Meddelande från England, Afghanistan och Andra sidan....

Igår behövde jag skicka ett meddelande till en vän på fb. Men det funkade inte som förr, utan chattrutan kom upp hela tiden. Blev en aning irriterad och började kolla om jag kunde få tillbaka den förra funktionen. Jag krånglade en lång stund och rätt som det var så såg jag att det stod "annat" bredvid "inkorg". Det har jag aldrig tänkt på förut! Tryckte och helt plötsligt kom det upp grejer som jag aldrig sett!!! Men hallå! Har aldrig fått några aviseringar om dessa meddelanden.

Läste igenom dem, och av alla knäppa saker så hade jag bl a fått ett meddelande från en amerikan som var FN-soldat i Afghanistan....Han ville träffa mig för han hade nåt väldigt viktigt att berätta för mig....ehhh, hur skumt var det? 

Sen hade jag fått ett "frågachans" meddelande från en tunnhårig karl från England. Skulle väl ALDRIG bry mig att svara, jag har ju redan en tunnhårig Gubbe.....

Vad tänkte denna helt okända karl på? Det måste väl finnas kärringar på närmare håll....

Men så fann mina ögon ett meddelande som gjorde mig helt....jag kan inte förklara hur jag kände, faktiskt. Har läst det flera gånger och vet fortfarande inte vad jag känner. Om jag blir ledsen, vemodig, kanske lite sorgset glad, hm....

Det var alltså ett meddelande skrivet i april från min medarbetare som gick bort i somras. Hon tackade för mina fina ord i min blogg! Jag var tvungen att gå tillbaka i bloggen för att se vad jag skrivit. 

Det var ett inlägg om hur jag kände det då hon kom på besök till oss, med schal på huvudet, inget hår, svullen av behandlingen, men med ett så otroligt gott humör, trots att framförallt hon själv, men också vi andra visste utgången av hennes sjukdom.

 Jag skrev om hur jag upplevde hennes mod, om att man får perspektiv på saker och ting då man har en så svårt sjuk människa i sin närhet och att vi alla skall ta vara på varann här och nu, för vi vet ingenting om framtiden. 

Jag är fortfarande inte riktigt klar över vad jag känner, men jag är inte gråtfärdig, faktiskt inte vidare ledsen...snarare känns det faktiskt som om hon lever. Jo, så är det, det känns som hon finns här hos oss.

Som en röst från andra sidan, men ändå inte, för jag tror ju inte på sånt fjant....

Skräprummet väck!

Inte hann jag väl pyssla nåt den här helgen heller. Men jag förtvivlar inte över det. Vi har istället tagit tag i vårt skräprum, som jag kallar det. Kontor skall det vara men där har det pulats ner allt möjligt i lådor och skåp. Gubben, som inte är känd som nån perfektionist, har sparat papper i massor, betalda fakturor från 2005 och framåt, cykelinfo, uppsprättade kuvert med ingenting inuti, manualer till okända apparater. För att inte tala om alla sladdar och laddare till förbannelse....Pärmar som hotade spricka av helt oviktiga papper, en cykeltrainer, en oanvänd dator, ett skåp fullt med sladdar och "mackapärer", allt i en enda härva. Detta rum har gett mig ångestkänslor varje gång jag måst gå in i det. Vi har nämligen hundmatstunnan i en av garderoberna....
Nu är det fint, jag nästan, i alla fall. Lite smågrejer ligger och skräpar men det mesta är ihopsatt med rätt "kompis" och lagt i lådor.
IKEA fick sig ett besök av oss och där kom vi över plastlådor som passade perfekt. Det halkade med lite annat smått och gott också. En dörrmatta, två små glas som skall bli ljuslyktor och en pastagryta med insats.

Jag är så himla nöjd så det är inte klokt! Och Gubben också, såklart, fast han har inte mått så dåligt av röran som jag har gjort.
Ordning ünt reda, är ju mitt ledord i livet.

Nu har jag smockat i mig kaffe och en halv kaka 70%:-ig chilichoklad. Gött!

Snööööö.......

Det är väl ingen hemlighet att jag hatar vinter och snö, eller? Om nån missat det så vet jag inte hur... Jag lägger det på läsaren...

Nåväl, jag är inte dummare än att jag inser fakta, det snöar så in i **** och min Gubbe ligger i förkylninge och har inte orkat skotta hela tomten....som inte är flera tusen hektar direkt, men ändå alldeles för stor för mig då jag kommer från jobbet. Nu har jag bestämt att det får räcka! Men vem kontaktar man för att ställa in snöovädret?

VAAAA? Kan man inte göra så?!?!?!

Skottar och svär mellan tänderna....

Fast nu är jag glad igen.

Min vecka har varit helt perfekt. Vaski har börjat på dagis igen. Han är en annan hund...eller som förr, helt enkelt. Lummi är inte helt ok, men inte heller sämre. Sen Klinga...hon är ju en goding...Hennes morgonvanor överensstämmer väldigt bra med nyordningen. Herregud, vilken tonåring hon är! Sover så snart hon får tillfälle. Och jag tackar av hela mitt hjärta mina svärföräldrar som i flera år har tagit hand om Klinga under vår arbetstid, och det utan minsta gnäll. De är helt obegripligt snälla och hjälpsamma, så det så

På jobbet har jag haft hjärtligt besök av min biblioteksassistent som tyvärr är sjuk, men ändå tog sig mödan att ta sig till vår tokiga hemvist för att hälsa på under veckan. Hon gav mig en så himla fin present, ett par hemstickade ullraggsockor, att jag totalt tappade hakan av överraskning.

Titt som tätt får jag såna kuliga inlägg och kommentarer från denna goa, härliga, människa att jag ler med hela kroppen. Hur det ser ut får ni själva försöka tänka ut....

Som ersättare har jag en lika fantastisk människa. Allas vår egen Maggi. Jag fattar inte vilken tur jag har. Eller finns det nån ordning bakom allt detta? Nä, jag är ju inte religiös så det kan inte var grejen. 

I dessa tider med snö och en massa elände så bokade jag en klipptid på mitt frisyrmecka Glada Saxen på Skoghall och fick en "akuttid". Ni skulle se mig nu! Min Tina kan fixa till en gammal kärring så hon blir som ny...i en månad i alla fall.

En gammal kärring ja...Idag har jag kört hela rejset med kärringens previlegier! Igår låg i brevlådan en betalningspåminnelse till mig!!! Men vad tusan, tänkte jag. Kollade alla konton, inga fel....Hornen växte. Vem vill ha en orättvis betalningspåminnelse?.Ringde under dagen till Bonprix. se.
Den unga tjejen som svarade kunde inte på något vis övertyga mig om att de hade gjort rätt då de skickade en påminnelse till mig då jag redan betalt...Jag sa; Det är inga problem för jag har betalt hela fakturan och kommer aldrig mer att anlita ert företag. Ha en bra dag!
Jag hade lite dåligt samvete av att inte ha nåt dåligt samvete...en liten stund efteråt. Men inte så lång stund. De får väl hålla ordning på sina affärer!

Träning har det ju inte blivit nåt den här veckan. Min häl bråkar, titt som tätt. Skit. Helt enkelt. Så det så.

Sen har jag haft ont i magen. Skittråkigt. Men i morgon är en annan dag.
Jädrar, så snyggt det där lät! Vaaaa? Har nån annan redan använt det? Attans!
Att jag aldrig får vara först!

Hinner, hinner INTE...

Svoooch! Shit, där gick veckotåget! Men herregud, så fort veckorna går. Jag hade ett tänk om att gå på House of Lolavisning hos bästaste Frida i kväll, men se, det sket sig. En sjuk gubbe, kissnödiga hundar, ved som skulle plockas in och så var det med det. Ja, ja, sånt är livet.

Träningen har ju varit ett sorgligt kapitel under en veckas tid. I söndags plågade jag mig igenom ett Lift it pass med kramp i min förgrömmade fot där hälen krånglat en tid. Jäklar skit, så trött jag är på alla skador. Tänk så skönt det skulle vara att bara ta på sig joggingskorna och ge sig ut på en löptur! Men skit heller... Mitt baklår säger; NÄÄÄJJJJ!!! Hatar mitt baklår, ibland.
I möra har jag bokat ett spinningpass. Får se om det funkar....
Det skulle verkligen vara helt underbart att få upp flåset i bött. Vovveprommar ger inte den värsta pulstoppen direkt....

En bra dag trots snö!

Trots att det snöat i natt så är jag trots det vid gott mod. Tänka sig! Mina måndagar brukar ju av hävd vara späckade med överraskningar. Men idag jag fick ETT, säger ETT telefonsamtal. Pjutt....

Idag var det dags för Vaskis return to dagis. Som han har saknat dagis. Vadå, säger ni? En hund kan väl inte sakna? My ass, att de kan! Han har stått i hallen och gnällt i stort sett varje morgon då vi har varit på väg till jobbet. Tittat längtansfullt då Klinga har fått följa med. Och som han har GNÄLLT!!!! 

Han har ju varit Lummisällskap och så har det varit med det. Men nu är det Klingas tur, och tänk så bra det gick!

Husse kom nämligen hem tidigare idag. 

Han blev tyvärr svårt sjuk i en mild förkylning och for därför hem vid lunch. Han möttes då av två mycket sömndruckna lappistikar som yrvaket glodde på honom!

Den svårt sjuke har ju inte kunnat gå nån vidare långpromme med de två utan släppt dem på tomten några gånger. De har härjat runt som två valpar! Och sen sovit i soffan tillsammans med husse. Inte skällt av nåt ljud, eller nåt. Det bådar gott, för oss milt utmattade hundägare.

 Det svåra beslutet att låta BÅDA voffs sluta på dagis berodde ju på att tikarna rök ihop ibland och då vågade vi ju såklart inte lämna dem ensamma-tillsammans. Sen har jag ju sparat pengar under tiden....eller sparat och sparat, jag har betalt räkningar, unnat mig och de mina lite blingbling och dessutom kunnat ge pengabidrag till behövande. 

Under dagen kände även jag en viss strävhet i halsen, och bokade därför av vårt favvispass intervallspinningen för Johanna. Förlåt, Johanna!!!! Men man KAN inte köra det passet på halvfart, och då är det onödigt att ta upp en plats. Man skall vara på topp, helt enkelt!

Nä, jag for och handlade lite, hämtade Vaski och for hem till min dödsjuke make för att trösta och peppa. Ni kanske misstänker en viss ironi här...och ni har alldeles rätt,det ÄR ironi och han ÄR inte nära döden. Bara väldigt, väldigt matt och i behov av tröst och handpåläggning... 

Men shit, jag har ju fått en dator av min snälle Gubbe, då får jag väl lägga manken till lite, eller hur? Så därför har jag gått ut med tre hundar - var för sig, skottat snö, hämtat ved, utfordrat husdjur, plockat, tvättat...men vänta nu, det där brukar jag ju ALLTID göra? Nåja, jag dog inte av det och det som inte dödar-härdar, så det så! 

Är lite sugen på att köpa garn...och ett BRA och SNABBTORKANDE lim, kanske några ny fräscha färger....Herregud, så mycket idéer jag har i huvudet, men så snart jag kommer hem så går backen i och all skaparlust försvinner. Visst är det konstigt? 

Men som sagt, min dag har varit bra, mycket bra till och med. Man tackarrrrr!!