Ny titel? Näää, inte vad jag vet....

Kärt barn har många namn, sägs det. Men jag är nöjd med mitt dopnamn ja....

Aldrig under mina snart 17 år på jobbet, har jag blivit kallad för nåt annat än det jag heter. Inte ens kärring, inte så jag hört det i alla fall. Det kändes väldigt ovant att helt plötsligt ha ytterligare en titel....För mig är Hora en benämning, yrkestitel för vissa,  på en person som utför sexuella tjänster mot betalning. Hm....Känns absolut inte som personen som skrev detta känner den pryda bibliotekarien på sin skola. Hon som inte ens våga sola toppless. 

Nåja, jag gör ingen stor sak av detta, känner mig inte så värst kränkt, utan har mer en känsla av att vi har lite bråttom att lära dessa ungar hur man INTE skall göra vid motgång. För ja, jag är ganska säker på vilka som gav mig mitt andranamn.

Nu har jag lagt detta bakom mig och lagat ärtsoppa. Jajamensan! Blötlagda igår för att kokas idag. Skall aldrig mer köpa detta märke på ärtor dock. De mest ojämnt torkade ärtor ever! 

Nåja, soppan gick att äta, smaken var ok, men vissa ärtor var sönderkokta och vissa aningen hårda. 

Sen har jag hunnit slänga ihop en kjol också. Ibland får jag till det. Som ikväll. Det tog inte mer än drygt en timme så var kjolen färdig. Ett hastverk, eller så är jag attans flink. Tror mest på det första...

Ser inte så mycket ut på bilden, men det är ett attans snyggt mönster på tyget, se. Har en top sen förut.

I morgon skall jag göra mig fredagsfin med hjälp av dessa. Till hjälp åker mina hundtandsmönstrade favvistights från House of Lola på. 

Åhhh, jag glömde att säga, jag har bokat popspinning i morgon!! Har bestämt mig för att hinna i tid!!! 

Träningsvärk from hell!!!

Så var det dags igen. För värstaste träningsvärken ever! Hm....vem skall jag skylla på, tro?
Nja, det finns inte så många mer än mig själv, som hoppar över powerstepen sisådär tre månader och sen tror att jag skall knalla in på passet, köra igenom stenhårt och bara, pjutt...liksom...
Ibland GLÖMMER jag hur gammal jag är. Ett förstadium till Alzeimers?
Men alltså, kan jag ha ADHD, tro? Eller nåt. Jag KAN ju inte hålla igen då det är så kul! Fast jag är ju faktiskt i bättre form än då jag var ung. Måste liksom ta igen alla år då jag flöffade till mig.
Då jag fick bebis på 80-talet lade sig valkarna som en krinolin runt höfterna på mig.
Snyggt. Eller inte.
Nu skall jag erkänna nåt som jag skäms för men ändå måste stå för...Nu kommer det...nej, vänta lite...
.........Nu kommer det!
Har faktiskt svårt att se småbarnsmammor med en massa extrakilon vagga omkring i godan ro med en glass i ena näven och barnvagnen i den andra. Och ännu värre, om de sitter i lekparken med Iphonen i ena handen och glassen i den andra medan barnet sitter i vagnen och tittar sig omkring. Jävlar, så jag hatar detta missbruk av Iphonen!!! Vilken kränkning av bebisen! Jag bor ju som ni vet vid en lekpark....

Jag har varit en sån där. Ja, inte med Iphonen, den fanns ju inte under min småbebistid, men glassen, och mazarinkaka, och smågodis( i massor, särskilt lakrits) och MAAAAT!!!! Jag tuffade runt som ett litet ånglok och bara myste med min bebis. Bebisens pappa tränade fotboll och löpning och var smärt och vältränad. En riktig snygging, helt enkelt. Jisses, vad han var snäll som inte påpekade vikten av en vältränad kropp. FÖR snäll visade det sig senare. Men det är en annan historia....

Nåja, jag kom väl på att det skulle vara gôtt med en kvinnlig kropp så jag började med långprommisar med barnkärran. Min bebis var den snällaste i världen och satt där i kärran och upptäckte världen.
Dessutom cyklade jag överallt eftersom jag inte hade körkort. Att ha två kassar med mat och en unge i barnsits bak på cykeln och cykla till övre Rud, det ni!
Huxflux blev hon så gammal att hon kunde gå. Då funkade det inte riktigt som förr. Fick ta mig i kragen. Vad göra? Jo, Situps och armhävningar på toan(så inte min sambo skulle se mig och kanske flina) och då de hade gjort aningens resultat så gjorde jag entré på Skogsbackeskolans medelgympa! Jojomensan! Där började min träningskarriär. Faktiskt.
22 år och fluffmjukis men med en medfödd överrörlighet som gjorde att jag glänste vid töjningar, böjningar och uppdragningar. En överrörlighet som har gjort mitt liv till ett helvete i perioder. Men det är en annan historia....

Så började min löparkarriär vid knappa 23 år. Min sambo var jätteduktig att springa och inspirerade mig att börja, dock i lönndom, men ändå...Tänk så konstigt det kändes att springa första gången. Kroppen var liksom inte synkad. Då benen rörde sig framåt, så hade valkarna ett helvete att hänga med runt midjan. Och brösten sen...De var ju inte vana att röra sig så hastigt...ja, så himla hastigt var det ju inte, men snabbare än långsamt i alla fall.
Så flöt det på. Gympa på Skutberget för Cia Karlsson, the one and only! Jäklar så kul vi hade! Sen körde vi i en "specialgrupp" för Cia i karatelokalen på Våxnäs. Vi körde så det rök, aerobics i bôtt, helt enkelt! Och så hände det sig att jag var så himla vältränad att jag fick egna grupper! Genom KGF fick jag in en fot i gympadjungeln. Hade grupper i c-salen i Idrottshuset. Hade ingen som helst utbildning i aerobics utan körde på "fri fot". Men gud, så kul vi hade!
SÅ byggdes KMTI på Våxnäs.Jag har varit med sen början, förutom alla skadeperioder har jag och Ann-Louise Finnström varit KMTI trogna. Ärligt talat borde vi få ett diplom eller ett foto över trogna gäster.Ja, jäklar, så härligt DET skulle vara!!!!!...Äsch, vi har ju fått kondition och dessutom en otroligt god sammanhållning, vi gamlingar! Och dessutom alla i instruktörer som varit med från början eller nästan från början. Herregud, de känns som min familj! Min ålder gör det svårt att komma ihåg vilka som har varit med från början mer än Cia....Men ärligt, ni är så himla älskade av mig!
Utan mitt träningsmecka KMTI skulle jag inte varit där jag är idag. Mina kroppsliga problem är inte så himla stora då man har så nära till hjälp, tröst, inspiration och framför allt GLÄDJE! Jävlar så glad jag blir då jag tänker på KMTI!
Trots värstaste träningsvärken....

Sybehör och tomtegrötwok

Söndagen är min goaste dag faktiskt! Låter väl inte klokt, men då har man fått ner stressnivån till ett minimum, alla eventuella måsten är gjorda på lördagen och man kan bara softa och göra det man har lust till. Idag hade jag lust till att ta en vända i syrummet, fick inspiration bara sådär. Men först gjorde jag ett måste som jag har glömt alldeles för länge. Pälsvård och kloklippning på trenne vovvar.

Jaaaa, jag vill bli ompysslad, sa Vaski. Nja, är det nödvändigt så kan jag ta pälsvården men inget tafsande på mina tassar, sa Lummi och Klinga. Brummaskinen är äcklig och så killar det nåt väldigt mellan tårna. Nu blev det som matte ville ändå...Vilda protester till att börja med, men med torkad blodpudding som muta går allt! 

Sen var det dags för lite skapande. Kollade tygerna. Hm...Till slut kom jag på vad jag ville göra. Jag har ett gammalt mönster som jag ärvt av min mamma, från 70-talet, i storlek 42, som jag använder som grund väldigt ofta. Så också nu. 

Klippte ut och ändrade lite( som vanligt) men så fattades nåt, kände jag. Det skulle behövas nån dekor av nåt slag. Tyget är i gråskalor men med blommor på, inte riktigt min stil egentligen, så därför behöver den hottas upp lite med nåt...Läderband, eller nåt liknande. Har letat efter såna sybehör lite varstans men inte funnit annat än typ gardinfransar och det har jag ingen lust att använda. Man vill ju inte se ut som en levande lampskärm heller! 

Men så kom jag på; E-handel, såklart! jag handlar ju snart allt annat på nätet så varför inte kolla om det finns nån bra sida för sybehör. Och det fanns det. Jag har nu beställt svarta läderband, svart krossad sammet, tyvärr fanns inte vanlig sammet, en rulle grov guldtråd och så nåt som jag varit sugen på jättelänge, ett dekoupageset(tror det heter så). Ni vet då man klistrar servetter på krukor och liknande som mönster. Tycker det är ett bra sätt att återuppliva sånt som är lite slitet.

Nu får jag låta mina utklippta mönsterdelar vila tills leveransen kommer, men sen så...

Efter detta kände jag mig riktigt träningssugen så jag kollade träningsmeckat och jodå, det fanns plats kvar på powerstepen. Och Petra som instruktör! Jädrar, kan inte bli annat än skitjobbigt och KUL! 

Men innan passet var det hundrastning på agendan. Gubben tog Vaski på skogsäventyr och jag tog tjejerna, en åt gången. Kollade tiden och jag hade god tid på mig....trodde jag. Då jag kom hem med sista voffs kollade jag och då var klockan 15. 50!!!!! Va f-n! Bråttom är bara förnamnet! Jag packade och for iväg i flygande fläng. Och vad händer då man har bråttom? Jo, de värsta sölkorvarna ever har lierat sig och är samtidigt ute och kör MITT I VÄGEN! Gaaaahhhh!!!!!!!! Och vägen är krokig så man kan inte köra om hur som helst...16.15 började passet och man måste vara där 10 minuter innan, annars försvinner ens plats till förmån för annan om det finns reserver. 

Två minuter kvar och en kilometer kvar insåg jag att jag inte kommer hinna. Ringde ett desperat samtal till KMTI, telefonkö, såklart, men sen svarade goaste Jenny och ordnade upp allt åt mig. Snällingen!

Kastade mig in i sista minuten på passet, med två minuter till godo. Puh....

Men vilket skitbra pass! Man blir lycklig i hela kroppen av att köra så det ryker, ge kroppen vad den tål, om passet är proffsig. Och det är det alltid då Petra instruerar.  

Men så magen skrek efteråt. Körde igång nåt enkelt, pasta och köttfärssås till Gubben och så tänkte jag 

nån wokhistoria åt mig.
Jag hade sojastrimlor, paprika, lök, kikärter och så blev jag sugen på brysselkål medan jag höll på. Tinade dem i micron så de skulle kunna fräsas i woken. Under tiden fräste jag de övriga ingredienserna och kryddade. Har en rad glasburkar som jag häller lösviktskryddor i. Vet på en höft vad som är vad. Tog en, i tron att det var mald spiskummin och hällde på rejält i pannan. 

Men så konstigt det luktar, tänkte jag. Inte alls som spiskummin, mer som....tomtegröt! Jävlar, jag hade hävt massor med kanel i min wok!!! Helt plötsligt var min maträtt på väg att bli en indisk historia.

Jag vet att det är kanel i garam masala. Dessutom är det koriander, curry, ingefära och lite annat. Vet att curry och kanel gifter sig attans bra i en dressing som jag lärt mig göra av min eminenta vän Nina, tillika köksansvarig på jobbet. Curry hade jag som tur var, så jag hävde på rejält för att få bort kanelbullekänslan. Sen i med sambal olek, lite grädde och passerade tomater. Låter det crazy? Men tro´t eller ej, det blev jättegott! Jag har återigen uppfunnit en ny maträtt....som vanligt av misstag, så därför kommer den aldrig att kunna upprepas. 

Om man går tillbaka till början av mitt inlägg så kan man kanske fundera över hur min stressnivå legat under delar av den här sönda´n....

Men snart är det dags att inta soffläge och invänta Bron, sen är det läsa bok och sen natti. Om inget oväntat inträffar....

Höststädning och kålpudding

Vilken härlig dag det har varit idag! Vaknade som vanligt av gnäll, gnäll, gnäll. Några som var kiss-och bajsnödiga...Som tur är så är jag inte det minsta morgontrött, utan tycker det är ganska skönt att komma upp, rasta vovvarna och sen skrota runt utan att ha nån tidspress över mig.
Gubben däremot skulle iväg på snickaräventyr så han rastade två hundar, slängde sen i sig en kopp kaffe och for iväg. Själv satt jag vid datorn(vilken skräll) och läste VF(vi har e-tidningen, görbra!), kollade fb, läste några bloggar medan jag åt frulle i godan ro.
Men vädret var ju så otroligt vackert! Jag var bara tvungen att gå ut.
Körde över gräsmattan en sista gång med gräsklipparen. Drog lite ogräs, plockade in de sista trädgårdsprydnaderna och slängde sommarblommorna i komposten. Möblerade om på inglasade altanen så övervintrarna med sin täckning fick plats.

Skönt då tomten är höststädad. Man kan lugnt luta
sig tillbaka och invänta våren.

Sista klippningen blev riktigt bra, tycker jag.

Men den här är ju inte klok! Blommar som aldrig förr!

Sen var det carportens tur. Där trängdes så himla mycket skräp - som kan vara bra att ha, enligt min Gubbe, men idag försvann delar av det mystiskt....Det som var nödvändig såsom batteriladdare, quickstarter och kupévärmare fick en ny plats i förrådet. Där grejade jag om så att Gubbens cyklar faktiskt får plats hur bra som helst utan att drälla över hela förrådet. Likaså alla hans skidor och stavar. Var sak på sin plats, som Alfons Åbergs kloka pappa sa.
Så satt jag upp några spikar på carportsväggen för slangar, sladdar, yxor...och Gubbens fula älghorn som han funnit i skogen....hmfp....men det vågade jag inte slänga. Trots att jag äcklas av döda djur eller delar av dem på väggarna så har jag en idé om att detta älghorn kan komma att bli en bra hängare i carporten. Just nu sitter det bara på en spik så det lär inte hålla för någon större tyngd, möjligtvis ett par strumpor eller Gubbens pannlampa...
Så sopade jag rent från grannarnas förbannade löv från deras häggmispelhäck som gränsar till vår carport! Åhhh, vad jag hatar den j-a häcken. Och inte bryr de sig om att ta reda på skiten, nädå, det är JAG som gör det flera gånger om året. Först då herr´n i huset klipper häcken, men inte tar reda på klippet, sen då han gör det en gång till, och inte tar reda på klippet. Har aldrig varit med om nån som klipper häcken så många gånger under en säsong!!! Och inte tar reda på klippet....Och så sopar jag flera gånger under hösten då den j-a häcken avlövar sig själv. BAH! Men nu är det inte många löv kvar på den så nu kanske jag kan ställa undan kvasten.
Nu är det i alla fall gôrstädat därinne, för i morgon skall Gubben iväg och hämta ett lass med ved som skall staplas där. Vi har ved på baksidan av tomten också men där får det inte plats mer, så nu blir det carporten. Gôtt, nu har vi ved hela vintern!
Och då kommer jag osökt in på dagens matval. Vad passar bättre en sån här gnistrande vacker höstdag än kålpudding!! men inte vilken kålpudding som helst, nädå, är man "bakvändan" så är man.
 Jag gjorde den såklart på rödkål och rödlök. Gubbens gjorde jag på älgfärs(såklart) ris, korngryn, lök, viltfond, salt, vitpeppar, ett ägg och en liten slatt grädde. Min gjorde jag på korngryn och kikärter, i övrigt lika som den andra, ja inte viltfonden då, där tog jag grönsaksfond.
Sen en god gräddsås, lingon  och kokt potatis. Riktig genuin svensk husmanskost, eller hur?

Min är fyrkantig och Gubbens rektangulär

Fräste på rödkålen och rödlöken

På med kålen och så ringlade jag över mörk sirap och flytande
milda.

Ser inte alls så smarriga ut som de var...

Från och med idag har Gubben jour i eftersöksgruppen för trafikskadade djur så därför är det helvitt som gäller. Då tycker jag att jag faktiskt kan göra likadant. Man behöver ju faktiskt inte dricka alkohol varje helg.
Så jag köpte en flaska alkoholfritt rödvin på Coop. Annars brukar jag köpa på Systemet, men idag struntade jag i det. Kunde lika gärna köpa där jag handlade mat, tyckte jag. Ett misstag, visade det sig...Köpte även ett fyrpack med alkoholfritt öl.
Alltså, vinet...eller vad man skall kalla det, smakar nån sorts medicin, eller nåt. Jag fick ont i magen direkt! Bläsoppa, sa min dotter då hon var liten om sånt hon inte tyckte om. BLÄSOPPA, säger jag om vinet, eller vad det är...
Ölen däremot, är helt ok, smakar som öl skall göra fast denna är utan yrsel. För mig som inte gillar söta drycker som cider och sötdricka är det ett bra alternativ.

BLÄSOPPAN!!!
Borde ha varningstexten;
Drickes på egen risk! 

Skrivregler....

Ibland undrar jag hur jag blev som jag blev. Varför jag fick de intressen jag fick och varför jag aldrig gör nåt ORDENTLIGT. Varför fick jag ett sånt stort läsintresse, till exempel?

Då jag var liten var jag sjukligt blyg. Vågade inte svara på tilltal av främmande människor, inte ens såna jag träffat då och då. En sån unge som jag idag skulle sätta nån sorts diagnos på....Jag vågade inte ta fikabröd då vi var på besök hos bekanta, inte heller ville jag umgås med deras eventuella barn. Nä, jag satt tätt intill min mamma och bara önskade att vi skulle åka hem. Kan det ha berott på att vi bodde på landet? 

Så började jag skolan. Då hade vi flyttat till tätorten Kil. Jag hade inga förkunskaper i läsning. Första dagen i skolan var ett töcken. Jag var tjock, blyg och helt okunnig i skrift och läsning. Total analfabet. 

Trots att jag är så gammal så kommer jag fortfarande ihåg hur jag kände mig då mina klasskamrater fattade alfabetet, bokstäverna och dess sammansättning till ord. Jag fattade INGENTING! 

Nu är jag så gammal att jag inte kommer ihåg när poletten ramlade ner...Men då den gjorde det så öppnade sig en helt ny värld för mig!

Hemma hade vi en bokhylla full med böcker. Min mamma hade arbetat på ett bokbinderi och fått jättemånga böcker då hon slutade pga flytt. Hon var en läsande människa men fick inte alltid tiden att räcka till...Känner igen mig där. 

Då mitt läsintresse vaknade läste jag ALLT jag kom åt. jag började med vår bokhylla. Den första jag drog igenom var " Ingen tobak, inget halleluja". Kommer inte ihåg författaren men det var en hejdlöst kul historia om en missionär som kom till papuafolket för att omvända dem till kristendomen. Det gick sådär...Sen körde jag igenom till exempel Vilhelm Moberg, Moa Martinsson, Maria Lang och Pearl Buck. Pearl Buck kändes tung i 13 års-åldern...

Så började jag högstadiet. Hade inte, och har aldrig haft världens bästa läshuvud. I svenska fick vi en lärare som antagligen gjorde mig till den jag är idag! Berndt Andersson, 70-talets bästa sv/eng lärare!

Jag hade lite svårt att komma i tid då hormonerna styrde mitt hela universum. Hade en pojkvän i Skoghall och det var svårt att avsluta söndagen i normal tid...Då måndagen kom var jag i koma. 

Då jag kom till lektionen hade han alltid en överraskning åt mig, antingen applåderade alla eller så stod han med pekpinnen redo att slå mig i huvudet, ja, många idéer fanns i hans huvud, men främst av allt så bjöd han på sig själv, och var obrottsligt rättvis. 

I 9.an fick vi uppgiften att skriva en berättelse om ett valfritt ämne. Det fick inte vara mindre än ett och ett halvt A4. 

Helgen efter han hade gett oss uppgiften var jag och en kamrat till Oxhälja i Filipstad. 

Där fick jag uppslaget till min rysliga berättelse om  Pelle Fant, mördaren! 

Min berättelse hamnade på 42 sidor....Det var nog då som Berndt bestämde sig för att sluta som lärare...

PS: Per Elefant var en högst levande person då vi besökte Oxhälja under denna speciella helg. En MYCKET berusad person som satte sina spår så till den milda grad att han blev en romanfigur...

Allas vår Berndt har sedermera blivit upphovsman till " Hönsen värper små ägg i år" och "Tuppen gal tidigt på torsdag". Otroligt spännande skildringar om gränsen Norge-Sverige under 2:a världskriget. Historia och fiction i en salig blandning. Hans fru är också en av de ledande i Bokmässan. 

Berndt har för mig blivit den bästa läraren i världen(Kil, Sverige) men tyvärr så försvann nåt, som jag idag kan tycka vara väsentligt; skrivreglerna. jag var nog på toa då han drog dem...

Jag fuskar nåt så otroligt då jag skriver! En Riktig svensklärare får säkert stora darren!

Jag kan sätta punkt hyfsat bra. Kommatecken sådär, men resten blir som det blir. Det är inte det viktiga för mig, liksom. Det är ju berättandet!

Jag har ju insett att jag aldrig blir den STORA FÖRFATTAREN, men det kära vänner, just det som är poängen med min blogg; Jag gör som jag vill, så det så! Fast det skulle ju vara kul att kunna...på riktigt...om jag orkade....Men som vanligt så går jag den lätta vägen och gör det som är kul! 

Ha det gôtt, kära vänner!