Att bli äldre

Ända upp i 20-årsåldern var jag helt övertygad om att jag alltid skulle tycka samma om allting. Min åsikter och värderingar var skrivna i sten och ingen kunde övertyga mig om att tänka annorlunda. Mitt måtto var; Såhär är det och kommer alltid att vara! Punkt. Att träna sin kropp tex, var det bara idioter som gjorde, mässade jag och tände en cigarett. Äta nyttigt innebar en kokt special med räksallad och frukost fanns inte i mitt ordförråd ens. 

I 30-årsåldern hade jag blivit något klokare, och kunde tänka mig att omvärdera saker och ting, även om det tog en stund...Min hälsa var strålande eftersom jag nu hade blivit en sån där idiot som tränade och åt nyttigt. .Ja, så till den milda grad nyttig att det steg mig åt huvudet. Omdömet släpade efter nåt oerhört. Jag tränade flera gånger om da´n och tolererade inga onyttigheter i kosten. Predikade ofta och gärna för alla och envar om hur man skall träna och äta! Ja, herregud, vilken profet jag var! Suck, stackars min medmänniskor. Men så gav jag mig på nåt som fick mig ner på jorden igen. Jag började tävla i långdistanslöpning. Jag som alltid varit helt värdelös på att tävla, har alltid varit i alla avseenden, om det så bara varit att bryta arm, eller spela kula. Jag ger upp innan start, så att säga. Finns ingen tävlingsinstinkt i mig. Innan jag insåg att detta inte var nåt för mig hade jag hunnit springa ett flertal tävlingar på rekordusla tider, långt över mina träningstider. Men innan jag insåg min begränsning hade jag också dragit på mig en hoper med skador som jag får sota för än idag. 

Då jag fyllde 40 frågade många om jag hade fått nån 40-årkris än. På det svarade jag; nää, jag har ju inte hunnit ha 25-årskris ens, och faktiskt är det så att ålderskriser är jag inte lagd åt, det är väl med den som med tävlingsinstinkten, den är underutvecklad. Men vem vet, jag kanske får en sjujäkla kris då jag fyller 80!

Min hälsa var sådär under denna period, en envis värk i kroppen som jag haft i många år blev till slut så enveten att jag fick gå emot mina principer och börja äta värkmedicin. Ännu en åsiktsändring...

Nu, då jag är i 50-årsåldern har åldern på människor blivit fullständigt oväsentligt. Ibland vet jag knappt hur gammal jag är, ett ålderstecken, hm?  Jag umgås med människor i alla åldrar både i jobbet och på fritiden och det är berikande.

Så till dagens upptäckt! Mitt andra träningspass idag hade ett tema; ABBA-spinning. Då ABBA var populära så kan ni gissa min åsikt. Vilken jävla skitmusik! Skulle ALDRIG lyssna på sån skit!!! SÅ DET SÅ!! Men idag insåg jag deras storhet! Vilka andra svenska grupper eller artister håller fortfarande måttet? Nu är jag så gammal att jag utan att skämmas kan erkänna att ABBA är en guldskatt! Dessutom helt suverän träningsmusik! SÅ DET SÅ!!!

Dessutom har jag bättre kondition och styrka än jag hade som tvärsäker 15-20 åring... 

Livet med husdjur

Utan hundarna skulle jag varken få luft eller dagsljus under den mörka årstiden. Jag kommer ut i naturen, får vardagsmotion de perioder då muskler och leder inte tillåter gymträning. Dessutom gör de livet ljusare över huvudtaget för både mig och hussen Utom då de är sjuka eller skadade, förstås. Det är ju som att ha småbarn, man vill hellre vara sjuk själv än att ens telningar skall vara det.
Våra katter kompletterar ju hushållet med underhållning av annat slag. Deras syn på livet ger en avslappnande inverkan på stressad husse och matte. En mjuk tass på kinden eller kram(jo, det är säkert!) av Syrran, eller ett "mama" från Skrållan får en att stanna upp och hämta andan, och för en stund ägna sig åt kel och bus med kissemissarna istället för att bara tänka på sig själv och alla måsten.

Ibland gosar de med varann också...

På frågan om det inte blir väldigt skitigt och hårigt av alla husdjur så kan jag bara säga; Inte mer än om vi hade tre ungar, som slängde leriga stövlar omkring sig i hallen, åt smörgås i soffan(fast de inte fick), sprang ute i strumplästen och sen kröp upp i sängen eller soffan. Ens ungar håller man rena, det gör man också med djuren.Om nån tror att vi på nåt sätt är mer lortaktiga än barnfamiljer så betackar jag mig för såna bekanta! Ingen skulle väl komma på tanken att fråga en förälder om det inte blir väldigt skitigt av att ha barn?
Nej, men nu sitter jag här och irriterar mig, det var inte meningen.
Tidigt i morse for hussen iväg på skidäventyr, och hundarna sov vidare med matten. Men så vaknade hon av en tyngd på kroppen, nej förresten, TVÅ tyngder på kroppen. Två snusande kissemissar hade lagt sig tillrätta på mattes mage och ena höft. Då hon försökte röra på sig, vaknade den stora vovven och kände då genast av ett trängande behov av att kissa och bajsa, och därefter, få mat. Detta tillkännagav han med HÖGLJUTT gnäll! Den lilla vovven däremot, sov vidare på den stora, tomma platsen efter husse...
Eftersom sömngruset kliade i mattens ögon nåt väldeliga, var hon ytterst nära att säga till vovven; gå och lägg dig, men så tänkte hon en vända till. Tänk om man själv fick den ordern då man var attans nödig? Va!!! Vem kan slappna av och sova då?
Nä, matten tog på sig sina kläder, gick upp och tänkte; jag går ut med dem, ger dem mat och går sen och lägger mig igen... Då hon kom ut denna tidiga lördagsmorgon var luften klar och kall. Frosten nöp i kinderna och matten blev såklart klarvaken! Hon fick i alla fall sova en timme extra än under veckan...
Men inte gnälla, nu sitter hon ju och bloggar ett attans långt inlägg, det hade hon inte haft tid till om hon sovit längre. Hon har ätit frukost, laddat tvättmaskinen, gjort rent i kaminen och hämtat ved för att sen tända en brasa, gjort rent i kattlådorna och lekt med tokkatten Syrran. Allt detta medan vovvarna nöjt har sovit i och vid sin bädd, dvs TV-soffan. Snart är det dags att väcka dem för en promenad, var och en för sig. En kort med Vaski (han får bara gå i 10 minuter pga skadan i bröstmuskeln) och en lång med Klinga. Sen har matten tänkt ta ett tag i syrummet, kanske skapa nåt...eller inte, vi får se. Hela dagen, nåja, nästan hela, ligger framför henne tack var hundarna!

Zzzzzzzzzz.....

I kväll då hussen kommit hem har vi bokat plats i bädden..eh, jag menar soffan, för att se på "Stjärnorna på slottet". Dela en flaska gott vin - skall kolla om Morbergs röda finns på systemet, äta snacks för att sen somna i soffan runt 22.00-22.30. I morgon bitti har matten tänkt sova RIKTIGT djupt så hussen får ta den tidiga kiss och bajsturen. Fast det vet inte hussen om..tihi.

Energi

Vilken fart det blev på mig då jag kom hem! Ja, ni skulle inte tro era ögon. Knappt att jag själv gör det...Fick ju ingen plats på popspinningen så därför fick jag extratid till annat. ärligt talat behövde jag träningsvila idag. Är ganska sliten efter att ha tränat fyra da´r i sträck. Handlade i lugn och ro, och hämtade hundarna, sen hem och i bakningen. Gubben skall till Långberget och åka skidor i morgon så då tänkte jag överraska med en rejäl matsäck. Kom på ett bröd jag brukade göra då Dottern var liten. Helt enkelt en vanlig bröddeg som jag kavlade ut och lade på valfritt pålägg, rullade ihop, penslade och in i ugnen. Görlätt att ha med sig till matsäck. Idag gjorde jag en med skinka, ost och basilika och en med bara ost och basilika.

Sen har jag hunnit slänga ihop två lasagner(?) också!

Mot våren!!!

Nu är det på väg åt rätt håll igen! Måndag och en hel vecka att jobba. Det gillar jag, ordning och reda. Sen är det inte otäckt med ett avbrott då och då, som tex jullov eller semester...Men idag fick man ta till sin allra grövsta fantasi för att få till nån vårkänning. Regnigt och trist hela da´n. Men jag köpte mig lycklig, jah! Tog en promenad på lunch och spenderade drygt en hundring på strumpor, trosor och ett par vantar. Det räckte för att hålla mig på den positiva sidan av humöret...
Och så har jag varit och kört ett spinningpass. Och gud, så kul det var! Har inte kört nån spinning på flera veckor, så formen var osäker. Men en kanonbra intstruktör som hojtade åt oss att mjölksyra, det har minsann ingen nånsin dött av, fick igång min loja kropp så till den milda grad! Medryckande musik och så backar, mycket tunga backar. gjorde susen. Han delar första platsen med många av de andra instruktörerna på min favoritlista, vilka de är får de själva lista ut!
Nu känns benen riktigt mosiga och goa så resten av kvällen blir det TV-söffa!

Bulvärk, som Gubben säger...

En dag i huvudvärkens tecken. Kanske det var den som gjorde mig så knepig igår. Det har hänt förr att jag fått förnimmelser långt i förväg av en migränattack. Inte av den kalibern som igår dock. Nu hann jag ta medicin i tid så jag slapp ligga raklång i sängen hela da´n. men däremot gått omkring med en tryckande känsla på höger sida av huvudet. Min migränsida. Men som sagt, jag har varit uppe, gått ut med hundarna, plockat bort julgranen och de sista bortglömda julsakerna, som till exempel halmhjärtat på dörren. Hur många gånger har jag inte glömt att ta bort det, fast man stt det flera gånger om dan? Idag kom jag ihåg det!! Nja, nu kom jag på en sak till som jag glömt, hm. Julslangen på altanen, men den får sitta ett tag till, men kanske inte så länge som för nåt år sen. Då tog vi ner den vid midsommar!
Sen har jag tänt ljus på graven. Med armar och ben i behåll, som tur är. Det var så halt att jag helt handlöst åkte kana på vissa ställen. Vaski var med mig och jag var rädd att hans skada skulle slås upp om han fläkte isär benen igen. Som tur var gick det bra! Men några gruskorn på gångvägarna hade inte varit fel.
Kaminen har gått varm i stort sett hela dagen. Kände mig genomfrusen i morse, så det var bara att ladda en brasa. Gött ända in i märgen! Den fick slockna en stund under dagen, men då blev det genast kallt igen. Så nu får det brinna tills jag och mitt menageri lägger oss. Gubben, då undrar ni? Han är på sista älgjakten under helgen och kommer hem i morgon. Jag har skickat meddelande till alla älgar att hålla sig på nästa jaktdistrikt för där har de jagat klart.