Att bli äldre

Ända upp i 20-årsåldern var jag helt övertygad om att jag alltid skulle tycka samma om allting. Min åsikter och värderingar var skrivna i sten och ingen kunde övertyga mig om att tänka annorlunda. Mitt måtto var; Såhär är det och kommer alltid att vara! Punkt. Att träna sin kropp tex, var det bara idioter som gjorde, mässade jag och tände en cigarett. Äta nyttigt innebar en kokt special med räksallad och frukost fanns inte i mitt ordförråd ens. 

I 30-årsåldern hade jag blivit något klokare, och kunde tänka mig att omvärdera saker och ting, även om det tog en stund...Min hälsa var strålande eftersom jag nu hade blivit en sån där idiot som tränade och åt nyttigt. .Ja, så till den milda grad nyttig att det steg mig åt huvudet. Omdömet släpade efter nåt oerhört. Jag tränade flera gånger om da´n och tolererade inga onyttigheter i kosten. Predikade ofta och gärna för alla och envar om hur man skall träna och äta! Ja, herregud, vilken profet jag var! Suck, stackars min medmänniskor. Men så gav jag mig på nåt som fick mig ner på jorden igen. Jag började tävla i långdistanslöpning. Jag som alltid varit helt värdelös på att tävla, har alltid varit i alla avseenden, om det så bara varit att bryta arm, eller spela kula. Jag ger upp innan start, så att säga. Finns ingen tävlingsinstinkt i mig. Innan jag insåg att detta inte var nåt för mig hade jag hunnit springa ett flertal tävlingar på rekordusla tider, långt över mina träningstider. Men innan jag insåg min begränsning hade jag också dragit på mig en hoper med skador som jag får sota för än idag. 

Då jag fyllde 40 frågade många om jag hade fått nån 40-årkris än. På det svarade jag; nää, jag har ju inte hunnit ha 25-årskris ens, och faktiskt är det så att ålderskriser är jag inte lagd åt, det är väl med den som med tävlingsinstinkten, den är underutvecklad. Men vem vet, jag kanske får en sjujäkla kris då jag fyller 80!

Min hälsa var sådär under denna period, en envis värk i kroppen som jag haft i många år blev till slut så enveten att jag fick gå emot mina principer och börja äta värkmedicin. Ännu en åsiktsändring...

Nu, då jag är i 50-årsåldern har åldern på människor blivit fullständigt oväsentligt. Ibland vet jag knappt hur gammal jag är, ett ålderstecken, hm?  Jag umgås med människor i alla åldrar både i jobbet och på fritiden och det är berikande.

Så till dagens upptäckt! Mitt andra träningspass idag hade ett tema; ABBA-spinning. Då ABBA var populära så kan ni gissa min åsikt. Vilken jävla skitmusik! Skulle ALDRIG lyssna på sån skit!!! SÅ DET SÅ!! Men idag insåg jag deras storhet! Vilka andra svenska grupper eller artister håller fortfarande måttet? Nu är jag så gammal att jag utan att skämmas kan erkänna att ABBA är en guldskatt! Dessutom helt suverän träningsmusik! SÅ DET SÅ!!!

Dessutom har jag bättre kondition och styrka än jag hade som tvärsäker 15-20 åring...