Kärringen-55...fast Gubben kallar mig Gumman

Att få sova ut på morgonen en lördag har blivit en önskedröm. I morse började Vaski gnälla prick 06.27. Bajsnödig, sa hans blick. Suck...Förbaskat att jag är så lättväckt! Hussen sov lugnt vidare efter att ha gluttat med ena ögonlocken. Två av tre hundar ville ut och där gjorde de både 1:an och 2:an. Lilla Klinga låg kvar i sängvärmen hos hussen. Efter uträttade behov sprang två lättade vovvar upp och lade sig intill husse. Matte kom stånkandes efter. Vägrade att gå upp vid denna okristliga tid, men se det var inte lätt att somna om. Då hon äntligen gjort det, så vaknade hussen och sa med hög röst: SKALL VI GÅ UPP?
Mattes ögon var tyvärr ihoptvingade och därav infann sig stora problem att stiga upp...
Men hussen, som nu var pigg och alert gick ut med voffs medan matten snoozade en stund och senare medelst hasande steg så sakteliga piggnade till. Så pigg att hon bokade ett tabatapass! Tyvärr krockade det med hennes akuttid hos frissadoktorn. Skit också, men inget att göra åt! Då man är träningssugen så är man!
Ny akuttid på måndag. Då skall bästaste Tina på Glada Saxen fixa frissen på matten så hon kan visa sig bland folk. Matten, som i somras bestämde sig för att sluta byta färg på sitt hår då hon nu är i den gyllene medelåldern, har nu svåra problem med att hålla detta löfte. Allt eftersom håret växt ut så visar sig det kommunalgrå testarna allt mera. Det känns jättekonstigt att vara gråhårig...
Resten av mig har inte hunnit med, bara håret. Jag VET och ACCEPTERAR att jag är 55 år, men att håret så tydligt visar detta är helt onödigt, tycker jag. Övertydlighet, helt enkelt. Tror jag måste måla naglarna i nån riktigt vågad färg, typ glitter eller guld...För att var lite wild and crazy, liksom.

Då jag var yngre så visste jag bombsäkert hur en medelålders kvinna skulle klä sig och uppträda. En "Sandgrundsbrutta" ville ju ingen vara.

Kännetecknet för en Sandgrundsbrutta var; Blonderat hår som var upptuperat/permanentat/sprayat/stod still på hövve i storm, helt enkelt, ljusblå ögonskugga, rosa läppstift, gärna koboltblå mascara, mycket stark doftande av billig parfym OCH nu kommer det värsta; För små kläder! Gärna i skepnad av leopardmönstrat och därtill alldeles för höga klackar på lacksandalerna/stövlarna! En fuskpälsjacka i djurmönster som pricken över i:et.
Detta var och är fortfarande min värsta mardröm. Tänk om jag helt plötsligt en dag upptäcker att jag gillar leopardmönstrat?!? Och börjar måla pluggarna i ljusblått? HJÄLP! Jag rodnar i det djupaste rosa av att jag faktiskt nån gång tuperat mitt hår...uhhhh, så pinsamt...
Så kommer jag då till mitt senaste klädinköp. Dessa alldeles underbara kläder jag beställt genom Bästa Frida. Så snygga! Men vad väljer jag då? Jo, de tightaste av alla kläder. En kärring på 55!
Men jag är nöjd som bara den och mer kläder skall jag beställa i framtiden. Men tänk om leopard blir grejen? Kommer jag att tappa huvudet och helt plötsligt gå omkring i leopardmönstrade tights/kjol/tröjor/jumprar? Finns det någon av mina vänner som då vågar påminna mig om min ålder och kanske tipsa om mer passande kläder...Snälla, GÖR det, någon.