Om mig
- Ditt och Datt
- Hammarö, Värmland, Sweden
- Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...
onsdag 31 oktober 2012
Blääääääää....
Varför blir jag som ett litet ledset barn varje höst? Andra människor ser det positiva i hösten. De bakar scones och tänder ljus..Det gör jag också, men det hjälper bara för stunden. Sen sänker sig dysterheten över mig igen. Att träna brukar göra underverk...för en stund, men så är melankolin över mig igen. Varför är jag född i ett land där mörkret sänker sig över landet i slutet av juli? Och har man otur så har sommaren varit riktigt regnig och trist. I år gick det bra väldigt länge och jag trodde att ett underverk hade skett, men nu är jag inne i den mörka grottan igen....Skit också...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Instämmer och säger också BLÄÄÄÄÄÄ! Jag blir inte melankolisk men humöret åker verkligen bergodalbana. Vintern närmar sig och man bara vet att det blir ännu kallare, ännu mörkare, halt, blött, moddigt om vartannat, ont i handleder och händer av kylan, ständigt frusen, kallt i bussarna, torr luft, kramsnö som fastnar över hela hunden, drösvis med kläder som måste på innan man kan gå ut och lika mycket som måste av när man kommer in igen. Det sista kombineras i detta hushåll med en femåring som helst bara åker pulka i en kvart och sen säger "nu vill jag gå in igen".
SvaraRaderaBlä för vintern helt enkelt.
Visst är det fördjävligt trist att klimatet trycker ner en så. Fast nu är vi i alla fall två som kan grotta ner oss tillsammans!!
SvaraRadera