Med klistriga fingrar, äntligen

Dagen började med att Gubben,som skulle vara ansvarig tidtagare på en skidtävling, smög nerför trappan vilket väckte både mig och alla djuren. Han har verkligen utvecklat denna talang till fullo. Särskilt underhållande var det då han trombonviskade till hundarna att gå upp och lägga sig igen så de inte skulle väcka mig....

Nåja, jag led inga svåra kval, jag bara vände mig och somnade om. Med Klinga väldigt tätt intill, Lummi under täcket vid fotändan och Skrållan liggandes på kudden. Ja, jag veeet, det kändes tomt utan Vaski och Syrran....

Vid halv nio var det dags för den utvilade matten att masa sig upp ur bingen. Och DÅ blev hon väldigt medveten om sin alldeles väldigt onda fot! Men äsch så förarligt med sån smärta....tänkte jag INTE. Jag tänkte; Förb-de, he-vetes, j-a häl j-el! 

Pga den attans drethälen har jag inte kunnat träna nåt på sistone. Men vänta nu, det har jag ju, jag har ju kört bästa spinningpassen tre gånger denna vecka! Intervall med bästaste Johanna, måndag och torsdag, och i tisdags måste jag ha bokat det ultimata drettröttintilldödenpasset! Spinning intensiv för en kille med en äckligt bra kondition. Men herregud, hur orkar man köra pulshögt i 60 minuter utan vila och dessutom orka PRATA samtidigt? Helt otroligt bra pass, men så drettrött har jag inte varit på länge. Jäklar så taggad man blir inför en helt ny upplevelse! Tack Kristian, för att jag eftersvettades flera timmar efteråt...

Men jag är inte nöjd med att bara köra spinning. Har sökt mina sjukgymnaster förgäves. De ha så många patienter att de inte har telefonsvararen på ens. 

Det lutar åt att jag får göra det jag inte gillar....köra gräddfil. Har gjort det förr då det har varit kris. Jag är säkert inte ensam om det men det tar emot att bara knacka på och säga; Tjena, jag har ont i hälen, kan du fixa det? Får se hur jag gör, men hjälp måste jag ha och Cykelverksta´n, förlåt, vårdcentralen, på Skoghall lägger jag inte min tid på. 

Nä, nu får det vara bra med gnäll! Idag har jag ju haft en riktig bra dag, hunnit massor, juh!!

Alla vovvar har fått en spabehandling. Borstning av pälsen, kloklippning och ansning av tasshår. 

Klinga, vår lilla prinsessa som inte gärna vill utsättas
för obehagligheter, tycker att kloklippning och sånt, är
helt ok. Till och med klippmaskinen!

Lummi tycker nog att man kan överleva utan en massa kloklippning
och sånt. Hår mellan tårna är väl ingen stor grej, liksom...

Men hej, här har vi en livsnjutare! Gött, säger han om allt man gör med honom.
Och kolla hårhögen, den räcker ju till en lite Vaskikopia juh...

Sen har jag fått fingrarna fulla av lim. Ja just det, jag har pysslat! Det började med att jag städade specerilådan. Blä, så den såg ut, alltså! 

Rotade fram några fula plastlådor som fick nytt tak, dvs lock med en tapetbit. I lådorna lade jag alla kryddpåsar. Jag köper ofta kryddor stora påsar nämligen. 

Röjde rejält och fick till det hyfsat. Vi kan kalla projektet, del 1. Del 2 kommer antagligen i slutet av nästa vecka, då mitt kreativa sinne har klämt fram fortsättningen. 

Eller inte....

Men sen förstår ni, har jag äntligen fått till kompisarna till den arma ljuslyktan som stått som ett monument av ensamhet i gluggen mellan köket och vardagsrummet. 

Nu är inte det gamla tråkiga IKEA-glaset ensamt längre.
IKEA hade inga såna fula ölglas på fot längre så jag fick
hitta på nåt annat. Det blev de här små godingarna. Visst är de söta?

Och i hövve har jag massor av nya ideér! Jag förberedde med att sprutmåla några glasburkar med frosting.

En plastburk är vitmålad för att bli en matburk till Vaski till dagis. 

Sen har jag en riktigt crazy idé inför min tjejfest den 22:e februari men den knystar jag inte om här ifall det finns spioner...

Meddelande från England, Afghanistan och Andra sidan....

Igår behövde jag skicka ett meddelande till en vän på fb. Men det funkade inte som förr, utan chattrutan kom upp hela tiden. Blev en aning irriterad och började kolla om jag kunde få tillbaka den förra funktionen. Jag krånglade en lång stund och rätt som det var så såg jag att det stod "annat" bredvid "inkorg". Det har jag aldrig tänkt på förut! Tryckte och helt plötsligt kom det upp grejer som jag aldrig sett!!! Men hallå! Har aldrig fått några aviseringar om dessa meddelanden.

Läste igenom dem, och av alla knäppa saker så hade jag bl a fått ett meddelande från en amerikan som var FN-soldat i Afghanistan....Han ville träffa mig för han hade nåt väldigt viktigt att berätta för mig....ehhh, hur skumt var det? 

Sen hade jag fått ett "frågachans" meddelande från en tunnhårig karl från England. Skulle väl ALDRIG bry mig att svara, jag har ju redan en tunnhårig Gubbe.....

Vad tänkte denna helt okända karl på? Det måste väl finnas kärringar på närmare håll....

Men så fann mina ögon ett meddelande som gjorde mig helt....jag kan inte förklara hur jag kände, faktiskt. Har läst det flera gånger och vet fortfarande inte vad jag känner. Om jag blir ledsen, vemodig, kanske lite sorgset glad, hm....

Det var alltså ett meddelande skrivet i april från min medarbetare som gick bort i somras. Hon tackade för mina fina ord i min blogg! Jag var tvungen att gå tillbaka i bloggen för att se vad jag skrivit. 

Det var ett inlägg om hur jag kände det då hon kom på besök till oss, med schal på huvudet, inget hår, svullen av behandlingen, men med ett så otroligt gott humör, trots att framförallt hon själv, men också vi andra visste utgången av hennes sjukdom.

 Jag skrev om hur jag upplevde hennes mod, om att man får perspektiv på saker och ting då man har en så svårt sjuk människa i sin närhet och att vi alla skall ta vara på varann här och nu, för vi vet ingenting om framtiden. 

Jag är fortfarande inte riktigt klar över vad jag känner, men jag är inte gråtfärdig, faktiskt inte vidare ledsen...snarare känns det faktiskt som om hon lever. Jo, så är det, det känns som hon finns här hos oss.

Som en röst från andra sidan, men ändå inte, för jag tror ju inte på sånt fjant....

Skräprummet väck!

Inte hann jag väl pyssla nåt den här helgen heller. Men jag förtvivlar inte över det. Vi har istället tagit tag i vårt skräprum, som jag kallar det. Kontor skall det vara men där har det pulats ner allt möjligt i lådor och skåp. Gubben, som inte är känd som nån perfektionist, har sparat papper i massor, betalda fakturor från 2005 och framåt, cykelinfo, uppsprättade kuvert med ingenting inuti, manualer till okända apparater. För att inte tala om alla sladdar och laddare till förbannelse....Pärmar som hotade spricka av helt oviktiga papper, en cykeltrainer, en oanvänd dator, ett skåp fullt med sladdar och "mackapärer", allt i en enda härva. Detta rum har gett mig ångestkänslor varje gång jag måst gå in i det. Vi har nämligen hundmatstunnan i en av garderoberna....
Nu är det fint, jag nästan, i alla fall. Lite smågrejer ligger och skräpar men det mesta är ihopsatt med rätt "kompis" och lagt i lådor.
IKEA fick sig ett besök av oss och där kom vi över plastlådor som passade perfekt. Det halkade med lite annat smått och gott också. En dörrmatta, två små glas som skall bli ljuslyktor och en pastagryta med insats.

Jag är så himla nöjd så det är inte klokt! Och Gubben också, såklart, fast han har inte mått så dåligt av röran som jag har gjort.
Ordning ünt reda, är ju mitt ledord i livet.

Nu har jag smockat i mig kaffe och en halv kaka 70%:-ig chilichoklad. Gött!

Snööööö.......

Det är väl ingen hemlighet att jag hatar vinter och snö, eller? Om nån missat det så vet jag inte hur... Jag lägger det på läsaren...

Nåväl, jag är inte dummare än att jag inser fakta, det snöar så in i **** och min Gubbe ligger i förkylninge och har inte orkat skotta hela tomten....som inte är flera tusen hektar direkt, men ändå alldeles för stor för mig då jag kommer från jobbet. Nu har jag bestämt att det får räcka! Men vem kontaktar man för att ställa in snöovädret?

VAAAA? Kan man inte göra så?!?!?!

Skottar och svär mellan tänderna....

Fast nu är jag glad igen.

Min vecka har varit helt perfekt. Vaski har börjat på dagis igen. Han är en annan hund...eller som förr, helt enkelt. Lummi är inte helt ok, men inte heller sämre. Sen Klinga...hon är ju en goding...Hennes morgonvanor överensstämmer väldigt bra med nyordningen. Herregud, vilken tonåring hon är! Sover så snart hon får tillfälle. Och jag tackar av hela mitt hjärta mina svärföräldrar som i flera år har tagit hand om Klinga under vår arbetstid, och det utan minsta gnäll. De är helt obegripligt snälla och hjälpsamma, så det så

På jobbet har jag haft hjärtligt besök av min biblioteksassistent som tyvärr är sjuk, men ändå tog sig mödan att ta sig till vår tokiga hemvist för att hälsa på under veckan. Hon gav mig en så himla fin present, ett par hemstickade ullraggsockor, att jag totalt tappade hakan av överraskning.

Titt som tätt får jag såna kuliga inlägg och kommentarer från denna goa, härliga, människa att jag ler med hela kroppen. Hur det ser ut får ni själva försöka tänka ut....

Som ersättare har jag en lika fantastisk människa. Allas vår egen Maggi. Jag fattar inte vilken tur jag har. Eller finns det nån ordning bakom allt detta? Nä, jag är ju inte religiös så det kan inte var grejen. 

I dessa tider med snö och en massa elände så bokade jag en klipptid på mitt frisyrmecka Glada Saxen på Skoghall och fick en "akuttid". Ni skulle se mig nu! Min Tina kan fixa till en gammal kärring så hon blir som ny...i en månad i alla fall.

En gammal kärring ja...Idag har jag kört hela rejset med kärringens previlegier! Igår låg i brevlådan en betalningspåminnelse till mig!!! Men vad tusan, tänkte jag. Kollade alla konton, inga fel....Hornen växte. Vem vill ha en orättvis betalningspåminnelse?.Ringde under dagen till Bonprix. se.
Den unga tjejen som svarade kunde inte på något vis övertyga mig om att de hade gjort rätt då de skickade en påminnelse till mig då jag redan betalt...Jag sa; Det är inga problem för jag har betalt hela fakturan och kommer aldrig mer att anlita ert företag. Ha en bra dag!
Jag hade lite dåligt samvete av att inte ha nåt dåligt samvete...en liten stund efteråt. Men inte så lång stund. De får väl hålla ordning på sina affärer!

Träning har det ju inte blivit nåt den här veckan. Min häl bråkar, titt som tätt. Skit. Helt enkelt. Så det så.

Sen har jag haft ont i magen. Skittråkigt. Men i morgon är en annan dag.
Jädrar, så snyggt det där lät! Vaaaa? Har nån annan redan använt det? Attans!
Att jag aldrig får vara först!

Hinner, hinner INTE...

Svoooch! Shit, där gick veckotåget! Men herregud, så fort veckorna går. Jag hade ett tänk om att gå på House of Lolavisning hos bästaste Frida i kväll, men se, det sket sig. En sjuk gubbe, kissnödiga hundar, ved som skulle plockas in och så var det med det. Ja, ja, sånt är livet.

Träningen har ju varit ett sorgligt kapitel under en veckas tid. I söndags plågade jag mig igenom ett Lift it pass med kramp i min förgrömmade fot där hälen krånglat en tid. Jäklar skit, så trött jag är på alla skador. Tänk så skönt det skulle vara att bara ta på sig joggingskorna och ge sig ut på en löptur! Men skit heller... Mitt baklår säger; NÄÄÄJJJJ!!! Hatar mitt baklår, ibland.
I möra har jag bokat ett spinningpass. Får se om det funkar....
Det skulle verkligen vara helt underbart att få upp flåset i bött. Vovveprommar ger inte den värsta pulstoppen direkt....