Öronplåga och grillpremiär!

Kommer ni ihåg den gamla plågolåten från 80-talet "Hurry, hurry hurry, by my rice and curry"? Den hade jag i huvudet i morse då jag vaknade. Kul. Sen har den suttit som ett plåster hela da´n. Detta har jag Petra att tacka för. Hon avslutade nämligen sitt popspinningpass i fredags med denna dunderhit! I går låg den väl och götta till sig i skallen på mig för att poppa upp i morse. Alla andra låtar som hon hade var jättebra men den enda jag kommer ihåg var den som var...ja, vad säger man...inte ens dålig! Säga vad man vill, men hennes pass är minnesvärda, ha ha.

Efter min stora trädgårdsmassaker så är hela trädgården nu städad och komposten överfull. Massor av säckar med trädgårdsavfall som jag inte vill ha i komposten, väntar på sista resan invid förrådsväggen. Växterna är delade, men fler kan delas om det kniper, vissa buskar och träd har fått grenverket ansat en aning. Snöbollsbusken till exempel, måste tunnas ur innan bladen spricker ut för är den för tät kommer bladlössen att käka upp allt grönt som finns på den. Sen måste jag såpspruta den också, det hann jag inte idag.

Nu har vi bestämt oss för att ta bort buskarna på framsidan intill grannens carport och istället sätta upp ett plank. De har okejat så det är bara att köra på. En minigrävare måste dock hyras för rötterna går nog till Kina. Tror att Gubben kommer ha en helig stund av att köra grävskopa! Det kommer att bli så attans bra! Gubben kommer att bygga väggen själv, det blir bättre, stadigare och billigare. Sen skall jag sätta blomlådor på väggen, eller en spaljé eller armeringsmatta för en klematis eller klätterros i en stor kruka eller låda. 

Det är en sån härlig tid just nu, då knopparna sväller upp på bara några da´r och allt är precis nytt och skirt.

I torsdags då jag hade adoptivpäronen här, hade inga liljeknoppar ännu kommit upp. Under helgen har de växt så jag nästan sett att de rört på sig! Och även några liljebaggar har gått till liljebaggshimlen...

Ett säkert vårtecken är ju också att hundarna springer omkring på altanen och gnyr, särskilt vid hörnet längst in mot väggen. Detta eftersom vår kompis Kotten har vaknat och behöver ut på matjakt. Snart skall han på friarstråt och då får vi en hel kottefamilj under altanen. Det har vi varje år. Hundarna och kottarna har terrorbalans efter att hundarna var aningen för närgångna för några år sen. Nu står de på avstånd och gnäller. Tur att inte Vaski har tagit efter sin mamma som är Lorensbergs kottedödare. Hon är blixtsnabb att vända på dem innan de har hunnit dra ihop sig och sen...uhh, jag säger inget mer! Nä, Vaskiböbb är en fridens man och håller sig till att gnälla han.

Det brakar nästan då de växer! Vildvinet verkar dock lite ledset...
Får nog byta jord.

Ja, så var det då äntligen dags att inviga kolgrillen! Förra gången gick ju kolgrillningen i stöpet pga att Gubben tog lampolja istället för tändvätska. Tog sig inget vidare kan jag meddela...men det är ju inte meningen att det skall göra...med lampolja, alltså.
Idag gick allt som en dans då han använde tändvätskan istället. Och så gött det är med grillad mat! Och att sitta ute och äta, sen! Tror nästan att Gubben skulle kunna grilla blodpudding och tycka det smakade perfekt! Idag blev det dock fläskfilé till honom och majskolv och aubergine till mig. Klyftpotatis och helstekt lök som pricken över i. Livet är gött!

Snyggliljorna i vitt/cyklamenrosa är på G.

Kottekompisen

En solig lördag i maj...

Vilken dag!! ÄR det sommar nu, eller är det lur? I morse då Gubben stack på en cykeltur så var det 10 grader ute. Han tog extra mycket på sig. En timme senare for jag iväg på egna äventyr och då var det jättegött ute.
Jag har adopterat bort lite fler växter idag. Till min Gubbes exfru som är min vän, så det så! Jag for iväg vid lunchtid, tog med Vaskiböbb så han skulle få lite omväxling från sina "kärringkompisar" här hemma. Nu fick han träffa Sally, en annan kärring i och för sig, men en vovvetjej som han känt sen sin tidiga uppväxt.ja, herregud, så kul han tyckte det var!
Där var också min styvdotter Anna med sina två småkillar. Hon är en pärla med sina småkillar även om det säkert är hur jobbigt som helst just nu. Men den tiden är så kort, det måste man tänka på, för ett tu tre så har de växt upp och så är de vuxna!
Jag har haft det så härligt idag så det är inte klokt. Tänk så fort det svänger ändå! Igår var mitt huvud fullt av jobbekymmer men idag är de som bortblåsta. Bekymren får komma på måndag.

Världens längsta inlägg en fredag...

Tack gode gud för popspinning! Eller vad sa jag nu som den ateist jag är? Jag menar så klart; Tack goda Petra för popspinningen!! Den här veckan har varit veckan from hell och idag var jag helt slut då jag for från jobbet! Allt MÅSTE funka på måndag, helt enkelt, fast jag är inte helt säker...Fattar ni vad som rör sig i mitt huvud hela tiden? HUR skall jag få till det här, tänk om det skiter sig, hur blir det då? Nej, det FÅR inte skita sig, detta måste jag fixa...men hur, då jag inte får tag på alla inblandade? Inatt har jag inte sovit speciellt mycket, och inte natten före, eller den före, heller för den delen. Inte har det blivit speciellt mycket gymträning på sistone heller. I och för sig har jag grävt som en mullvad, men det är inte riktigt samma sak, dessutom har jag inte ätit så bra. Känner direkt i kroppen då jag slarvar! Herregud, jag borde vara glad åt en kropp som säger till då jag dummar mig, men vad gör jag då? Jo, jag dummar mig mer! Min räddning är skolrestaurangen som föder mig under veckorna! Gulle dom! Även om det inte alltid passar min rynkade näsa, så äter jag, för jag är vuxen person och får ta det som bjuds även om det inte passar. Nu finns det alltid nåt för mig och det är jag väldigt tacksam för, särskilt då jag får sallader, bönor, och OLIVER(ja, jag vet, jag missbrukar oliver) och om de inte fanns...då vete tusan!
Oj, nu kom jag från ämnet lite grann. Popspinningen alltså. Jag bokade igår och hade tur att det fanns 8 platser kvar. Jag visste att jag hade en tung dag framför mig och därför ville jag köra popspinning för att skingra tankarna. Helt enkelt köra skiten ur kroppen! Det tog nog halva passet, trots jättebra musik, innan jag kunde släppa jobbet, men till slut så gick det! TACK PETRA!! Nu skall jag bara försöka att INTE tänka på jobbet under hela helgen. Men fatta, så här har jag aldrig haft det. Jag har alltid sagt till alla runt omkring att då man stänger dörren på jobbet så börjar ens fritid och då släpper man jobbet. Jo, tjena! Förlåt alla som inte har kunnat det. Jag fattar.
Vi har haft värsta problemet med vovvarna idag. Hunddagis hade ju klämdag, men det hade inte vi! Gubben fick åka hem vid 10-tiden och jag fick försöka komma iväg från jobbet hyfsat i tid. Båda har ju attans mycket att göra på jobbet så detta var ett riktigt tufft pass. Hoppas det aldrig blir likadant! Men vi fixade det såklart. Inget annat alternativ fanns ju. Tror nu inte att hundarna har lidit ett dugg.
Vi hade planerat att grilla ikväll då vi kommit till ro. Men nädå. I eftermiddags ringde Gubben min och hade andan i halsen. Jag hade just kommit hem. Kan du komma in lite tidigare så vi kan byta bilar, jag behöver åka en liten tur till VÄSTERÅS!!!! Det visade sig att min glömske Gubbe glömt att skicka tillbaka en tidtagarklocka som han lånat till cykeltävlingen förra helgen och nu behövde de den för en tävling I MORGON! Det är min Gubbe det! Minns för nåt år sen då han glömde sin nyckelknippa med BÅDE hem -och jobbnycklar på, i en bil som tillhörde en kille i Oslo. Vi fick åka en "snabbtur" till Oslo för att hämta dem. Sen är det en annan historia att vi inte ens fick en smörgås då vi kom fram utan var sitt ballerinakex...Sen for vi hem igen. Kan fortfarande inte med den killen,.en jaktkollega till Gubben. Ja, min Gubbe är ju skapt på detta viset, för det mesta går det bra men i hans huvud kryllar det av allt möjligt och så glömmer han. Han glömmer var hans snusdosa ligger, var hans nycklar är, eller hans mössa som han MÅSTE ha just nu...Sen är han ju MIN Gubbe och han gör så gott han kan för att greja varda´n. Så nu gör han rätt för sig genom att köra hela långa vägen till och från Västerås för att ställa tillrätta det han misslyckats med. Han är ju en klippa på vägen men jag är ändå alltid rädd att han skall råka ut för nån olycka på vägen. Ja ja, det är väl mitt katastroftänkande som spökar, som vanligt.
Men jag har ju våra goa vovvar och kissar att umgås med. Jag lider inte av att vara ensam, eller utan MÄNSKLIGT sällskap.
 I morgon skall jag åka en sväng till min gubbes ex-maka. Ja ni läser rätt! Det är ju mina styvbarns mamma och varför skall jag inte kunna umgås med henne? Hon är ju jättetrevlig och jag skall hjälpa henne med trädgården. Min styvdotter är nog där med småpojkarna också. Jag vet inte om jag är annorlunda på nåt vis, men varför skall man inte kunna umgås med sin Gubbes förra fru? Jag umgås ju med min förre Gubbe och hans fru också och för mig är det inte på nåt sätt konstigt. Men det kanske det är? Vad säger ni, mina vänner?

Vaski och Lummi, vem vinner? 

Grillkvällen brann ju inne så min middag blev det här. Inte gnäller jag!

Bortadopterade

Så har jag då lämnat bort några små telningar. De kommer att få det så bra i sina nya hem! Jag insåg tidigt i vår att detta inte går längre, vi kan inte ha så många utan måste faktiskt inse att de har det bättre nån annanstans. Hos nån som kan pyssla om dem och ge dem det de behöver. Man får inte vara egoistisk och bara tänka på sig själv! Så idag kom deras nya adoptivpäron och hämtade dem. De var väldigt noga att ta reda på så mycket som möjligt om bebisarna så de kunde ge dem den omvårdnad som krävs. Jag känner mig trygg i vetskap om att päronen kommer ta hand om dem på bästa sätt.

Aklejorna

Alunroten och dagliljorna

Vallmon

Dagliljorna och floxen  

Torparliljan

Bolltisteln

Lillhelg utan solfaktor

Ja, Kära vänner, då var det lillhelg igen. Tyvärr så brinner grillkvällen inne, kan man säga(visst ÄR jag vitsig?). Trots alla sorters grillar vi har, el/gasol/kolgrill så får man ju inte rätta feelingen av att grilla ute, men sitta inne och äta, eller vad säger ni? Kanske är jag och Gubben überkänsliga på den fronten, men vi vill kunna sitta på altanen och äta då vi grillar. Det får bli grillat lite senare då vädret tillåter det, helt enkelt. Det känns att man är lite till åren kommen...
Fast inte alltid. Ibland känner jag mig faktiskt yngre än många..som är yngre, mycket yngre. Det är ju såklart för att jag tränar och har gjort under så lång tid. Det suddar ut åldern. Många gånger så känner jag en viss ...ja, eufori av att orka och kunna mer än kvinnor och t o m unga tjejer på passen! Inte så att jag ser ner på dem, verkligen inte, men ändå så känns det skönt att jag hänger i trots att jag fyllt 55. Jag kommer ihåg då jag var runt 40, då hade jag en riktig dipp. Jag kände verkligen att varje gång jag blev sjuk eller skadad så var det helt plötsligt mycket jobbigare att komma till ursprungsformen igen. Jäkligt tungt var det! Nu förstår jag ju att hjärna och kropp inte var synkade. Jag fattade inte, eller ville ens förstå, att jag blivit äldre!
Har väl kommit hyfsat i kapp, men ibland kan jag känna mig i "ingenmansland" till exempel på jobbet. Där är vi ju en hel massa olika åldrar. Jag kan känna mig främmande i alla åldrar, ja inte tonåringarna, nån gräns får det vara...uhhh, men ibland då det gäller oss i personalen. Vet inte alltid vart jag hör, liksom.men det är berikande att träffa människor i alla åldrar, det är min övertygelse!
I morgon blir en kul dag, tror jag! Några goa vänner kommer och adopterar många delar av mina växter! Jag ser verkligen fram emot det! Hoppas inte regnet ÖSER ner bara. VI skall ju tillbringa lite tid utomhus...Men vi bangar ju inte för lite regn heller, stålkvinnor som vi är! Får se till att inte våra stolliga husdjur skrämmer vettet ur dem bara, särskilt vår lilla Ulltuss som inte alltid fattar att folk inte är beredda att äta upp matte.
Men hörrni, ni som aldrig läst Kitty Jutbrings blogg måste bara göra det!!! Hon är så himla befriande! Tänk om jag hade haft nåt liknande då jag var nybliven mamma och inte hade en enda kompis som hade barn. Dessutom var det 80-tal och ingen ville ens prata om sånt man VILL prata om då man fått barn! Då menar jag INTE gullegull och "mitt barn sover 8 timmar om dygnet, skriker aldrig och äter alla smakportioner jag serverar"snacket utan varför man är så osäker, varför man inte kan känna den stora bebislyckan hela tiden och varför man inte har känslor för sin man som man ju hade innan bebisen.
Min bebis är 33 år nu men jag kollar Kittys blogg varje dag! Blir så glad att detta media finns för er som har småttingar, och framför allt inte vill kolla på alla gullegullbloggar där allt är himlastormande fantastiskt och det enda problemet är hur man skall bräcka varann i dyra bebisartiklar såsom kläder, barnvagnar, leksaker och tänk alla plastgrejer i trädgården...Jisses, så fult! Min unge fick leka med träpinnar. NÄÄÄÄ, skoja med er! Hon fick hur mycket leksaker som helst, hon var gubevars första barnbarnet och hennes pappa har 6 syskon. Gissa bortskämd unge på födelseda´n och jul! Sen kom kusin Robin och då blev det kapprustning. Men ändå fick hon inget överflöd av oss föräldrar. Jag sydde ofta hennes kläder. Det var så kul att se sina jeans med hål på knäet bli ett par jeans med brodyr till henne. Sån är Kitty. Hon köper secondhand och har ett sånt bra tänk då det gäller återvinning. Inte bara nyblivna mammor kan få en upplevelse av hennes blogg. Kolla vettja! Länken finns i vänstermarginalen.