Nationaldag

Efter att ha festat till frampå småtimmarna - för en gammal människa som mig betyder det 22.00, så var det skönt att kunna få sova ut i morse. Trodde jag. Slog upp mina blå första gången vid 5-tiden, men tvingade ihop dem igen. Nån måtta fick det vara! Gubben skulle fara på cykeltävling vid 7.30 och därför smög han upp vid 7-snåret. Jag var då redan vaken sen en halvtimme...Knep ihop ögonen för att möjligen tuppa av en stund till, men det var stört omöjligt. Hörde varje steg Gubben gjorde, suck... Hade önskat att jag kunnat göra som alla djuren, sovit som stockar! Så for Gubben vid halv 8 och då gav jag upp. Fick i alla fall en timmes längre sängläge än vanligt...Gick upp och insåg att jag fortfarande var mätt sen igår kväll. Ingen frukost var alltså nödvändig. Rastade hundar och gav dem mat, ja, Vaski och Lummi alltså, Klinga var VERKLIGEN inte hungrig, så det så. Fattar inte hur hon överlever med så lite mat i magen!

Tog mig för med några nyttigheter. Tvättade båda bilarna. Klockan 11.00 skulle det nämligen bli hundprommis på Tassarna och mina snälla svärföräldrar hade lovat ställa upp som koppelhållare till två av våra vovvar. Var därför tvungen att ta 9:5-an trots körförbud eftersom den är utrustad med hundgrindar och en fungerande AC. Jag är ju hopplöst förälskad i 9:5-an, tyvärr, för nu har vi bestämt att sälja den istället för mitt hatobjekt, 9:3-an. Men det är ju trots allt så att 9:3-an är mycket billigare i drift än min älsklingsbil, snyft. Men vi kan inte ha två så dyra bilar. Helt onödigt. Jag kommer att ha jättenära till jobbet i ett års tid och efter det kan vi köpa en liiiiiten billig, behändig bil. Gubben kan också cykla till jobbet ibland.  

Så var det dags för prommis. Ja, herregud vilket väsen på våra lappisar! Man kunde trott att de aldrig varit där eller sett de andra hundarna förut. Men nu är det ju en gång för alla så att vi har valt en av de mest skälliga raserna i världen så då får vi ju gilla läget. Eller inte. Matte fick rycka in några gånger men annars så skötte sig båda mina svärisar ypperligt. Svärmor imponerade stort på mig med att ryta till åt Klinga då hon dummade sig! Svärfar var lite försiktigare i tonen och fick därför byta vovve med mig då den första(Vaskibödd) gjorde som han ville med hussefar. Svärfar fick i stället ta rodret över Lummi och då det gick över förväntan bra! En härlig prommis med vovvar och koppelhållare. Vackert väder och en fikatår efteråt förgyllde ytterligare. Synd bara att inte fler hakade på. Hoppas därför på fler tillfällen. 

Vovvarna och hussemor Ann-Marie

Malvamatten Susanne och Dagisfrökens vovvar Tula och Sally.
Klinga är förresten faster till Malva, om inte annat kan
man höra släktskapet på boffandet...

Tyvärr fick svärfar jätteont i sin höft, jag fick genast dåligt samvete för att jag dragit ut honom på såna stölleprov. Hoppas att värken ger med sig snart. Fatta vilken tur jag haft i livet, med svärföräldrar, alltså. Mina första svärisar var jättebra. Ung som jag var så var jag inprogrammerad av alla att svärföräldrar ALLTID är sända från helvetet. Fatta vilken förvåning! Efter separationen från deras son var de lika gulliga och hälsade hjärtligt på mig vid släktsammankomster. Fick alltid en kram och frågan av fd svärfar: Hur är det, Rose-Marie? Fattar inte att han är borta...Fast det ÄR han ju inte, så dum jag är, han bor ju på Ruds kyrkogård numera, nära Felicia - sitt barnbarn, i en liten fin lund där man kan sitta och fundera, i tanken prata med honom om ditt och datt, kanske lägga en blomma...har ju en del röda lyckoklöver i min trädgård som han presentade mig med får många år sen...Jag vet att han älskade dem, mycket mer än vad jag gör, faktiskt...Min fd svärmor Siv har jag tyvärr inte träffat på länge och den sista gången var ju en sorgesam dag på hennes barnbarns begravning. Tiden rusar iväg och man hinner inte träffa alla man vill.

Ja, Kjell var min första svärfar. Nu har jag en i allra högsta grad levande svärfar i Alf som är precis lika perfekt! Tar hand om vår Klinga tillsammans med min alldeles perfekta andra svärmor Ann-Marie! Dessa underbara människor ställer upp för oss och sina andra barn och barnbarn i ur och skur! Fatta vilket lyllo jag är! 

Efter cykeltävlingen Två sjöar runt" så var min Gubbe inte hågad att cykla in till stan och bli bjuden på middag av sin kära maka. Han tyckte att det kunde räcka med en liten tur till Skoghalls pizzeria för en kalorifylld middag...11 mil på cykel kan föda förvånansvärt primitiva tankar i huvudet på en trött Gubbe...En pasta du chef och två starköl senare var han rödmosig och VÄLDIGT TRÖTT så det blev en aningen vinglig cykeltur hemåt pronto...för honom alltså! JAG var skärpt till tusen, som alltid...MOHAHAHA!