Min GPS är ur funktion...kalla mig virrpanna

I vår familj brukar vi använda oss av uttrycket Hiawatha-varning då man irrar bort sig. Detta uttryck kommer från långt bak i tiden under en löpartävling i Ekshärad där min f.d gubbe sprang fel fem(5!!!) gånger under en och samma tävling på distansen 10 km. Allt som allt sprang han väl säkert 2 mil men lyckades ändå komma långt fram i resultatlistan. Detta har varit en ständig källa till glädje!

Efter detta var uttrycket befäst. Det har levt vidare och idag var det min tur att få en varning. 

Jag tog med mig Vaskiböbb på en långpromme som skulle visa sig bli långt mycket längre än vi kunnat ana. Tanken var att gå till SCK-stugan och hälsa på hussen och hans cykelkompisar för att kolla hur långt i snickrandet de kommit. De håller på med en brädfodring av hela stugan. 

Då jag var nästan framme ringde Gubben och sa att han var hemma! Att vi inte mötts är och förblir en gåta då han cyklade samma väg som jag gick. 

Nåväl, jag och Vaskiböbb tog av åt mörmospåret till. Han älskar att gå i skogen och vädret var vackert så vi gick på. 

Så fick jag en snilleblixt, då vi nästan var framme vid vägskälet där spåret tar slut och blir gångväg. En mindre lyckad snilleblixt...Jag tänkte nämligen gena över Gamla Götetorp...tror jag det kallas. Hade en föreställning om att hålla vänster hela tiden. Lättare sagt än gjort då inte vägen gick åt det hållet...

Vi gick och gick och gick och gick....Så äntligen kände jag igen mig! Vi var vid den nedlagda macken vid Götetorp! Äntligen kände jag igen mig, men nån genväg blev det ju knappast. Men jag tror att Vaski hade en härlig promme med matte i alla fall. Inte så ofta man kan göra såna maratonprommar med en hund i taget. 

En snabb kopp kaffe och så var det dags för inköpsrunda och efter det födelsedagskalas hos bästa styvdottern. En arbetskamrat gör så fantastiskt fina scrapbookinggrejer och nu hade jag köpt en plånbok i papper. Så otroligt fin! I den lade vi 400:- och ett halssmycke. Jag tror hon gillade alltihop. Halsbandet åkte på direkt i alla fall!

Jag har ju inte kunnat lägga in bilder på flera da´r, bluetoothsymbolen har ju varit puts väck från datorn. Gubben har inte fattat vad som hänt, och han brukar kunna sånt där datakrångel, men icke denna gång.

DÅ jag satt mig vid datorn efter kalaset så fanns symbolen där igen! Fatta så konstigt!

Nu kan jag lägga in bilder igen, tjohoo! 

Detta köpte vi på vår inköpsrunda, ännu ett kompostgaller.
Den som kom på detta fantastiska universalstängsel
borde ha nobelpriset! Inga fler kattbajsätare i vårt hus!

Visst är den söt som socker, plånboken! Camilla Eriksson heter
upphovsmakerskan. Så himla duktig!