MIdsommar

Äntligen är det ledigt igen! Har inte haft ork att blogga på ett tag. Flytten har tagit mycket energi av mig. Dessutom har jag som vanligt tagit i för mycket och skaffat mig låsningar i nack-och bröstryggen. Men nu hör inte jag till den sortens människor som kan lägga över allt jobbigt på nån annan. Jag vill få saker och ting gjorda snabbt och då gör jag dem även om det blir surt efteråt. Och det har det blivit nu. Men ingen fara, jag vet ju var jag kan få hjälp och dit skall jag på torsdag. Faktiskt skall jag utföra nåt slags rekord, besöka TVÅ sjukgymnaster efter varann! Den första är Gunilla, nack-och bröstryggsängeln, och efter det Pete, stötvågsängeln. Idag var jag på min 3:dje behandling och attans så bra det tog idag då!! Pete drog helt enkelt på lite extra på displayen. Nu så!
Men oj, jag har ju glömt att berätta; Vaski har också varit på rehab denna veckan. Han har simmat minsann! Mattehjärtat höll på att försmäkta då hon såg hans lidande min, där i vattnet, utan att nå sin matte på andra sidan bassängen. Jag måste var den harigaste matten, ever! Rehabsköterskan sa att vi skulle bada med honom 2 ggr i veckan i en månad och sen boka ny tid....Hon vet ju inte att BÅDE matte och husse är första klassens badkrukor och inte har badat ute sen de var...barn...Men som en Guds försyn har husses förra fru-tillika mattes väninna, en attans go och tempererad pool. Dessutom finns den vattenälskande Sally, Vaskis barndomskompis, i flocken. Vi är välkomna att bada hos dem! Så himla snällt!

Värsta ögonblicket i mattes liv...Vaski kämpar för livet och matte
skiter i honom(enligt honom)

Ja, vad har hänt mera då? Jo igår då...Lummi är ju vår lilla odåga nr 1, fast också charmtroll.  Hon tänjer vårt tålamod mer och mer. Ibland undrar jag vad som rör sig i hennes hjärna...Det stora problemet just nu, hon äter bajs!!! Kattbajs, hundbajs och dessutom hennes egen bajs! Sen spyr hon.Man behöver inget förfinat luktsinne för att känna en "näradödenupplevelse" då hon spytt bajs. Det gjorde hon igår. I bilen. På väg från dagis. Aldrig har det varit såååå långa, långsamma bilköer som igår. Framför mig. JAG SVOR FULA; JÄTTEFULA ORD!! Vaski och Klinga försökte klättra över till baksätet, för att undkomma svallvågen av bajsspyor. Tänk att hundar kan tycka så olika...Man säger ju att hundar har ca 9000 smaklökar medans människor har....många tusen fler. Tur att jag är människa. Vill inte äta bajs. Någonsin!
Vi överlevde, både jag, Vaski och Klinga, trots att Klinga hade dregel hängandes över hela nosen.
Fortsättning följer med Lummis orgier...
Jo men alltså, trädgården då. Jag har utanför mitt bibblofönster under några år haft en djungel av Spireor. Rödbladig smällspirea-och gulbladig smällspirea. Snygga som tusan...om man sköter dem. Nu skall ju skolan dräneras vilket innebär att alla våra buskar kommer att förstöras. Jag frågade därför min chef Anna om jag kunde få adoptera några buskar och hon sa; Men såklart, ta vad du vill ha! Sagt och gjort, tog med spaden och igår tog jag tag i grävandet. De gulbladiga kunde jag se mig i stjärnorna efter. De hade brett ut sig alldeles för mycket. Synd. Jag hade verkligen tyckt om att ha en sån i min trädgård.Men man kan inte få allt, lärde mig min mamma. Grävde upp två rödbladiga Djävulsbuskar och planterade på en förberedd plats invid ena grannen. Hoppas de tar sig. Prakttryn som fick bereda plats får en mycket bra boendeform hos Frida, på Anneberg. Det är så gött att kunna ge vidare det som man har i överflöd eller vill byta ut. Själv hade jag ingen så hjälp på vägen då jag började mitt trädgårdsprojekt, lade ut så mycket pengar så det är inte klokt....Så vill jag inte att det skall vara. Jag vill dela med mig av mina växter, och kanske få nån annan förunderlig växt i utbyte...eller inte. Det behövs inte. Jag är glad att kunna dela med mig.

Snygg akleja

Nu känner jag att blogginlägget kommer att bli jättelångt. Ni behöver inte läsa allt. Men...
Jag måste ändå få delge mina tankar omkring livet...och döden. Men herregud, tänker ni säkert. Vad är det med människan, såhär vid midsommar och allt?!
Såhär är det i mina tankar just nu. Förra lörda´n kom en träningskompis till Gubben, tillika gammal Ilandaelev" hem till oss. Han frågade om jag hört att ***** hade dött. Näää, vad säger du, sa jag. Efter en vecka har skvallret hunnit ifatt mig och jag har fått reda på hur han dött. Jag kan bli sååå jäkla förbannad på...jag vet inte vad...Här har vi en kollega som inte ville annat än att leva med sin familj, men som snart förlorar kampen mot cancern...och så finns det andra som bara ger upp fast de har en frisk och sund kropp. Men sår i själen syns ju inte, tyvärr. Det är skrämmande många unga människor som väljer att ta livet av sig. Varför? Är det vårt samhälle som är för krävande och människofientligt, eller helt enkelt alla droger som man hur lätt som helst kan få tag på. Fast varför ens prova droger...
Nä men, herregud, Vad blev detta för djupdykarinlägg?

Nu till nåt positivt.  Fördomen om svärföräldrar är ju att man skall HATA dem, men detta stämmer inte med mina. De är världsbästa. De tar hand om Klinga på bästa sätt.Och ställer upp för oss i vått och torrt. Vi skulle inte klara oss utan dem! Världsbästa ever, så det så!

Nu måste jag ju visa hur jag planterat mina adopterade buskar.

Förberedelser...

Jag fick verkligen nog av att grannen inte klippte
gräset på sin sida av staketet. Det växte över till
vår sida vilket gjorde att jag fick rensa grästorvor hela tiden. Den gröna plastkanten som jag satt i bakkanten förslog inte mycket. Så fann jag en hög med gamla betongpannor. Dessa
har jag nu grävt ner en bra bit i bakkanten och om inte det skall stoppa det attans gräset så vet jag inte min levandes råd!

...och fortsättning...

färdigt