Världens längsta inlägg en fredag...

Tack gode gud för popspinning! Eller vad sa jag nu som den ateist jag är? Jag menar så klart; Tack goda Petra för popspinningen!! Den här veckan har varit veckan from hell och idag var jag helt slut då jag for från jobbet! Allt MÅSTE funka på måndag, helt enkelt, fast jag är inte helt säker...Fattar ni vad som rör sig i mitt huvud hela tiden? HUR skall jag få till det här, tänk om det skiter sig, hur blir det då? Nej, det FÅR inte skita sig, detta måste jag fixa...men hur, då jag inte får tag på alla inblandade? Inatt har jag inte sovit speciellt mycket, och inte natten före, eller den före, heller för den delen. Inte har det blivit speciellt mycket gymträning på sistone heller. I och för sig har jag grävt som en mullvad, men det är inte riktigt samma sak, dessutom har jag inte ätit så bra. Känner direkt i kroppen då jag slarvar! Herregud, jag borde vara glad åt en kropp som säger till då jag dummar mig, men vad gör jag då? Jo, jag dummar mig mer! Min räddning är skolrestaurangen som föder mig under veckorna! Gulle dom! Även om det inte alltid passar min rynkade näsa, så äter jag, för jag är vuxen person och får ta det som bjuds även om det inte passar. Nu finns det alltid nåt för mig och det är jag väldigt tacksam för, särskilt då jag får sallader, bönor, och OLIVER(ja, jag vet, jag missbrukar oliver) och om de inte fanns...då vete tusan!
Oj, nu kom jag från ämnet lite grann. Popspinningen alltså. Jag bokade igår och hade tur att det fanns 8 platser kvar. Jag visste att jag hade en tung dag framför mig och därför ville jag köra popspinning för att skingra tankarna. Helt enkelt köra skiten ur kroppen! Det tog nog halva passet, trots jättebra musik, innan jag kunde släppa jobbet, men till slut så gick det! TACK PETRA!! Nu skall jag bara försöka att INTE tänka på jobbet under hela helgen. Men fatta, så här har jag aldrig haft det. Jag har alltid sagt till alla runt omkring att då man stänger dörren på jobbet så börjar ens fritid och då släpper man jobbet. Jo, tjena! Förlåt alla som inte har kunnat det. Jag fattar.
Vi har haft värsta problemet med vovvarna idag. Hunddagis hade ju klämdag, men det hade inte vi! Gubben fick åka hem vid 10-tiden och jag fick försöka komma iväg från jobbet hyfsat i tid. Båda har ju attans mycket att göra på jobbet så detta var ett riktigt tufft pass. Hoppas det aldrig blir likadant! Men vi fixade det såklart. Inget annat alternativ fanns ju. Tror nu inte att hundarna har lidit ett dugg.
Vi hade planerat att grilla ikväll då vi kommit till ro. Men nädå. I eftermiddags ringde Gubben min och hade andan i halsen. Jag hade just kommit hem. Kan du komma in lite tidigare så vi kan byta bilar, jag behöver åka en liten tur till VÄSTERÅS!!!! Det visade sig att min glömske Gubbe glömt att skicka tillbaka en tidtagarklocka som han lånat till cykeltävlingen förra helgen och nu behövde de den för en tävling I MORGON! Det är min Gubbe det! Minns för nåt år sen då han glömde sin nyckelknippa med BÅDE hem -och jobbnycklar på, i en bil som tillhörde en kille i Oslo. Vi fick åka en "snabbtur" till Oslo för att hämta dem. Sen är det en annan historia att vi inte ens fick en smörgås då vi kom fram utan var sitt ballerinakex...Sen for vi hem igen. Kan fortfarande inte med den killen,.en jaktkollega till Gubben. Ja, min Gubbe är ju skapt på detta viset, för det mesta går det bra men i hans huvud kryllar det av allt möjligt och så glömmer han. Han glömmer var hans snusdosa ligger, var hans nycklar är, eller hans mössa som han MÅSTE ha just nu...Sen är han ju MIN Gubbe och han gör så gott han kan för att greja varda´n. Så nu gör han rätt för sig genom att köra hela långa vägen till och från Västerås för att ställa tillrätta det han misslyckats med. Han är ju en klippa på vägen men jag är ändå alltid rädd att han skall råka ut för nån olycka på vägen. Ja ja, det är väl mitt katastroftänkande som spökar, som vanligt.
Men jag har ju våra goa vovvar och kissar att umgås med. Jag lider inte av att vara ensam, eller utan MÄNSKLIGT sällskap.
 I morgon skall jag åka en sväng till min gubbes ex-maka. Ja ni läser rätt! Det är ju mina styvbarns mamma och varför skall jag inte kunna umgås med henne? Hon är ju jättetrevlig och jag skall hjälpa henne med trädgården. Min styvdotter är nog där med småpojkarna också. Jag vet inte om jag är annorlunda på nåt vis, men varför skall man inte kunna umgås med sin Gubbes förra fru? Jag umgås ju med min förre Gubbe och hans fru också och för mig är det inte på nåt sätt konstigt. Men det kanske det är? Vad säger ni, mina vänner?

Vaski och Lummi, vem vinner? 

Grillkvällen brann ju inne så min middag blev det här. Inte gnäller jag!