Om mig

Mitt foto
Hammarö, Värmland, Sweden
Här delar jag med mig av glatt och sorgset, ilsket och stôlligt. I sammanhanget deltar ofta min Gubbe. Våra liv kretsar kring våra högt älskade husdjur, trädgården och vår gård med allt vad det innebär av arbete. Sen får ni gissa vilken årstid det är jag hatar mest...

onsdag 11 september 2013

Att nästan dö och sen piggna till...

Har kört värsta grispasset idag...igen. Tredje gången. Men då jag tänker efter så har jag blivit bättre i mitt j-a baklår efter att jag började med Lift it intervall. Med Stabbe. Värsta bästa instruktören...bland alla andra värsta bästa instruktörer på mitt träningsmecka KMTI. Det är helt otroligt, men alla pass jag bokar, så får jag en otroligt proffsig instruktör! Är det JAG som bokar rätt hela tiden eller är det så att KMTI har DE BÄSTA INSTRUKTÖRERNA EVER IN THE CITY OF KARLSTAD?!? Såklart är det så! Basta!
Och ännu roligare är att Gubben tycker att grispasset är kul! Han är ju cykelnörd och är svår att överbevisa om annat, men nu har jag lyckats. Det är jag mycket glad över! Det förgyller verkligen att vi tränar tillsammans! Så himla kul!
Ja, annars så måste jag bara säga en sak; I går fick jag den godaste vegetariska biffen ever i matsalen!!!! Åhhh, kommer att drömma om den under en längre tid. Fick ett halvdant recept idag(ingen skugga skall falla över henne för jag är ju likadan själv med recept...Man tar vad man har, liksom).
Men nä, nu blev det ju fel...Jag har ju fått jättegod mat gôrofta, faktiskt nästan jämt, men det är ju det där med att man får nåt nytt och hemlagat som är så himla gott! Kanske är det så att man är försökskanin på vissa rätter....Men guuud, så kul det är med nya rätter!! Så är det ju så att man inte kan gilla allt men det är ju ens egna smaklökar som säger; stopp och belägg, inte att maten är fel på nåt sätt. Men för min del, som minimerar kolhydrater under veckan, är salladsbuffén den bästa som finns hos oss på Tullis! Tack för det Nina, Christina och Jeanette! Puss och kram, säger jag bara!

Idag blev jag påkörd av en liten cyklist då jag rastade Lummi. Han körde om mig på insidan och det blev en liten konfrontation. Ingen blev skadad och kille bad så himla mycket om ursäkt. Det hedrade honom, en kille på ca 9-10 år. Och hans föräldrar som lärt honom vett, etikett men också hur man beter sig då man gjort fel.
Han blev heller inte uppäten av Lummi, som inte alltid är i balans då nåt oväntat händer.
Jag sa till honom; Du kanske skall cykla lite långsammare så du hinner med att tänka över trafiksituationen så du inte skadar dig i fortsättningen. Han nickade så hjälmen vinglade omkring på huvudet...Lille killen...
Idag har jag faktiskt fått lite tid över för att kolla nån som kan hjälpa oss med vår Lummi, den ûberstressade vovven. Det får bli Hanna Klinkenberg i Deje, som är expert på beteendeproblem. Kollade hemsidan. Där stod att man skulle filma djuret i fråga. Sagt och gjort.
Jag gjorde i ordning kvällsmaten. Då brukar Lummi få stollryck och gnälla, skälla och stå på bakbenen mot diskbänken. Nu upptäckte jag att torrfodret för Vaski och Lummi var slut, alltså fick de av blötmaten som Klinga skall ha. Skålarna ställdes på golvet. Alla hundar satt snällt och väntade. Så sa jag; Varsågod, och alla började äta, samtidigt som jag startade kameran.
Lummi har väl aldrig ätit så långsamt och eftertänksamt. Skithund. Eller inte, såklart. Hon är den charmigaste hund som finns...då inget stör henne.
Ni har jag köpt torrisar igen. I möra skall jag filma. Då ni, skall ni få se på f-n! Hon får värsta stollrycket då man ställer ner matskålen med torrfoder.
Vi är lite utmattade just nu, husse och jag, av alla hennes konstiga utbrott. Där i mellan är hon ett charmtroll utan dess like. Väl värd att få ordning på. I möra skall det filmas!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar