Första spinningpasset sen skadan

Idag var dagen då jag provade att köra ett spinningpass för första gången sen min skada. Jag är ganska nöjd trots att det faktiskt gjorde ont, men att jag då höll igen och stretchade istället för som jag ofta har gjort tidigare; Kört på och trott att det går nog över...Nej, nu skall jag baske mig lyda sjukgymnastens råd(nåja, nästan) och inte köra på för fullt förrän skadan är helt läkt. Förra veckan provade jag core boll och det gick strålande, kände inget, men igår på  pilatesen fick jag rejält ont. Stretchade efteråt och då lugnade det sig. Så det är på väg åt rätt håll, men jag måste skynda långsamt.

Jag har ju redan i höstas efterlyst nån som kan avlasta mig på jobbet. Biblioteket har blivit sorgligt eftersatt och det känns inte bra. Idag blev jag bönhörd och dessutom av ett riktigt guldkorn! Jag var ju inte helt oförberedd för jag och rektorn intervjuade killen förra veckan men att han skulle vara så snabbtänkt och dessutom bra med ungarna var riktigt kul! Jag ser verkligen fram emot att få fortsätta ha honom som medarbetare. 

 

Mot våren

Sviiiisch, så var den helgen snart över! Tiden går så fruktansvärt fort så man hinner knappt blinka förrän en vecka gått. Men inte mig emot, då försvinner den attans snön desto fortare. Jag vill ha vår nu. Ja, jag vet att det är för tidigt än, men jag vill ändå! Fast lite tudelad är jag nog ändå...för då jag är ute med hundarna så är det ju faktiskt riktigt gött, och hundarna älskar ju snö så det vete tusan vad jag tycker egentligen, hm. Nej, förresten, så här är det, jag STÅR UT med vintern men ÄLSKAR våren och sommaren, jajamen! 

Söndagar gillar jag, man får lite andrum och kan pyssla med lite av varje utan stress. Idag har jag hunnit träna, baka matbröd, gått två hundpromenader, stickat på en tröja och facebookat, såklart. Sen går jag omkring och fnular på en sak. Fondväggen i vardagsrummet har ju varit tom eftersom mönstret är så speciellt. Vi har ju inte velat sätta upp nåt förrän vi kom på nåt som vi verkligen tycker passar. För nån månad sen kom vi på det, vi sätter upp tavellister! Sen hände ingenting...Vi glömde bort alltihop. Som vanligt då det gäller oss. Men så var vi en sväng till Rusta i ett helt annat ärende och där fanns det tavellister i alla de längder för en spottstyver! Men precis innan vi skulle slå till så började vi tveka, vilken längd skall vi ha? En lång och en kortare, eller två långa? Vi måste mäta, bestämde vi. Det blev alltså ingen affär. SÅ blev Gubben sjuk förra veckan. Jag for som en skottspole och gjorde ärenden på stan under förra lördagen. DÅ kom jag på; Nu köper jag listerna! Sagt och gjort, två lister 1.20 långa inhandlades och ställdes i ett hörn i vardagsrummet. Där har de stått. Tills igår. Nu sitter de uppe och väntar på att fyllas av våra porträtt på barn och barnbarn. Men först måste det bytas till snygga ramar och passpartouter. Och det är det jag går omkring och fnular på. Skall jag ha olika färger på ramarna, färger som harmonierar med väggen eller skall jag ha samma färg på alla? Och i så fall vilken färg? Det kanske blir för sterilt med en och samma färg? 

Igår skulle jag och Gubben varit på KMTI och kört spinning för Barncancerfondens räkning. Av detta blev intet för nån av oss. Gubben var ju jättesjuk hela förra veckan så honom avbokade jag tidigt. Men jag hade räknat med att min vad skulle vara okej. Jodå, den var väl okej, däremot fick jag migrän natten till lördag och fick därför boka av mitt pass också. Skit, vilken besvikelse! 

Men idag hade jag tur och fick en plats på pilatespasset trots reservplats igår. Hade inte samma tur med spinningen, och det var tur, för min vad höll inte för pilatesen. Jag har slarvat med stretchen i veckan och det straffade sig, tror jag. Nu får jag skärpa mig! I morgon skall jag prova att köra spinning för Jeff. Hans pass tror jag blir perfekt, inga intervaller eller ruscher. Gör det ont i vaden så får jag tantcykla resten av passet. 

Jag och gullegrisen Vaski har tagit några prommisar idag. Han får ju egentligen inte gå mer än 10 minuter enligt vettens order, men herregud, det är ju rena djurplågeriet att inte låta en hund få nån motion! Solstaden har inte kunnat få ordning på skadan på ett halvår så nu har vi fått nog! Jag tog det dock väldigt lugnt med honom, han har väl aldrig fått nosa så mycket som idag. 

Nej, nu är det dags att lägga huvudet på kudden och fortsätta den utmärkta läsningen "Torka aldrig tårar utan handskar". Ett mycket bättre bokval än den mediokra "Gideons ring" som jag plågade mig igenom förra veckan. 

Receptet?? Som vanligt var det i mitt hövve, sen försvann
det...

 

En lappis med korta ben...Nej men en lappis i sitt rätta
element, SNÖÖÖÖÖ!!!!

Då är frågan; Olika färger på ramarna eller inte?

"Du å ja, Alfred" Våra bästisar, Klinga och Syrran

Stor besvikelse

Tänk vilken besvikelse jag känner efter att ha läst ut den senaste boken i Hammarbyserien. I och för sig så har ju kvalitén varit skiftande rakt igenom serien men så fantasilös och obehaglig som den sista boken "Gideons ring" har ingen av de tidigare böckerna varit! DÅ fantasin tryter tar hon till allt som står i hennes makt av äckel och rysligheter såsom pedofili, våldtäkter, barn som försvinner, neuropsykiatriska funktionshinder(det är ju populärt) förståndshandikapp, m m för att skyla över den fattiga handlingen. Under läsningen blev jag titt som tätt förbannad av alla grova övertramp då det gäller framför allt hur personer med funktionshinder uppfattas och beskrivs. Herregud, är inte världen tillräckligt besvärlig för dessa människor utan att de skall behöva bli beskrivna som om de var robotar!

Sjukt sjuk, sa Gubben

Här har inte hänt nåt intressant sen mitt förra inlägg. Gubben är fortfarande jättesjuk, febern hoppar upp och ner, ena stunden är han hyfsat sval för att i nästa stund vara kokhet så svetten dryper om honom. Huvudvärken är mördande och dessutom får han magvärk då han försöker äta det minsta. Jag har aldrig sett honom så sjuk! Idag ringde han rådgivningen för att försöka få komma till doktorn, vi är ju oroliga båda två, då han har feber och dessutom en sån elak huvudvärk så länge som 5 da´r. Men den hjälpen han fick från Rådgivningen har jag redan gett honom. Vila, drick mycket och ta febernedsättande medicin, löd rådet...Det vet väl varenda vuxen människa att man skall göra! Ja ja, han springer inte iväg i första taget i alla fall. Jag känner att jag inte är helt fel ute om jag bokar av honom från spinningpasset för Barncancerfonden på lördag...

Och eftersom vi normalt är två som tar hand om hus och hem så känns det då en av oss faller ifrån. Och såklart måste det snöa!!!!! Jag har gått upp tidigare för varje dag, men likväl kommer jag försent till jobbet. Startar dagen med det viktigaste av allt; sätter in linserna! På med kläderna fort som attan för tre hundar skall rastas, det är bråttom, och jag kan inte ta alla på en gång utan går två rundor, först med Vaskiböbb, sen Klinga och Lummi. Väl inne, måste alla hundarna torkas av innan de får gå in i huset, sen skall alla fem djuren ha mat, kattlådan skall rensas, kaffetbryggar´n skall sättas igång, datorn skall på så jag kan läsa tidningen, försöker hinna fixa håret så jag kan visa mig offentligt, kanske, om klockan tillåter - få i mig lite frukost - om inte får jag slänga i mig nåt på jobbet...om jag hinner...Kollar klockan, inser att jag inte hinner läsa tidningen så jag stänger av datorn, borstar tänderna, slänger på mig ytterkläderna, Går ut och skottar bort den värsta snön, hämtar hundarna och kopplen. Då jag fått in dem i bilen och jag satt mig i bilen inser jag att jag glömt Vaskis matlåda(händer nästan varje morgon), så jag får gå in igen och sen ut och iväg!!! Först med Klinga till svärföräldrarna, sen Vaski och Lummi till dagis, klockan rusar och bara slöisar på vägen. Ofta flera vägskrapor och traktorer under under morgonrusningen. Inga snälla ord sägs i min bil på morgonen, tur att jag är ensam.
Så idag blev jag så oerhört glad då det var skottat då jag kom hem. Och Gubbens bil var avsopad dessutom. Min snälle svärfar hade skottat så fint att jag inte fattar vart han gjort av snön! Inga jättehögar nånstans. Jag skall gå i skottarskola hos honom, tror jag!

Influensa, ogillas!

Min Gubbe är sjuk...på riktigt! Han har legat i fosterställning sen i lördags. Huvudet har sprängvärkt och så har han frusit så han skakat under flera filtar. Så blev han lite bättre i går kväll, fick i sig lite mat. Men under kvällen började han frysa igen och i natt funderade jag på om jag skulle ringa ambulans! Han var kokhet och man kunde nästan höra hans pulsslag. I morse var sängen sjöblöt av svett så det var bara att riva ur alla sängkläder och köra en tvättmaskin innan jobbet. Han gick upp en sväng men så sa han; Fan, så ont i magen jag har! Sen dess har han legat med illamående också. Ibland vore hälften nog...Jag undrar om det snart är min tur. Hoppas inte, faktiskt!
Men min vad är jättebra efter alla hundpromenader i helgen. Har knappt gjort nåt annat än promenerat. Vädret var ju så fantastiskt vackert så det var en ren fröjd att vara ute i flera timmar.
Och i morgon har jag tänkt gå på core boll, fast det är en hemlis! Sjukgymnasten sa ju att jag kunde börja träna om tre veckor, men det gällde ju konditionspass...tror jag...eller är jag alldeles säker på faktiskt, då jag tänker efter....eller inte. I vilket fall som helst så skall jag vara JÄTTEFÖRSIKTIG för jag vill ju såklart inte dra upp skadan.