Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

torsdag 11 april 2013

Livet före och efter

Livet före var väl okej, helt klart, men ändå inte helt perfekt. Nu är det som om jag går på moln, eller inte moln egentligen, utan snarare att jag står stadigt på jorden. Ja, ni förstår, så härligt! VA! Förstår ni inte? Men, GUUUD, jag har ju inte förklarat ordentligt, förlååååt! Mina nya fabulous skor och jag är ju like peas and carrots! Igår var det premiär. Coreboll 45 minuter, Rosita körde. Rosita är en luring. Hon är så lugn och pedagogisk, verkar aldrig bli trött, passet börjar så sakteliga och man tänker; Idag blir det lugna gatan, behöver inte ta ut mig så värst. HA HA HA, säger jag bara. Så inser man att hon lurat skiten av en, vet inte hur hon gör, vet faktiskt inte NÅN som vet det, vi har pratat om det i omklädningsrummet, på jobbet, på stan( nä, nu tog jag kanske i lite...) och ingen fattar hur hon gööör för att man skall bli så trött, fast man inte vet om det förrän det är försent, om man så säger, ehhh. Jävlar, vilket proffs hon är, alltså!
Ja ,så var det dags för nästa pass: Cardio moves, ja jävlar igen, alltså! Karin is da shit! SÅ JÄVLA KUL! Och jag är 55 år....Fel på mig? Karin är ju en av de mest positiva personer jag känner, fast hon MÅSTE ju ha pinsamt VANLIGT skittråkigt ibland också, eller är hon perfekt, PÅ RIKTIGT? Jag kom på mig med att le fånigt hela passet. Skorna höll måttet IGEN! Inte en söm som skavde EN ENDA GÅNG! Har jag tur eller har jag tur? En massa kalorier försvann i passet i alla fall. Min väg ner mot 58 är snart gjord. Ja, ni kanske undrar varför jag vill väga 58 kg. Tja, därför att jag skall ha "moffamarginal" upp till 60. Jag mår perfa just nu då jag väger 60.5, men då måste jag hela tiden ha koll, och det vill jag inte. Jag vill inte behöva tänka hela tiden på att inte äta hit eller dit för mycket eller så. Som gammal "ätstörare" så har man väl lärt sig lite under åren....Att inte väga sig till exempel. Det gick bra i sisådär 20 år. Nu måste jag ha en strategi för att inte falla i min gamla fälla...att inte äta alls. Ja ni undrar säkert vilken människa jag är, egentligen? Men ingen fara, jag har inte tänkt väga 50 kilo igen. Det ser så dumt ut då huden hänger. Det gör den förresten redan, men jag har tänkt fylla ut med muskler. Dret att ha Ehler danlos syndrom, men nu är det så och då får man gilla läget. Min träning är min livlina och alla som hjälper mig med att fokusera på den är mina Moder Theresa änglar!
Idag körde vi powerstep, mina pjucks och jag. Världens bästisar är vi! Och så Frida, såklart! Frida is da shit, också, tillsammans med de andra. Frida är också min "byggarfavorit". Hon kan som ingen annan fixa och dona i och utanför sitt hus. Lägga plattor runt huset, bygga altan, hämta ett lass med grus och BACKA med SLÄP!. Som inte det var nog, hon skruvar ihop möblerna också!
Det går inte att rangordna nån för alla är bra på olika sätt. Kan man ha det bättre?
Idag kändes det lite motigt i benen efter gårdagens genomkörning. Men jag och mina pjucks tyckte att; Va faan, såklart vi skall vara med! Man kan ju inte bara banga ur, eller? NÄ, just dé! Jag känner att vi kommer att vara ett bra team ett bra tag framöver, jag och pjucksen. Om ett tag skall jag nog skaffa ett par kompispjucks för utevistelse. Kanske ett par neongröna...
Nu känner jag att jag glömt en annan av mina favoriter, Johanna, skit också, bara hon inte blir ledsen...KMTI:s alldeles egna väckelsepredikant! Då man går på hennes intervallspass så kanske man tror att det bara är ett...intervallspass, men då bedrar man sig, eller så är man helt utan humor eller fantasi. Jag får alltid en vision av en väckelsepredikant. Hon börjar passet lite milt med att man skall lyssna på kroppen, men allt eftersom så kommer den RIKTIGA Johanna fram! Äääääää niiii määäää, ljuder efter en stund och då jävlar gäller att vara just...MÄÄÄ!! Praise the lord!!! Halleluja!!!! Ingen i hela världen kan komma undan, jag lovar! Vi sliter lydig livet ur oss för Johanna -The saint, som vill frälsa oss från den onda "behaglighetsvärlden" och tänk, hon lyckas varje gång! Hon ÄR en frälsare! Ett minus är väl att jag får lämna mina nya snygga pjucks hemma den dagen. Men de måste ju också vila nån gång...
Men GUUUD, glömde jag Petra, men jag är ju inte skapt på rätt sätt! Petra kan ju får fart på en gråsten om hon bestämmer sig för det. Hon härskar ju i alla salarna, hon har zumba, spinning, pilates, men poppar gärna upp i andra pass också. Ett pass som lätt blir ett djävulspass är powerstep med henne som instruktör. Från hennes pass går man lätt illamående med ett nöjt leende på läpparna! Sen har hon ju värsta bästa musiken ( utom P. Gessle, enligt mig) men annars helt i min smak.
Ärligt talat, jag glömmer ju några hela tiden, så därför får ALLA instruktörer som jag inte nämnt, inte bli ledsna för ni är bra HELA BUNTEN faktiskt, fast jag kanske inte besöker just ERA pass så ofta och därför inte inte nämner er för den sakens skull. Ni är bäst!

Mina kompisar

söndag 7 april 2013

Snön som INTE kom...

Men vart tog det förmodade snöovädret vägen? Här hade jag förberett mig genom att börja ladda svårmod och så vaknar man till solsken...Hur skall det ha det egentligen? Nu får jag ladda lycka och välbefinnande igen. Nåja, det tar ju inte emot så värst mycket.
Skall köra snabelodjuret på övervåningen en sväng nu på förmiddagen, sen bär det iväg på spinning. Det var ett tag sen spinning stod på schemat. Har kört mest golvpass på sistone. Det har kommit så många nya pass på träningsmeckat och man vill ju prova allt, så spinningen har fått stå tillbaka. Jag får nog göra ett träningsschema, som förr i tiden då jag löptränade. Då var det ordning och reda med mig. Nu kör jag vild and crazy-stilen...
Men idag och i morgon blir det spinning i alla fall. I morgon är det intervallspinning som gäller. Då jag inte längre kan springa som förr i tiden så är det den ultimata konditionshöjaren. Och kul! Självplågaren i mig får sitt lystmäte i intervaller. Har alltid älskat denna träningsform, även då jag sprang som mest.
Ett dilemma är ju att jag också vill prova mina nya skitsnygga träningsskor så snart som möjligt! Vill INTE springa ute med dem, gud förbjude, de kan ju bli smutsiga! Det blir tufft att vänta ända till tisdag innan premiären....


Snyggskorna, och de är sköna OCKSÅ!

I eftermiddag skall vi ta med hundarna till skogen för en välbehövlig motionsrunda för dem. Nån timme i skogen gör dem gott. Ja, husse och matte också förstås!



Förra helgen såg det ut så här. Nu tror jag att den mesta av snön smält bort

För nån dag sen föll jag för en frestelse. Jag kunde helt enkelt inte stå emot! Min väg blockerades av en stor betongvägg som inte gick att komma igenom OM INTE jag köpte det neonillgröna garnet som låg i en korg där!
Att jag inte vet vad jag skall sticka av det är ett mindre problem.
Sååååå läckert!
Ett större är att jag först måste stick färdigt ärmarna till Gubbens tröja, suck...



Ärmar ÄR ju inte roligt att sticka. Inte ens om man gör
båda samtidigt.





lördag 6 april 2013

Hej igen!

Men hörrni, nu kommer det ett nytt inlägg från mig! HAR JAG INGET ANNAT FÖR MIG? Nja, faktiskt inte. Gubben tittar på då vuxna karlar åker omkring på skridskor med en klubba i handen, jagandes en liten svart gummitrissa, och trots klubban så trillar de HELA tiden. Rätt som det är skriker han så alla husdjuren blir vettskrämda och springer åt alla håll. Det betyder för det mesta att det gått hans väg, dvs att hemmalaget har fått in gummitrissan i rätt nätkasse. Ja, ja, men jag låter honom ligga där i soffan och hetsa upp sig, det får han, för det gör ju att jag kan sitta och blogga i lugn och ro...
Det jag vill informera om just nu är att jag än en gång ändrat mina inställningar. Jag har ju för en tid sen spärrat för anonyma kommentarer efter att det blev obehagligt. Eftersom jag inte är den mest tekniska människan på jorden tar det en stund innan jag finner hur jag skall göra för att förhindra såna obehagligheter. Nu har jag funnit lösningen! Vassegoa att kommentera! Det är kul då man får respons på sina tankar ibland.

När Lummi träffade fostermatten

Idag fick så Lummi äntligen träffa sin första fostermatte T! Åh, så härligt att se! Hela hunden var som ett enda solsken. Och kompisvovven i grannlägenheten var där och blev tokglad han också. Lummi rusade in i lägenheten precis som hon inte varit därifrån mer än en sekund och letade direkt upp stället där hennes lekis brukade vara! T och jag fick en lång och givande pratstund medan Lummi låg och vilade efter att ha busat en stund med lekisen. 
Nån träning har det inte blivit idag heller. Igår hoppade jag ju över träningen pga sega ben. Idag hann jag faktiskt inte då jag prioriterade mitt besök i Kil. Har gått tre snabba hundpromenader istället. Gött det med. I morgon blir det spinning i alla fall. Petra kör och det vill jag absolut inte missa. Hon har så jäkla bra pass. 
Annars har det inte blivit så mycket gjort idag. Färgat håret har jag hunnit i alla fall. Alltid nåt. Är ju inte så mycket för flärd, men lite ny hårfärg och ibland snyggt nagellack kan jag tänka mig. Då naglarna har växt ut vill säga...De är ju ett sorgligt kapitel. Under vintern rasar hela kroppen på mig, känns det som. Hela jag är en sprakande torr skinnhög! Det kvittar hur mycket jag smörjer mig så hjälper det inte. Naglarna skivar sig och går av HELA tiden! Nu har jag köpt nåt dundermedel som man skall måla på två dar, ta bort och måla på nytt i två dar. Få se om det hjälper...Hoppas kan man ju alltid. 

En bra dag

Nu skall det inte bli nåt grinigt inlägg! Nää, för igår var jag ledig och hade en härlig dag. Klinga och Lummi fick byta plats på dagis eftersom jag tänkte besöka första fostermatten Thirre, som Lummi hade. Dessutom skulle jag hämta linan som blivit kvar där. Bästa hunddagiset i världen - Tassarna,  lät mig byta hund utan problem. Tyvärr så var inte Thirre hemma då jag ringde men jag kunde hämta linan i alla fall, sa hon. Sagt och gjort. Så passade jag på att ta en promme med Lummi, och tänk, hunden ledde mig genom Kil! Jag tänkte direkt; Hon känner faan igen sig! Så började hon dra åt ett speciellt håll (hon brukar inte dra) och då såg jag att vi var på väg till Thirres adress, och då vi närmade oss blev Lummi som stollig! Hon ylade och skällde som en toka och ville till trappan! Åhh, så synd att hon inte fick träffa sin fostermatte. Jag fick tårar i ögonen, faktiskt. Har blivit riktigt gråtmild på gamla da´r...
På hemvägen tog jag en tur till godisfabriken i Skåre. Egentligen bojkottar jag den, men jag gjorde ett undantag just för stunden, eftersom två små killar behövde få lite godis. Jag skulle nämligen besöka Anna och och småttingarna Melvin och Neo. Tog också en tur till ICA för att ta ut lite kontanter och där hade de nybakt foccaccia mitt framför näsan på mig! Var tvungen att köpa, helt enkelt! Åsså glass till lille Neo, som var febrig.
Hade en trevlig stund hos Anna(när hade jag senast tid att sitta ner nån längre stund?) och killarna. Melvin visade stolt upp sina kalsonger med Musse Pigg på OCH att han inte hade blöja var ju en riktig hit! Stora killen! Neo, som vanligtvis är en glad liten skit, var så febrig att han bara satt och hängde i mammas knä. Stackar´n! Och Lummi skötte sig perfekt. Det trodde jag inte, men hon var inte ett dugg stressad av att komma till ett nytt ställe. Nä, hon letade smulor under bordet precis som vanligt. Ingen skillnad från hemma, alltså. Jo, kanske att bordet på detta ställe var genomskinligt så man kunde se direkt då nåt trillade...

Bästa platsen...

Melvin instruerade mig i hur man går i och ur vagnen.
Inte klokt vad han kan, Stora killen!



Men till slut var jag tvungen att åka och hämta de två andra monstren på dagis. Ja, sen blev det städning och tvätt såklart, men det gjorde faktiskt inte nåt efter en sån bra dag. Sen middag; sötpotatis och egenmarinerad fläskkarré till Gubben och lax till mig, sallad på rödlök och bebisspenat, fast det sa jag inte till Gubben, han tycker spenat är äckligt, hm, men det man inte vet, har man inte ont av. Han åt med god aptit!
Sen blev det TV-soffan och till bådas överraskning Let´s Dance! Eh, och vi tyckte faktiskt det var riktigt underhållande. Ja, det vill säga, själva dansen, för som vanligt då det skall röstas och det blir en längre paus...så somnar vi. Så också denna gång! Zzzzzzzzzzzzzz Så vem som åkte ut vet vi inte än, men det står väl  i Aftonbladet, har bara inte hunnit kolla det än.
Men sammantaget, en riktigt görbra dag hade jag igår!!