Skrivregler....

Ibland undrar jag hur jag blev som jag blev. Varför jag fick de intressen jag fick och varför jag aldrig gör nåt ORDENTLIGT. Varför fick jag ett sånt stort läsintresse, till exempel?

Då jag var liten var jag sjukligt blyg. Vågade inte svara på tilltal av främmande människor, inte ens såna jag träffat då och då. En sån unge som jag idag skulle sätta nån sorts diagnos på....Jag vågade inte ta fikabröd då vi var på besök hos bekanta, inte heller ville jag umgås med deras eventuella barn. Nä, jag satt tätt intill min mamma och bara önskade att vi skulle åka hem. Kan det ha berott på att vi bodde på landet? 

Så började jag skolan. Då hade vi flyttat till tätorten Kil. Jag hade inga förkunskaper i läsning. Första dagen i skolan var ett töcken. Jag var tjock, blyg och helt okunnig i skrift och läsning. Total analfabet. 

Trots att jag är så gammal så kommer jag fortfarande ihåg hur jag kände mig då mina klasskamrater fattade alfabetet, bokstäverna och dess sammansättning till ord. Jag fattade INGENTING! 

Nu är jag så gammal att jag inte kommer ihåg när poletten ramlade ner...Men då den gjorde det så öppnade sig en helt ny värld för mig!

Hemma hade vi en bokhylla full med böcker. Min mamma hade arbetat på ett bokbinderi och fått jättemånga böcker då hon slutade pga flytt. Hon var en läsande människa men fick inte alltid tiden att räcka till...Känner igen mig där. 

Då mitt läsintresse vaknade läste jag ALLT jag kom åt. jag började med vår bokhylla. Den första jag drog igenom var " Ingen tobak, inget halleluja". Kommer inte ihåg författaren men det var en hejdlöst kul historia om en missionär som kom till papuafolket för att omvända dem till kristendomen. Det gick sådär...Sen körde jag igenom till exempel Vilhelm Moberg, Moa Martinsson, Maria Lang och Pearl Buck. Pearl Buck kändes tung i 13 års-åldern...

Så började jag högstadiet. Hade inte, och har aldrig haft världens bästa läshuvud. I svenska fick vi en lärare som antagligen gjorde mig till den jag är idag! Berndt Andersson, 70-talets bästa sv/eng lärare!

Jag hade lite svårt att komma i tid då hormonerna styrde mitt hela universum. Hade en pojkvän i Skoghall och det var svårt att avsluta söndagen i normal tid...Då måndagen kom var jag i koma. 

Då jag kom till lektionen hade han alltid en överraskning åt mig, antingen applåderade alla eller så stod han med pekpinnen redo att slå mig i huvudet, ja, många idéer fanns i hans huvud, men främst av allt så bjöd han på sig själv, och var obrottsligt rättvis. 

I 9.an fick vi uppgiften att skriva en berättelse om ett valfritt ämne. Det fick inte vara mindre än ett och ett halvt A4. 

Helgen efter han hade gett oss uppgiften var jag och en kamrat till Oxhälja i Filipstad. 

Där fick jag uppslaget till min rysliga berättelse om  Pelle Fant, mördaren! 

Min berättelse hamnade på 42 sidor....Det var nog då som Berndt bestämde sig för att sluta som lärare...

PS: Per Elefant var en högst levande person då vi besökte Oxhälja under denna speciella helg. En MYCKET berusad person som satte sina spår så till den milda grad att han blev en romanfigur...

Allas vår Berndt har sedermera blivit upphovsman till " Hönsen värper små ägg i år" och "Tuppen gal tidigt på torsdag". Otroligt spännande skildringar om gränsen Norge-Sverige under 2:a världskriget. Historia och fiction i en salig blandning. Hans fru är också en av de ledande i Bokmässan. 

Berndt har för mig blivit den bästa läraren i världen(Kil, Sverige) men tyvärr så försvann nåt, som jag idag kan tycka vara väsentligt; skrivreglerna. jag var nog på toa då han drog dem...

Jag fuskar nåt så otroligt då jag skriver! En Riktig svensklärare får säkert stora darren!

Jag kan sätta punkt hyfsat bra. Kommatecken sådär, men resten blir som det blir. Det är inte det viktiga för mig, liksom. Det är ju berättandet!

Jag har ju insett att jag aldrig blir den STORA FÖRFATTAREN, men det kära vänner, just det som är poängen med min blogg; Jag gör som jag vill, så det så! Fast det skulle ju vara kul att kunna...på riktigt...om jag orkade....Men som vanligt så går jag den lätta vägen och gör det som är kul! 

Ha det gôtt, kära vänner!

Datorn och jag - experten....

Min dator har ju varit gôrseg några veckor. Jag har ett gratisprogram som heter Uniblue som rensar undan lite skit ur den varje gång jag startar upp den. En morgon kom det upp en varningsruta att det fanns typ 4500 grejer som segade ner datorn, men detta kunde lätt avhjälpas om jag bara uppgraderade Uniblue för sisådär 298:-....Ingen stor summa, men jag har tidigare betalt för denna tjänst och inte märkte jag nån större skillnad då de rensade datorn, så jag sa upp den och behöll bara gratistjänsten.

De senaste dagarna har jag dock tvekat om jag ändå skulle....Datorn hängde sig hela tiden, det gick inte att scrolla och jag blev nästan stollig av otålighet. Så jag gick in och kollade hur jag skulle beställa det där attans programmet, men fick kalla fötter då det skulle betalas med VISA. Aldrig jag betalar med kort på nätet!!!
Jaha, det var det, tänkte jag. Jag får väl ha en trög dator då, inget att göra åt. Men idag blev jag helt stollig. Igen. Men så tänkte jag, det MÅSTE ju gå att rensa själv. Hur gjorde man förr, innan alla såna här rensprogram dök upp? Hm....

Kollade lite på måfå. Visste inte vad jag letade efter, liksom....Men så kom jag på! PAPPERSKORGEN!
Kanske bäst att kolla vad som finns i den...Och vad fann jag; Jo, 133 bilder och lite annat skit som jag tömde och voilá så var datorn snabb(nåja) igen! Tänk att så lite kan göra att jag känner mig som en dataexpert! Och dessutom har jag sparat 298:-. Det ni!

Gubben är på hockey ikväll. Ja, ni vet, då vuxna karlar i en rektangulär arena, halkar omkring på skridskor och håller krampaktigt i en klubba för att inte trilla, samtidigt som de jagar en liten, liten rund gummitrissa. Och får de inte tag i trissan blir de f-bannade och pucklar på varann och så får de sitta i skamvrån en stund och sen komma ut då de är snälla igen. Ehh, det känns som jag har beskrivit en dag på dagis...

Nåja, nu är han i alla fall på dagi... förlåt, hockey och jag sitter här och bloggar på en dator som är snabb. Hade tänkt gå upp i syrummet och sno ihop nån trasa, men det var förut det....INNAN jag grejade datorn. Jag snor nog ihop en trasa en annan dag. Det är ju flera da´r kvar på veckan....

Förresten så sydde jag ju gardiner i helgen. Jag är gôrnöjd med dem faktiskt. Sliskigt tyg att sy i, förvisso, men jag ger inte upp så lätt, inte! Nu sitter dom i TV-rumsfönstret och är snygga. Tycker jag. Sen passade jag på att tvätta och sätta upp dyrgardinerna i vardagsrummet också. De där som Syrran tycker om så mycket. Att sätta klorna i. Nu bytte jag sida på dem så hon kan klösa dem jämna, liksom...

I ljuset...

...i mörkret

Och såhär ser de ut i fönstret

Och igår var vi som vanligt på Johannas väckelsemöte. Nej, jag skojade, intervallspinning såklart! Benen var dock inte med mig, och inte halva ansiktet heller, för den delen. Hade nämligen varit till tandläkaren och fått två nya fyllningar. Var därmed bedövad ända upp till örat. Nu får jag hoppas att jag inte biter sönder plomberna nån mer gång för det svider rejält i plånboken. Och dessutom blir man väldigt trött i käkarna av att gapa så länge.

Nej, benen kändes som bly och jag fick inte igång kroppen på hela passet. På´t igen nästa måndag!
Men först skall det bli Lift it intervall med Stabbe i möra. Inte vågar jag hoppa över det passet nån mer gång. Då väntar ju värsta mördarträningsvärken direkt.Den har precis släppt sen förra onsda´n. Gubben kan däremot inte vara med i morgon, han skall på ett möte, så nästa onsdag...ha ha ha!!!!
 Gubbe lilla, du kommer ångra dig.

Förut låg Lummi på golvet och tittade på mig. Då upptäckte jag att nåt har hänt med vovven. Inte såg hon ut så förra veckan, eller? Hm....Får nog dra ner på maten....men hon är go!

....eller ligger hon bara konstigt?

Träningsvärk och trösttyger

Se där ja, nu var det lördag igen! Tiden går så fort att jag inte hinner med att blogga.
Som vanligt vaknade jag jättetidigt i morse. Det gör jag alltid då det är helg! Så himla irriterande. Men å andra sidan så är det ganska skönt att kunna äta frukost och läsa tidningen jättelänge på morgonen.

Skall försöka ge en snabb resumé över vad min vecka har innehållit. Ehhh, låt mig tänka....
På tisdagen var det så dags för Vaski att få träffa sin nya vovvedoktor. Vi har nu äntligen fått över alla djuren till Ulvsby smådjursklinik efter att under lång tid velat fram och tillbaka om hur vi skulle göra. Sen ville vi att Solstaden skulle slutföra Vaskis rehab(även om de knappt gjort nåt mer än tagit betalt..). Han har efter alla undersökningar och behandlingar blivit så himla skräckslagen bara man svängt in på Frögatan i Gräsdalen, att han darrat som ett asplöv då man öppnat bakluckan. Från början var han inte ett dugg rädd för vetten, utan var nöjd då de klappade honom. Det avgjorde också vårt omval av vette. Nu är han frisk från sin fläkskada och kan hoppa och springa som förr. Nu var det alltså så dags för premiärbesök i Ulvsby!

Vaskiböbben blev tagen för en valp av en hundägare
hos vetten! 

Men kan ni tänka er, då jag kom fram till kliniken och öppnade bakluckan, vad tror ni jag ser? Jo, en kraftigt darrande Vaskiböbb! Hur kunde han veta att det var vettebesök på gång? Han har ju aldrig varit där förr. Nu fick han ett helt annat mottagande än på Solstaden. Det är en sån gemytlig atmosfär där ute på landet. I väntrummet får man alltid en pratstund med nån annan djurägare, och dessutom, till skillnad från Solstaden, så är logistiken alldeles perfekt! Väntetiden är aldrig lång, varken före eller efter besöket.
Och Vaski blev omklappad, beundrad, friskförklarad från sitt ryggonda och tillslut också vaccinerad. Allt detta för ynka fyra hundra kronor!

Förra onsdagen hoppade jag och Gubben över Stabbes Lift mix intervall. Gubben hade ett möte och jag körde Fridas provspinningpass i stället. Sånt straffar sig, kan jag meddela!
I onsdags var vi åter på plats i A-salen för detta "mördarpass". Och det var det verkligen! Han hade såklart gjort om hela passet, den filuren, och lagt in löpning och en massa tyngdlyftningsövningar! F-n!!! Tänkte jag. Nu gör jag mig illa. Och det gjorde jag såklart...I baklåret...Gjorde ett utfallssteg och så var det klart!
 Jag kan ju heller inte springa, men gjorde det ändå. Man kan ju inte stå och jogga på stället och se dum ut heller!!! Såklart jag körde på så mycket jag orkade. Förvärrade det som redan gjorde ont, men vad f-n, det var ju så kul! Man kan undra vilken funktionsstörning man har då man tycker det är kul att köra skiten ur kroppen och samtidigt skada sig...Och dessutom ha träningsvärk i flera da´r efteråt. Ja, detta är och förbliver ett mysterium. Nästa onsdag kör vi igen!!!

Torsdagen gick i stillhetens tecken. Hade tänkt köra Petras spinningpass men då kroppen sa ifrån nåt alldeles otroligt vid minsta rörelse så bokade jag av. Det fick bli hundprommar istället. Sen fick jag ett sånt där husmorsryck igen-vet inte vad som tar åt mig ibland-men jag gjorde soppa och morotspannkakor till kvällsmat. Riktigt goda, och dessutom glutenfria.

Morotspannkakorna

Använder ofta bovetemjöl eller sojamjöl stället för vetemjöl. Det blir mycket godare och dessutom bättre GI-värde, om man är intresserad av det. Jag är övertygad att om man försöker sänka sitt kolhydratintag så mår man mycket bättre. Det gör i alla fall jag. Mindre uppblåst mage och dessutom stärker det immunförsvaret att byta ut kolhydrater mot vitamin-och proteinrik mat. Dessutom inte äta en massa lightprodukter utan så naturligt som möjligt. Grädde och bregott, feta varianter på mejeriprodukter.

Men jag är ingen fanatiker utan kör potatis eller pasta under helgen. Bulgur, couscous och bönor blir det desto oftare. Bröd då och då, men då gärna i form av pumperdinkel eller väldigt grovt rågbröd med en massa goda frön och gryn i.Ibland får jag dock nån sorts craving och vräker i mig färskt bröd, till exempel som då vi får soppa och hembakt bröd i skolrestaurangen. Det är så himla gott!

Då händer det sig ALLTID att jag trycker i mig som en utsvulten, men med det lilla sunda förnuft jag har kvar i form av en minikopia av mig själv, sittande på axeln som varnar; Du vet väl att du får ont i magen, du vet väl att du får ont i magen...Äsch, håll käften, väser jag då och trycker in några brödbitar till.
Det brukar ta ungefär en halvtimme innan den första symptomen börjar visa sig. Jag måste lossa på bältet. Sen börjar det mullra och ha sig i magen. Sen det värsta av allt. Jag får ett håll i vänstersidan som gör riktigt förbannat skitont! Då är det så dags att ångra sig...Den lilla på axeln har vid det här laget växt sig gigantisk och skrattar högt i mitt öra! VAD VAR DET JAG SAAAAA?

Och så var det fredag och träningsvärken var lika enveten. Ingen träning, alltså. För att trösta mig själv for jag istället på inköpsrunda. Behövde köpa mig lycklig, kände jag. Har i några da´r känt av ett trängande behov av nya tyger och att få sätta nålen i nåt att hänga på kroppen, men också nåt att hänga i fönstret i TV-rummet, dock inte samma plagg... Och tänka sig, jag fick tag på båda! Var åker man om man vill ha snygga tyger? Jo, till Tina på Tyghandlar´n! Hon har dessutom utförsäljning, och har haft sen i somras. Tyvärr har hon funderingar på att stänga affären.
 Synd, tycker jag, men förstår om det är svårt att få det att gå runt. Läget är tyvärr så anonymt och dessutom är en av hennes grannar en bilverkstad som gör att det dräller skrotbilar överallt! Man har ibland svårt att ta sig in på parkeringen och dessutom är skylten dold bland alla bilar. Men synd på en kunnig kvinna med en bra affärsidé. Hoppas att hon får ett jobb där hon kan ta tillvara sina kunskaper.

Gardintyget! Kan ni gissa priset?
Nä, trodde väl det. 10:-m! 45:- för hela biten!
Inte klokt, det har kostat flera hundra kronor metern! 

Det här var lite dyrare än gardintyget men vadådå? Typ 200:-.
Billigt, ändå.

Vintervila

Sådär ja, nu har fuchsiorna fått en sovkartong för vintervilan. Har oroat mig lite hur jag på bästa sätt skall få dem att övervintra, men så använde jag min bibel - google, det bästa som finns, och såklart fann jag tips på hur man gör.
De skall få bo på den inglasade altanen i vinter.Jag har bäddat mjukt och gött åt dem så de inte skall frysa. Som om nån hade läst mina tankar fick jag just idag varorna jag beställt från Office Depot till jobbet. Och vad kom dom i, tror ni? Jo, en massa jätteperfekta kartonger...att tex ha övervintrande fuchsior i....

Titta så skönt vi har det. Hela vintern skall vi sova här, på
dynan till bänken i bersån, med badrumsmattorna
över oss. Sen kommer det bubbelplast, har herr´n i huset lovat.

Man skulle plocka bort allt grönt på plantorna och det sved i hjärtat eftersom de blommar jättefint ännu.
Men se, där fann jag på råd. Kolla;

De är ju så himla fina, ploppblommorna, som Gubben kallar dem!
Varför, tror ni? Jo, då han var liten "ploppade" han alla blommorna
på sin mormors fuchsior, till hennes stora sorg. Vilken dretonge, va?

Ja, sen har jag även packat fikonträdet. Synd att inte fikonen hann bli helt mogna, men inget att göra åt. Nästa år så...

Det är inget Halloweenmonster! Inte heller en Barbapapa,
utan fikonträdet jag köpte till soldäcket på framsidan. 

Men en som inte får sova än är "Monicaliljan". Den har ju för tusan knoppar! Vissa blommor gillar ju en köldknäpp för att sätta blom igen. Lite som novemberkaktusar.

Den här liljan är jag så himla nöjd med! Den är som en blandning av
daglilja och amaryllis. 

Ja, sen har jag hunnit vara en sån dära riktig husmor. Ja, ni vet en sån där som bakar och står i. Dammsugit bort allt lurvigt, har jag också hunnit med. Soffan i TV-rummet var en utmaning! Den har nu en helt annan finish än innan och dessutom har jag köpt nya fleeceplädar i grönt, min älsklingsfärg,  för nu skall det bytas gardiner, också i grönt, vad annars? Nja, inte nu kanske, för klockan närmar sig 21, men i möra skall jag nog få upp mina favvisar med stora monsterablad på. Kruxet är att jag måste sy nya kuddfodral för de gamla har jag slängt(jävla klantskalle)!

Ett sånt här bröd räcker för mig och Gubben hur länge som helst.
Jag måste dela det och frysa minst hälften för mer mjukt bröd äter vi inte.
Jag mår väldigt bra utan en massa onödiga kolhydrater och Gubben är inte heller nån
stor smörgåsätare, men hembakt bröd är ju gött ibland. En massa frön och grejer i gör
 att det är ytterst lite vetemjöl i. Med andra ord är det bara långsamma kolhydrater.
Funkar då man skall träna hårt, annars ont i magen. Dock fara för överätning pga GÔTTIGHETEN!

Min GPS är ur funktion...kalla mig virrpanna

I vår familj brukar vi använda oss av uttrycket Hiawatha-varning då man irrar bort sig. Detta uttryck kommer från långt bak i tiden under en löpartävling i Ekshärad där min f.d gubbe sprang fel fem(5!!!) gånger under en och samma tävling på distansen 10 km. Allt som allt sprang han väl säkert 2 mil men lyckades ändå komma långt fram i resultatlistan. Detta har varit en ständig källa till glädje!

Efter detta var uttrycket befäst. Det har levt vidare och idag var det min tur att få en varning. 

Jag tog med mig Vaskiböbb på en långpromme som skulle visa sig bli långt mycket längre än vi kunnat ana. Tanken var att gå till SCK-stugan och hälsa på hussen och hans cykelkompisar för att kolla hur långt i snickrandet de kommit. De håller på med en brädfodring av hela stugan. 

Då jag var nästan framme ringde Gubben och sa att han var hemma! Att vi inte mötts är och förblir en gåta då han cyklade samma väg som jag gick. 

Nåväl, jag och Vaskiböbb tog av åt mörmospåret till. Han älskar att gå i skogen och vädret var vackert så vi gick på. 

Så fick jag en snilleblixt, då vi nästan var framme vid vägskälet där spåret tar slut och blir gångväg. En mindre lyckad snilleblixt...Jag tänkte nämligen gena över Gamla Götetorp...tror jag det kallas. Hade en föreställning om att hålla vänster hela tiden. Lättare sagt än gjort då inte vägen gick åt det hållet...

Vi gick och gick och gick och gick....Så äntligen kände jag igen mig! Vi var vid den nedlagda macken vid Götetorp! Äntligen kände jag igen mig, men nån genväg blev det ju knappast. Men jag tror att Vaski hade en härlig promme med matte i alla fall. Inte så ofta man kan göra såna maratonprommar med en hund i taget. 

En snabb kopp kaffe och så var det dags för inköpsrunda och efter det födelsedagskalas hos bästa styvdottern. En arbetskamrat gör så fantastiskt fina scrapbookinggrejer och nu hade jag köpt en plånbok i papper. Så otroligt fin! I den lade vi 400:- och ett halssmycke. Jag tror hon gillade alltihop. Halsbandet åkte på direkt i alla fall!

Jag har ju inte kunnat lägga in bilder på flera da´r, bluetoothsymbolen har ju varit puts väck från datorn. Gubben har inte fattat vad som hänt, och han brukar kunna sånt där datakrångel, men icke denna gång.

DÅ jag satt mig vid datorn efter kalaset så fanns symbolen där igen! Fatta så konstigt!

Nu kan jag lägga in bilder igen, tjohoo! 

Detta köpte vi på vår inköpsrunda, ännu ett kompostgaller.
Den som kom på detta fantastiska universalstängsel
borde ha nobelpriset! Inga fler kattbajsätare i vårt hus!

Visst är den söt som socker, plånboken! Camilla Eriksson heter
upphovsmakerskan. Så himla duktig!