Femte semesterda´n, och den "stavande" mamman

Efter gårdagens slit och släp i trädgården satt vi oss ner för en välbehövlig middag på altanen. Magen skrek nåt oerhört eftersom den hade blivit bortglömd hela dagen. Som vi satt där med paltkoma efter maten, så upptäckte jag ett klampande, eller mera kloppande ljud åt lekparken till. Lät jätteknepigt. Men det var inget emot vad det såg ut! En kvinna/mamma kom ångandes med vandrarstavar i högsta hugg, fram och tillbaka genom, parken, kors och tvärs. Ehhh, tänkte jag, det finns nog en rimlig förklaring till detta. En liten kille-kanske 4 år, lekte i parken, det är säkert hans mamma, tänkte jag, och jovisst var det så, han ropade Mamma då och då varpå hon svarade under tiden hon ångade förbi honom som ett lokomotiv! Lekte hon något med honom som inte jag uppfattade? Jag var hur konfunderad som helst och efter några minuter sa jag till Gubben(som tidigare pratat i mobilen men just lagt på); Kolla i parken om du kan förklara vad människan gör. Just då kom hon klampandes i flygande fläng ned till korsvägen, för att tvärvända, springa i en fyrkant uppför kullen, tvärs över lekparken, försvinna bortåt skogen.....och sen komma rusandes tillbaka och göra om samma sak 3-4 ggr! Två levande fågelholkar satt på vår altan vid det laget! Ehhhhh.....Då reste sig pojken som suttit i sandlådan och gick för att åka rutschkana, och då kära vänner, dog vi nästan av skratt!! Ställde hon bort stavarna för att åka med sin son? Nähä, hon ångade runt, runt, runt rutschkanan medan lillkillen åkte! Uppför och nerför gick lokomotivet. Svetten rann på henne, det syntes ända bort till oss, eftersom hon hade en grå T-shirt på sig. Sen drog hon iväg uppför kullen längre bort i sin härliga sluggerstil medan jag och Gubben låg ner och nästan dog av skratt!! Och kära ni, detta utspelade sig under ca 30 minuter! Inte en enda gång lade hon bort stavarna för att leka med pojken, som man kan tycka var ett under av tålmodigt barn. En morsa som springer arslet av sig i lekparken medan man själv lugnt och stilla leker. Så, helt plötsligt var det dags att vända hemåt för den motionerande mamman och hennes lillkille. Jajjamensan, med det karaktärstiska kloppande ljudet som vi vid detta laget hade lärt känna, drog hon iväg...och lillkillen kom skyndande på sin lilla cykel för att hinna i kapp. Jag erkänner utan omsvep....jag var tvungen att gå ner till staketet och titta efter dem....Kloppeti klopp, kloppeti klopp......kloppeti klopp..............kloppeti klopp..................Hördes i nejden.

Det enda som saknas här är den träningstokiga mamman.
 Såklart hade jag all tid i världen att fota henne, men kom mig
inte för...dessutom kändes det inte riktigt ok...Men ni kan
säkert i er fantasi se hennes huvud dyka upp vid rutschkanan, eller hur? Ja, där kommer hon ju!!!

Här upptäckte jag henne först. Hon kom kloppandes med
älgkliv ner till vägskälet, för att tvärvända, rusa uppför vägen igen
hela vägen till skogen, sen tillbaka längs skogsbrynet i höger bildkant....3 ggr. Sen sprang hon
planlöst omkring vid sandlådan så sanden skvätte en stund och så på´t igen!

Fjärde semesterda´n, em

Såhär kommer det att fortsätta en bra bit. Ett jävla jobb, men det kommer bespara
mig en massa jobb kommande år. De första pannorna var ju vacker slitna, men nu får vi
hålla till godo med nyköpta. De blir nog snart gråa och slitna som jag vill ha dem.

Jag tycker det blir gôrsnyggt, ja!

Här började jag min expedition "rabattkant" med de gamla slitna pannorna
som jag hittade invid förrådsväggen, bortglömda. De är mina favvisar.

Oj, här har vi slagit ut utan att nån har brytt sig och beundrat oss, jävla skit! Förlåt, säger husets
härskarinna! Jag älskar verkligen mina liljor, både de "vanliga" och den "ovanliga" som de här, till exempel.

Jag har svårt för söta drycker och i synnerhet cider, men så fann jag
den här godingen. Jädrar, så god! Prova, vettja!

Och inte nog med det så dristade jag mig till att köpa ett HELT nytt
vitt vin. Sånt kan ju straffa sig genom skrumpen tunga, men se här
gjorde vi ett riktigt kap för endast 59 pix. Vem vågar lägga ner mer pengar
på nåt oprövat? Och inte nog med det, ser ni vem som finns i rutan?
Jo, Ernst! Ja, just det! Vi vågade oss till att titta vidare på hans projekt.
Och ja...han får en chans till hos oss, men bara EN!

Fjärde semesterda´n, fm

Bakspaden, den efterlängtade!

 Idag skall det väl bli en fortsättning på utgrävningarna. Först skall vi nog åka iväg och köpa en spade till. Vi har ju bara en och nu behöver vi ju gräva på två ställen samtidigt för att arbetet skall gå lite smidigare och framför allt snabbare...
Även några säckar kodret skall inköpas, lite fjäsk till växterna, helt enkelt.
Men den stora händelsen är ändå att jag fått min bakspade nu! Nu skall det bakas tunnbröd! Det kommer väl som vanligt att bli den varmaste dagen idag, som vanligt då jag bakar, men vem klagar på varmt väder? Inte jag, i alla fall!

En helt utslagen Klinga. Det tar på krafterna att se matte
och husse gräva i trädgården...

Men här är en som inte blir trött i första taget. Lummi dänger upp
Grodan Gunnar så stoppningen flyger!

Tredje semesterda´n

Dagen började tidigt som tusan. Åska och blåst så taket hotade lyftas! Husdjuren vankade omkring hela natten, suckande och stönande. Bytte liggplats och smaskade innan de somnade...för att en stund senare börja om. Gubben började dessutom snarka! Jag hade tid hos min sjukgymnast Pete kl. 8.10 i morse för lite stötvåg. Så helt plötsligt fick jag för mig, mitt i natten, att Gubben hade stängt av alarmet. Vilken drömstart på min tredje semesterdag! Då alarmet ljöd 6.20 i morse hade jag nyss somnat...Dessutom var det kört att snooza eftersom vovvarna stod i givakt då de hörde ljudet. Klinga satt sig upp och krafsade på mig, Vaski började gnällgnälla men den enda som tog det lugnt var Lummi. Hon låg kvar bredvid husse och snarkade.
Bara att gå upp och gå ut med hundarna. Åt frukost, men en viss lojhet låg som en tung gardin över mig. Lite yr, faktiskt. Skit, tänk om det blir migrän, tänkte jag.
Stötvågen var en riktig rysare idag. Gjorde riktigt j-a skitont! Men på nåt sätt så kändes det bra...Det liksom träffade rätt, om jag så säger. Direkt efteråt var smärtan borta, men efter nån timme så var den som vanligt tillbaka. Jag FÅR inte vara otålig, jag vet, men det börjar ta på nerverna. Vill kunna gå långpromenader med hundarna.
Var hemma vid 8.30 och tänkte lägga mig att läsa en stund. Somnade som en stock och sov till 11. Sen var det en kaffe och några smörgåsar och så ByggMax för att köpa taktegel. Nä, vi skall inte lägga om taket utan göra rabattkanter! 6.90/styck för en panna och det blir gôrbra! På framsidan där altanen skall byggas skall vi köpa grått taktegel. Det kommer göra sig bra till grusgången och fingruset i rabatterna. Kommer bilder senare. Ja, sen så har vi tränat, Gubben och jag. Han var med i mtb-gruppen på KMTI och jag vågade mig på ett zumbapass. Och tänk så kul det var! Jag har inte zumbat på gôrlänge och trodde väl att jag skulle ha två vänsterfötter men det funkade hyfsat, men bäst var att baklåret inte krånglade! Proffsig instruktör och musik!
Sent hemma och nu är det soffan en stund innan lässtunden innan John Blund kommer med sitt attans sömngrus.

Andra semesterda´n

Ja, kära vänner, här kommer den spännande fortsättningen på våra utgrävningar. Undrar ibland hur det skulle vara att bo i en lägenhet. Ha en fastighetsskötare att ringa till då nåt krånglar eller går sönder...Men vad skulle vi göra då? Hur skulle vi fylla tiden...och vår kreativa ådra? Var skulle jag få GRÄVA och RENSA och PLANTERA OM? Gubben skulle lätt kunna ligga i soffan med fjärrkontrollen bekvämt liggande i handen. En tid, men sen skulle han också bli frustrerad av att inte behöva renovera, plantera, ändra, fixa, dona. 

Så vi stannar allt kvar här på Abbörrvägen...ett tag till, i alla fall. Och nu får jag ju jättekort resväg till jobbet. Men inte nu, utan om 4 veckor och 3 da´r. Nu tänker jag såhär; om jag snabbar på med allt grävande och grejande så får jag snart tid att sitta där på altanen med en av alla böcker jag skaffat för ändamålet, och bara njuta resten av semestern. Hm....

Men här kommer i alla fall bilder på dagens händelser i trädgården, eller det som är kvar av den...

Rosen är mitt stora problem. Var skall jag sätta den?
Den är så fin, doftar gott och dessutom har den prytt
sin plats i många år. Den måste ha en perfekt ny plats!

Inte illa, va? Nu är våra takpannor slut och jag skulle gärna
 vilja ha "nya"begagnade takpannor. Vi vill ju gärna fortsätta
hela vägen runt.

En av mina coola vallmoplantor fick nytt hem.
Den gillar´t inte, hälsar den. Det blir säkert bättre
 efter ett tag, säger mammi.

Det är lätt att glömma bort det härliga med en trädgård
då man bara jobbar i den. Kolla floxen! Såg den helt plötsligt
idag då jag gick förbi i min strävan att gräva!

Samma gäller toppklockorna! Gôrfina!

Tyvärr så ger inte min mobilkamera rättvisa för min liljelåda
som min Gubbe gjorde för många år se´n. Den är MYCKET
finare i verkligheten!

Stackars Hälge. Jag har haft lite svårt för honom i många år.
Han kom som present till Gubben för några år sen.
Nu har jag vant mig vid honom, men ändrar hela tiden hans
placering. För tillfället befinner han sig vid altanen...

Jag har svårt för gult och orange. Ja, jag erkänner! För mig är dessa färger det samma som  ogräs.
Men efter alla omplaceringar och rensningar i rabatterna så poppar
dessa liljor upp hela tiden. Nu är vi kompisar och skall så förbli!

Stackars, stackars vår husdjur. De får ALDRIG gå ut! De får  stå
där och LÄNGTA efter att gräva och skälla då matte och husse
gräver och inte kan hålla ögonen på dem. Stackarna!

Men kolla här då, vad är detta? Ett husdjur som är på fri fot! tant Skrållan har ju dispens
 att gå lös hur som helst. Det kan man få göra då man är duktig tjej...som Skrållan är!
Kelgrisen ûber alles!!