MIdsommar

Äntligen är det ledigt igen! Har inte haft ork att blogga på ett tag. Flytten har tagit mycket energi av mig. Dessutom har jag som vanligt tagit i för mycket och skaffat mig låsningar i nack-och bröstryggen. Men nu hör inte jag till den sortens människor som kan lägga över allt jobbigt på nån annan. Jag vill få saker och ting gjorda snabbt och då gör jag dem även om det blir surt efteråt. Och det har det blivit nu. Men ingen fara, jag vet ju var jag kan få hjälp och dit skall jag på torsdag. Faktiskt skall jag utföra nåt slags rekord, besöka TVÅ sjukgymnaster efter varann! Den första är Gunilla, nack-och bröstryggsängeln, och efter det Pete, stötvågsängeln. Idag var jag på min 3:dje behandling och attans så bra det tog idag då!! Pete drog helt enkelt på lite extra på displayen. Nu så!
Men oj, jag har ju glömt att berätta; Vaski har också varit på rehab denna veckan. Han har simmat minsann! Mattehjärtat höll på att försmäkta då hon såg hans lidande min, där i vattnet, utan att nå sin matte på andra sidan bassängen. Jag måste var den harigaste matten, ever! Rehabsköterskan sa att vi skulle bada med honom 2 ggr i veckan i en månad och sen boka ny tid....Hon vet ju inte att BÅDE matte och husse är första klassens badkrukor och inte har badat ute sen de var...barn...Men som en Guds försyn har husses förra fru-tillika mattes väninna, en attans go och tempererad pool. Dessutom finns den vattenälskande Sally, Vaskis barndomskompis, i flocken. Vi är välkomna att bada hos dem! Så himla snällt!

Värsta ögonblicket i mattes liv...Vaski kämpar för livet och matte
skiter i honom(enligt honom)

Ja, vad har hänt mera då? Jo igår då...Lummi är ju vår lilla odåga nr 1, fast också charmtroll.  Hon tänjer vårt tålamod mer och mer. Ibland undrar jag vad som rör sig i hennes hjärna...Det stora problemet just nu, hon äter bajs!!! Kattbajs, hundbajs och dessutom hennes egen bajs! Sen spyr hon.Man behöver inget förfinat luktsinne för att känna en "näradödenupplevelse" då hon spytt bajs. Det gjorde hon igår. I bilen. På väg från dagis. Aldrig har det varit såååå långa, långsamma bilköer som igår. Framför mig. JAG SVOR FULA; JÄTTEFULA ORD!! Vaski och Klinga försökte klättra över till baksätet, för att undkomma svallvågen av bajsspyor. Tänk att hundar kan tycka så olika...Man säger ju att hundar har ca 9000 smaklökar medans människor har....många tusen fler. Tur att jag är människa. Vill inte äta bajs. Någonsin!
Vi överlevde, både jag, Vaski och Klinga, trots att Klinga hade dregel hängandes över hela nosen.
Fortsättning följer med Lummis orgier...
Jo men alltså, trädgården då. Jag har utanför mitt bibblofönster under några år haft en djungel av Spireor. Rödbladig smällspirea-och gulbladig smällspirea. Snygga som tusan...om man sköter dem. Nu skall ju skolan dräneras vilket innebär att alla våra buskar kommer att förstöras. Jag frågade därför min chef Anna om jag kunde få adoptera några buskar och hon sa; Men såklart, ta vad du vill ha! Sagt och gjort, tog med spaden och igår tog jag tag i grävandet. De gulbladiga kunde jag se mig i stjärnorna efter. De hade brett ut sig alldeles för mycket. Synd. Jag hade verkligen tyckt om att ha en sån i min trädgård.Men man kan inte få allt, lärde mig min mamma. Grävde upp två rödbladiga Djävulsbuskar och planterade på en förberedd plats invid ena grannen. Hoppas de tar sig. Prakttryn som fick bereda plats får en mycket bra boendeform hos Frida, på Anneberg. Det är så gött att kunna ge vidare det som man har i överflöd eller vill byta ut. Själv hade jag ingen så hjälp på vägen då jag började mitt trädgårdsprojekt, lade ut så mycket pengar så det är inte klokt....Så vill jag inte att det skall vara. Jag vill dela med mig av mina växter, och kanske få nån annan förunderlig växt i utbyte...eller inte. Det behövs inte. Jag är glad att kunna dela med mig.

Snygg akleja

Nu känner jag att blogginlägget kommer att bli jättelångt. Ni behöver inte läsa allt. Men...
Jag måste ändå få delge mina tankar omkring livet...och döden. Men herregud, tänker ni säkert. Vad är det med människan, såhär vid midsommar och allt?!
Såhär är det i mina tankar just nu. Förra lörda´n kom en träningskompis till Gubben, tillika gammal Ilandaelev" hem till oss. Han frågade om jag hört att ***** hade dött. Näää, vad säger du, sa jag. Efter en vecka har skvallret hunnit ifatt mig och jag har fått reda på hur han dött. Jag kan bli sååå jäkla förbannad på...jag vet inte vad...Här har vi en kollega som inte ville annat än att leva med sin familj, men som snart förlorar kampen mot cancern...och så finns det andra som bara ger upp fast de har en frisk och sund kropp. Men sår i själen syns ju inte, tyvärr. Det är skrämmande många unga människor som väljer att ta livet av sig. Varför? Är det vårt samhälle som är för krävande och människofientligt, eller helt enkelt alla droger som man hur lätt som helst kan få tag på. Fast varför ens prova droger...
Nä men, herregud, Vad blev detta för djupdykarinlägg?

Nu till nåt positivt.  Fördomen om svärföräldrar är ju att man skall HATA dem, men detta stämmer inte med mina. De är världsbästa. De tar hand om Klinga på bästa sätt.Och ställer upp för oss i vått och torrt. Vi skulle inte klara oss utan dem! Världsbästa ever, så det så!

Nu måste jag ju visa hur jag planterat mina adopterade buskar.

Förberedelser...

Jag fick verkligen nog av att grannen inte klippte
gräset på sin sida av staketet. Det växte över till
vår sida vilket gjorde att jag fick rensa grästorvor hela tiden. Den gröna plastkanten som jag satt i bakkanten förslog inte mycket. Så fann jag en hög med gamla betongpannor. Dessa
har jag nu grävt ner en bra bit i bakkanten och om inte det skall stoppa det attans gräset så vet jag inte min levandes råd!

...och fortsättning...

färdigt

Stötvågsbehandling och aklejor

Alla vser och ljuslyktor som skall förgylla tillvaron för oss 2014

Ja, vad tror ni jag har gjort på jobbet idag? Packat, packat och packat. Sen har jag också satt adresslappar....Ja, ja, jag är inte ensam om detta, så jag skall inte gnälla. Nu börjar det faktiskt bli humor i alltihop. Det är ett stort kaos just nu, men ändå så fungerar allt hyfsat. Och ungarna, de goa ungarna...Så härliga så det är inte klokt! Jag älskar att jobba med ungdomar, fortfarande efter 25 år. Inte alla år på min nuvarande arbetsplats, men de senaste 17 åren. Ibland har jag undrat om det är dags att dra sig tillbaka, jag kanske har förstockade värderingar, men så har jag fått ny energi, antagligen genom BÅDE goa medarbetare OCH dessa fantastiska ungdomar! Nu blir jag nästan gråtmild, det kommer med åldern...Kommer inte att delta i 9:ornas avslutningsfest och det är en sorg men jag känner att jag inte orkar ta nya tag.

Jag har varit på stötvågsbehandling idag. Jag har känt marginell förändring till det bättre sen sist, men fortfarande kan jag inte träna nåt vanligt pass. Kan inte ens cykla tramphoj utan att få dretont. Nu fick jag lite mer kräm i stötarna och även nya övningar. Provade. Fick skitont. Ger inte upp ändå, men då jag gick ut från KMTI gjorde det gôront, fast det kanske det skulle göra...Men jag förtvivlar inte än, nädå, vi har en stötvågsbehandling kvar och sen har Pete sagt att vi fortsätter med nåt annat. Avlivning...
Nä, jag är inte ett dugg nedstämd, faktiskt. Har haft ont så länge så what the fuck(oopps, någon kanske tar anstöt av mina ord, men på ren svenska; skit samma) Jag gör som min sjukgymnastängel Pete, säger och sen får vi se.
Tog en tur till min favvisaffär, Tyghandlar´n.
50% på alla tyger! Inte klokt. Jag blir totalt blockerad av så mycket godsaker! Men fick i alla fall tag på ett fantastiskt snyggt tyg! 75 spänn, man blir ju överlycklig för såna priser!

Mitt kakusprojekt

Under mina packningsäventyr idag upptäckte jag två påsk/julkaktusar som såg otroligt trötta ut. Jag känner ett stort ansvar över dem eftersom det är jag som köpt dem från början. Nu är jag därför fosterförälder till dessa två gynnare som inte såg speciellt pigga ut idag. Nu har de fått ny jord och vätska av fostermatte Anja och fått ett eget ställe att vila på tills 2014 då de, som nystylade snyggkatusar,  kommer att pryda vårt personalrum igen.



Gräsmattan var dretlång då jag kom hem. Behövde åtgärdas direkt. Under tiden jag klippte gräset såg jag alla mina underbara aklejor blomma så snyggt överallt. Tänk att aklejan kan var ett ogräs för vissa och en sån skönhet för andra(mig). Jag bara älskar att se aklejor poppa upp överallt, ibland i komposten och då plockar jag såklart ut den ifrån avrättning.
Har erbjudit den senaste till en av mina favvisinstruktörer på KMTI, hon råkar bo väldigt nära mig och ha en nyanlagd trädgård. Perfekt! Jag avskyr att slänga plantor och kan nån adoptera dem så känns det bra för mig.







Åsså en tur bland blomstren...

Jag är mållös inför färgerna...

Hur kan man INTE älska dessa fantastiska blommor?!?

De kommer igen överallt i min trädgård...

oopps, här var det fler aklejor...

...nämen, vad ser jag här-aklejor och VASKI som gosar sig!

Nåt vitt bakom aklejorna och rosenmandeln...Jo Lummi  har tagit siesta!

Men kolla bara ,vem kan INTE älska en sån otroligt gullig blomma?

Räddad från kompostdöden

Fest med knähäng

I går var det dags för mina skötebarn, orkidéerna, att få nytt på fötterna. De fick också nytt läge. Det är svalare i köket så där fick det bli. Stenar i botten på vaserna eftersom vi har en elefant förklädd till kissekatt boende tillsammans med oss.

Det gäller att blommorna står stadigt!

Eftersom vädret var så vacker i går så tänkte jag ta mig en stund i solstolen. Min favoritcider var öppnad och jag lutade mig tillbaka. Men....Ett stort moln dök upp på himlen och det blev skitkallt! Bara att ta på sig en tröja över bikinin.

Min nya favorit, inte ett dugg söt utan bara läskande
en varm dag...men funkade även en molnig..

Så var det dags för mina vänner att komma på lite mat, vin och prat, prat, prat. Vovvarna var som tokiga och nästan överföll både Pia och Nettan av välvilja. Alla ville sitta i knät...samtidigt. Ja, det blev som vanligt en lyckad kväll, men alldeles för kort, också det som vanligt.

Pia, den kvinnliga motsvarigheten till Franciskus!
I förgrunden en MYCKET avundsjuk Vaski, som inte fick plats i
hennes knä.

Lummi tog sats och överraskade Nettan ordentligt! 

Man kunde ha trott att det var alla husdjuren som hade fest...Men matte hade väldigt kul också, trots att hon inte fick sitta i någons knä!

Är det fredag...eller vilken dag är det egentligen?

Herregud, som jag har slitit den senaste tiden och nu verkar krafterna ha sinat. Tänk vilken tur att det är fredag! Nån måste ha tänkt ut detta på nåt vis, eller hur? Fast det kan ju inte vara Gud...eftersom jag inte tror han/hon(vägrar hen) finns, och HUR skulle han/hon kunna ha koll på alla kläm/nationaldagar som dyker upp titt som tätt. Kristi himmelsfärd är ju en annan femma...Det MÅSTE finnas en samordnare nånstans som håller koll på oss, kanske en oberoende alien, nä, jag tror inte på såna heller! Kanske Obama, Putin, NEJ för bövelen(han vill ju att alla skall jobba ihjäl sig ALLA dagar om året och TACKA för det!) Neej, jag kan inte komma på nån. Kanske är det så enkelt att det är nån helt anonym människa, precis som de flesta av oss är, eller så är det Stefan Löfven, ja det är det säkert. Han verkar som en trygg och ordningsam person. Såklart det är han! Han vet ju hur en arbetare känner det efter 5 dagars hårt arbete. Ja, då var DET avklarat! Sen kan man ju tycka att Fredrik R som Sveriges pappi nr 1 skulle handha denna tjänst, men han har nog inte riktigt koll på hur en arbetares vardag ser ut, även om han nog försöker så gott han kan.
Men i morgon skall det bli galej med tjejgänget. Då skall det laddas batterier! Har fortfarande inte bestämt vad jag skall bjuda på....STEFAN LÖFVEN kanske kan hjälpa mig....Nähä inte det... Nä, det får väl bli grillat, JA, det blir det. Nu var DET klart! Mina goa tjejvänner är detsamma som mina ex svägerskor och en nästan svägerska, alltså ingift svägerska. Världens bästa vänner!!!!
Nu skall Göbben och jag grilla lite(skräll) jag har faktiskt en försöksgrillning på gång, skall prova på Gubben inför morgonens galej.
Ja ni, kära goa vänner. Tränat har jag inte gjort på 2 veckor, suck...Men mitt baklår är bättre efter min första behandling, smärtan finns inte hela tiden och det är en befrielse, även om det påminner mig titt som tätt. Jag har en stark tilltro till vetenskapen och min nya ängel, Pete. På senare tid har jag i mitt innersta sett mig SPRINGA med nån av mina hundar. Det skulle vara härligt.
Nä, nu är är det dags för grillat!
Ha det görgött, mina vänner!

Nationaldag

Efter att ha festat till frampå småtimmarna - för en gammal människa som mig betyder det 22.00, så var det skönt att kunna få sova ut i morse. Trodde jag. Slog upp mina blå första gången vid 5-tiden, men tvingade ihop dem igen. Nån måtta fick det vara! Gubben skulle fara på cykeltävling vid 7.30 och därför smög han upp vid 7-snåret. Jag var då redan vaken sen en halvtimme...Knep ihop ögonen för att möjligen tuppa av en stund till, men det var stört omöjligt. Hörde varje steg Gubben gjorde, suck... Hade önskat att jag kunnat göra som alla djuren, sovit som stockar! Så for Gubben vid halv 8 och då gav jag upp. Fick i alla fall en timmes längre sängläge än vanligt...Gick upp och insåg att jag fortfarande var mätt sen igår kväll. Ingen frukost var alltså nödvändig. Rastade hundar och gav dem mat, ja, Vaski och Lummi alltså, Klinga var VERKLIGEN inte hungrig, så det så. Fattar inte hur hon överlever med så lite mat i magen!

Tog mig för med några nyttigheter. Tvättade båda bilarna. Klockan 11.00 skulle det nämligen bli hundprommis på Tassarna och mina snälla svärföräldrar hade lovat ställa upp som koppelhållare till två av våra vovvar. Var därför tvungen att ta 9:5-an trots körförbud eftersom den är utrustad med hundgrindar och en fungerande AC. Jag är ju hopplöst förälskad i 9:5-an, tyvärr, för nu har vi bestämt att sälja den istället för mitt hatobjekt, 9:3-an. Men det är ju trots allt så att 9:3-an är mycket billigare i drift än min älsklingsbil, snyft. Men vi kan inte ha två så dyra bilar. Helt onödigt. Jag kommer att ha jättenära till jobbet i ett års tid och efter det kan vi köpa en liiiiiten billig, behändig bil. Gubben kan också cykla till jobbet ibland.  

Så var det dags för prommis. Ja, herregud vilket väsen på våra lappisar! Man kunde trott att de aldrig varit där eller sett de andra hundarna förut. Men nu är det ju en gång för alla så att vi har valt en av de mest skälliga raserna i världen så då får vi ju gilla läget. Eller inte. Matte fick rycka in några gånger men annars så skötte sig båda mina svärisar ypperligt. Svärmor imponerade stort på mig med att ryta till åt Klinga då hon dummade sig! Svärfar var lite försiktigare i tonen och fick därför byta vovve med mig då den första(Vaskibödd) gjorde som han ville med hussefar. Svärfar fick i stället ta rodret över Lummi och då det gick över förväntan bra! En härlig prommis med vovvar och koppelhållare. Vackert väder och en fikatår efteråt förgyllde ytterligare. Synd bara att inte fler hakade på. Hoppas därför på fler tillfällen. 

Vovvarna och hussemor Ann-Marie

Malvamatten Susanne och Dagisfrökens vovvar Tula och Sally.
Klinga är förresten faster till Malva, om inte annat kan
man höra släktskapet på boffandet...

Tyvärr fick svärfar jätteont i sin höft, jag fick genast dåligt samvete för att jag dragit ut honom på såna stölleprov. Hoppas att värken ger med sig snart. Fatta vilken tur jag haft i livet, med svärföräldrar, alltså. Mina första svärisar var jättebra. Ung som jag var så var jag inprogrammerad av alla att svärföräldrar ALLTID är sända från helvetet. Fatta vilken förvåning! Efter separationen från deras son var de lika gulliga och hälsade hjärtligt på mig vid släktsammankomster. Fick alltid en kram och frågan av fd svärfar: Hur är det, Rose-Marie? Fattar inte att han är borta...Fast det ÄR han ju inte, så dum jag är, han bor ju på Ruds kyrkogård numera, nära Felicia - sitt barnbarn, i en liten fin lund där man kan sitta och fundera, i tanken prata med honom om ditt och datt, kanske lägga en blomma...har ju en del röda lyckoklöver i min trädgård som han presentade mig med får många år sen...Jag vet att han älskade dem, mycket mer än vad jag gör, faktiskt...Min fd svärmor Siv har jag tyvärr inte träffat på länge och den sista gången var ju en sorgesam dag på hennes barnbarns begravning. Tiden rusar iväg och man hinner inte träffa alla man vill.

Ja, Kjell var min första svärfar. Nu har jag en i allra högsta grad levande svärfar i Alf som är precis lika perfekt! Tar hand om vår Klinga tillsammans med min alldeles perfekta andra svärmor Ann-Marie! Dessa underbara människor ställer upp för oss och sina andra barn och barnbarn i ur och skur! Fatta vilket lyllo jag är! 

Efter cykeltävlingen Två sjöar runt" så var min Gubbe inte hågad att cykla in till stan och bli bjuden på middag av sin kära maka. Han tyckte att det kunde räcka med en liten tur till Skoghalls pizzeria för en kalorifylld middag...11 mil på cykel kan föda förvånansvärt primitiva tankar i huvudet på en trött Gubbe...En pasta du chef och två starköl senare var han rödmosig och VÄLDIGT TRÖTT så det blev en aningen vinglig cykeltur hemåt pronto...för honom alltså! JAG var skärpt till tusen, som alltid...MOHAHAHA!