Snyggkläderna

Körde Fridas testpass igår. Hon har inget att oroa sig för...om hon nu gjorde det. Ett proffs som hon kan köra vilka pass som helst utan problem. Jag kände mig som om jag hade en alldeles egen PT. Lite synd om henne då hennes kollegor ballade ur, men de hade säkert sina anledningar. Jag kände mig utvald, jag! Skall försöka hinna till hennes pass nån gång i fortsättningen, även om det på onsdagarna är Stabbes pass som har gällt för oss, Gubben och jag.

I möra är det lön. Tänk att jag fortfarande har pengar kvar denna månaden. Det är på grund av, ja just det, på grund av att hundarna inte är på hunddagis. Visst är det gôtt att ha pengar kvar, men ändå märker jag att Vaski saknar dagis. Då vi går på morgonen gnyr han och vill med oss. Lummi däremot, bryr sig inte. Hon är glad bara man bryr sig...även om det är mitt i natten. Däremot stressar hon fortfarande upp sig i bôtt då vi skall gå på promme. Man får verkligen TRÄNA med henne, då funkar hon. Hon eftersöker KOMMANDO hela tiden, kan inte bara nosa omkring, slöa runt som Klinga. Nä, hon stressar på som om hon hade en uppgift HELA tiden. Det är jättesynd om henne! Då kvällen kommer och vi är samlade allihop, hela flocken, så slänger hon sig raklång  på golvet och somnar som en stock!
Jag har bestämt att komma ikapp med mina utgifter...och dessutom köpa mig lite extralycklig, som till exempel med mina House of Lolakläder. Då jag gjort allt detta så skall Vaski få komma tillbaka till stället han trivs mest på som fisken i vattnet, Tassarnas Hunddagis. Det kommer nog att ske runt jul eller strax därefter. Längre klarar inte mitt samvete...