Träningsvärk och trösttyger

Se där ja, nu var det lördag igen! Tiden går så fort att jag inte hinner med att blogga.
Som vanligt vaknade jag jättetidigt i morse. Det gör jag alltid då det är helg! Så himla irriterande. Men å andra sidan så är det ganska skönt att kunna äta frukost och läsa tidningen jättelänge på morgonen.

Skall försöka ge en snabb resumé över vad min vecka har innehållit. Ehhh, låt mig tänka....
På tisdagen var det så dags för Vaski att få träffa sin nya vovvedoktor. Vi har nu äntligen fått över alla djuren till Ulvsby smådjursklinik efter att under lång tid velat fram och tillbaka om hur vi skulle göra. Sen ville vi att Solstaden skulle slutföra Vaskis rehab(även om de knappt gjort nåt mer än tagit betalt..). Han har efter alla undersökningar och behandlingar blivit så himla skräckslagen bara man svängt in på Frögatan i Gräsdalen, att han darrat som ett asplöv då man öppnat bakluckan. Från början var han inte ett dugg rädd för vetten, utan var nöjd då de klappade honom. Det avgjorde också vårt omval av vette. Nu är han frisk från sin fläkskada och kan hoppa och springa som förr. Nu var det alltså så dags för premiärbesök i Ulvsby!

Vaskiböbben blev tagen för en valp av en hundägare
hos vetten! 

Men kan ni tänka er, då jag kom fram till kliniken och öppnade bakluckan, vad tror ni jag ser? Jo, en kraftigt darrande Vaskiböbb! Hur kunde han veta att det var vettebesök på gång? Han har ju aldrig varit där förr. Nu fick han ett helt annat mottagande än på Solstaden. Det är en sån gemytlig atmosfär där ute på landet. I väntrummet får man alltid en pratstund med nån annan djurägare, och dessutom, till skillnad från Solstaden, så är logistiken alldeles perfekt! Väntetiden är aldrig lång, varken före eller efter besöket.
Och Vaski blev omklappad, beundrad, friskförklarad från sitt ryggonda och tillslut också vaccinerad. Allt detta för ynka fyra hundra kronor!

Förra onsdagen hoppade jag och Gubben över Stabbes Lift mix intervall. Gubben hade ett möte och jag körde Fridas provspinningpass i stället. Sånt straffar sig, kan jag meddela!
I onsdags var vi åter på plats i A-salen för detta "mördarpass". Och det var det verkligen! Han hade såklart gjort om hela passet, den filuren, och lagt in löpning och en massa tyngdlyftningsövningar! F-n!!! Tänkte jag. Nu gör jag mig illa. Och det gjorde jag såklart...I baklåret...Gjorde ett utfallssteg och så var det klart!
 Jag kan ju heller inte springa, men gjorde det ändå. Man kan ju inte stå och jogga på stället och se dum ut heller!!! Såklart jag körde på så mycket jag orkade. Förvärrade det som redan gjorde ont, men vad f-n, det var ju så kul! Man kan undra vilken funktionsstörning man har då man tycker det är kul att köra skiten ur kroppen och samtidigt skada sig...Och dessutom ha träningsvärk i flera da´r efteråt. Ja, detta är och förbliver ett mysterium. Nästa onsdag kör vi igen!!!

Torsdagen gick i stillhetens tecken. Hade tänkt köra Petras spinningpass men då kroppen sa ifrån nåt alldeles otroligt vid minsta rörelse så bokade jag av. Det fick bli hundprommar istället. Sen fick jag ett sånt där husmorsryck igen-vet inte vad som tar åt mig ibland-men jag gjorde soppa och morotspannkakor till kvällsmat. Riktigt goda, och dessutom glutenfria.

Morotspannkakorna

Använder ofta bovetemjöl eller sojamjöl stället för vetemjöl. Det blir mycket godare och dessutom bättre GI-värde, om man är intresserad av det. Jag är övertygad att om man försöker sänka sitt kolhydratintag så mår man mycket bättre. Det gör i alla fall jag. Mindre uppblåst mage och dessutom stärker det immunförsvaret att byta ut kolhydrater mot vitamin-och proteinrik mat. Dessutom inte äta en massa lightprodukter utan så naturligt som möjligt. Grädde och bregott, feta varianter på mejeriprodukter.

Men jag är ingen fanatiker utan kör potatis eller pasta under helgen. Bulgur, couscous och bönor blir det desto oftare. Bröd då och då, men då gärna i form av pumperdinkel eller väldigt grovt rågbröd med en massa goda frön och gryn i.Ibland får jag dock nån sorts craving och vräker i mig färskt bröd, till exempel som då vi får soppa och hembakt bröd i skolrestaurangen. Det är så himla gott!

Då händer det sig ALLTID att jag trycker i mig som en utsvulten, men med det lilla sunda förnuft jag har kvar i form av en minikopia av mig själv, sittande på axeln som varnar; Du vet väl att du får ont i magen, du vet väl att du får ont i magen...Äsch, håll käften, väser jag då och trycker in några brödbitar till.
Det brukar ta ungefär en halvtimme innan den första symptomen börjar visa sig. Jag måste lossa på bältet. Sen börjar det mullra och ha sig i magen. Sen det värsta av allt. Jag får ett håll i vänstersidan som gör riktigt förbannat skitont! Då är det så dags att ångra sig...Den lilla på axeln har vid det här laget växt sig gigantisk och skrattar högt i mitt öra! VAD VAR DET JAG SAAAAA?

Och så var det fredag och träningsvärken var lika enveten. Ingen träning, alltså. För att trösta mig själv for jag istället på inköpsrunda. Behövde köpa mig lycklig, kände jag. Har i några da´r känt av ett trängande behov av nya tyger och att få sätta nålen i nåt att hänga på kroppen, men också nåt att hänga i fönstret i TV-rummet, dock inte samma plagg... Och tänka sig, jag fick tag på båda! Var åker man om man vill ha snygga tyger? Jo, till Tina på Tyghandlar´n! Hon har dessutom utförsäljning, och har haft sen i somras. Tyvärr har hon funderingar på att stänga affären.
 Synd, tycker jag, men förstår om det är svårt att få det att gå runt. Läget är tyvärr så anonymt och dessutom är en av hennes grannar en bilverkstad som gör att det dräller skrotbilar överallt! Man har ibland svårt att ta sig in på parkeringen och dessutom är skylten dold bland alla bilar. Men synd på en kunnig kvinna med en bra affärsidé. Hoppas att hon får ett jobb där hon kan ta tillvara sina kunskaper.

Gardintyget! Kan ni gissa priset?
Nä, trodde väl det. 10:-m! 45:- för hela biten!
Inte klokt, det har kostat flera hundra kronor metern! 

Det här var lite dyrare än gardintyget men vadådå? Typ 200:-.
Billigt, ändå.

Vintervila

Sådär ja, nu har fuchsiorna fått en sovkartong för vintervilan. Har oroat mig lite hur jag på bästa sätt skall få dem att övervintra, men så använde jag min bibel - google, det bästa som finns, och såklart fann jag tips på hur man gör.
De skall få bo på den inglasade altanen i vinter.Jag har bäddat mjukt och gött åt dem så de inte skall frysa. Som om nån hade läst mina tankar fick jag just idag varorna jag beställt från Office Depot till jobbet. Och vad kom dom i, tror ni? Jo, en massa jätteperfekta kartonger...att tex ha övervintrande fuchsior i....

Titta så skönt vi har det. Hela vintern skall vi sova här, på
dynan till bänken i bersån, med badrumsmattorna
över oss. Sen kommer det bubbelplast, har herr´n i huset lovat.

Man skulle plocka bort allt grönt på plantorna och det sved i hjärtat eftersom de blommar jättefint ännu.
Men se, där fann jag på råd. Kolla;

De är ju så himla fina, ploppblommorna, som Gubben kallar dem!
Varför, tror ni? Jo, då han var liten "ploppade" han alla blommorna
på sin mormors fuchsior, till hennes stora sorg. Vilken dretonge, va?

Ja, sen har jag även packat fikonträdet. Synd att inte fikonen hann bli helt mogna, men inget att göra åt. Nästa år så...

Det är inget Halloweenmonster! Inte heller en Barbapapa,
utan fikonträdet jag köpte till soldäcket på framsidan. 

Men en som inte får sova än är "Monicaliljan". Den har ju för tusan knoppar! Vissa blommor gillar ju en köldknäpp för att sätta blom igen. Lite som novemberkaktusar.

Den här liljan är jag så himla nöjd med! Den är som en blandning av
daglilja och amaryllis. 

Ja, sen har jag hunnit vara en sån dära riktig husmor. Ja, ni vet en sån där som bakar och står i. Dammsugit bort allt lurvigt, har jag också hunnit med. Soffan i TV-rummet var en utmaning! Den har nu en helt annan finish än innan och dessutom har jag köpt nya fleeceplädar i grönt, min älsklingsfärg,  för nu skall det bytas gardiner, också i grönt, vad annars? Nja, inte nu kanske, för klockan närmar sig 21, men i möra skall jag nog få upp mina favvisar med stora monsterablad på. Kruxet är att jag måste sy nya kuddfodral för de gamla har jag slängt(jävla klantskalle)!

Ett sånt här bröd räcker för mig och Gubben hur länge som helst.
Jag måste dela det och frysa minst hälften för mer mjukt bröd äter vi inte.
Jag mår väldigt bra utan en massa onödiga kolhydrater och Gubben är inte heller nån
stor smörgåsätare, men hembakt bröd är ju gött ibland. En massa frön och grejer i gör
 att det är ytterst lite vetemjöl i. Med andra ord är det bara långsamma kolhydrater.
Funkar då man skall träna hårt, annars ont i magen. Dock fara för överätning pga GÔTTIGHETEN!

Min GPS är ur funktion...kalla mig virrpanna

I vår familj brukar vi använda oss av uttrycket Hiawatha-varning då man irrar bort sig. Detta uttryck kommer från långt bak i tiden under en löpartävling i Ekshärad där min f.d gubbe sprang fel fem(5!!!) gånger under en och samma tävling på distansen 10 km. Allt som allt sprang han väl säkert 2 mil men lyckades ändå komma långt fram i resultatlistan. Detta har varit en ständig källa till glädje!

Efter detta var uttrycket befäst. Det har levt vidare och idag var det min tur att få en varning. 

Jag tog med mig Vaskiböbb på en långpromme som skulle visa sig bli långt mycket längre än vi kunnat ana. Tanken var att gå till SCK-stugan och hälsa på hussen och hans cykelkompisar för att kolla hur långt i snickrandet de kommit. De håller på med en brädfodring av hela stugan. 

Då jag var nästan framme ringde Gubben och sa att han var hemma! Att vi inte mötts är och förblir en gåta då han cyklade samma väg som jag gick. 

Nåväl, jag och Vaskiböbb tog av åt mörmospåret till. Han älskar att gå i skogen och vädret var vackert så vi gick på. 

Så fick jag en snilleblixt, då vi nästan var framme vid vägskälet där spåret tar slut och blir gångväg. En mindre lyckad snilleblixt...Jag tänkte nämligen gena över Gamla Götetorp...tror jag det kallas. Hade en föreställning om att hålla vänster hela tiden. Lättare sagt än gjort då inte vägen gick åt det hållet...

Vi gick och gick och gick och gick....Så äntligen kände jag igen mig! Vi var vid den nedlagda macken vid Götetorp! Äntligen kände jag igen mig, men nån genväg blev det ju knappast. Men jag tror att Vaski hade en härlig promme med matte i alla fall. Inte så ofta man kan göra såna maratonprommar med en hund i taget. 

En snabb kopp kaffe och så var det dags för inköpsrunda och efter det födelsedagskalas hos bästa styvdottern. En arbetskamrat gör så fantastiskt fina scrapbookinggrejer och nu hade jag köpt en plånbok i papper. Så otroligt fin! I den lade vi 400:- och ett halssmycke. Jag tror hon gillade alltihop. Halsbandet åkte på direkt i alla fall!

Jag har ju inte kunnat lägga in bilder på flera da´r, bluetoothsymbolen har ju varit puts väck från datorn. Gubben har inte fattat vad som hänt, och han brukar kunna sånt där datakrångel, men icke denna gång.

DÅ jag satt mig vid datorn efter kalaset så fanns symbolen där igen! Fatta så konstigt!

Nu kan jag lägga in bilder igen, tjohoo! 

Detta köpte vi på vår inköpsrunda, ännu ett kompostgaller.
Den som kom på detta fantastiska universalstängsel
borde ha nobelpriset! Inga fler kattbajsätare i vårt hus!

Visst är den söt som socker, plånboken! Camilla Eriksson heter
upphovsmakerskan. Så himla duktig!

Kärringen-55...fast Gubben kallar mig Gumman

Att få sova ut på morgonen en lördag har blivit en önskedröm. I morse började Vaski gnälla prick 06.27. Bajsnödig, sa hans blick. Suck...Förbaskat att jag är så lättväckt! Hussen sov lugnt vidare efter att ha gluttat med ena ögonlocken. Två av tre hundar ville ut och där gjorde de både 1:an och 2:an. Lilla Klinga låg kvar i sängvärmen hos hussen. Efter uträttade behov sprang två lättade vovvar upp och lade sig intill husse. Matte kom stånkandes efter. Vägrade att gå upp vid denna okristliga tid, men se det var inte lätt att somna om. Då hon äntligen gjort det, så vaknade hussen och sa med hög röst: SKALL VI GÅ UPP?
Mattes ögon var tyvärr ihoptvingade och därav infann sig stora problem att stiga upp...
Men hussen, som nu var pigg och alert gick ut med voffs medan matten snoozade en stund och senare medelst hasande steg så sakteliga piggnade till. Så pigg att hon bokade ett tabatapass! Tyvärr krockade det med hennes akuttid hos frissadoktorn. Skit också, men inget att göra åt! Då man är träningssugen så är man!
Ny akuttid på måndag. Då skall bästaste Tina på Glada Saxen fixa frissen på matten så hon kan visa sig bland folk. Matten, som i somras bestämde sig för att sluta byta färg på sitt hår då hon nu är i den gyllene medelåldern, har nu svåra problem med att hålla detta löfte. Allt eftersom håret växt ut så visar sig det kommunalgrå testarna allt mera. Det känns jättekonstigt att vara gråhårig...
Resten av mig har inte hunnit med, bara håret. Jag VET och ACCEPTERAR att jag är 55 år, men att håret så tydligt visar detta är helt onödigt, tycker jag. Övertydlighet, helt enkelt. Tror jag måste måla naglarna i nån riktigt vågad färg, typ glitter eller guld...För att var lite wild and crazy, liksom.

Då jag var yngre så visste jag bombsäkert hur en medelålders kvinna skulle klä sig och uppträda. En "Sandgrundsbrutta" ville ju ingen vara.

Kännetecknet för en Sandgrundsbrutta var; Blonderat hår som var upptuperat/permanentat/sprayat/stod still på hövve i storm, helt enkelt, ljusblå ögonskugga, rosa läppstift, gärna koboltblå mascara, mycket stark doftande av billig parfym OCH nu kommer det värsta; För små kläder! Gärna i skepnad av leopardmönstrat och därtill alldeles för höga klackar på lacksandalerna/stövlarna! En fuskpälsjacka i djurmönster som pricken över i:et.
Detta var och är fortfarande min värsta mardröm. Tänk om jag helt plötsligt en dag upptäcker att jag gillar leopardmönstrat?!? Och börjar måla pluggarna i ljusblått? HJÄLP! Jag rodnar i det djupaste rosa av att jag faktiskt nån gång tuperat mitt hår...uhhhh, så pinsamt...
Så kommer jag då till mitt senaste klädinköp. Dessa alldeles underbara kläder jag beställt genom Bästa Frida. Så snygga! Men vad väljer jag då? Jo, de tightaste av alla kläder. En kärring på 55!
Men jag är nöjd som bara den och mer kläder skall jag beställa i framtiden. Men tänk om leopard blir grejen? Kommer jag att tappa huvudet och helt plötsligt gå omkring i leopardmönstrade tights/kjol/tröjor/jumprar? Finns det någon av mina vänner som då vågar påminna mig om min ålder och kanske tipsa om mer passande kläder...Snälla, GÖR det, någon.

Snyggkläderna

Körde Fridas testpass igår. Hon har inget att oroa sig för...om hon nu gjorde det. Ett proffs som hon kan köra vilka pass som helst utan problem. Jag kände mig som om jag hade en alldeles egen PT. Lite synd om henne då hennes kollegor ballade ur, men de hade säkert sina anledningar. Jag kände mig utvald, jag! Skall försöka hinna till hennes pass nån gång i fortsättningen, även om det på onsdagarna är Stabbes pass som har gällt för oss, Gubben och jag.

I möra är det lön. Tänk att jag fortfarande har pengar kvar denna månaden. Det är på grund av, ja just det, på grund av att hundarna inte är på hunddagis. Visst är det gôtt att ha pengar kvar, men ändå märker jag att Vaski saknar dagis. Då vi går på morgonen gnyr han och vill med oss. Lummi däremot, bryr sig inte. Hon är glad bara man bryr sig...även om det är mitt i natten. Däremot stressar hon fortfarande upp sig i bôtt då vi skall gå på promme. Man får verkligen TRÄNA med henne, då funkar hon. Hon eftersöker KOMMANDO hela tiden, kan inte bara nosa omkring, slöa runt som Klinga. Nä, hon stressar på som om hon hade en uppgift HELA tiden. Det är jättesynd om henne! Då kvällen kommer och vi är samlade allihop, hela flocken, så slänger hon sig raklång  på golvet och somnar som en stock!
Jag har bestämt att komma ikapp med mina utgifter...och dessutom köpa mig lite extralycklig, som till exempel med mina House of Lolakläder. Då jag gjort allt detta så skall Vaski få komma tillbaka till stället han trivs mest på som fisken i vattnet, Tassarnas Hunddagis. Det kommer nog att ske runt jul eller strax därefter. Längre klarar inte mitt samvete...