Grattis Mammas bebis, 33 år idag!

För 33 år se´n upplevde jag för första och enda gången(hittills) hur det var att ligga på sjukhus, utan att vara sjuk dessutom. Som 22-årig nybliven mamma kändes det helt overkligt! En liten tjej, inte så liten förresten, 3556 g tung och 52 cm lång OCH dessutom med en blond kalufs kom hon till världen efter en anings övertalning...dvs med värkframkallande dropp på morsan.  Ja morsan ja, hon gick upp 25 kilo och upplevde sig inte som nån skönhet direkt, då hon vaggade omkring svullen som en michelingubbe den sista halvan av graviditeten, som dessutom blev förlängd av en stönig onge som inte ville ut! Mammi gick tre veckor över tiden. Såg inte fötterna på tre månader. Ja jädrar! Så overkligt det kändes med en bebis i magen! Och sen då hon kom ut! Ännu mer overkligt!
Tiden på BB var en mardröm och jag bara LÄNGTADE att få komma hem med min bebbe. På min avdelning låg det bara omföderskor som dessutom var de mest präktiga och fullkomligaste mammor ever! En av dem skulle aldrig någonsin tillåta Smurfarna att smutsa ner sin bebis språkutveckling. En annan kallade sin gubbe för "ÄÄÄÄÄLSKLING" samtidigt som hon ständigt talade om för honom vilka fel han gjorde. -Men ÄÄÄÄÄLSKLING, hur har du tagit på kläderna på lillen? Men ÄÄÄÄÄLSKLING, såhär kan man inte göra, förstår du, gör såhär som jag visar dig nu, bla bla bla... inför oss andra som önskade att han täppte till truten på kärringen. Dessutom var det strejk och lockout så att se på TV var inte möjligt. Detta var ju gubevars innan facebook och bloggarnas tid. Inga mobiler eller datorer fanns. Men herregud, vad GJORDE man egentligen? Nja, jag försökte umgås med min lilla tjej, då jag fick för barnsköterskorna. De bestämde över barnen i barnsalen.
Gud, så underbart det var att komma hem! Att kunna lyssna på skivor på stereon var dåtidens spotify.
Åsså ha en liten bebis som åt och sov för det mesta. Och där emellan jollrade och var en solstråle. Jag fördrev tiden med att äta jag!  De där graviditetskilona följde mig som en trogen hund ett antal år. Men tänker ni, varför skriver jag det här NU? Men alltså, det är precis 33 år sen. Hon fyller 33 år IDAG!

Enda gången nappen satt kvar så länge att man hann ta
en bild...Tummen was da shit

Nybadad och nöjd, färdig för natti

Illmariga leendet

Jisses, det här är mitt favoritkort!
Så näpet att man grinar!

Hårfärgerna kom och gick under tonåren...

Här är bildbevis på att jag har blivit äldre...

Lite spexbilder inför partaj

Och som ni vet så har jag fått bort de där fulkilona om ni har följt min blogg en aningens bara.

Rabatter, mer eller mindre...

Det är vid den här tiden som jag slås av tanken att jag kanske skall lägga ner några rabatter. Har städat tre rabatter och dessutom den stora blomlådan med liljor och vildvin i, jättekrukan med en buskros och funkia, och lite annat smått och gott. Det märks inte...Det ser lika skräpigt ut ändå eftersom det stora flertalet är ostädade än. Jag har ju haft tokdille på att anlägga rabatter under många år och vid den här tiden på våren får jag bekänna färg. En rabatt skall i alla fall bort har jag bestämt. Den under köksfönstret med dagliljor och brudslöja och lite annat krafs. Där skall det läggas plattor. En liten berså till mammi och pappi skall anläggas där. Tänk så praktiskt att bara öppna fönstret och hiva ut och in lite fika. Några krukor med blommor skall dock få stå under fönstret. Sen skall det bli ett nytt staket runt tomten, det vi har nu är för glest. Varenda boll slinker igenom. En grind skall det också bli. Inte för den hundrädda ungarnas skull, utan för att de barnrädda hundarna skall få vara i fred.
Sen skall väl egentligen den trekantiga, skitstora rabatten framför altanen grävas om. Vi planerar att riva hela altanen och bygga en ny, men orkar vi i år? I så fall behöver jag ju inte gräva om rabatten...
Det finns lite att göra...

Tänk då detta vissnat ner...Jag låter det ligga kvar som
skydd under vintern.

Här ligger det numera grus. En trampstig av cementplattor skall
det bli och längst bort skall vår berså ligga. 

Tänk att det var så mycket lättare att köra två träningspass än att städa trädgården. Pilates först och spinning sen. Gôtt! Kände mig lite slö efter pilatesen och var lite rädd att jag skulle få tvinga mig igenom spinningen, men bara Petra drog igång musiken och hojtade åt oss att köra på...då körde jag på. Ja, hon sa ju det! Sen blev det tre raska hundprommisar av bara farten då jag kom hem! Kvalitetstid med varje hund, var och en för sig.

Men nu är det väl vår, eller?

Nu så är det gjort. Ja, att skola om plantorna, alltså! Jädrar, så många basilikaplantor det blir...om de tar sig, vill säga. Chili blev det också, inte riktigt så mycket men så det räcker både till mig och andra. Jag brukar tycka det är kul att ge bort en planta då och då. En enda planta timjan blev det, hoppas den tar sig för jag gillar verkligen timjansmaken. Tomatplantor blir det både till Vaski och mig. I år tror jag vi kan frossa, Vaskiböbben och jag.
Igår var jag låg till sinnet efter en tung vecka. Men tänk vad en nypa solsken kan göra. Gubben for iväg tidigt i morse för att hämta en stor, jädrigt stor lastbil med flak(manligt så det förslår) för den stora balunscykeltävlingen nästa helg; Hammarö tredagars! Som vanligt vaknade jag före hela flocken Ahlborg-Lindeberg vid 5-tiden i morse. Varför skall man nödvändigtvis vakna så tidigt då man är ledig och kan sova längre än vanligt? Tankarna började snurra; har Gubben ställt alarmet och om han har ställt alarmet, har han ställt det på rätt tid? Under tiden jag låg där och funderade märkte lilla kissen Syrran att matte inte var avslappnad utan tog då tillfället i akt att få sig en gosestund genom att bita matte i näsan, kinden, hakan och till slut i läppen. Funderade på att putta på Gubben och fråga om han ställt alarmet men avstod eftersom det skulle varit dumt att väcka honom om han hade det, för då blev ju hans sömn avbruten....
Jag fick äran att rasta tre(3) hundar i morse. Då var frågan; skall jag rasta ALLA samtidigt eller skall jag ta dem en och en eller två och en? Och vilka skall jag då passa ihop? Hm....Jag tog alla! Inte världens bästa lösning men det funkade hyfsat ändå med 2/3 bajshögar.Båda hundarna satt sig med rumporna mot varann och klämde. Matte sparade därmed en bajspåse. Klinga-the Princess vägrar bajsa i annans närvaro och avstod därmed.
En långprommis med alla vovvar har det blivit i eftermiddag. Gubben fick vila efter den lilla åkturen från Tidaholm till Karlstad och sen blev det en vovveprommis på Hammarsudde. Ja, jädra så glada vovvarna var! Som vanligt mötte vi en muppig hundägare med noll koll på hur man gör vid hundmöten. Den här kärringen+pudel fick sig en tankeställare av Gubben. Då vi såg att hon kom lallandes med sin Pudel, såklart med flexikoppel, så gick vi åt sidan från den smala grusvägen och satte våra hundar. Då kärringen var jämsides med oss STANNADE hon eftersom hennes lilla, lilla hund gjorde det! Hon frågade Gubben, som stod närmast vägen; Får de hälsa? Nää, det tycker jag inte, sa Gubben och jag fyllde i med; Nääää! Fan, så knäppa människor det finns! Hon borde ju ha fattat att vi inte stod en bit ifrån vägen med hundarna sittande på kommando utan orsak. Våra hundar skall inte hälsa på andra! Finns ingen anledning, liksom. Men annars var det en härlig dag!
Grilla blev det ju inget av med eftersom gasolen pyst ut och grillkolen har blivit fuktiga men so what, inget att hänga upp sig på. Vi sparar det till längre fram. Har bokat pilates och spinning i möra. Min favvis Petra kör. Ha en attans jädra go lördag på er kära vänner!

Hela fönsterbrädan full i krukor. Var skall nu Syrran sitta och
spela persienn?

Let´s Dance...zzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzzz

Undrar hur många vuxna i Sverige som tillbringar fredagskvällen sovandes i TV-soffan? Jag och Gubben hade bestämt att se Let´s Dance igår. Inget vi brukar göra men just igår var en av instruktörerna från mitt träningsmecka med och det ville vi inte missa. Bänkade oss med mattallrik och vinglas precis i tid för att se, hm...hon curlingkvinnan ni vet, bli vallad runt på dansgolvet av en hårt kämpande proffsdansare. Ja, sen kom de en efter en, mer eller mindre kända personer, för att avlägga dansprov. Gubben och jag väntade...och väntade. Det blev reklampauser och så ett, tu tre....vaknade vi 01.30 i natt. Nu har jag sett klippet på datorn istället.
I kväll är det TV-fri kväll har vi bestämt. Vi skall nämligen inviga grillen!

Soligt och fint väder på Hammeröa idag. Det betyder att det blir en tur till återvinningscentralen. Tänk att skräphögen till återvinningen är lika stor varje år! Men hallå, det borde ju bli tomt nån gång eftersom vi inte köpt nåt speciellt att fylla ut med...eller har vi?
En långprommis med vovvisarna blir det också, som vanligt. Matte får luft och ljus samtidigt, välbehövligt som attan. Kratta tomten....får vänta ett tag till. Men plantorna som skulle ha omskolats av mig i veckan, men inte blev det, skall bli det idag - ni är mina vittnen nu, annars lär det inte bli varken chili eller tomater.

Ingen gymträning idag. Igår fick jag ingen plats och lördagar vill jag alltid vara träningsfri.

Kan bara bli bättre...

Har haft en för jävlig vecka. Men det är nog inget mot vad min chef har haft! Det har ju såklart haft inverkan på hela personalen. Men ibland undrar man om djävulen styr över oss! Och det säger jag som inte ens tror på varken gud eller djävul...Men veckans avslutning kunde inte blivit värre än den blev, tror jag. Tidningsrubriker, en hätsk attack på vår rektor, och många frågor som har hängt i luften hela dagen. Man har tydligt känt att personalen - tillika mina goa arbetskamrater, har delats upp i olika små grupperingar, viskat med varann, säkert funderat på vilken "sida" man står på. Usch, jag hatar sånt här! Hela min kropp är i uppror. Men ni som inte vet vad som hänt får faktiskt leva i ovisshet. Min tystnadsplikt sträcker sig långt bort om rimlighetens gräns. Det är gött. Jag berättar aldrig nåt för min Gubbe om intermezzon på jobbet. Jo, kanske att något hänt, men aldrig namn eller situationer som är avslöjande. Nu låter jag som Präktfia men det är ett sätt att överleva. Man har ett liv utanför jobbet. Det har jag ofta sagt till min Gubbe som ibland har svårt med detta. Men visst, man skall ju såklart ge varann en bild hur det är på jobbet, men då skall man nog inte jobba på en skola, som jag.

Idag har varit en ovanlig dag i den bemärkelsen att jag fick ta med jobbet hem. Det gör jag aldrig annars.

Jag är med i en grupp på facebook som vänder sig till oss som har anknytning till samma uppfödare av lapphundar, Vallarjäntans kennel. Igår såg jag en avisering därifrån och kollade. En tjej undrade om man hade tips på hur man får sin hanhund att sluta revirkissa i hennes säng. Jag har ju en kastrerad hane så detta har jag aldrig varit med om, men heller inte hört om såna problem från hundägare med okastrerade hanar. Döm om min förvåning då jag såg denna kommentaren:

 Eyla var helt inskolad på att sova i mitt rum, men numera så sover hon kopplad vid sin säng i vardagsrummet med en vattenskål bredvid sig på nätterna. Det går jättebra! Lite gnäll var det de första nätterna, men sen vande hon sig. Jag måste ha dörren öppen så att jag hör om sonen vaknar, och jag blir väckt om hon kommer in i sovrummet och vankar omkring och försöker hoppa upp i sängen. Det är så skönt att hon numera vet att sovrummet är off limit så att jag slipper ha sängen full i sand och hundhår!

Jag mår fysiskt illa av såna människor! Att BINDA sin hund inomhus är dessutom förbjudet enligt lag! Har människan inget hjärta över huvud taget? Kan hon inte tänka sig vilken vanmakt hunden känner? Att från början få göra en sak och sen bli förhindrad genom att bli bunden är ju över allt förnuft. Vem kan stå ut med nåt sånt utom en hund? Såklart den vänjer sig, vad har den för val? Herrejävlar, så arg jag blir, och ledsen för hundens skull, som dessutom är vår Klingas mamma. Ägaren är dessutom uppfödare!!!!!! Och ger tips till en okunnig hundägare....Jag lägger mig  ner och dööör snart! Fast det hjälper ju inte hunden, förstås....INNAN man skaffar ett husdjur så får man tänka till MÅNGA gånger. Och om man är pedant eller inte gillar att städa men ändå inte gillar lite skit i hörnen, då skall man avstå från djur. Jag har vänner där nån i familjen har allergi, därför får inte vovven vara i soffor och sängar. Men för den skull har de inte BUNDIT hunden! Herregud, man kan väl träna hunden till det man vill med sunt förnuft och hundkännedom...om man inte tar till maktmedlet att man är människa. Den lättvindiga lösningen! 


Nu ni kära människor, tar jag helg!