Magvärk och datorfix

Ni tror väl inte att jag har lagt ner bloggen, väl? Ingen fara, men däremot så har jag varit riktigt sjuk sen i lördags natt. Så kan det gå då man inte tänker sig för! Poppade popcorn i micron, brände första påsen(ett tecken?) och fann då att det återstod en påse. Attans! Hade totalt glömt bort att poppisar är döden för min mage. Även Gubbens faktiskt, men han hade somnat innan jag hade gjort klart popcornscirkusen i köket. SÅ jag smällde i mig en HEL påse...

Vaknade på natten med en ihållande pulserande smärta i magen. Illamåendet gick i vågor. Gubben skulle iväg på tävlingsäventyr vid 06.00 och for iväg så jag kunde i lugn och ro snurra runt i sängen...Till slut gick det inte längre. Visste knappt om jag skulle gå, stå, sitta eller ligga. Hade mardrömsvärkar i magen, som om jag svalt en stor sten. Och som i ett trollslag kom det över mig; Det är ju poppisarnas fel! Jag tål ju inte poppisar. På senare år har jag fått samma reaktion, och Gubben också, då vi ätit micropop. Därför har jag sällan köpt dem. Men så glömmer man ibland....

Hela söndagen låg jag i soffan och jämrade mig ibland, faktiskt. Hade som tur var tagit med en rykande färsk bok hem på fredagen, Jan Guillous tredje bok i serien om Brobyggarna. Mellan svart och rött, heter den nyaste. Mycket bra, hittills, och då har jag nästan läst ut hela boken. Den andra, Dandy, var dock en stor besvikelse för mig eftersom jag tyckte den första var så fantastiskt bra. Nåväl, jag läste och sov, läste och sov hela söndagen. Sov hela natten, trots detta och gick till jobbet på måndagen. Med ont i magen, inte så som dagen före men ändå så jag inte kunde äta mer än lite filmjölk. Idag har det varit bättre, men ännu varnar magen. Vågar inte äta för fiberrikt för då ligger jag igen, det är jag säker på.

Nån träning har det av kända skäl inte blivit på flera da´r. Nu är jag riktigt sugen på att gå på Lift mix intervall i morgon. Ni vet det där grispasset som jag och Gubben älskar! Man tar i så man nästan spyr, och sen tar man i lite till...ja, jädrar! Och samtidigt tycker man det är KUL. Fatta!?! 

Och idag var jag 4 personer på jobbet. Mig själv(vilken tur!), två elevstödjare och min nytillsatta hjälpbibliotekarie och fritidsledare. Hon arbetsprövar än så länge och jag hoppas jag får behålla henne. Hon har dock en mängd kroppsliga problem som måste tas hänsyn till. Idag tex var hon sjuk och även i morgon. En elevstödjare var på utbildning och vabbade resten av dagen, den andre är på utlandssemester, alltså fick jag hoppa in som alla tre, fyra med mig själv, för alla mina uppgifter behövde ju också göras...

Jag sparkade igång dagen extra tidigt då jag insåg faktum. Försökte dela på mig åt alla håll, tills jag insåg; Skit i det! Du kan bara vara EN person. Och tänk, allt eftersom har dagen faktiskt blivit bättre och bättre! Inte alls så stressig som jag i början bävade för. Och som grädde på moset hann jag med att sätta mig i mitt försummade bibliotek och få igång datorn. Den dator som det inte gått att få igång biblioteksprogrammet i var nu mycket villigare att loggas in på! Voìla!! Jag kunde registrera böcker som legat och väntat och nyss såg jag på mailen att mina senast beställda böcker är skickade idag. Kan ni förstå vilken positiv vändning allt kan ta ibland? 

Nu skall jag nog bara softa framför Djurakuten på 3:an. Det är ett av få program som jag tittar på. Lagom avslappnande men också intressant, och som den djurvän jag är så älskar jag de lyckliga sluten. Ett program till som jag inte vill missa är Halvbrodern på svt 1 på måndagar. En fantastisk släktsaga som bygger på romanen med samma namn av den norske författaren Lars Saabye Christensen. Om ni inte sett början av den, igår visades del 4, så se den på svtplay. Rekommenderas starkt!

Nu Djurakuten!

Tjingeling!

Till er som följer min blogg...

Jag trodde aldrig att jag skulle få uppleva hur det är att vara förföljd, men ni som följer min blogg har ju läst om min "stalker". Den som trakasserat mig har inte tagit nån som helst kontakt under två veckor och jag har förhoppningar att "hen" har fattat allvaret. Min Gubbe har tagit kontakt med "hens" syster och hon har tagit tag i problemet. Inte kul för henne, eller för nån av oss, men som den goda människa hon är så har hon gjort det hon kunnat. Jag, men också Gubben, är henne för evig tacksam.
Jag tror nog att fortsättning kommer att följa...Men jag tror inte att "hen" kommer att våga trakassera mig med sån elakheter som "hen" gjort under senare tid. Jag har aldrig varit med om att någon sagt såna elakheter till mig, någonsin...och de sitter så himla djup just nu att jag tyvärr inte kan bortse från dem.
Bloggen är öppen och om "hen" läser den så kanske det går upp ett ljus om hur djupt man kan såra nån med elakheter.

Städa? Skulle inte tro det!

Då veckans sista arbetsdag var över, tog jag en lättare timeout. Ingen träning, inga matinköp eller tankande av bilen. Det var bara att köra hem...Visst ja, jag tog en tur till Systemet för inköp av en liten flaska vitt. Men den lilla avstickaren kändes knappt. För det mesta är det massor av saker som skall hinnas med innan man halv avsvimmad hamnar innanför dörren hemmavid.

 Men DÅ inträffar nästa adrenalinpåslag; Hemmet ser ut som en hallicks droska! Lurvig, helt och hållet!!! Och dessutom brukar solen, för att jävlas antagligen, skina genom persiennerna och avslöja allt damm och skitiga fönster på ett mycket provokativt sätt!

Kanske är det den sjunkande östrogenhalten i min kropp som har gett utslag i form av nonchalans av städning. Jag har helt enkelt närmat mig mannens domäner. Nu kan jag känna en manlig, förnärmad  kylig vind, men tyvärr kära killar, män och gubbar, så har jag en inofficiell statistik grundad på mina väninnors och kvinnliga arbetskamraters berättelser om sitt andra jobb, " Hemmafixaren" som inträder efter deras ordinarie heltidsjobb. 

Därför vill jag skicka en vädjan till mödrar av söner; Dalta inte bort dem, gör dem medvetna om livet bortom mammi istället! 

Sådär ja, nu har jag väl gjort mig osams med en massa människor, men vad f-n, det får jag väl ta. Hur många äktenskap och förhållanden i min närmaste omkrets har inte gått över styr p g a att mannen inte tagit sitt ansvar i hemmet. Och att kvinnan tyvärr gjort som jag gjorde första omgången, gjorde jobbet! Så där ja, nu har jag väl satt en spik i kistan. Provokativa mig, helt enkelt. 

Men min nuvarande Gubbe gör det jag säger till honom i alla fall...Ett steg framåt och han grymtar inte, då är det bra för min del, man skall inte överdriva...eller hur, tjejer?

Men för att återgå till början av mitt inlägg, mitt behov av att städa har helt plötsligt avtagit, även om jag irriterar mig på att det är fläckar på kakel och spis, hår-och dammtussar överallt, kattsand utanför lådorna, hår på plädarna i soffan och på mattorna....Eller är det så ruskigt att åldern har tagit ut sin rätt så kapitalt att jag behöver hemtjänst? Jag har ju märkt en tendens att vända halva orden bakfram då jag skriver...Kan det vara ett tecken på alzeimers, tro?

Men nu över till nåt helt annat...

Bilder!

Lite vemodig blir man då man ser alla blommor som
har gett sitt bästa, om man så säger...kolla bara krassen...

Tog en timeout på vår nya altan. Eftermiddagssolen värmde gott
och Skrållan var glad över sällskap av matte.

Rosenstaven har blommat ut vilket bevisar att hösten
är kommen. 

Men se där, höstfloxen gör mammi glad!

Och överraskad av den för sommaren nyinköpta klematisen
 som blommar NU! 

Jaha, vad har vi här då? En äppeltjuv, må hända? Vem
räcker upp handen att gå ut med honom typ 03.15 i natt? Inte jag, i alla fall...
men tyvärr finns ingen annan...

Hösten närmar sig,ingen tvekan...

...och då blommar rosenflockeln som mest, det gör livet lättare för
mig

Lilla Klingeling tar dagen lättvindigt...

medan hennes gelikar gör allt för att synas!

Ingen matbild idag, men en sak måste jag bara få upplysa om;
Denna vinäger har jag nu blivit beroende av. Finns det månne
nån sorts motsvarighet till Länkarna? Eller är
det kanske ok att lida av denna åkomma?

Min lilja blommar som aldrig förr, fast det ibland är dretkallt om natten.
Inte helt konstigt eftersom jag fått skottet från Monica, som bor i Ambjörby, norra Värmland.

Tomaterna kommer nog att mogna, allihop

Snart fredag...

Men kan ni förstå hur fort tiden går? Tänk då man var liten, då stod ju tiden helt still. Kommer ni ihåg då det var julafton, bara en sån sak, HUR länge fick man vänta på Kalle Anka, för att vara säker på att få sina julklappar DIREKT efter? Kalle visades ju för satan kl 15.00 VARJE jul men ändå kändes det som om nån lurades med tiden.
Nu, då man har en massa år på nacken och inget hellre vill än att stoppa tiden, nä, då jäklar skall tiden rusa som en skotträdd hare!
Det känns som att jag skulle vilja ha...typ tisdag nu, ja ,jag vet; ni knorrar några av er, men om jag skall hinna med allt, så behöver jag några extra da´r denna veckan. Men schyssta då? Kan ni inte ge mig det?

Nej, jag är väl medveten om att ingen kan ge mig några extra dar i veckan. Men idag har "krångel" varit min envetna kompis. Sen har jag en hjälpreda, hon arbetsprövar som det så vacker heter. Hon är en bra tjej, men med en ryggsäck av sjukdomar i bagaget. Hon skall aktiveras, motiveras, distraheras i en vardag som jag tror saknar motstycke just nu.
Det är synd om henne. Jag är en riktig dretkärring, känner jag, då jag måste koncentrera mig på mitt arbete så in i norden, samtidigt som jag har en person att ta hand om, som inte har varit på arbetsmarknaden, och framför allt inte i skolvärlden, på många år.
Att göra människor ledsna och besvikna är det värsta jag vet! Men ibland är situationen sån att man måste. Usch och fy, säger jag om det.
En dag kvar av veckan. Gôbben på älgjakt tors-lör. Då han kommer hem har vi planerat en grillkväll. Vädret verkar ju tro att det är sommar. Sen skall ju maken upp vid 6 på söndag morgon. Tävling, såklart!
Men gud, nu höll jag på att glömma(fy på mig)
Idag fick jag ju en sån dära gôrgo vegetarisk biff...IGEN!! Och jag var inte ensam om att tycka det!
"Mina" vikarier var också helt saliga! Jag, som den lata människa jag är, är ju helt salig över då jag får smaskig mat på ARBETSTID  som dessutom smakar mumma. Kan man ha det bättre? Skulle inte tro det...

Nu inser jag att jag inte behöver städa så himla noga eftersom mitt tilltänkta besök inte kunde komma...
TV-soffan väntar, med andra ord...en stund, sen gäller "Mellan rött och svart"  Jan Guillou senaste bok i serien om Brobyggarna. Så himla bra serie! Jag har inte gillat Guillous alster tidigare. Spionromaner och häxbränningar är inte nåt jag mått bra av, men denna serie...Ja, jäklar så bra jag tycker den är!
Prova, ni som är Guillouskeptiker, vettja! Jag är omvänd, bara så ni vet...
Nu blir det nog "Djurakuten" på 3-an...

Att nästan dö och sen piggna till...

Har kört värsta grispasset idag...igen. Tredje gången. Men då jag tänker efter så har jag blivit bättre i mitt j-a baklår efter att jag började med Lift it intervall. Med Stabbe. Värsta bästa instruktören...bland alla andra värsta bästa instruktörer på mitt träningsmecka KMTI. Det är helt otroligt, men alla pass jag bokar, så får jag en otroligt proffsig instruktör! Är det JAG som bokar rätt hela tiden eller är det så att KMTI har DE BÄSTA INSTRUKTÖRERNA EVER IN THE CITY OF KARLSTAD?!? Såklart är det så! Basta!
Och ännu roligare är att Gubben tycker att grispasset är kul! Han är ju cykelnörd och är svår att överbevisa om annat, men nu har jag lyckats. Det är jag mycket glad över! Det förgyller verkligen att vi tränar tillsammans! Så himla kul!
Ja, annars så måste jag bara säga en sak; I går fick jag den godaste vegetariska biffen ever i matsalen!!!! Åhhh, kommer att drömma om den under en längre tid. Fick ett halvdant recept idag(ingen skugga skall falla över henne för jag är ju likadan själv med recept...Man tar vad man har, liksom).
Men nä, nu blev det ju fel...Jag har ju fått jättegod mat gôrofta, faktiskt nästan jämt, men det är ju det där med att man får nåt nytt och hemlagat som är så himla gott! Kanske är det så att man är försökskanin på vissa rätter....Men guuud, så kul det är med nya rätter!! Så är det ju så att man inte kan gilla allt men det är ju ens egna smaklökar som säger; stopp och belägg, inte att maten är fel på nåt sätt. Men för min del, som minimerar kolhydrater under veckan, är salladsbuffén den bästa som finns hos oss på Tullis! Tack för det Nina, Christina och Jeanette! Puss och kram, säger jag bara!

Idag blev jag påkörd av en liten cyklist då jag rastade Lummi. Han körde om mig på insidan och det blev en liten konfrontation. Ingen blev skadad och kille bad så himla mycket om ursäkt. Det hedrade honom, en kille på ca 9-10 år. Och hans föräldrar som lärt honom vett, etikett men också hur man beter sig då man gjort fel.
Han blev heller inte uppäten av Lummi, som inte alltid är i balans då nåt oväntat händer.
Jag sa till honom; Du kanske skall cykla lite långsammare så du hinner med att tänka över trafiksituationen så du inte skadar dig i fortsättningen. Han nickade så hjälmen vinglade omkring på huvudet...Lille killen...
Idag har jag faktiskt fått lite tid över för att kolla nån som kan hjälpa oss med vår Lummi, den ûberstressade vovven. Det får bli Hanna Klinkenberg i Deje, som är expert på beteendeproblem. Kollade hemsidan. Där stod att man skulle filma djuret i fråga. Sagt och gjort.
Jag gjorde i ordning kvällsmaten. Då brukar Lummi få stollryck och gnälla, skälla och stå på bakbenen mot diskbänken. Nu upptäckte jag att torrfodret för Vaski och Lummi var slut, alltså fick de av blötmaten som Klinga skall ha. Skålarna ställdes på golvet. Alla hundar satt snällt och väntade. Så sa jag; Varsågod, och alla började äta, samtidigt som jag startade kameran.
Lummi har väl aldrig ätit så långsamt och eftertänksamt. Skithund. Eller inte, såklart. Hon är den charmigaste hund som finns...då inget stör henne.
Ni har jag köpt torrisar igen. I möra skall jag filma. Då ni, skall ni få se på f-n! Hon får värsta stollrycket då man ställer ner matskålen med torrfoder.
Vi är lite utmattade just nu, husse och jag, av alla hennes konstiga utbrott. Där i mellan är hon ett charmtroll utan dess like. Väl värd att få ordning på. I möra skall det filmas!