Lördagen, 1;a semesterveckan

 Fortsatte med rabattkanten åt vänster. Det är ett jäkla jobb, man får gräva DJUPT som tusan men så blir resultatet varaktigt också. Vitsen är ju att stänga ute gräset för tid och evighet. Vi är riktigt nöjda! Terracotta är ju så snyggt till allt det gröna.

 Ni skulle sett mig igår. Hade till och med vattenpass till hjälp! I början körde jag med ögonmått, men så lade sig Gubben i arbetet för några da´r sen och då dög inte mitt "det här ser bra ut" mått längre.

 I från altanen ser det ut så här. Satte fyra pannor igår, sen var jag helt slut. Det låter inte nämnvärt jobbigt men prova skall ni se...Jag var svettig från topp till tå och dessutom trilskades det med mig vid den sista pannan. Med ett vattenpass blir ögonmåttet en aning skevt....Jag svor och gjorde om, så kom Gubben hem från sin träning och gav en hjälpande hand. Men först skulle jag göra den präktigaste rovan på länge. Körde spaden i en sten och hade ingenstans att sätta foten som stöd, ville ju inte förstöra alla blommorna i rabatten. Tog därför emot mig med handen i altanräcket, men där var redan upptaget...Av min salladslåda.

 Den for i golvet med ett brak, rakt på "gebortplantorna" till min svärmor. Tomatplantorna fick sig en ordentlig släng också.
Gubben tog hand om "nyplanteringen" av salladen då jag var strängt upptagen med att svära och förbanna min klantighet...

 Kanske kan några tappra blad rota sig...Efter denna kraschlandning avslutade jag dagens pannkantssättning.

Dagen var så otroligt varm och alla grannar hade rymt sin kos, vilket betyder TYSTNAD, så vi satt på soldäcket och bara njöt. Vovvarna fick därför äta ute då klockan slagit 6, eller då Vaski gnällde att klockan slagit 6, det brukar ju gå hand i hand...
Vaski fick Lummis "ploppmatskål" och Lummi Vaskis matboll, bara Klinga fick sin vanliga. Detta beroende på att hon äter så långsamt att de andra två, som kastar i sig maten, brukar flåsa henne i nacken då hon äter. Den här gången fick vi uppleva en historisk händelse, Lummi blev sist!!

Hon kämpade och kämpade och till slut, efter ca 15 minuter, var alla matkulor uppätna. Men hon var tvungen att vila mellan varven, stackars Lummi.
Klinga fick äta i fred, hennes blötmat med inslag av dyra, ekologiska, spannmålsfria matkulor hamnade i hennes mage utan störande kompisar.
Sen fick de var sitt gnagis till efterrätt och så sänkte sig lugnet över Abborrvägen denna varma, härliga kväll. Matte och husse fick några glas rött som present för sin på olika sätt, mödosamma dag,  husse på cykel i rasande fart Säffle-Ekenäs tur och retur och jag, ja ni vet, i pannkantsättarlandet.

Femte semesterda´n, och den "stavande" mamman

Efter gårdagens slit och släp i trädgården satt vi oss ner för en välbehövlig middag på altanen. Magen skrek nåt oerhört eftersom den hade blivit bortglömd hela dagen. Som vi satt där med paltkoma efter maten, så upptäckte jag ett klampande, eller mera kloppande ljud åt lekparken till. Lät jätteknepigt. Men det var inget emot vad det såg ut! En kvinna/mamma kom ångandes med vandrarstavar i högsta hugg, fram och tillbaka genom, parken, kors och tvärs. Ehhh, tänkte jag, det finns nog en rimlig förklaring till detta. En liten kille-kanske 4 år, lekte i parken, det är säkert hans mamma, tänkte jag, och jovisst var det så, han ropade Mamma då och då varpå hon svarade under tiden hon ångade förbi honom som ett lokomotiv! Lekte hon något med honom som inte jag uppfattade? Jag var hur konfunderad som helst och efter några minuter sa jag till Gubben(som tidigare pratat i mobilen men just lagt på); Kolla i parken om du kan förklara vad människan gör. Just då kom hon klampandes i flygande fläng ned till korsvägen, för att tvärvända, springa i en fyrkant uppför kullen, tvärs över lekparken, försvinna bortåt skogen.....och sen komma rusandes tillbaka och göra om samma sak 3-4 ggr! Två levande fågelholkar satt på vår altan vid det laget! Ehhhhh.....Då reste sig pojken som suttit i sandlådan och gick för att åka rutschkana, och då kära vänner, dog vi nästan av skratt!! Ställde hon bort stavarna för att åka med sin son? Nähä, hon ångade runt, runt, runt rutschkanan medan lillkillen åkte! Uppför och nerför gick lokomotivet. Svetten rann på henne, det syntes ända bort till oss, eftersom hon hade en grå T-shirt på sig. Sen drog hon iväg uppför kullen längre bort i sin härliga sluggerstil medan jag och Gubben låg ner och nästan dog av skratt!! Och kära ni, detta utspelade sig under ca 30 minuter! Inte en enda gång lade hon bort stavarna för att leka med pojken, som man kan tycka var ett under av tålmodigt barn. En morsa som springer arslet av sig i lekparken medan man själv lugnt och stilla leker. Så, helt plötsligt var det dags att vända hemåt för den motionerande mamman och hennes lillkille. Jajjamensan, med det karaktärstiska kloppande ljudet som vi vid detta laget hade lärt känna, drog hon iväg...och lillkillen kom skyndande på sin lilla cykel för att hinna i kapp. Jag erkänner utan omsvep....jag var tvungen att gå ner till staketet och titta efter dem....Kloppeti klopp, kloppeti klopp......kloppeti klopp..............kloppeti klopp..................Hördes i nejden.

Det enda som saknas här är den träningstokiga mamman.
 Såklart hade jag all tid i världen att fota henne, men kom mig
inte för...dessutom kändes det inte riktigt ok...Men ni kan
säkert i er fantasi se hennes huvud dyka upp vid rutschkanan, eller hur? Ja, där kommer hon ju!!!

Här upptäckte jag henne först. Hon kom kloppandes med
älgkliv ner till vägskälet, för att tvärvända, rusa uppför vägen igen
hela vägen till skogen, sen tillbaka längs skogsbrynet i höger bildkant....3 ggr. Sen sprang hon
planlöst omkring vid sandlådan så sanden skvätte en stund och så på´t igen!

Fjärde semesterda´n, em

Såhär kommer det att fortsätta en bra bit. Ett jävla jobb, men det kommer bespara
mig en massa jobb kommande år. De första pannorna var ju vacker slitna, men nu får vi
hålla till godo med nyköpta. De blir nog snart gråa och slitna som jag vill ha dem.

Jag tycker det blir gôrsnyggt, ja!

Här började jag min expedition "rabattkant" med de gamla slitna pannorna
som jag hittade invid förrådsväggen, bortglömda. De är mina favvisar.

Oj, här har vi slagit ut utan att nån har brytt sig och beundrat oss, jävla skit! Förlåt, säger husets
härskarinna! Jag älskar verkligen mina liljor, både de "vanliga" och den "ovanliga" som de här, till exempel.

Jag har svårt för söta drycker och i synnerhet cider, men så fann jag
den här godingen. Jädrar, så god! Prova, vettja!

Och inte nog med det så dristade jag mig till att köpa ett HELT nytt
vitt vin. Sånt kan ju straffa sig genom skrumpen tunga, men se här
gjorde vi ett riktigt kap för endast 59 pix. Vem vågar lägga ner mer pengar
på nåt oprövat? Och inte nog med det, ser ni vem som finns i rutan?
Jo, Ernst! Ja, just det! Vi vågade oss till att titta vidare på hans projekt.
Och ja...han får en chans till hos oss, men bara EN!

Fjärde semesterda´n, fm

Bakspaden, den efterlängtade!

 Idag skall det väl bli en fortsättning på utgrävningarna. Först skall vi nog åka iväg och köpa en spade till. Vi har ju bara en och nu behöver vi ju gräva på två ställen samtidigt för att arbetet skall gå lite smidigare och framför allt snabbare...
Även några säckar kodret skall inköpas, lite fjäsk till växterna, helt enkelt.
Men den stora händelsen är ändå att jag fått min bakspade nu! Nu skall det bakas tunnbröd! Det kommer väl som vanligt att bli den varmaste dagen idag, som vanligt då jag bakar, men vem klagar på varmt väder? Inte jag, i alla fall!

En helt utslagen Klinga. Det tar på krafterna att se matte
och husse gräva i trädgården...

Men här är en som inte blir trött i första taget. Lummi dänger upp
Grodan Gunnar så stoppningen flyger!

Tredje semesterda´n

Dagen började tidigt som tusan. Åska och blåst så taket hotade lyftas! Husdjuren vankade omkring hela natten, suckande och stönande. Bytte liggplats och smaskade innan de somnade...för att en stund senare börja om. Gubben började dessutom snarka! Jag hade tid hos min sjukgymnast Pete kl. 8.10 i morse för lite stötvåg. Så helt plötsligt fick jag för mig, mitt i natten, att Gubben hade stängt av alarmet. Vilken drömstart på min tredje semesterdag! Då alarmet ljöd 6.20 i morse hade jag nyss somnat...Dessutom var det kört att snooza eftersom vovvarna stod i givakt då de hörde ljudet. Klinga satt sig upp och krafsade på mig, Vaski började gnällgnälla men den enda som tog det lugnt var Lummi. Hon låg kvar bredvid husse och snarkade.
Bara att gå upp och gå ut med hundarna. Åt frukost, men en viss lojhet låg som en tung gardin över mig. Lite yr, faktiskt. Skit, tänk om det blir migrän, tänkte jag.
Stötvågen var en riktig rysare idag. Gjorde riktigt j-a skitont! Men på nåt sätt så kändes det bra...Det liksom träffade rätt, om jag så säger. Direkt efteråt var smärtan borta, men efter nån timme så var den som vanligt tillbaka. Jag FÅR inte vara otålig, jag vet, men det börjar ta på nerverna. Vill kunna gå långpromenader med hundarna.
Var hemma vid 8.30 och tänkte lägga mig att läsa en stund. Somnade som en stock och sov till 11. Sen var det en kaffe och några smörgåsar och så ByggMax för att köpa taktegel. Nä, vi skall inte lägga om taket utan göra rabattkanter! 6.90/styck för en panna och det blir gôrbra! På framsidan där altanen skall byggas skall vi köpa grått taktegel. Det kommer göra sig bra till grusgången och fingruset i rabatterna. Kommer bilder senare. Ja, sen så har vi tränat, Gubben och jag. Han var med i mtb-gruppen på KMTI och jag vågade mig på ett zumbapass. Och tänk så kul det var! Jag har inte zumbat på gôrlänge och trodde väl att jag skulle ha två vänsterfötter men det funkade hyfsat, men bäst var att baklåret inte krånglade! Proffsig instruktör och musik!
Sent hemma och nu är det soffan en stund innan lässtunden innan John Blund kommer med sitt attans sömngrus.