Skrivregler....

Ibland undrar jag hur jag blev som jag blev. Varför jag fick de intressen jag fick och varför jag aldrig gör nåt ORDENTLIGT. Varför fick jag ett sånt stort läsintresse, till exempel?

Då jag var liten var jag sjukligt blyg. Vågade inte svara på tilltal av främmande människor, inte ens såna jag träffat då och då. En sån unge som jag idag skulle sätta nån sorts diagnos på....Jag vågade inte ta fikabröd då vi var på besök hos bekanta, inte heller ville jag umgås med deras eventuella barn. Nä, jag satt tätt intill min mamma och bara önskade att vi skulle åka hem. Kan det ha berott på att vi bodde på landet? 

Så började jag skolan. Då hade vi flyttat till tätorten Kil. Jag hade inga förkunskaper i läsning. Första dagen i skolan var ett töcken. Jag var tjock, blyg och helt okunnig i skrift och läsning. Total analfabet. 

Trots att jag är så gammal så kommer jag fortfarande ihåg hur jag kände mig då mina klasskamrater fattade alfabetet, bokstäverna och dess sammansättning till ord. Jag fattade INGENTING! 

Nu är jag så gammal att jag inte kommer ihåg när poletten ramlade ner...Men då den gjorde det så öppnade sig en helt ny värld för mig!

Hemma hade vi en bokhylla full med böcker. Min mamma hade arbetat på ett bokbinderi och fått jättemånga böcker då hon slutade pga flytt. Hon var en läsande människa men fick inte alltid tiden att räcka till...Känner igen mig där. 

Då mitt läsintresse vaknade läste jag ALLT jag kom åt. jag började med vår bokhylla. Den första jag drog igenom var " Ingen tobak, inget halleluja". Kommer inte ihåg författaren men det var en hejdlöst kul historia om en missionär som kom till papuafolket för att omvända dem till kristendomen. Det gick sådär...Sen körde jag igenom till exempel Vilhelm Moberg, Moa Martinsson, Maria Lang och Pearl Buck. Pearl Buck kändes tung i 13 års-åldern...

Så började jag högstadiet. Hade inte, och har aldrig haft världens bästa läshuvud. I svenska fick vi en lärare som antagligen gjorde mig till den jag är idag! Berndt Andersson, 70-talets bästa sv/eng lärare!

Jag hade lite svårt att komma i tid då hormonerna styrde mitt hela universum. Hade en pojkvän i Skoghall och det var svårt att avsluta söndagen i normal tid...Då måndagen kom var jag i koma. 

Då jag kom till lektionen hade han alltid en överraskning åt mig, antingen applåderade alla eller så stod han med pekpinnen redo att slå mig i huvudet, ja, många idéer fanns i hans huvud, men främst av allt så bjöd han på sig själv, och var obrottsligt rättvis. 

I 9.an fick vi uppgiften att skriva en berättelse om ett valfritt ämne. Det fick inte vara mindre än ett och ett halvt A4. 

Helgen efter han hade gett oss uppgiften var jag och en kamrat till Oxhälja i Filipstad. 

Där fick jag uppslaget till min rysliga berättelse om  Pelle Fant, mördaren! 

Min berättelse hamnade på 42 sidor....Det var nog då som Berndt bestämde sig för att sluta som lärare...

PS: Per Elefant var en högst levande person då vi besökte Oxhälja under denna speciella helg. En MYCKET berusad person som satte sina spår så till den milda grad att han blev en romanfigur...

Allas vår Berndt har sedermera blivit upphovsman till " Hönsen värper små ägg i år" och "Tuppen gal tidigt på torsdag". Otroligt spännande skildringar om gränsen Norge-Sverige under 2:a världskriget. Historia och fiction i en salig blandning. Hans fru är också en av de ledande i Bokmässan. 

Berndt har för mig blivit den bästa läraren i världen(Kil, Sverige) men tyvärr så försvann nåt, som jag idag kan tycka vara väsentligt; skrivreglerna. jag var nog på toa då han drog dem...

Jag fuskar nåt så otroligt då jag skriver! En Riktig svensklärare får säkert stora darren!

Jag kan sätta punkt hyfsat bra. Kommatecken sådär, men resten blir som det blir. Det är inte det viktiga för mig, liksom. Det är ju berättandet!

Jag har ju insett att jag aldrig blir den STORA FÖRFATTAREN, men det kära vänner, just det som är poängen med min blogg; Jag gör som jag vill, så det så! Fast det skulle ju vara kul att kunna...på riktigt...om jag orkade....Men som vanligt så går jag den lätta vägen och gör det som är kul! 

Ha det gôtt, kära vänner!