under helgen. Då vill jag träna.Det bästa jag vet! Igår trotsade jag magen och åkte på powerstep för Frida. Det gick bra, men inte bättre. Jag såg i spegeln hur de andra studsade hur lätt som helst och jag...humptidump...men det var kul ändå.
Jag har ju glömt att berätta om förra helgen. Då var det dop för lille Neo. Det jag fångades av var två saker.
Prästen var en riktig goding! Han kom av sig och började fnittra! Sen skämtade han om att ingen kunde nån psalm utantill och sen till råga på allt hade han glömt stänga av sin mobil, så det gjorde han efter att dopakten börjat! Ha ha ha! Sånt gillar jag! Sen en annan sak, och nu känner jag mig RIKTIGT gammal, men jag tycker att då man skall fira en högtid så anstränger man sig att se riktigt bra ut. Tar på sig lite finare kläder. För att visa respekt. Tycker jag....Men lille Neo tog det med ro och det var ju det viktigaste. Gullego! Och Melvin, han var sååå gullig. Hade lite gelé i håret som en riktig charmör!

Nu är det fredag igen och jag trodde att jag skulle vara gräsänka, men så ringde Gubben och sa han skulle komma hem! Det är kul! Nu skall jag försöka fixa nåt gott på spisen...Vojne, vojne...
...

Blääääääää....

Varför blir jag som ett litet ledset barn varje höst? Andra människor ser det positiva i hösten. De bakar scones och tänder ljus..Det gör jag också, men det hjälper bara för stunden. Sen sänker sig dysterheten över mig igen. Att träna brukar göra underverk...för en stund, men så är melankolin över mig igen. Varför är jag född i ett land där mörkret sänker sig över landet i slutet av juli? Och har man otur så har sommaren varit riktigt regnig och trist. I år gick det bra väldigt länge och jag trodde att ett underverk hade skett, men nu är jag inne i den mörka grottan igen....Skit också...

Psycho...Baklänges

Hmmmmmmm......

 Jag köpte nytt duschdraperi förra veckan. Blev riktigt nöjd. Flera i familjen tyckts anammat detta!
Mitt toabesök på morgonen brukar gästas av Syrran. Men så en morgon var hon försvunnen! Gissa var hon fanns? Jag upptäckte henne då hon slängde sig ut i draperiet så jag höll på att sk...Visst ja, satt ju redan på toan......

En kväll med traditioner

Gårdagskvällen gick i traditionell anda. Vi hade tänkt gå ut och äta på nåt annat ställe än dit vi brukar gå, dvs Bishop´s. Busskort inköptes i god tid. I så god tid att Gubben tyckte han kunde ta sig en tupplur innan avfärd. Tuppluren blev lite mer än en lur. Han var helt omöjlig att väcka! Då han till sist masade sig upp var han seg som attan, duschade hur länge som helst. Jag insåg att vi inte skulle hinna med den tilltänkta bussen, vid halv 7. Det blev min snälla, kära svärmor som fick skjutsa oss till sta´n...som vanligt. Från början hade vi tänkt oss till Chaplin på Herrhagen men ändrade oss. Munken har ju god mat också...och Alfie är också okej, resonerade vi. Vid 7-tiden var vi i sta´n och vandrade mot Munken. Vi tittade in genom fönstret, men var fanns alla människor? Inte en själ därinne. Hur kul är det? Vi gick vidare till Alfie. Där var det i stället smockfullt, och ett sällskap stod och väntade på ledigt bord. Suck....Vi insåg det lönlösa att stå där och vänta på bord så vi gick ut. Jaha, var går vi nu? Vi resonerade hit och dit....och så sa vi nästan samtidigt; -Ä, vad f-n, vi går till Bishop!!! Som vanligt....

Igår var det ju Halloween. Visst ser det ut som han läser
en otäck spökhistoria? Mysig att sitta i bliblioteksdelen
men där var inte så bekvämt att sitta och äta.

.....så vi bytte bord till ett bekvämare för ändamålet.
 Mmmmmm, god öl, sa Gubben, i väntan på maten.

Efter maten, deras hemgjorda burgare-ett säkert kort, infann sig paltkoma....som vanligt. Vi satt och gäspade käkarna ur led, trots sällskap av några trevliga bekanta vi träffade där. Efter koll på busstabell fann vi en buss som skulle gå om en halvtimma. Då var klockan 21. 30 och bussen skulle gå vid 22.00. Vi hann också in och köpa godis till min godissugne make på Nöjesbutiken, det brukar vi göra varje gång, medan jag kom på mig själv med att hyra en film(!) DET har däremot aldrig hänt förut!! Så vid 22.30 var vi hemma igen från vår helkväll på sta´n. Som vanligt....Förresten, filmen heter " Vi måste tala om Kevin". Tycker nog att boken var MYCKET bättre. Det är nog inte så lätt att göra film på en bok i brevform...Man skall helst ha läst boken för att förstå helheten. En ska till som satte punkt för vår traditionsbundna kväll, Gubben mådde illa av allt godis han stoppat i sig!!

Lördagsnöje...

Så var det lördag och vad göra då? Slänga skräp på återvinningscentralen, såklart! Jag ÄLSKAR att rensa bort och slänga saker. Vill inte ha en massa skit ståendes. Tyvärr har de tagit bort Ö-returen så man kan inte skänka till dem utan måste kasta hela saker i containern, och det känns inte så bra. Därför tänker jag mig NOGA för innan jag köper nya saker. Behöver jag VERKLIGEN det här? Jag kan väl erkänna att vi har en viss obalans i hushållet om det där med inköp....Min käre man ÄLSKAR att köpa saker och vill helst inte slänga nåt heller, men med lite övertalning(läs tvång) så kan man få honom positivt inställd till att slänga gammalt skit eller att tänka efter innan nåt "nödvändigt" inköp.

Sagt och gjort, vi fick ihop några halvfulla hinkar med fogmassa, klinkerbruk(eller vad det heter)efter hallprojektet. Sen fanns det lite smått och gott i carporten som åkte med. Vi packade 9:3-an full med skräp och dessutom fick två dörrkarmar plats, som gubben fått fel på Beijers igår. Så är det alltid för oss! Vi tycker att vi har tänkt på allt då vi skall renovera, men så glömmer vi den mänskliga faktorn HELA tiden. Och den klipper till oss varenda gång! Nu sa Gubben uttryckligen vad han ville ha, och den unge killen missuppfattade helt....och istället för att dubbelkolla så skickade han med fel storlek, suck. Och Gubben hade inte en tanke på att kolla det eftersom han varit så noga med att förklara....Men det lönar sig inte att deppa ihop för sånt utan bara åka och byta. Så vi packade bilen och *klick*, *klick* for INTE iväg. helt död bil, suck. Och eftersom den är en automatväxlad SKITBIL(oj, förlåt, men jag hatar verkligen denna bil!!!) så var det lite krångligt att få den från uppfarten för att få ut "gamle svarten" som stod innerst. Vår trogne gamla 9:5-a som sällan krånglar. Startkablar på och Svarten gav liv i den j-a 9:3-an. Vi hade ingen lust att packa ur allt skräp utan for iväg till tippen med skräpet, men vi stängde inte av bilen under tiden(vilken miljöbesparing var det?) men sen for vi hem och bytte bil innan Beijers och dörrkarmsbytet(forts.följer) 

Nästa anhalt Arken zoo för  inköp av hund-kattmat. Fodret är dretdyrt och alla djuren äter slut på samma gång...SÅKLART!!! Nu hade vi rabatt på båda djurfodren(tur nångång) så vi bunkrade upp ordentligt. 

Så såg vi att det var Skidhelg på Sportia så då var Gubben bara tvungen att prata av sig med killarna där, han är ju kompis med alla...själv gick jag runt och kollade skor under tiden. Skulle verkligen vilja kunna springa igen och kollar löparskor så snart jag kommer in i en sportaffär. Men jag vet ju också att det aldrig kommer att hända, att jag kan springa igen, alltså. Men jag hoppas ändå...Men hur skall man laga en nästan avsliten bakre lårmuskel på en 54-årig kärring? Vem bryr sig? Jag skall ju inte vara med i OS direkt. 

Vidare till Bergvik. En dopgåva till lille Neo skulle inköpas. Asken var redan inköpt av en arbetskamrat som gör jättefina scrapbooksgrejer. Så jäkla fina saker. Asken är så jättefin! Och såklart hade jag glömt ta med den...Vi kom in på Smycka. Fick ögonen på en gullig sparbössenallebjörn i tenn. Men får den verkligen plats i asken? Jo, det får den, sa Gubben tvärsäkert. Ok, då tar vi den. Björnen var såklart för stor...eller asken  för liten, eller  hur man vill ha det...Men det får ordna sig, för asken är så jäkla gullig!

Så kom vi hem och Gubben började byta karmar. Så ser han att han fått fel IGEN!!!!Men så insåg han att det var fel i båda paketen. På nåt vis kunde han pussla ihop allt så det stämde. Fråga mig inte hur han gjorde...

Oj, höll på att glömma. Vi gjorde också ett nödvändigt inköp. En batteriladdare.  Nu står 9:3-ans batteri på laddning och nåde den om den inte startar på måndag då jag skall till jobbet. Vi var inte vänner förut men då är vi ovänner för livet, det är ett som är säkert! 

I kväll har Gubben och jag bestämt att åka till stora staden Karlstad och äta på restaurang. Därför har vi skaffat ett busskort. Det känns som ett äventyr att åka buss!