Sjukt sjuk, sa Gubben

Här har inte hänt nåt intressant sen mitt förra inlägg. Gubben är fortfarande jättesjuk, febern hoppar upp och ner, ena stunden är han hyfsat sval för att i nästa stund vara kokhet så svetten dryper om honom. Huvudvärken är mördande och dessutom får han magvärk då han försöker äta det minsta. Jag har aldrig sett honom så sjuk! Idag ringde han rådgivningen för att försöka få komma till doktorn, vi är ju oroliga båda två, då han har feber och dessutom en sån elak huvudvärk så länge som 5 da´r. Men den hjälpen han fick från Rådgivningen har jag redan gett honom. Vila, drick mycket och ta febernedsättande medicin, löd rådet...Det vet väl varenda vuxen människa att man skall göra! Ja ja, han springer inte iväg i första taget i alla fall. Jag känner att jag inte är helt fel ute om jag bokar av honom från spinningpasset för Barncancerfonden på lördag...

Och eftersom vi normalt är två som tar hand om hus och hem så känns det då en av oss faller ifrån. Och såklart måste det snöa!!!!! Jag har gått upp tidigare för varje dag, men likväl kommer jag försent till jobbet. Startar dagen med det viktigaste av allt; sätter in linserna! På med kläderna fort som attan för tre hundar skall rastas, det är bråttom, och jag kan inte ta alla på en gång utan går två rundor, först med Vaskiböbb, sen Klinga och Lummi. Väl inne, måste alla hundarna torkas av innan de får gå in i huset, sen skall alla fem djuren ha mat, kattlådan skall rensas, kaffetbryggar´n skall sättas igång, datorn skall på så jag kan läsa tidningen, försöker hinna fixa håret så jag kan visa mig offentligt, kanske, om klockan tillåter - få i mig lite frukost - om inte får jag slänga i mig nåt på jobbet...om jag hinner...Kollar klockan, inser att jag inte hinner läsa tidningen så jag stänger av datorn, borstar tänderna, slänger på mig ytterkläderna, Går ut och skottar bort den värsta snön, hämtar hundarna och kopplen. Då jag fått in dem i bilen och jag satt mig i bilen inser jag att jag glömt Vaskis matlåda(händer nästan varje morgon), så jag får gå in igen och sen ut och iväg!!! Först med Klinga till svärföräldrarna, sen Vaski och Lummi till dagis, klockan rusar och bara slöisar på vägen. Ofta flera vägskrapor och traktorer under under morgonrusningen. Inga snälla ord sägs i min bil på morgonen, tur att jag är ensam.
Så idag blev jag så oerhört glad då det var skottat då jag kom hem. Och Gubbens bil var avsopad dessutom. Min snälle svärfar hade skottat så fint att jag inte fattar vart han gjort av snön! Inga jättehögar nånstans. Jag skall gå i skottarskola hos honom, tror jag!